Hammarby - en förening med bred kompetens

Sambon och jag är just hemkomna från handbollskvartsfinalen mellan Hammarby och Ystad. 34-25 och bra tryck på läktarna! Najs, najs. En kul kuriositet vid dagens match var annars att alla på ståplats satt ner, medan Bajenklacken stod upp, trots att de hade sittplatser.

En av fördelarna med att hålla på Hammarby är att det finns så många sporter man kan gå och titta på. För mig är fotbollen klart intressantast, sedan följer i turordning handboll, bandy och ishockey. Fotbollen och handbollen stöttar jag i alla lägen, men när det gäller bandyn och ishockeyn måste jag erkänna att jag är en medgångssupporter som ytterst sällan går på match. Speedwayen gick jag på när de gick upp till elitserien i höstas. Jag lyckades då också lura med mig min motorintresserade AIK-vän på det. Man fick gratis entré om man hade något grönvitt på sig. Han vägrade nästan, men jag övertalade honom att hålla i en bajen-halsduk. Så lättsåld var alltså han ( ;-) på dig, om du läser detta).

Blir Bajen lite bättre på det, kan innebandyn bli kul att följa också. Men bowlingen, goalballen, rodden och boulen får nog klara sig utan mitt aktiva stöd. Eller förresten... Hammarby bowling kan nog räkna med mitt stöd framöver, om AIK går upp till samma division som dem, vilket de troligen gör snart. Då spelar som tidigare nämnts också sambon i AIK. Intressant...

Mikebike påstår att man inom Hammarby även håller på med trikåkramande (även kallat brottning). Vad han än säger, tro honom inte! Det är bara lögn och elakt förtal.

Kellerman illustrerar ett av mina gamla inlägg

Denna seriestripp är ju faktiskt en perfekt illustration till detta inlägg. Lägg framför allt märke till Thérèse kommentar till inlägget.

Leverpastej på villovägar

Det är inte varje dag som man överraskas av ett leverpastejspaket i jackfickan. Men det hände mig idag. Jag var på väg, stressad som vanligt, till pendeltågsstationen när jag efter ca 100 meter märkte att jag hade en tyngd av något slag i jackfickan. Just jäklar, det var ju leverpastejspaketet som jag lade där efter att ha handlat det på Coop igår, tänkte jag. Jag köpte ingen kasse vid leverpastejsinköpet, eftersom jag handlade så få grejer. Hade helt glömt bort den stackars leverpastejen i fickan. Ville inte slänga bort en möjligen helt okej leverpastej, och det var inte mycket tid till att fundera över hur den mådde. Så det var bara att pila hemåt och springa desto mer på vägen tillbaka för att hinna med pendeln.

Leverpastejen stoppades in i kylskåpet och pendeltåget hanns med. Allt väl så långt. Nu återstår bara frågan: "Hur är läget med leverpastejen?". Jag har inte vågat öppna leverpastejspaketet än, eftersom jag är osäker på vad jag ska möta. Känner att jag behöver lite support och vägledning i denna stora fråga. Därför väljer jag att använda Er, kära läsare, som livlina. Betänk vid Ert svar att leverpastejen har bott i en rumstempererad jackficka i ca 24 timmar.
De som gissar rätt vinner en resa till Leverpastejsspat i Arboga, med bland annat leverpastejsprovning och leverpastejsinpackning på schemat.

Hur är läget med leverpastejen?
	Den är helt okej.
	Den är grön.
	Den ser märkbart okej ut, men skenet bedrar, vilket kommer visa sig vid framtida toalettbesök.
	Den har sprungit iväg, ut ur kylskåpet.
Free polls from Pollhost.com

Mina tidigare undersökningar kan du se här och här. Rösta eller kolla bara in resultaten.

Längtar till 9 juni

Riktigt så illa däran som Rockys polare här ovan är jag inte riktigt (klicka på bilden för att förstora). Men det kändes väldigt träffande med ambitionen att bara softa och vara ledig. Inte genom hela livet, men för stunden. Ja, jag är lat. Och jag vill ha sommarlov NU. Jag skojar inte när jag säger att jag längtar till 9 juni. Då blir jag helt plötsligt tokledig i nästan tre månader... ah... Och apropå 9 juni, ni vet väl vilken dag som fotbolls-VM börjar?

Sedan är det en helt annan sak att jag någon gång i juli lär börja gnälla om att jag har för mycket dötid... Nej, jag tror faktiskt inte att jag kommer att göra det. Även om gräset alltid är grönare på andra sidan, så kommer det ändå vara mycket grönare i juli än det är nu, både bildligt och bokstavligt.

Eller som jag läste i en lärarstudent-tidning: 3 anledningar till att bli lärare: Juni, juli, augusti.

P.S./ Klicka på seriestrippen för att göra den större.

Olika definitioner av "stan"

När min från Västergötland inflyttade sambo ska gå till vårt lokala förortscentrum, säger hon ofta att hon ska gå till "stan". Första gångerna jag hörde detta tolkade jag det självklart som att hon skulle åka in till Stockholm city. För det är ju det alla infödda storstockholmsbor syftar på när de säger stan. Ens lokala förortscentrum kallar man för centrum. När jag förut körde buss från t.ex. Gustavsberg en bit utanför Stockholm city till Slussen i centrala Stockholm sa alltid folk "centrum" om de skulle till Gustavsbergs centrum. Om de skulle till Slussen sa de antingen Slussen eller stan (beroende på var de steg på bussen kunde det dock bli svårt att veta vilket centrum de syftade på, då busslinjen passerade flera förortscentrum).

Jag antar att det inte bara handlar om skillnad i syftning, utan även i perspektiv. Om jag skulle flytta till det hus där sambon är uppvuxen, några kilometer utanför den lilla staden, skulle jag nog inte börja kalla stadens centrum för "stan" ändå. Jag skulle nog kalla det för "centrum", eftersom stadskärnan mer påminner om ett förortscentrum storleksmässigt än något som jag är van att kalla stan. Det handlar inte om att vara en dryg stockholmare, utan mer om vad man är van att kalla saker för, vad som känns mest naturligt. Sedan är det i och för sig rätt roligt att kalla t.ex. göteborgare för "tokiga bönder", bara för att retas lite...

Liten matlåda

Sambon lade igår detta på köksbordet inför extrajobbandet idag. Matlådan hon syftade på var inte den som syns på bilden. Tur det, för utan att underskatta russins energiinnehåll skulle det nog bli tufft att orka jobba hela dagen på en sån här matlåda.

Ditt människovärde = värdet på dina tillgångar?

"Rikast är för 12:e året i rad Microsofts skapare Bill Gates med 396 miljarder kronor följd av den ständige tvåan finansmannen Warren Buffett värd 332,4 miljarder. Trean på listan, mexikanen Carol Slim Helu, är värd 320 miljarder kronor, enligt Forbes."

Visst är ovanstående ett anmärkningsvärt sätt att tala om någons förmögenhet? Carol Slim Helu är värd 320 miljarder kronor. Hur mycket är DU värd, lille vän? Jag tror inte att artikelförfattaren bakom citatet ovan verkligen tycker att människovärdet är en spegelbild av ens förmögenhet. Men om man inte tycker det, tycker jag inte att man ska uttrycka sig på detta vis. Jag vet att detta är ett etablerat sätt att tala om värdet på någons förmögenhet, men det gör det inte desto mindre klandervärt.

