söndag, augusti 31, 2008

Utöka OS-programmet!

Michael Phelps gjorde som bekant ett fenomenalt OS och tog inte mindre än åtta OS-guld och har nu sammanlagt tagit fjorton OS-guld i sin karriär, blott 23 år gammal, i den internationellt vitt spridda idrotten simning. Han är därmed den idrottare som tagit flest OS-guld genom tiderna och är utan tvekan en av världens hittills största idrottare.

Men. Det finns ett stort "men" här. Phelps tävlar i en sport där det finns möjlighet att ta många OS-guld om man är någorlunda mångsidig. Det finns ju väldigt många simgrenar i OS. Det är inte alla OS-deltagare som har samma möjlighet till att ta så många medaljer. Stefan Holm till exempel hade kanske tagit fler medaljer (eller fjärdeplatser om man vill vara elak) om de hade tävlat i stående höjdhopp, saxning, dykning, hoppa högst i sin längdklass (jämför med t ex boxarnas viktklasser) o s v.

Spjutkastarna hade haft fler möjligheter till medalj om man hade tävlat i kast med spjut av olika tyngd, kast med tvåhandsfattning och kast med ryggen vänd mot "landningsbanan".

Cyklisterna har några grenar att välja på redan idag, men det finns möjlighet att utöka även deras OS-program. Varför inte cykling med stödhjul, cykling med vanligt styre och cykling med bockstyre, cykling med enhjuling och cykling med cykel med omgjord styrning (en sådan cykel som man ska svänga vänster med om man ska åt höger och vice versa), cykling med 30 kg sjuåring på pakethållaren, cykling baklänges och cykling med enväxlad cykel?

En annan möjlighet för andra idrottare att ta fler OS-medaljer vore kanske om man skapade fler kombinationsidrotter (tänk skidskytte, nordisk kombination och triathlon). Några förslag: släggstafett, spjutdart, 10 000 meter tresteg, cykling med enhjuling OCH en sjuåring på pakethållaren, samt 30 km gång med häckar.

Vän av ordning vill kanske påpeka att t ex friidrottens löpare redan idag har flera grenar att välja bland. Men jag tror helt enkelt att det är betydligt svårare att vara bra på både 100 meter löpning och 1500 meter löpning än att vara bra på både 100 meter frisim och 400 meter frisim.

Summa summarum: Phelps är stor (han har ändå 49 i skonummer), men han behöver inte vara störst bara för att han tagit flest OS-guld.

måndag, augusti 18, 2008

Frekvens

Jag vet inte hur ni andra som bloggar känner det. Men jag drabbas av en släng av skuldkänsla, eller åtminstone av ett behov av att förklara mig, om jag inte uppdaterat mig på ett tag. Så här kommer det: 12 augusti tvingades jag tillbaka till arbetslivet och har därför av förklarliga skäl inte lika mycket tid till att blogga (eller kommentera på andras bloggar) som under min sju veckor långa sommarledighet. Man behöver i och för sig inte alltid jättemycket tid för att skriva ett blogginlägg, men det är annat som ofta prioriteras om man är borta 9 - 11 timmar om dagen, har en nyfödd dotter hemma och dessutom en del annat skoj eller tråkigt i kalendern. Fast ibland tar förstås blogglusten tag i en tillräckligt mycket ändå för att man ska sätta sig och plita ihop någonting. Vi får väl se hur det blir framöver. Det ligger i alla fall en del idéer i pajpen, som det heter på nutidssvenska. Och därmed är ett väldigt torrt men någorlunda terapeutiskt inlägg till ända.

söndag, augusti 10, 2008

Mitt bär: Mikael Eklund

Jag vet... eh, tror...eh, hoppas att ni är många där ute i sajberspäjs som fantiser... eh, undrar hur den där sexigt mystiske Cliff Hanger egentligen ser ut. Eftersom jag föredrar att hålla mitt ansikte anonymt har ni dock svävat i ovisshet. Jag bjussar inte på mitt ansikte nu heller, men jag ska nu ge er det näst bästa: en påstådd look-a-like.

Robban, en läsare som träffat mig i verkliga livet, påstår att han hittat mitt "bär" (tänk "lika som bär"), vilket han nämnde i en kommentar till ett av mina senaste inlägg. Han påstod att jag är lik Mikael Eklund i Kalmar FF. Själv tycker jag inte att jag är bär-lik honom, även om jag måste erkänna att det finns en del likheter. Men när jag nu har visat sambon, morsan och syrran fotot på Mikael Eklund tyckte allihop att han var väldigt lik mig.

Det vore kul om ni som vet hur jag ser ut kommenterade hur lik jag är denne Mikael Eklund. Och detta gäller alla: Vem är ditt bär? Är du lik någon kändis?

