Tänk att det kan hända så mycket på en ålandsbåt. Sambon hittade 160 kr på golvet! Sånt händer ju nästan aldrig annars. Ärlig som hon är tänkte hon lämna in pengarna i närmaste bar, eller åtminstone höra sig för om det var någon som hade tappat dem, men jag fick henne på bättre tankar. Jag menar, visst kan man lida med den som tappade pengarna, men skadan är ju redan skedd. Hur stor är chansen att få ett ärligt svar om man frågar om någon tappat pengar? Hm. I och för sig kan inte den som tappat pengarna hunnit så långt, pengarna ligger nog inte orörda på golvet särskilt lång tid . Men ändå, chansen att pengarna hamnar hos den som tappade är nog rätt liten. Dessutom gick ju pengarna till bättre behövande, d v s till oss.
Det mest surrealistiska var nog ändå en annan grej som blottade sig. I bokstavlig bemärkelse alltså. Vi trodde knappt våra ögon, men när vi skulle lämna a´ la carte-restaurangen står det en man i korridoren, på andra sidan rutan och viftar mot sina kompisar med sin dingelidong (!). Nog för att vi befann oss på en ålandsbåt, men jag och sambon var tvungna att fråga varandra: "Såg jag just det där?".
I tax-free-shopen fanns det både Finlandia Mango och cigaretter av märket Salem. Gulligt av dem att försöka anpassa utbudet till mig (jag praktiserar i Salem), men jag inhandlade inget av detta. I stället blev det vin och choklad. Hade gärna fotat produkterna med anknytning till mig, så fånig är jag, men i somras fick jag mig en avhyvling när jag försökte fota i en butik (mer om detta i ett senare blogginlägg). Kanske var det därför jag avhöll mig från att fota denna gång.
Självklart avnjöts en buffé också. Eller avnjöts och avnjöts. Visst var det helt okej käk och sällskapet var det inget fel på, delvis i alla fall. Men det blir ju lite konstigt med ålandsbåtbufféer. För det första var det lite märkligt ur ett socialt perspektiv. Vi parades ihop med en snipig kvinna och hennes småsnipiga dotter. Fick dela bord med dem. Sedan blir det ju lätt lite märkligt på tallriken också. Själv hade jag bland annat lax, köttbullar, potatis, ris, cous-cous, currysås och prinskorv på samma tallrik (dock ingen mango). Vilken gourmand man är!
Sammantaget en intressant resa ur socialantropologiskt perspektiv alltså. Dessutom har ju den isolation från övriga samhället som en kryssning innebär även den fördelen att naturliga tillfällen till ostört samkväm med resesällskapet uppenbarar sig. Det är något speciellt med hytter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Ålandsbåtarna är ett kapitel för sig. Vår "muckar-resa" skedde på en ålandsbåt. En kille blev inslängd i fyllecell bla. Jag var även på sk. "Optimistkonsult" kurs när jag jobbade ett halvår som diskare efter lumpen.
Danmarksbåtarna är inte så dumma dom heller...
Vilken härlig resa, jag har faktiskt bara åkt Ålandsbåtarna som barn. Skulle vara kul att göra om någon gång. Såg att du också håller på Hammarby. Det är rätt! Själv är jag född på Söder så för mig finns bara ett lag
Per, fyllecellerna på ålandsbåtarna är ju ökända. Har hört talas om rätt brutala vakter. Vet du om det stämmer? Gjorde det någon nytta för dig som diskare att gå optimistkonsultkursen, eller har du haft nytta av det efteråt?
Thérèse, vilken knepig stavning du har! Ska det verkligen vara apostrofer (eller vad det heter) åt två olika håll? Men det ser tjusigt ut. Bra att du håller den grönvita fanan högt i Spanien! Hoppas att du är en god Bajen-ambassadör och sprider den rätta läran bland de okunniga där nere!
Det ska vara apostrofer åt båda hållen. Det är så det stavas i Frankrike. Nu skriver jag ofta utan så det är okey om du gör också,men i passet, körkortet och andra officella ställen har jag apostroferna
Låter som en skojig kryssning det där, som dom brukar vara. Men du nämnde inget om tax-free...?
En kryssning är ju inte complete utan den :)
Visst var det skojigt. :-) Vin och choklad blev det som sagt från tax-freen. Finlandia Mangon och Salem-cigaretterna dissades dock.
Ah. Jag trött-läste den första gången, huvudet hängde inte riktigt med...
Skicka en kommentar