Här är hela artikeln.

Talang för rasistisk verksamhet?

I tisdags spelade jag biljardtävling. Det var inte igår om man säger så. Var väl ett och ett halvt år eller något liknande sen sist. Många välbekanta ansikten ändå i hallen. Takterna satt i helt okej efter omständigheterna. Nerverna satt dock på utsidan som vanligt, fastän jag försökte lura i mig själv att inte ställa krav på mig själv när jag inte spelat på länge och att det "bara är biljard". Men det är svårt att lära gamla hundar sitta, särskilt om de är tävlingshun... tävlingsmänniskor.

Förlorade första matchen, vann andra med minsta möjliga marginal. Den tredje matchen var mot en asiat som var jäkligt dryg plus att han svor som fan när han missade. Dessutom var han bra. Desto roligare då när jag lyckades med att göra en "låda" det första jag gjorde i matchen. Sedan lyckades jag vinna matchen också. :-) En förklaring i biljardterminologin är på sin plats. En "låda" är när man sätter alla bollar från 1 till 9 i 5:a-9:a eller 9-ball i en stöt, så att säga. Lite klurigt att förklara. Man sätter inte alla i en enda rörelse, utan man stöter flera gånger på vita bollen, men man sätter alla utan att missa någon boll emellan och man släpper inte in motståndaren till bordet förrän han får lägga upp bollarna till nästa upplägg.

Efter vinsten mot asiaten var jag tyvärr lite väl nöjd. Dessutom var nästa motståndare, den fryntliga araben, betydligt trevligare och jag fick möta honom direkt efter matchen innan, vilket inverkade negativt på min tävlingsinstinkt. Kul att vara "back in business" ändå. Biljardspel är en av mina talanger. Man ska vårda sina talanger.

För övrigt måste man passa på att spela biljard innan Centrum mot rasism slår till igen. Nästa gång kan de ha fått för sig att det är en rasistisk sport (jo, biljard är en sport). Om de tycker att GB-glassar är rasistiska kan de säkert också få för sig att biljard är rasistiskt. Den vita slår ju gulingen, den röda och den svarta. En annan rasistisk sport är schack. Det är alltid den vita som får börja. Kan ni komma på fler rasistiska sporter?

Ebbas gåsgroda

Halkade in på en intervju med Ebba von Sydow. Detta tyckte jag var roligt:

Få andra journalister väcker så mycket känslor och åsikter som du gör, allt från modebimbo till rena hyllningarna. Hänger du med i allt som tycks?
– Jag har rätt bra koll, det är viktigt att hålla sig uppdaterad även med det. Jag kan fascineras över hur många som upprörs över mitt utseende och skriver långa drapor om hur hög och ful min panna är. Jag är feminist och tänker att det är märkligt att en chefredaktör ska utstå så mycket snack om sitt utseende. Å andra sidan har jag hört skitsnack om mig själv sedan jag var femton år, så jag har bra gåshud.

Eh... "gåshud"??? Gåshud betyder ju faktiskt något helt annat. I och för sig finns det ett talesätt om att "det rinner av mig som vatten på en gås", "det är som att hälla vatten på en gås" o dyl, men att därifrån börja prata om gåshud...nej, nej och åter nej. Nej, gåshud är det samma som ståpäls, skulle Gunde Svan (mycket fåglar nu) ha sagt. Själv kallar jag det en psykosomatisk reaktion vid något som starkt påverkar ens känslor. Gåshud kan man även råka ut för vid kyla.

Ebba, du skulle ha sagt "...,så jag har rätt tjock hud" i stället. "Tjock hud" skulle vara en i sammanhanget mer passande lexikaliserad fras än "gåshud". Canada Goose och gåslever smakar i och för sig fågel för en Ebba von Sydow, eller hur? Men nu verkar du ha fått gäss på hjärnan. Kanske kände du dig inte bekväm med att benämna någon av dina kroppsdelar som "tjock". Det kanske var en freudiansk felsägning?

Om du vill läsa hela intervjun med Ebba, klicka här.

Annonsering som motverkar sitt syfte?

Jag är inte särskilt modeintresserad. Tycker i och för sig att jag har rätt god klädsmak, men jag är inte mycket för shopping. Trots min ganska likgiltiga inställning till skyltfönster i allmänhet, såg jag idag ändå något som jag tyckte var bloggbart. I skyltfönstret fanns nämligen denna väska med en tillhörande textad skylt. På skylten stod det "Modeväska". Jag vet inte hur ni reagerar på det, men jag kände i alla fall instinktivt att det såg riktigt töntigt ut. Kändes som att skylten motverkade sitt syfte. Om något är mode ska man väl inte behöva informeras om det på det viset? Det är ungefär som om en stå-upp-komiker skulle säga åt publiken "det här skämtet är roligt". Sedan spelar det ingen roll hur moderiktig väskan är, eller hur roligt skämtet är - det blir rätt platt och pajigt ändå.

Den enda sanna läran

Jag är rädd att min sambo inte älskar mig längre. Efter idog hjärntvättning med den enda sanna, grönvita läran (se nedan), trodde jag att jag hade vunnit över sambon till min sida. Ändå måste jag med sorg i hjärtat meddela mitt misslyckande. För jag kan ju inte ha lyckats med min mission när sambon nu har bestämt sig för att bli aktiv, idrottande medlem i den pissgula och ondsint svarta klubben från Solna. Det är svårt och det hänger på en skör tråd, men jag tror att jag kan acceptera sambon som flickvän ändå. Enda anledningen till att jag kan göra det är att idrottandet sker på en relativt låg nivå i seriesystemet och för att sambon svär på att hon inte har några sympatier för klubben i övrigt. Men jag kommer att vara på min vakt, det kommer jag. Och jag kommer inte att gå och titta på någon av hennes matcher. Jag kommer att undvika det för vår kärleks skull. Risken är överhängande att det skulle göra för ont att se henne i ondskans kläder. Jag tror inte att jag skulle kunna älska henne efter det.

Den grönvita läran i partipolitik- och religionsform förkunnas i stora drag av Göran Rickmer (f.d. överstepräst a.k.a. ordförande i Bajen Fans) på Hammarby IF fotbolls blogg. Efter det något nedslående resultatet av min undersökning inser jag att det finns många vilsna själar bland denna bloggs läsare. Det är därför min förbannade plikt att upplysa er som inte har vaknat än. Här presenteras den grönvita politiken och religionen, läs och bli frälst!:

Bajenpartiets Valprogram
Make Goals - Not War

Kriminalisera seger över Hammarby
Förbjud blåvita, rödvita och gulsvarta lag i allsvenskan
Försäljning av starköl på matcherna
Avkriminalisera domarlynchning
Friplats för Hammarby i Champions League
Lägre skatt för Hammarbyare (0%)
Riv Globen till förmån för Hammarby
Avskaffa religionskunskap i skolan till förmån för fotboll, ishockey och bandyträning
Obligatorisk skolundervisning i Södermalms historia
Fräschare kvinnliga poliser
Första ölen gratis på Söders krogar för gäster iförda Hammarbytröja
Avskaffa dörrvakter på Söder
Inga karensdagar för bakfulla Hammarbyare
K-märk Björns Trädgård
Kenta Gustavsson som pausmusik på Söders alla tunnelbanestationer
Fri lokaltrafik för Hammarbyare på Söder.

