99,99 % av alla som går eller promenerar har inte armarna på ryggen medan de gör det. Detta beror förmodligen på att det inte är något som kommer naturligt, utan snarare är en del av en image. De flesta som går omkring med händerna på ryggen är gamla gubbar som vill ge ett intellektuellt intryck. Armarna på ryggen är den betraktande flanörens attribut. Ackompanjeras gärna med basker och en allvarlig uppsyn. Eftersom gubben är uppslukad av djupa tankar, eller åtminstone vill ge sken av det, är gången långsam, närmast strosande.
När jag tänker efter har jag aldrig eller nästan aldrig sett någon som går med armarna på ryggen och samtidigt...
...är under 40 år.
...har bråttom.
...inte ser ut att fundera på någonting.
...är kvinna.
...jobbar inom/verkar jobba inom något intellektuellt yrke (bör påpekas att intellektualism inte ska förväxlas med intelligens).
Nu menar jag inte att kvinnor aldrig går omkring och ser intellektuella ut (eller försöker ge det intrycket), men de gör det då på andra sätt, enligt min erfarenhet. Den intellektuella imagen tar sig andra uttryck hos kvinnor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
vi kallar folk med armarna på ryggen för RP. Dvs ett "Riks Pucko"... ser helt enkelt inte så himla spontant ut...
Vilka är "vi"?
ett hemligt RPMIG-sällskap (Riks-Puckon-Mot-Intellekto-Gubbar).
jag går med händerna på ryggen ibland o tycker att det är behagligt just vid strosande medelst reflekterande. va fan är det för fel på det egentligen? är det ett självändamål att ha bråttom?
jag tycker att det är en bra sak att folk går långsamt o funderar över saker o inte bara rusar på.
jag säger därför: fler händer på ryggen! Våga strosa!
jag brukar har armarna på ryggen...nja, men det har hänt. När jag var yngre jobbade jag på ett hem för personer med demens och en tant brukade alltid kalla mig för polisen, jag antar att jag råkade gå med händerna på ryggen.
Jag tycker att det kan se fullt naturligt ut med händerna på ryggen. Dessutom är min erfarenhet av ubbar som går mer händerna på ryggen att dom är gulliga, fina farbröder och inte intellektuella stroppar. But that's just me...
Mattias - Det är inget fel med att ta det lugnt och strosa - tvärtom. Och om det känns naturligt för dig att gå med armarna på ryggen så är det också helt okej, om du frågar mig. Det som jag försökte lyfta fram var det störande (fast störande på ett underhållande vis) med folk som gör sig till, försöker göra sig märkvärdiga. Det var det som var inläggets essens.
Suratanten - jag antar att du är ett av undantagen som bekräftar regeln, även om du stämmer in på vissa av punkterna som utmärker "armarna-på-ryggen-människor" (är man tant, om än endast i mental mening, måste man vara över 40. Du är dessutom universitetsstudent och får därmed räknas som intellektuell).
Sofia - Jag kan hålla med om att farbröder som har armarna på ryggen kan se trevliga ut. Men jag håller inte med om att det ser naturligt ut. I alla fall inte för det mesta. Om det vore naturligt skulle väl fler personer gå omkring så?
jag har kommit på mig själv att ha händerna på ryggen.
det började för cirka 2 år sedan.
det är fasktiskt grymt skönt att ha händerna där medans man funderar på ett problem , fast man ser jäävligt dryg ut men det gillar jag. ibland får man dryg.
Jag såg en man med händerna på ryggen idag. På pricken lik beskrivningen. Läskigt
Låt oss säga att en äldre man,som brukar strosa omkring med armarna på ryggen får ett par stavar i julklapp.
Känner han sig lite schizofren när han skall ut på stavgång (antikrunda).
Det har jag funderat länge på.
Din ömma moder
Jag håller med! Har just fått ett foto på min systers snart tvåårige lille pojke som spatserar runt med händerna på ryggen... Personligen tror jag att man är ganska trygg i sig själv och öppen när man har armarna så.. Men behöver inte skydda sig genom att knyta ihop armarna över bröstet..
Skicka en kommentar