No more mr Nice Guy

Det finns ett antal yrkesutövare som man är lite mer misstänksam mot än andra. Sälklubbare, hantverkare, bilmekaniker, bödlar, lärare i teknik och fysik (just på denna punkt beror det dock nog mest på mina egna traumatiska minnen av dessa lektioner), körsnärer, obducenter, lapplisor, vd:ar i stora företag (de flesta är nog samvetslösa psykopater med vassa armbågar). Ja, listan kan göras lång. Men värst är kanske ändå telefonförsäljarna. Jag har länge varit misstänksam mot de jävlarna, men jag har tänkt att jag ska ge dem en chans, inte vara otrevlig som så många andra instinktivt är så fort det visar sig vara en telefonförsäljare på andra sidan tråden. Från och med idag är det dock no more mr Nice Guy som gäller. Här är orsaken: En DN-försäljare ringer och frågar om jag är intresserad av att förlänga vår prenumeration. Jag gör det lätt för mig och säger att det inte är mig du ska prata med, det är min sambo, för hon är den som är mest intresserad av DN (vilket också är sant, i alla fall beträffande pappersvarianten). Jag ger honom då vänligt mobilnumret till sambon. Några minuter senare ringer sambon och berättar att telefonförsäljaren sagt att JAG var intresserad, men att hon skulle ta beslutet. Ja, det var ju också ett sätt att tolka på! Som fan läser Bibeln, typ. Sambon genomskådade dock bluffen. Men nästa gång kan detta drabba dig. Mitt råd till dig är då att vara otrevlig från första början, alternativt fråga försäljaren om hans hemnummer och i fall du får störa honom ett par minuter på HANS (eller hennes) lediga tid.