--------------------------------------------------------------------------------

Vill poängtera att texten ska läsas med en nypa salt. T.ex. "Avkriminalisera domarlynchning" är nog inget som någon står bakom.

Göran Rickmer - 2005-11-14 16:12


Religion?

Vad krävs för att något ska betecknas som religion?

Vi lever i ett land med en uppsjö av rättigheter som är unika för demokratiska samhällsstrukturer. Bl.a. har vi religionsfrihet. Det innebär i praktiken att varje person har rätt att tro på vad den vill alt inte tro på någonting utan att för den skull bli förtryckt/förföljd.

Är Hammarby en religion?.

Vi har våra tempel/kyrkor. Söderstadion, zinken, hovet osv.

Vi har våra symboler. Klubbmärket, färgerna osv.

Vi har våra präster/munkar osv. Framstående Hammarbyare som predikar den sanna läran.

Vi har våra församlingar. Spelare Nr 12

Vi har våra mässor/sammankomster vid ett flertal tillfällen under året. Matcherna, julafton, Krogen.

Vi har våra ceremonier. Var enskild troende medlems förehavanden i samband med match.

Vi har vår tro på ett högre väsen. Företeelsen Hammarby.

Vi har vårt mecka. Södermalm.

Kort sagt så har vi all för att vara en religion.

Om Hammarby är religion tänk då på att

Så fort någon yppar något nedervärderande om Hammarby så förklara för vederbörande att personen är trångsynt och ägnar sig åt religionsförföljelse.

Så fort chefen säger nej till att du går tidigare alt till din ledighetsansökan för att du ska åka på bortamatch så nekar han dig att utöva din religion. Gör klart att vi lever i en demokrati och att du har dina rättigheter.

När din respektive har åsikter om att det är match på igen, förklara att du är troende och måste leva efter den sanna läran. Frågan är mycket större än en världslig relation.

Frågan är om vi har någon som kan jämföras med Påven?

Göran Rickmer - 2005-11-14 08:47

Min fis lever!

Yiha... nu funkar det igen. Eftersom jag inte litar på datorer är jag alltid beredd på det värsta. Vore inte roligt om hela ens blogg plötsligt bara försvunnit som den fis i cyberspace den faktiskt är. Apropå fis, detta är småskojigt.

blogger.com bråkar med mina nerver

WTF!? Det går bra att logga in på blogger.com och det går uppenbarligen att komma in på "create new post". Men när jag ska titta på min blogg blir hela bilden bara vit. Sånt här är inte bra för mina nerver... Får se om det går över om några timmar eller så. Och om det går att posta detta inlägg.

Omild behandling av telefonförsäljare

Telefonförsäljning som försäljningsform är hotad. Än så länge är dock inte eländet utrotat. Tills vidare bjussar jag på en skön story om en omild behandling av en telefonförsäljare. Läs och njut:

Det ringde en telefonförsäljare i morse. Han presenterade sig med för- och efternamn och vilket företag han arbetade för. Han ville sälja något telefonabonnemang. Jag sa att jag var upptagen och bad honom ringa upp lite senare. När han lagt på söker jag på hans namn på internet men hittar inget skoj, så jag ringer folkbokföringen istället och tar reda på hans adress och personnummer.

Två timmar senare ringer snubben igen. Det gällde tydligen något specialerbjudande från Tele2. Jag säger att jag tar erbjudandet. Då säger han att han kommer spela in på band ett muntligt avtal. Han börjar med att fråga mitt namn, varvid jag säger mitt namn. Sedan ska jag läsa upp mitt personnummer. Då läser jag upp försäljarens personnummer. Det blir lite tyst i luren några sekunder, men snart fortsätter han med avtalet. Till sist ska jag säga min adress och självklart säger jag då försäljarens adress. Det är tyst i luren i 10 sekunder innan jag säger "Då kopplar vi in dig så snart vi kan." Det är helt tyst i 10 sekunder innan försäljaren svarar med "Jag ska inte köpa något abonnemang?" "Kunde du inte sagt det tidigare?" frågar jag. "Onödigt att du slösar min tid så här." Återigen 10 sekunders tystnad och snabba andetag i luren hörs. Sedan hör man bara ett klick. Konstig snubbe.

Nu tillbringar jag resten av dan med att beställa massa saker i hans namn ur dagens reklamhäften som kom i morse. Hoppas han gillar sin prenumeration på utländska frimärken för endast 99 spänn i månaden.

---------------------------------------

Uppdaterat: Jag fick just ett anfall av politiskt korrekt blödighet. Egentligen tycker jag ju att man inte ska vara elak mot någon. Inte om de använder sig av schyssta och ärliga metoder (vilket dock inte alla telefonförsäljare gör). Men det är en bra story i vilket fall som helst, tycker jag.

Isvaksbad, blattenötter, ligg-gunga och dåligt luktsinne

I torsdags var jag på utflykt med "min" skolklass. De små underbara barbarerna skulle under överseende av auktoriserade livräddare få hoppa i isvak med kläderna på för att pröva på att ta sig upp med isdubbar. Ingen skadades, men det var småmysigt för min sadistiska sida att se barbarerna bokstavligt talat kylas av. Testade också ligg-gunga och gjorde bort mig i hanteringen av "blatte-nötterna". Ligg-gungan var harmonisk och meditativ, rekommenderas. Som en vanlig gunga fast denna hade plats för tre medelstora tjejer i femteklass, eller en 28-årig lärarstudent. Dessutom var den täckt av något liggbart material. "Blatte-nötterna" kallades så av en invandrarkille som fick se undertecknad med hjärnsläpp kasta in pistagenötterna i munnen oskalade... Jag tittade inte så noga på vad det var för sorts nötter utan slängde bara in dem i matluckan utan att tänka mig för. Tappade kanske lite i auktoritet där...

Det är svårt att avgöra, men ibland har jag fått för mig att jag har halvdåligt luktsinne. Vid utflyktsmålet klagade några på att det stank avlopp. Detta kände jag inte alls. Tyckte att det mest luktade fräsch vårdag. Men om jag har dåligt luktsinne så finns det andra som har uselt luktsinne. För ett tag sedan gick jag förbi en pågående slamsugning. Jag kände stanken på säkert 150 meters håll. Ändå stod det två kvinnor och konverserade i största välmåga precis intill eländet. Skumt. De måste haft uselt luktsinne. Eller också var de koprofager.

Mango för hela kroppen

Tips till mina kvinnliga läsare: Smörj in kroppen med mango! ;-) Nedanstående är hämtat från The Bodyshop (scrolla neråt efter att ha klickat på länken).

MANGO FÖR HELA KROPPEN

Härligt fuktighetsbevarande mangokärneolja är huvudingrediens i Mango Bath & Body som innehåller ett flertal produkter för en mycket torr hud.

