Fredrik Virtanen uppmanar folk att sluta hälsa på busschaufförer. Som gammal busschaffis ställer jag mig genast i försvarsställning. Självklart finns det sura, tråkiga chaffisar. Det finns såna människor inom alla yrken. Men för min del hände det mycket oftare att jag trevligt sa "Hej" än att folk sa det till mig. Allt för många SER inte busschauffören. De verkar inte förstå att det faktiskt sitter en människa av kött och blod bakom ratten. Vissa tittar inte ens på busschauffören. Och av de som gör det är det många som tittar på en med en tom blick. Man behandlar andra som man själv blir behandlad heter det som bekant. Därför kan busschauffören ofta upplevas som butter. Man kan i och för sig invända att det ska vara busschauffören som ska vara trevlig först. Det har jag ofta försökt med. Men det är inte så kul att vara trevlig och säga hej, när man sällan får någonting tillbaka. När det väl är någon som är trevlig, händer det ibland att man inte är beredd och hinner säga hej eller nåt tillbaka, eftersom man blir så överrumplad. Folk förväntar sig inte heller att man ska vara allt för trevlig. Är man för glad tror ju folk att man är full...
Nej, det är ofta ett otacksamt jobb att vara busschaufför, vilket Filip Hammar och Fredrik Wikingsson har insett. I deras utmärkta, roliga bok "Två nötcreme och en moviebox - hisnande generaliseringar om vår uppväxt i DDR-Sverige" skriver de:
"Det är svårt att tänka sig ett otacksammare yrke än att jobba som mattant. Det skulle vara busschaufför, då. Båda de här jobben går ut på att i möjligaste mån avvärja katastrofer, utan att utföra någonting som man rimligen kan berömmas för. Ingen säger åt en busschaufför att han kört jävligt bra just den här dagen. Han löper däremot stor risk att få skäll för att han är sen, kör för långsamt, kör för ryckigt och så vidare."
Ett lysande undantag till dessa otacksamma trafikanter (eller "gamar" som de ibland kallas) är Cissan. Hon är en av få som förstått att busschaufförer är yrkesutövare som förtjänar uppskattning.
Alla borde någon gång testa på att jobba som busschaufför eller något annat yrke där man inte får så mycket uppskattning. Det ger nog en viss ödmjukhet. Men då menar jag inte att bara testa på för en dag (som när man t.ex. har sett populistiska politiker snabbtesta att vända hamburgare under några timmar för att få lite goodwill). Utan testa på på riktigt.
Sedan spelar det också in att jobbet ibland är stressigt - då är man inte alltid på sitt soligaste humör. En annan sak som påverkar är arbetstiderna, som inte är de roligaste. Jag har jobbat alla tider på dygnet som busschaufför. För det mesta jobbade jag antingen uttjänst eller delat. Uttjänst innebär att man plockar ut bussen från garaget mellan ca 04.30 och 06.30. Delat innebär att man jobbar i delade pass på dagen. Det första passet kan vara mellan t.ex. 04.52-07.47. Sedan är du ledig mitt på dagen och jobbar kanske nästa pass 12.40-17.34. Kan säga att för mig som nattmänniska var det inte idealiskt att börja jobba i svinottan (eller snarare natten). Det satte också sina spår på humöret ibland. Man vet att man sovit för lite när man sitter och biter sig själv i kinden för att inte blunda...
Nu finns det förstås en del fördelar med att köra buss också, det var inte BARA av bekvämlighet som jag jobbade med det i fem år. Men fördelarna tar vi en annan gång.
måndag, februari 20, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
Jaha du hade redan sett, jag som lade ut länk till dig på bloggen!
Klart man ska vara trevlig mot busschaffisar, varför skulle man inte? Men precis som du skriver någon som är glad är troligen full, eller amerikan, eller båda delarna
Har du någonsin fått höra låten:?
-en busschaufför, en busschaufför, det är en man med glatt humör. Och har han inget glatt humör så é han ingen busschaufför...
Fast vanligen är väl sångarna fulla, eller barn på skolresa. Vi sjöng den alltid på våra skolresor, samt en gång på bussresa till Prag från Stockholm jag gjorde på egen hand. Han var en glad dansk, som sålde polse och lumumba framme vid ratten.
Jag hälsar alltid - på alla. Bättre en gång för mycket, än en gång för lite.
70-tals-Per - den där låten har jag fått höra några gånger. Till exempel var det ett glatt tjejgäng som satt längst bak och skrålade den på senaste midsommarafton för mig. Vad är lumumba?
Thérèse och Turmalin - Bra inställning!
Jag har en polare som är "pilot" på ett SL-tåg han påstår att tågchaffisarna får ligga mer än busschaffisarna. Hans teori är att dom är SL´s stridspiloter medans busschaffisarna är malajer. Åkte med honom en gång i hans "cockpit" och det enda dom gör är typ att trycka på nödstopp om nån självmordsbenägen snubbe gör ett svanhopp ner på rälsen. Jag föredrar bussen framför tåget....
