Jag kan identifiera mig med Zlatan och Peter Forsberg

Idag känner jag mig lite som Zlatan. Fast mest som Peter Forsberg. Tyvärr inte för att jag som Zlatan nyss fått ett lönebud på 48 miljoner om året (som Zlatan tyckte var lite snålt tilltaget). Tyvärr inte heller för att jag är en av världens bästa hockeyspelare med en ännu högre årslön än den Zlatan blivit erbjuden. Nej, det är ljumskarna som förenar oss. Oj, det där lät nästan lite kinky, det var inte meningen. Har haft lite ont i ena ljumsken en längre tid. Dock inte värre än att jag kunde spela badminton idag. Tyvärr var jag tvungen att bryta p.g.a. hjärtklappning efter 10 minuter. Trist. Det händer mig med ojämna mellanrum. Brukar gå några månader emellan. Inträffar vanligtvis under idrottande när man är lite trött och sliten. När jag får hjärtklappning blir jag nästan smått illamående till följd av dunkandet i halspulsådern.

Många "tyvärr" i stycket ovan. Men det stämmer inte helt med verkligheten. Många bra grejer har hänt idag: Har haft ett trevligt gruppmöte i plugget där vi satte in meningar i ett huvudsatsschema (blev bl.a. en hel del låga vitsar om satser...), har fått tillbaka min inlämningsuppgift/rapport som hade fått ett starkt VG (högsta möjliga betyg), har spelat lite badminton och käkat pizza med trevligt sällskap och bowlat gratis med sambon (fick 185 p som bäst). Det gäller att uppskatta de små glädjeämnena i livet.