Följande produkter ingår:

MANGO BODY BUTTER
Kroppssmör som funnits länge i sortimentet och är en gammal favorit för många. Har omformulerats och innehåller fuktighetsbevarnade mangokärneolja, shiasmör och mandelolja. För mycket torr hud.
Pris: 200 ml, 155:-

MANGO DRY OIL MIST
En lätt och fuktighetsbevarande spray som mjukgör huden. Innehåller naturliga oljor utan att kännas fet på huden. Applicera på torr eller fuktad hud. Innehåller mangokärneolja, sesamoja och solrosolja. För mycket torr hud.
Pris: 100 ml, 184:-

Nyhet! Mango Body Scrub
En rikt fuktighetsbevarande och oljebaserad kroppsskrubb. Mangokärneolja. Innehåller sojaolja från ett Community Trade projekt i Brasilien samt solrosolja för fuktighetsbevaring. Exfolierande socker från ett Community Trade projekt i Paraguay.
samt exfolierande salt peelar.
Pris: 200 ml, 209:-

MANGO SHOWER GEL
Härligt löddrande duschgelé som kan användas både i dusch och i bad. Fuktighetsbevarande mangokärneolja gör huden mjuk och len.
Pris: 250 ml, 99:-

MANGO LIP BUTTER
En krämig läppprodukt som smälter på läpparna. Innehåller mjukgörande shiasmör från vårt Community Trade projekt i Ghana samt fuktighetsbevarande mangokärneolja.
Pris: 10 ml, 89:-

MANGO TVÅL
Krämigt löddrande tvål med doft av mango.
Pris: 100 g, 43:-

MANGO BATH FIZZIE
Löddrande badbrus med mangodoft.
Pris: 140 - 150 g, 47:-

Fem dåliga egenskaper

På förfrågan (i kommentarsfältet), fem dåliga egenskaper som undertecknad har:

* Snygg. Jobbigt att skaka av sig alla beundrarinnor och handskas med en svartsjuk sambo.

* Ärlig. Dumärlig och avslöjar ofta negativa egenskaper om mig själv även då de inte efterfrågas. Funkar om man har en förstående sambo som uppskattar ärligheten och har kärlek nog till att ha överseende med de negativa sidor som man själv blottlägger.

* Halvdålig på att passa tider. Fint folk kommer sent.

* Godtrogen. Tror allt för ofta gott om människor. Har dock blivit en bättre cyniker med åren.

* Lat. Varför göra något nyttigt när det finns så mycket annat som är roligare? Jag lever för fritiden och kommer alltid att föredra att vara ledig, hur roligt jobb jag än skaffar mig. Fritiden är per automatik bättre just eftersom det är FRI tid.

P.S./ Inlägget är skrivet under alkoholpåverkan.

Smådjävlig

Blogthings har en massa småkul tester man kan göra. Efter ett besök hos denna djävul, inspirerades jag att göra samma test.

You Are 50% Evil

You are evil, but you haven't yet mastered the dark side. Fear not though - you are on your way to world domination.

How Evil Are You?

Vissa grejer som man kryssade i var rätt oskyldiga. Andra var grejer som bara hänt någon enstaka gång. Tror inte att jag behöver revidera min påstådda snällhet. Även om "world domination" vore intressant (se ovan och här).

Experiment

Sex, porr, naken, knulla, Carola, Kikki Danielsson, BWO, Lena Philipsson, Mats Sundin, Peter Forsberg, Linda Rosing, Göran Persson, George Bush, Paris Hilton, Pamela Anderson, Britney Spears.... Nä, nu orkar jag inte hitta på mer dynga... får se om jag får många extra besökare som följd av detta. Om du som läser detta kom hit som en följd av en sökning på något av de ovanstående orden - grattis! Här finner du troligen mer kvalitativ läsning än du var beredd på.

Onsdag 17 mars?

Skivsignering onsdag 17 mars? Kan inte vara i år de menar. Fast i så fall är det väl lite väl tidigt att annonsera? Kolla på sidan 8 här?

Teori om folk som går med armarna på ryggen

99,99 % av alla som går eller promenerar har inte armarna på ryggen medan de gör det. Detta beror förmodligen på att det inte är något som kommer naturligt, utan snarare är en del av en image. De flesta som går omkring med händerna på ryggen är gamla gubbar som vill ge ett intellektuellt intryck. Armarna på ryggen är den betraktande flanörens attribut. Ackompanjeras gärna med basker och en allvarlig uppsyn. Eftersom gubben är uppslukad av djupa tankar, eller åtminstone vill ge sken av det, är gången långsam, närmast strosande.
När jag tänker efter har jag aldrig eller nästan aldrig sett någon som går med armarna på ryggen och samtidigt...

...är under 40 år.
...har bråttom.
...inte ser ut att fundera på någonting.
...är kvinna.
...jobbar inom/verkar jobba inom något intellektuellt yrke (bör påpekas att intellektualism inte ska förväxlas med intelligens).

Nu menar jag inte att kvinnor aldrig går omkring och ser intellektuella ut (eller försöker ge det intrycket), men de gör det då på andra sätt, enligt min erfarenhet. Den intellektuella imagen tar sig andra uttryck hos kvinnor.

Att vara döv är inte alltid ett handikapp

Just nu pågår Paralympics, eller handikapp-OS, som det också kallas, för fullt i Turin. Jag tycker verkligen att det är en bragd att åka störtlopp som blind (eller totalt vansinnigt, om man inte behärskar det), likaså är det starkt att åka längdskidor på ett ben, om man nu gör det. Men dövhet, är det verkligen ett handikapp i alla idrotter? I många grenar borde inte dövhet vara någonting som inverkar negativt på prestationsförmågan.

Annat positivt med att vara döv:

*Det var en gång en döv elitidrottare som alltid tävlade i sina turkalsonger. De var leopardmönstrade. På så vis kände han sig som Def Leppard...

*Ibland är det skönt att slå dövörat till.

Fem goda egenskaper

Har fått i utmaning av Studiomannen att lista fem goda egenskaper. Känns lite mysko att göra en sådan lista när man känner sig låg (se föregående inlägg). Det är bättre idag idag än igår, men fortfarande inte helt bra. Hur som helst, här är några bra egenskaper som jag tror mig ha:

* Snäll.

* Rättvis. Har ett ganska starkt rättvisepatos.

* Lojal. Har jag en gång börjat gilla någon som vän krävs det mycket för att jag ska släppa dig. Är inte långsint.

* Har hyfsad bollkänsla. Biljard är min paradgren. Tyvärr har det inte blivit så mycket av det på sistone.

* Ganska allmänbildad. Vet lite om mycket. Nyfikenheten är grunden till detta, antar jag.

The VFU blues

Har försökt lägga in minst ett blogginlägg om dagen. Men igår gick det bara inte. Var ute på VFU igen. Denna gång i en femteklass. Svårt att sätta fingret på exakt vad, men nånting med den dagen gjorde mig riktigt låg. Som med mycket annat var det en kombination av saker som påverkade mig negativt.

* Jag tycker inte om när jag inte har kontroll. När jag inte vet vad som förväntas av mig, vilka jag ska möta, hur jag ska bete mig, vad jag ska göra - då kan det bli jobbigt. Om man får ta itu med någon eller några av dessa faktorer i små doser kan det vara spännande på ett positivt sätt, men i stora doser blir det jobbigt.

* Jag vill inte vara dålig, eller känna att jag inte har den kontroll jag vill ha, på saker som är viktiga för mig. Detta är alltid väldigt påfrestande i t ex situationer då jag håller på att lära mig ett nytt jobb, vilket jag håller på med nu. En liten, insmygande osäkerhetskänsla växer snabbt till en oproportionerligt stor sådan känsla. Helst vill jag kunna allt och ha koll på allt från början för att känna mig trygg, vilket är omöjligt.

