El Mango goes bananas

Jag är ofta allt för dålig på att gå och lägga mig i rimlig tid om nätterna. Är en nattuggla som dessutom lurar mig själv att jag är piggare än vad jag egentligen är, när kroppen egentligen skriker efter sömn. Lite larvigt tonårsbeteende som hänger i (men hey, vem är perfekt?). Eftersom jag inte ska vara på universitetet förrän kl 13 idag trodde jag ändå att jag trots allt skulle få sova ut idag. Ställde klockan på ringning klockan 11. Såg fram emot att sova uuut. Vad jag inte tänkte på var att markarbeten runt huset skulle påbörjas idag. Det fick jag lära mig den hårda vägen. Klockan 08.58 vaknar jag av att det låter som att någon borrar i väggen 1 meter ifrån mig. Detta åtföljs av några hammarslag. Sedan borrande igen (observera borren nere till höger i bilden t h). Sedan fortsätter det så där - borra, hamra, borra, hamra. Och man har liksom inget annat alternativ än att gilla läget. Jag brukar tänka Don´t get mad, get even. Men det funkade ju inte riktigt i detta läge. Hur mycket jag än för stunden hatade dessa sadister (som antagligen inte fick slamra tillräckligt med kastruller som barn) förklädda till yrkesmän, insåg jag ändå att de hade rätten på sin sida.

I stället för att ställa till med en stor scen á la fransk bonde-demonstration gjorde jag något mycket svenskt. Jag tog fotobevisen här ovan och satte mig ner och skrev detta blogginlägg. Lite som en gammal pensionär som smyger bakom gardinerna för att hålla koll på grannskapet, ständigt beredd att rapportera eventuella olägenheter medelst insändare till lokaltidningen, undertecknat "Vän av ordning" eller dylikt. Fast i lite modernare tappning. Det känns faktiskt lite bättre nu efter att ha fått skriva av mig lite. Men utsövd är jag inte. Och ja, självklart slutade de upp med det värsta slamrandet kort efter att de hade lyckats tvinga upp mig.