Häromdagen läste jag i Funktionell svensk grammatik att och, men och eller ibland också kan inleda meningar, t ex Och sedan teg hon. Sådana meningar får större självständighet, menas det.
Ja, det står t o m att och och men ibland kan användas som inledning till ett nytt stycke för att markera att det nya stycket hänger ihop med det tidigare!
Hurra! Jag som alltid känt mig så odygdig när jag börjat meningar med och, men eller eller. Men nu finns det ingen anledning att känna någon synd och skam längre! Nu har jag vetenskapen i ryggen när jag skriver på detta vis. Och det känns bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Har också känt mig odygdig när jag börjat meningar med men och eller. Men och där går gränsen. Så odygdig blir jag aldrig
Jag har också känt mig lite dum. Korkad? För att jag "inte vet bättre" och börjar meningar med och, att, eller, men. No longer! Då ska jag fortsätta skriva så. Med vetskapen om att man får. Ha!
Jag gillar också att skriva OCH och MEN efter punkt och kännt lite skam över det att min svenska inte skulle vara helt perfekt. MEN nu känns det lite bättre. :)
och nu gör du mig glad! Bra med argument för och-meningarna!
Man kan bli glad för lite :-) Och det är viktigt! Eller hur förklarar man annars glädje över detta? Men du är heller inte ensam, jag är likadan!
Jag känner också lättnad. Man vet ju att det är "förbjudet". Nån gammal skolföken som bara gått lärarutbildningen lurade i oss det. Och nu tar vi vår rättmätiga hämd på kärringen!
Alla sanningar man fick lära sig i skolan är ibland bara tok-regler (jag vet från matematik/fysik), men som funkar när man skulle skriva "det gjorde jag på mitt sommarlov".
Skicka en kommentar