Har inte känt mig så bloggsugen på sistone. Det är nog en kombination av två faktorer. Dels gick luften ur mig en bit efter skandalen på Söderstadion i måndags och dess alla efterföljande diskussioner. Dels har jag tankarna på att jag ska köra buss igen i morgon, för första gången på ett år. Det kommer garanterat kännas konstigt att köra 18 meter buss igen. På sistone har jag bara kört Sten, och det är inte riktigt samma sak.
Jag blir alltså av med min totala frihet att göra vad jag vill (förutom där ekonomin satte stopp) om dagarna alltså, som jag haft de senaste tre månaderna. Blir en löneslav igen. Om man ska se det positivt får man lite mer struktur på tillvaron när man jobbar, och man tjänar mer pengar än när man har friår. Dessutom ser jag fram emot själva fordonsmanövrerandet, även om jag vet att det inte kommer kännas riktigt lika spännande efter några dagar.
torsdag, augusti 31, 2006
tisdag, augusti 29, 2006
Ögonvittne i bajenklacken
Som säsongare i bajenklacken antar jag att det är min plikt att komma med lite förstahandsinformation angående gårdagens skandal. Fast mest blir det nog åsikter.
För det första ska inte de skitungar som sabbade igår kallas för supportrar eller hammarbyare. Supporter betyder att stötta, hjälpa etc, men det var knappast något som dessa patetiska, fascistoida element sysslade med igår. Och för att få kallas hammarbyare ska man inte motarbeta klubbens intressen på det vis som idioterna gjorde igår. Jävla idioter, nu kan vi få poängavdrag, rejäla böter och match inför tomma läktare. Och spel på Söderstadion vid nästa derby är bara att glömma. Råttsunda here we come!
Jag inser att man blir förbannad och frustrerad när spelet är skandalöst dåligt (även om 0-3-underläge i paus var lite i överkant sett till matchbilden). Det blev jag själv. Men att utsätta andra personer för risken att träffas av raketer i huvudet är inte okej. Inte ens om det gäller en linjedomare som fattat några tveksamma beslut. Dessutom höll man på att skada andra klackmedlemmar och matchvärdar. Att storma planen är inte heller så konstruktivt. Förutom det uppenbart förkastliga med detta beteende borde det straff som följer av detta avskräcka personer med ambitionen att kalla sig för hammarbyare ifrån att syssla med dessa dumheter.
Det ska dock sägas att den klart största delen av bajenklacken tog avstånd från huliganerna/huliganwannabesen. Ljudligt. Dessar ramsor skanderades mot den klick som ville sabba:
Vi gillar Bajen - det gör inte ni!
Ut med packet!
Vet din mamma vad du gör?
Hela Sverige skrattar
Ni kan dra åt helvete!
Men även om huliganerna var i klar minoritet tycker jag ändå att de såg ut att vara relativt många, det ska sägas. Mycket tråkigt.
Jag skäms inte för att vara hammarbyare idag. Det kommer jag aldrig att göra. För de här idioterna är inte värdiga att kopplas samman med Hammarby eller med mig. De grönvita färgerna hör hemma hos riktiga hammarbyare, de ska inte idioterna få ta över. Däremot tycker jag att det är sorgligt att några idioter sabbar för oss andra. De släpar föreningen Hammarby och oss riktiga hammarbyare i smutsen med sitt beteende. På några minuter förstör de mycket av det goda rykte som Hammarby har i hela Sverige. Och det straff som blir konsekvensen av detta kan definitivt såga av Bajen från guldstriden.
Det verkar som att det finns en del unga män i en ny generation som går på bajenmatcher med en annan inställning än vad man gjorde för några år sedan. Då hanterade man motgångar mer med galghumor, underdogmentalitet och med opåverkat starkt stöd till laget. Sånger och ramsor som "Always look on the bright side of life", "Skit i tabellen, Bajen är bäst ändå" och andra kraftfullt sjungna sånger i motgång var vardagsmat. Man tyckte förstås inte att det var roligt att förlora, men självdistansen och klacksparksmentaliteten var mer påtaglig. Det fanns (finns?) t.o.m. folk som kallade sig "motgångsbajare" (jämför med medgångssupporter). Man satte, förvisso inte odelat positivt, en masochistisk ära i lidandet och i att stötta laget i alla lägen. Idag känns det som att det finns fler unga killar som går på bajenmatcher och tycker att det häftigaste som finns är att utmärka sig själv på ett eller annat sätt. De har influerats av "coola" huliganfilmer och huliganbilder på nätet, de är mer intresserade av bengaliska eldar, dödskalleflaggor och att göra sig ett namn inom en "firma" än snygga crosspassningar och tvåfotsdribblingar. Och de har inte en tillstymmelse till klacksparksmentalitet, särskilt inte vid motgångar. Signaturen Jürgen Hingsen är inne på ungefär samma linje och skriver mycket bra i detta ämne här.