* Jag vill ha tydliga riktlinjer för att känna mig trygg. Jag är barnsligt rädd för att göra bort mig i situationer som känns viktiga och seriösa för mig (i mer avspända och privata sammanhang har jag inte alls lika många hämningar). Det hjälper inte att jag rent intellektuellt kan förstå att det är nyttigt att kasta sig ut på djupa vatten för att pröva sina vingar, för att använda en dubbel-metafor. Det känns jobbigt ändå.

* En annan faktor som påverkade mig negativt var att jag natten till igår endast sov fyra timmar. Inte bra inför prövningar.

Det sjuka är att det egentligen inte har varit några katastrofdagar idag och igår. Visst, några barn har varit småstökiga och uppkäftiga, men på det stora hela har jag blivit väl mottagen av både barnen och läraren. Det är bara det att jag ibland är så förbannat känslig. Jag blir smått irriterad på mig själv för att jag är det ibland. Små osäkerhetsmoment växer sig lätt stora, som jag skrivit om innan. Dessutom blir jag irriterad på mig själv att jag tar vissa saker så allvarligt och att jag har så höga krav på mig själv i vissa situationer. Varför blir jag så osäker och dödsallvarlig? Jag tror ju innnerst inne att jag är kompetent.

Skulle kunna skriva mycket mer, men jag tror att det räcker för nu.

Toalettbekymmer

Stockholms Universitet är ett lurigt ställe på flera sätt. Ett av dem som inte uppmärksammats är den skenbara funktionalism som utmärker detta 70-talskomplex. Jag tänker självklart på den illmariga placeringen av toaletterna. Södra huset är som synes på denna bild uppdelad på A-, B-, C-, D-, E- och F-husen. Alla husen är vardera målade invändigt med sin egna speciella, groteska 70-talsfärg. Fult ja, men funktionellt är det och ett exempel av flera på funktionalistiska finesser som gör det lätt att hitta på universitetet. I närheten av varje "bokstavshus" trappa finns på samma plan herr- och damtoaletter efter ett symmetriskt, orienteringsvänligt mönster. So far so good. Det illmariga ligger i den falska trygghet som funktionalismen vaggar in den intet ont anande studenten i när han eller hon, med huvudet sprängande av akademiska (nåja) tankar och urinblåsan eller tarmarna sprängfyllda av... ja, ni vet vad, rusar mot toaletten. Tryggheten är falsk, eftersom det i vissa bokstavshus är herrtoaletten som ligger till vänster och damtoaletten till höger, medan placeringen i andra bokstavshus är tvärtom! Därför var jag bara sekunder ifrån att storma in på fel toalett idag. Det hade väl i och för sig inte åsamkat mig något större lidande om jag hade gått fel, men som den empatiska person jag är, tänker jag förstås på mina mer känsliga medstudenter och reagerar starkt å deras vägnar.

Sedan finns det förstås folk i andra änden av skalan, som tänker tvärtom. Jag tänker närmast på de unga damer på visbykrogen i somras som tröttnade på kön till damtoan och helt sonika gick in till herrarnas, drog ner byxorna och satte sig fnittrande i pissrännan. Det åsamkade inte mig något större lidande heller.

Varför ha passet med sig när man åker rövsame?

Jag och sambon passade på att bejaka våra barnsliga sidor i helgen. Vi åkte till Högdalstoppen och åkte (i brist på snowracern som inte hittades) sopsäck nerför backen. Första gången för mig. Sambon är däremot en van sopsäcksåkare och visade klass och stil. Eller som Stig Strand hade sagt: Hon höll en fin linje. En lite mer vuxen aktivitet blev det också för oss (nej, era pervon, sluta tänk på snusk!) - en promenad på isen på en sjö.

I samband med sopsäcksåkandet upptäckte vi att någon hade glömt miniskidor, stjärtlapp (rövsame) och ryggsäck vid foten av backen. Att det fanns nycklar, en termos och en påse bullar i ryggsäcken var inte så konstigt. Desto mer udda var det att det även fanns ett pass där. Passet gjorde dock att vi kunde leta reda på vederbörandes telefonnummer, ringa honom och lämna grejerna till honom. Han var väldigt tacksam och utbrast: "Jag älskar er!" när vi ringde. Eller vi och vi. Det var sambon som ringde, med en ganska charmig röst påkopplad. Undrar om han hade utbrustit samma sak om det hade varit jag som ringt? En annan fråga som inte fick något svar var varför han hade passet med sig till backen. Kanske var det en undermedveten back-up ifall han skulle glömma sina grejer?

Världens snabbaste personlighetstest

Your Personality Profile

You are funky, outdoorsy, and down to earth. While you may not be a total hippie... You're definitely one of the most free spirited people around. You are very impulsive - every day is a new adventure. However, you do put some thought behind all your actions. Still, you do tend to shock and offend people from time to time!

The World's Shortest Personality Test

Inkonsekvent om sekretess?

När jag var ute på VFU (verksamhetsförlagd utbildning) på "min" skola och skulle fota i klassrummet för en uppgift jag hade, var det väldigt noggrant med att inga barn kom med på bild. Det handlade om sekretess. Föräldrarnas tillstånd krävs. Men på Rapport för ett tag sedan såg jag massor av barn från Rinkebyskolan i bild. Jag tror inte att Rapport hade frågat alla deras föräldrar, eller ens någon, om tillstånd.

För er som inte kan få nog av lassie-historier

Historier om kändisar man mött eller på något vis kommit i kontakt med var ju väldigt populärt när jag tog upp det på bloggen förut. Läs tidigare blogginlägg med tillhörande kommentarer här och här. Jag var dock inte först med det (föga förvånande), märkte jag häromdagen. Här kan du läsa om väldigt många s k "lassies".

Jehovas vittnen

El Pedros kommentar om att han vaknat upp fick mig att tänka på Jehovas Vittnens tidskrift som heter just Vakna! Ett ganska ironiskt namn på blaskan, eftersom det är dessa stackars vilseledda människor som borde vakna.

En gång, på den tiden då jag bodde granne med hasch-rastafarin, ringde det på dörren. Jag sa, mest på skämt, till mitt sällskap att det måste vara Jehovas. Jag var ganska lättklädd och kände inte för att anstränga mig och klä på mig och öppna dörren för någon oannonserad besökare. Hade jag vetat att det var Jehovas hade valet att ligga kvar i sängen varit ännu enklare. Ganska lustigt att det sen visade sig att det verkligen var några vittnen som varit i farten, eftersom de dumpat Vakna! på min dörrmatta. Den hamnade rätt fort i pappersinsamlingen, om jag inte minns fel.

Men jag har läst lite av Jehovas vittnens propaganda också. På en buss som jag kört hittade jag en gång ett kvarglömt (eller kvarlämnat?) exemplar av riktig skräckpropaganda från dem. Den hette "Så här var ditt liv" och var helt otroligt skruvad. I tecknad serieform framställdes en fiktiv person som på räkenskapens dag fick deala med sina synder. Om man t ex hade svurit för mycket hotades man med att brinna i helvetet, ungefär. Det var t o m bilder på ett brinnande helvete. Ren skräckpropaganda som sagt. Jag blev helt fascinerad av hur skruvat detta var men skrämdes också av det faktum att det faktiskt finns vilsna själar som går på denna propaganda och går med i Jehovas i tron att det ska rädda dem.