Här är Mikael Eklund:

fredag, augusti 08, 2008

080808

Inspirerad av Sånger från nedre botten och med tio minuter kvar av 080808 passar jag på att leverera några 08-pärlor. Varsågod:















torsdag, augusti 07, 2008

Ljungskile

Var går gränsen för när man "har varit" i en stad eller en ort - eller rentav ett land? För mig räknas inte att t ex bara tanka där. Jag skulle vilja påstå att definitionen för när man verkligen varit i en ort, en stad eller ett land måste vara en aning godtyckligt och bero på hur stor staden eller orten är (vid närmare eftertanke skulle en tankning kunna gälla för en riktigt liten ort, låt säga en håla på upp till 100 invånare). Jag brukar t ex inte räkna in Norge bland de länder som jag har varit i, eftersom vi bara åkte över gränsen en halvtimme eller liknande när jag var liten. Jag kommer ihåg att jag fick en Fanta i Norge och jag har för mig att orten hette Meråker, men det är också allt jag kan säga om min norgevístelse.

Däremot vill jag numera räkna in Ljungskile bland orter som jag har varit i, fastän jag bara har promenerat en halvtimme genom dess villakvarter och beskådat Hammarby-Ljungskile på Pizzeria Bellamares storbildsduk.

Matchen ja, den är ett kapitel för sig. Bara att sitta mitt i fiendeland och beskåda kampen i mitt fotbollstempel på avstånd var nervslitande i sig, om än något åt det kittlande, exotiska hållet. Innan avspark kände jag mig som något av en hemlig agent i den goda fotbollens tjänst, även om jag visste att mina sympatier och därmed min identitet snart skulle röjas i takt med händelseutvecklingen i matchen.

På drinklistan fanns lokala specialiteter som "Red Bull med votka" och "Alkohl läsk", men de lustigaste inslagen fanns i pizzamenyn:



Det fanns också en E6-pizza (så pittoreskt...) och minst två pizzor uppkallade efter hålans fotbollsmördarlag. Självklart ratade jag dessa alternativ. Det blev en "Taco Mexicana" i stället. Sambon valde en "Pizza Stupido", varpå det lustiga inträffade att servitrisen kom in med fel pizza och ordet "Stupido" därefter växlades mellan sambon och servitrisen på ett sätt som en italienare lätt hade kunnat tolka som en mycket aggressiv dispyt...

Tillbaka till själva matchen. Vad annat kan man säga än att det är typiskt Hammarby att dominera en match med ett sjuttioprocentigt bollinnehav och ha 19 avslut och ändå inte vinna? Till och med den mest fanatiske ljungskile-supportern på pizzerian sa till sina kamrater: "Inte är det rättvist" när Ljungskile ledde med 2-1.

Jag hade noterat att det var fyra övertidsminuter och i den 93:e minuten, när Bajen fortfarande låg under med 2-1 fick jag nog. Jag ville inte vara med om förnedringen att sitta alldeles deppig, tyst och genomskådad bland Fienden (jag unnar Ljungskile all lycka i alla matcher utom mot Bajen, men just då var de Fienden med stort F) medan ortsborna runt omkring mig vrålade av lycka. Med en minut kvar av matchen, medan sambon var på toa och bytte blöja på dottern, tog jag alltså våra två väskor och smög ut. Några sekunder senare hördes ett avgrundsvrål: "FAAAAN!", skrek den mest fanatiske, som nervöst stod ute och rökte och tittade in på storbildsduken genom fönstret. Själv stod jag på andra sidan gatan. Hammarby hade kvitterat med matchens sista spark. Ett litet leende uppenbarade sig i min ena mungipa. Men nöjd var jag inte. Inte med en poäng mot Ljungskile.

måndag, augusti 04, 2008

På vägen såg vi vägen till Vägen

Go West, tänkte jag och sambon och stuvade Scenicen full med barn, barnvagn, babysitter och en massa andra prylar. Vi skulle ju ändå vara borta i 48 timmar. Sedan satte vi kurs mot Hunnebostrand.

På vägen såg vi en skylt som visade vägen till Vägen. Lite senare stoltserade Bången med en liknande skylt.

Fortsättning på det bohusländska äventyret följer...

Ombytta roller



Riktigt så här vilt som i videon ovan går det inte riktigt till här hos oss, men jag kom att tänka på denna reklamsnutt apropå vår situation nu.

Vi bor två veckor i sambons brorsas villa i Tidaholm medan han, hans fästmö sedan 18 år tillbaka och deras yngste son är på Rhodos (ironiskt nog samtidigt som vi haft värmebölja här... ja fram till idag då).

Den äldste sonen, 18 år, är dock kvar hemma och sommarjobbar. Och i detta hushåll är det tonåringen som går och lägger sig tidigt medan barnfamiljen är ute och slarvar sent om kvällarna.