Sambon är glad att El Mango inte längre är yrkeschaufför. En mango med för lite sömn under skalet är inte att leka med...
Argaste - Om du frågar Bionda så är busschaufför ett jäkligt sexigt yrke. Vet inte om det beror på uniformerna. Det är förvisso något visst med män i uniform har jag hört. Eller också är det bara så att de allra sexigaste männen dras till busschaufförsyrket. ;-)
Jag älskar att hälsa glatt på busschaufförer och tacka när dom stämplat min remsa (varför jag nu skulle vilja tacka för det egenligen... borde kanske sluta med tacket eftersom det blir lite genomskinligt). Jag gör det förstås av egoistiska skäl. Blir helt fnissig, bubblig och glad i magen varje gång jag får ett glatt hej tillbaka från busschauffören, speciellt om han/hon såg sur ut innan min salut. En bra start på dagen med andra ord. Men som sagt, purely självgynnande. Men å andra sidan: finns det en enda altruistisk handling - egentligen?
Våra buss- och spånkachaufförer, hörde jag rykte om, fick gå en lära-dej-bli-trevlig kurs. Så nu finns det gott om chaufförer med glatt humör i stan :)
Jag har också alltid tyckt att det känts lite mysko när vissa tackar så glatt när man har stämplat deras remsa. Men trevligt är det. :-) Det är väl en artighetsgrej. "Finns det någon altruistisk handling?" Du är lite filosofisk du. Nej, egentligen finns det väl inte det. Gör man något för egen vinning som gläder någon annan tycker jag ändå att man kan vara nöjd med sig själv.
jag var en idiot imorse på bussen. betalade tjugo kronor i enkronor, chauffören tappade hälften på golvet. (i sin "hytt", så jag kunde inte hjälpa henne att plocka upp). Och när jag gått av upptäckte jag att det låg kvar en enkrona i fickan, jag hade alltså bara betalat nitton kronor. KÄnde att jag måste bikta mig inför dig mangon. Så om du hör något gnäll från föredetta kollegor, fast i Götet, så hälsa dom att jag är ganska snäll egnetligen.
Lumumba är Oboy när den är som bäst dvs. blandad med konjak. Dracks redan på 70-talet.
Uppkallad efter Belgiska Kongos första premiärminister Patrice Lumumba som också ledda kampen för självständighet men mördades under oklara omständigheter troligen av belgisk militär 1961.
Mosstrollet - Kul! :-) Det är något komiskt med charmkurser.
Lisa - Den största synden var inte att du nästan blåste chaffisen på en krona. det värsta var att du tömde spargrisen och kom med en massa tunga mynt som chaffisen får släpa på sen. Dessutom tar det tid att räkna mynten. Ska göra vad jag kan för att förlåta dina synder. Troligtvis kommer du dock att brinna i helvetet - såna här saker är allvarliga.
Jag har sagt det förut. Säger det igen. Jag gillar busschaufförer. Heja heja! Jag tror att jag ska hylla min favoritbusschaufför. Det ska jag. Kommer i en framtida blogg. Sammanfatta Thailand först kanske? Vi får se.
Apropå busschaufförer: kul för den goe gubbe i Götet som sedan en månad tillbaka har äran att ratta runt en dubbelledare. Det känns nästan... 2000-tal över det hela. Framtiden.
Stå på er alla busschafförer!
Vill först utfärda en varning till alla som åker buss i innerstan. Jag är en alldeles nykläckt busschafför så håll i er!!! Ni anar inte hur kul det är att köra buss, än så länge. Jag upplever, än så länge, övriga trafikanter (de utanför bussen) som ganska trevliga faktiskt. Exempel: när jag stannar och släpper fram folk vid övergångsställen så tackar de flesta när jag kommer med buss men det gör de ALDRIG när jag är privatbilist. Hur kommer det sig? Ett annat exempel: när jag kommer med bussen blir jag ofta framsläppt när jag blinkar (kan visserligen handla om självbevarelsedrift -man är ganska stor)men som privatbilist mäste man tuffa till sig och trängas för att komma fram i stan.
Vad det gäller sura chafförer undrar jag bara: är det något att bry sig om? Sura typer finns överallt. Man får leka teflonpanna (eller Svennis) och låta det rinna av. Man kan inte haka upp sig på grinollar för då får man det bara jobbigt själv. Man kanske själv är på dåligt humör om man nu låter en sur busschafför få en sådan stor betydelse? Nå väl, det är i alla fall dj....gt kul att köra!!!!
P.S. Bara som en ren upplysning så är det är otroligt snäva tidsmarginaler på varje körschema vilket kanske kan vara stressande och påverka humöret.
En sak till. Fredrik Virtanen ... vem är han? Är inte det också en sur typ. Tycker han verkar gnälla om det mesta. Måste haft en traumatisk barndom med för lite kärlek (eller mat kanske med tanke på allt tal om kött), stackars liten. Lite varning för sura gubbsyndromet -tiden är snart ikapp.
Skicka en kommentar