Bilden ovan är inte helt tydlig, men det är någon som på ett väldigt finurligt sätt kastat om bokstäverna på Jehovas "rikets sal" så att det blivit "skit arsle". Hi hi... Apropå roliga anagram, här är ett annat exempel på ett lyckat sådant.

Uppenbarligen är Jehovas vittnen en sekt som väcker känslor. I Nacka, där jag körde buss förut, brändes deras "Rikets sal" ner där för några år sedan. Det var lite väl oschysst i och för sig. Det räcker gott och väl med att skriva om dem, som jag gjort. Andra som av någon anledning också fick en ingivelse nyligen att skriva om Jehovas vittnen är Emil och Sofia. Annars kan man ju bege sig till någon av deras "kyrkor" och kasta om bokstäverna lite grann.

Fast egentligen räcker det med detta som argument för att man inte ska bli Jehovas vittne: Michael Jackson har vuxit upp som ett Jehovas vittne.

Bondfångeri, del 2

Råkade nyligen zappa förbi kvalitetsprogrammet "Lyckochansen" på ZTV. På tre minuters tittande noterade jag följande tecken på kommersiell utsugning:

* Ordet man skulle ringa in och gissa på var "OMROGNMÄNINKSA". Det tog mig ungefär 3 sekunder att kasta om bokstäverna och gissa rätt. Och det tycker jag inte är skrytsamt. De kunde ha kastat om bokstäverna svårare. Men då är det inte lika många som ringer in förstås.

* Det kostade 9,90 kr/min att ringa in.

* Programledaren sade: "Ring gärna fler gånger. För varje gång du får ditt nummer registrerat, ökar dina chanser att vinna."

Snälla Socialstyrelsen, kliv in och sätt stopp för dessa lurendrejare som eldar på lättlurade människor att kasta sina pengar rätt i famnen på Kinnevik-koncernen!

Sedan hade programledaren mage att säga "Grattis, du har vunnit 30 000 kr av mig!". Jäklar vad generöst. Han måste ha fett bra betalt som bidrar med cashen ur egen ficka så där.

Men jag antar att jag får skylla mig själv som tittar på skiten, även om det bara var ett fåtal minuter. Jag har faktiskt vettigare saker att göra. Carpe diem...

Här kan du läsa om Bondfångeri, första delen.

Galna grannar

Thérèse bloggade förut om sina mer eller mindre jobbiga erfarenheter av grannar. Jag kommenterade då att jag "vann" angående att ha haft värst grannar. Hon vill nu läsa vad jag har för bittra erfarenheter. Förutom psycho-grannen som jag tidigare berättat om, är detta min historia:

Den första egna lägenheten jag hade var ett litet råttbo på 21 kvm i ett s k "hotellhem". Det hade ingenting gemensamt med det som är prototypen för hotell. Varför det kallades hotell var för att det var tänkt som ett tillfälligt ungdomsboende. Men man kunde bo där i flera år.

Ett eget rum hade jag. Kök och badrum delades dock med en annan ung man som hade en lite annorlunda syn på vissa husliga detaljer. Jag vet inte om det var en kulturskillnad. Skåning var han i alla fall. Han var allmänt sluskig. Det värsta var nog precis när jag flyttade in. Han bodde redan där då. Jag tyckte att det luktade väldigt illa. Det luktade som att det kom från kylskåpet. Efter en genomsökning visade det sig att det som stank var ett mjölkpaket. Det var gammalt. Väldigt gammalt. Det var flera månader gammalt... Jag kunde inte låta bli att fråga varför han hade ett flera månader gammalt mjölkpaket i kylen. Han svarade på ett självklart sätt att det tillhörde han som hade bott i mitt rum innan. Tokgrannen verkade inte tycka att det var ett dugg konstigt att mjölken fanns kvar, det var ju inte hans grej. Behöver jag tillägga att jag aldrig badade i badkaret? En annan sak, som egentligen inte hör hit, är att jag hade en granne i det huset med exakt samma för- och efternamn som jag. Mina namn är väldigt vanliga i och för sig, men ändå. Det var en utmaning för brevbäraren.

När jag var liten hände det en gång att grannen ovanför kom och hälsade på. Men han tog inte den vanliga vägen via trapphuset. Nej, han tog balkongvägen! Han klättrade ner från våning 4 till våning 3 (som egentligen var som våning 6 resp 5, p g a nivåskillnaden mellan fram- och baksida på huset). Jag var för liten då för att komma ihåg varför han ville hälsa på oss den gången och varför han valde den tämligen livsfarliga vägen att ta sig till oss. Men han och hans mamma som bodde ovanför hade båda problem med alkoholen och brukade bråka rätt rejält. Jag tror att han slog henne också. Kanske hade hon låst honom ute på balkongen? Oss var han dock inte hotfull mot.

På ett annat ställe hade jag en granne som började spelade reggae skithögt sent på natten. Jag tog mod till mig och ringde på och bad honom sänka. Han såg rätt pårökt ut, men sänkte snällt volymen rejält. Lite känsligt då det var vårt första möte. Han blev senare vräkt (dock inte min förtjänst).

En fjärde granne på ett annat ställe var ett borderline-case. På riktigt alltså. Det hade han avslöjat för min syrra som bott i lägenheten före mig och pratat med honom. En väldigt trevlig kille, en riktig svärmorsdröm, som verkade väldigt harmonisk. Men under ytan vilade tydligen demonerna. Han hade försökt ta livet av sig innan jag flyttade in. Brandkåren (eller var det polisen?) hade blivit tipsade och slog in dörren med slägga. När jag bodde där satte han sig en gång på taket och hotade med att hoppa mot döden. Någon anhörig eller polisen eller ambulanspersonal lyckades dock övertala honom att inte göra det.

Trots de tokiga grannarna har jag inte bott så mycket i typiska problemområden. Det ställe som varit bland de lugnaste för mig, är det område som har lägst status av de ställen jag bott på.

Gråt inte över spilld mjölk...

...nej det är det ju ingen mening med. Man kan svära i stället. Arrrgh... En halv liter lyckades jag spilla ut alldeles nyss. Inte lika illa som när jag en gång krossade en flaska med chilisås över ett golv av träplankor, men ändå.

Genvägar? - del 2

De dummaste stressmänniskorna är kanske ändå de flygpassagerare som tvunget ska lossa säkerhetsbältet (fastän man ännu inte har fått signal om det) och resa sig upp alldeles för tidigt. Det finns ju ingen som helst anledning att stressa. Man får ändå stå och vänta vid bagagebandet, även om man hunnit dit någon minut innan sina lite coolare medpassagerare (i alla fall om man åker i ekonomiklass). Ändå ska folk armbåga sig ut i mittgången och stå och otåligt vänta på att bli utsläppta så fort som möjligt.

Tilläggas bör att jag långt ifrån är perfekt när det gäller att ta det coolt (jo, jag är en av dem som använder den där genvägen). Men ibland har jag faktiskt märkt att det kan löna sig att tänka lite längre än näsan räcker huruvida det är värt att jaga upp sig eller ej. Som i exemplet ovan t ex.

Genvägar?

Smått fascinerande ändå hur folk besvärar sig för att tjäna några meter och några tiondels sekunder. Nu ligger det ovanligt mycket snö på marken för att vara i min stockholmsförort i mars. Men i det 40-50 cm höga snötäcket har folk ändå trampat upp en stig på ca 10 meter på det ställe som jag tänker på nu. Om man går den stigen tjänar man några ynka meter jämfört med om man går på gångvägarna bredvid. Svensk effektivitet och otålighet? Precis som att vi också går i rulltrapporna och tjänar några sekunder, blir otåliga om en sida på internet tar 2 sekunder för lång tid att ladda och att vi gasar på med bilen bara för att hinna snabbt fram till nästa rödljus?

10 öre 2006

På pizzerian:

-Kan jag få en cola till, den kostade 12 kronor va?
-Nej, 11 och 90!

????????

När jag jobbade på Gröna Lund för många år sedan hade jag en timlön på 58 kronor och 53 öre. Fånigt lönebelopp som var så exakt på öret i och för sig, men jag kan ändå förstå det lite mer än replikskiftet ovan. Med tanke på alla timmar som folk jobbade på Grönan, gjorde nog den ackumulerade öresskillnaden en liten skillnad. Men om man beställer en cola på en pizzeria och den sagda kostnaden avrundas uppåt 2 sekunder senare när man ska betala, vad är då vitsen? Om det var ett konstigt försök till goodwill misslyckades det rejält i alla fall.

Tentan avklarad (eller: I´ve been looking for freedom)

Aaaah... Tentan är nu skriven, inlämnad och förd till handlingarna. Känner hur bördan rinner av mig. Vilken kontrast mot i morse, då "korvstoppningen" bokstavligen stod mig upp i halsen och gjorde mig smått illamående. Med facit i hand hade jag väl inte behövt jaga upp mig så mycket. Men jag visste att det skulle kännas så med facit i hand. Det hjälps dock inte - är det någon form av prov, då jagar jag upp mig. Så ocool är jag, det är bara att fejsa sanningen. Förutom att det handlar om att prestera, tror jag att det handlar om att jag inte har kontroll över situationen. Det ligger ett ofrånkomligt osäkerhetsmoment i att inte veta vilka frågor som ska ställas och hur bra jag kommer att kunna svara på dem som stressar upp mig, hur bra jag än har pluggat. Och känner man att kunskaperna sitter ytligt blir man förstås uppstressad över det om man är lagd åt det hållet. Det var förmodligen därför jag var så inne i mitt sista-minuten-pluggande på tunnelbanan att jag missade att gå av vid Universitetets tunnelbanestation i morse... Jag höll t o m på att missa att gå av vid nästa station. När jag sedan skulle åka tillbaka åt andra hållet, var nästa tåg inställt. Det var tur att jag var ute i ovanligt god tid så att jag hann ändå.

Vissa andra kursare hade en annan approach till provet. En (37-årig tant) hade inte pluggat sedan i torsdags. En annan hade festat fredag och lördag och inte pluggat något alls i helgen. Jag kände mig rätt torr i jämförelse. Själv bangade jag allt som stavades nöje i helgen. Och jag tror nog att jag hade fixat "Godkänt" även om jag inte hade pluggat i helgen. Men man kan inte tänka så. Jag hade inte kunnat roa mig med gott samvete och njuta av nöjesaktiviteter om jag ägnat mig åt sådana.

Det gick rätt hyfsat, tror jag. Känns osäkert att uttala sig om hur det gick, men jag kan nog ha fått allt från ett svagt "G" till ett svagt "VG" - det skiljer bara 10 p mellan betygsgränserna. Lite ironiskt var annars att ett av de ord som jag mest funderade över hur jag skulle dela upp (i morfemtyper) var obeslutsam. Tror att jag ändrade det från rätt till fel i mitt svar. En annan fråga, där man skulle välja ett av tre alternativ, vet jag att jag ändrade från rätt till fel svarsalternativ, bland det sista jag gjorde. En poäng missad där. Surt. Men det borde bli godkänt i alla fall. Och hur det än gick, är jag en fri människa nu och en tid framöver. I´ve been looking for freedom hela helgen, och nu har jag äntligen fått den!

P.S./ Tack Sofia för låtlänken.

Blåmärken bekommer mig inte

Jag är så tuff. Igår upptäckte jag att jag hade ett blåmärke på 5 x 6 cm på vaden. Det såg gammalt ut. Måste ha uppkommit från innebandyn för en vecka sedan. Jag har inte känt av blåmärket ett dugg. Som man säger i ishockeyvärlden: poängen består, blåmärkena försvinner. Gäller även i "machosporten" innebandy.

Tentaångest!

Uäääauuuaahhh! Tentaångest! I morgon är det tenta. Eftersom jag är en tävlingsmänniska, kan aldrig pluggande vara bara roligt och intressant. Hur viktigt jag än tycker att det är med att lära sig för lärandets skull och att det man läser faktiskt kan vara riktigt intressant, handlar det ofrånkomligen också om att prestera. Vissa kanske inte ser det så. De läser bara för att det är intressant och för att lära sig något, sedan råkar det komma en tenta liksom bara i förbifarten. Så önskar jag ibland att jag fungerade. Men jag får försöka leva med mina brister.

En annan jobbig grej är att dels vill jag prestera väl, dels kan jag vara nog så odisciplinerad. En svår kombination. Resultatet blir att jag skjuter upp mycket tills jag har kniven mot strupen. Då först blir jag någorlunda disciplinerad. Och då blir inte pluggandet lustfyllt, det kan jag lova. Just nu håller jag på att spy på det jag ska plugga in. Att jag aldrig blir vuxen... Ska ju själv förhoppningsvis bli lärare någon gång. Hur ska jag då göra inlärningen lustfylld? Har i och för sig några idéer om det. Dock underlättar det om mina blivande elever inte är lika tävlingsinriktade och oplanerade som jag, för deras egen skull. Prestationsmomentet i skolan (på alla nivåer) är ofrånkomligt, det gäller "bara" att inte tänka för mycket på det och att planera sina studier väl.

Nåväl, "godkänt" borde jag fixa i vilket fall som helst. Annars skulle jag bli förvånad. Vill ha det överstökat snart. Känns som att vissa kunskaper sitter rätt ytligt. Vill få dem på provpappret innan de försvinner. Ska bli gott med öl sedan.

Vilket lag håller du på?

Eftersom det var så roligt att konstruera den förra omröstningen, kommer här en till. Det är nu dags att en gång för alla reda ut vilken sorts nivå den här bloggens läsare ligger på.

Vilket fotbollslag håller du på?
	Hammarby förstås, jag är en tänkande individ med hjärtat på rätta stället
	De där råttorna från Solna. Jag har även en fäbless för invigningsriter med galgar upp i rectum.
	Aporna från Östermalm. Jag har rika föräldrar och dålig hygien.
	Sillstryparna från Sveriges baksida med ICA som klubbemblem på bröstet. Jag är också en spårvagnsraggare.
	Ellos från Borås. Jag är en liten kyckling, pip-pip.
	Jag håller på äm-iff-iff. Kanske är jag en äkta "blådåre". Mer troligt är jag en av många medgångssupportrar.
	Kalmar. Jag tycker om 0-0-matcher och långa tjongbollar.
	GAIS. Jag är en go´ makrill som egentligen vill vara Hammarbyare, eftersom GAIS är Götets motsvarighet till Bajen.
	Något annat lag.
	Fotboll - är inte det en sån där lek där 20 testosteronstinna neanderthalare jagar en boll?
Free polls from Pollhost.com

Dagens i-landsproblem

Dagens i-landsproblem: Att gå ut med soporna i en slaskvåt, grusig trapp så här års. Blir ju äcklig om fossingarna. Man kan i och för sig sätta på sig skor men det är jobbigt.

Snott från "Veckans nyheter"

Alexander Bard - hög på hat

Kikki Danielsson - hög på mat

Camilla Henemark - hög

Livet är fullt av små glädjeämnen

Häromdagen läste jag i Funktionell svensk grammatik att och, men och eller ibland också kan inleda meningar, t ex Och sedan teg hon. Sådana meningar får större självständighet, menas det.

Ja, det står t o m att och och men ibland kan användas som inledning till ett nytt stycke för att markera att det nya stycket hänger ihop med det tidigare!

Hurra! Jag som alltid känt mig så odygdig när jag börjat meningar med och, men eller eller. Men nu finns det ingen anledning att känna någon synd och skam längre! Nu har jag vetenskapen i ryggen när jag skriver på detta vis. Och det känns bra.

El Mango - poeten

Tunnelbanepoesi

Tag plats,
se upp för dörrarna,
dörrarna sprängs

Närkontakt med psycho-grannen

I morse var det nära att det blev ett sånt där obekvämt sammanträffande igen. Denna gång med ingen mindre än psycho-grannen dessutom. Jag fick dock ett naturligt försprång på några meter, eftersom jag låste dörren samtidigt som grannen öppnade sin dörr. Sedan skickade jag ett sms till sambon och tipsade henne om att det var fritt fram att sparka in psycho-grannens brevlåda, eftersom han satt på samma pendeltåg som jag. Sambon såg dock sms:et lite sent, varför hon inte vågade ta ut den rättmätiga hämnden mot fridstöraren.

Åldersrasism

Åldersrasism - vad är det för ett konstigt ord egentligen? Är äldre människor av en annan ras?

Hur kan bicycletas vara tillåtna?

Är det inte konstigt att det är tillåtet med bicycletas i fotboll, när det inte är tillåtet med andra sorters höga sparkar?

Tänkvärt om bloggande

På Bloggportalen läste jag en tänkvärd artikel av Hanna Flodr, som ligger bakom bloggen mammamu (länk nedan). Bloggande kan vara väldigt kul, men det gäller att passa sig så att det inte blir för mycket av det goda. Härligt, härligt, men farligt farligt, som den gamle gode Björn Skifs skulle ha uttryckt det. Här är Hannas artikel:

Jag började blogga den 25 juni. Den 13 september orkade jag inte mer. Under denna korta period gick bloggen från att vara min bästa vän till min fiende. Eller rättare sagt, jag gjorde bloggen till min fiende.
I början var allt rosenrött och skimrande. Ett helt nytt sätt att uttrycka sig på. Befriande. Jag skrev för att det var roligt, för att jag tyckte att jag hade saker att berätta. Jag hade precis inlett min sommarpraktik och var mitt ute på den engelska landsbygden bland kor och bönder, något som för en inbiten stadstjej presenterade den ena komiska poängen efter den andra.
Så jag skrev. Och skrev. Oftast i flera timmar varje kväll. Jag hade skoj. Efter ett tag började kommentarerna droppa in. Alla var de positiva. Om hur bra jag skrev. Om hur rolig jag var. Jag blev jätteglad. Kände att "hey, titta - jag duger visst!". Det var en euforisk känsla, nästan som den där man får när man inser att den man är förälskad i känner likadant. Balsam för egot.
Sakta men säkert började bloggen dock leva sitt egna liv. Avsaknaden av anonymitet förhindrade mig att lämna ut åsikter om folk i min omgivning och gjorde mig även tveksam att gå in på djupet om min ångest och mina begär. Fegt? Javisst! Men samtidigt en undermedveten överlevnadsstrategi ­ någon skulle ju kunna använda mina ord emot mig.
Från att ha varit ett forum där jag kunde skriva om allt blev bloggen med andra ord mer och mer ett med sina begränsningar. "Hmm, det där kan jag inte berätta. För mycket Kafka. Och det där är lite väl personligt. Och inte det där heller, det har jag redan skrivit om".
Så det blev sådär lite småmysigt, lite lätt underhållande och inte särskilt provocerande. Fridfullt puttrade det på. Kommentarerna fortsatte rulla in och genom att vara det enda sättet jag kunde övervaka min popularitet på (då jag var för oteknisk för att installera en statcounter) så lät jag dem snart omedvetet styra texternas innehåll: humor = stor respons; ångest = liten respons. Nu hade inte bara vant mig vid uppmärksamheten, jag hade även blivit beroende av den, börjat kräva den. "Se mig, läs mig, älska mig!" Mina förväntningar på mig själv växte och gränsen mellan mig och bloggen suddades ut: i egenskap av skribent var jag ju bara lika bra som mitt senaste alster, mitt senaste inlägg. Men i takt med tiden blev superlativen färre och färre. Plötsligt satt vi där i tv-soffan, jag och läsarna. Tysta. I uttvättade myskläder. Den oskyldigt sprudlande nyförälskelsen hade försvunnit och ersatts med vardagens obekräftelse. Nervöst sneglade jag på alla andras bloggar; alla verkade de så mycket bättre, så mycket roligare, djupare, meningsfullare. Nog måste väl mina läsare ha märkt det också?
Dagarna blev kortare. Min praktik slutade och jag var inte längre omgiven av en outsinlig källa av komik. Med höstens intåg kom även mörkret. Jag ville så gärna, så gärna skriva om mörkret. Men någonting hindrade mig. Jag vågade inte. Jag vågade inte blotta strupen med risk för att kanske bara få en axelryckning till svar. Jag vågade inte visa de mindre smickrande sidorna av mig själv av rädsla för att inte duga. Jag var ju rolig. Eller?
Bekräftelsen hade blivit till en drog; jag skrev inte längre för mitt nöjes skull utan för att kompensera för min osäkerhet. Plötsligt styrde bloggen MIG. Det enda sättet att få tillbaka kontrollen var att sluta blogga. Valet av själva tidpunkten var spontant; jag gick in i väggen på måndagen. Hårt. Och jag slutade skriva på tisdagen. Det kändes underligt befriande.
Det har nu gått en månad sen jag bloggade senast. Jag känner mig fortfarande fri, även om det ibland känns lite vemodigt, som om jag har förlorat en kär vän. Av och till får jag suget att skriva, men jag vet att tiden inte är mogen ännu. Inte förrän jag gör det av rätt anledning. Inte förrän JAG styr bloggen. Inte förrän jag vågar lita på mitt eget omdöme.
För genom att vara beroende av vad andra tyckte så stack jag kniven i mig själv.


Hanna Flodr, frilansjournalist och blivande veterinär. Sedan en tid tillbaka så har hon bestämt sig för att det är hon som bestämmer på mammamu.

Den nya ödmjuka Zlatan?

Den nya ödmjuka Zlatan? Nja, jag är inte så säker på att detta snack om att "det viktiga är att laget vinner" är ett utslag av ödmjukhet. Troligen mer ett sätt att skydda sig själv. Hade han gjort fler mål denna säsong hade han säkert sagt nånting i stil med "fotboll går ju ut på att göra mål".