Det som hände igår är allvarligt, men jag tycker inte att man för den sakens skull huvudlöst ska straffa Hammarby hårt. Det man kan kritisera Hammarby för är möjligtvis att man missade så många raketer (och bananer) i visiteringen. Men vad ska man annars kunna göra om några puckon vill sabba? Ordningsvakterna och matchvärdarna lyckades i alla fall snabbt fånga in de som sprang in på planen. Rent hypotetiskt skulle bråkmakarna också kunnat vara aikare eller djurgårdare (jag har som sagt redan konstaterat att de inte var riktiga hammarbyare i alla fall) som ville åsamka Hammarby skada - ska då Hammarby bestraffas? Ska puckon som inte ens är riktiga hammarbyare få orsaka Hammarby stora böter? Nej, plocka ut de som bråkade och ge dem kännbara straff i stället! Jag såg att vakterna filmade några bråkstakar. Hoppas att de kan plocka många på det viset.
För det första ska inte de skitungar som sabbade igår kallas för supportrar eller hammarbyare. Supporter betyder att stötta, hjälpa etc, men det var knappast något som dessa patetiska, fascistoida element sysslade med igår. Och för att få kallas hammarbyare ska man inte motarbeta klubbens intressen på det vis som idioterna gjorde igår. Jävla idioter, nu kan vi få poängavdrag, rejäla böter och match inför tomma läktare. Och spel på Söderstadion vid nästa derby är bara att glömma. Råttsunda here we come!
Jag inser att man blir förbannad och frustrerad när spelet är skandalöst dåligt (även om 0-3-underläge i paus var lite i överkant sett till matchbilden). Det blev jag själv. Men att utsätta andra personer för risken att träffas av raketer i huvudet är inte okej. Inte ens om det gäller en linjedomare som fattat några tveksamma beslut. Dessutom höll man på att skada andra klackmedlemmar och matchvärdar. Att storma planen är inte heller så konstruktivt. Förutom det uppenbart förkastliga med detta beteende borde det straff som följer av detta avskräcka personer med ambitionen att kalla sig för hammarbyare ifrån att syssla med dessa dumheter.
Det ska dock sägas att den klart största delen av bajenklacken tog avstånd från huliganerna/huliganwannabesen. Ljudligt. Dessar ramsor skanderades mot den klick som ville sabba:
Vi gillar Bajen - det gör inte ni!
Ut med packet!
Vet din mamma vad du gör?
Hela Sverige skrattar
Ni kan dra åt helvete!
Men även om huliganerna var i klar minoritet tycker jag ändå att de såg ut att vara relativt många, det ska sägas. Mycket tråkigt.
Jag skäms inte för att vara hammarbyare idag. Det kommer jag aldrig att göra. För de här idioterna är inte värdiga att kopplas samman med Hammarby eller med mig. De grönvita färgerna hör hemma hos riktiga hammarbyare, de ska inte idioterna få ta över. Däremot tycker jag att det är sorgligt att några idioter sabbar för oss andra. De släpar föreningen Hammarby och oss riktiga hammarbyare i smutsen med sitt beteende. På några minuter förstör de mycket av det goda rykte som Hammarby har i hela Sverige. Och det straff som blir konsekvensen av detta kan definitivt såga av Bajen från guldstriden.
Det verkar som att det finns en del unga män i en ny generation som går på bajenmatcher med en annan inställning än vad man gjorde för några år sedan. Då hanterade man motgångar mer med galghumor, underdogmentalitet och med opåverkat starkt stöd till laget. Sånger och ramsor som "Always look on the bright side of life", "Skit i tabellen, Bajen är bäst ändå" och andra kraftfullt sjungna sånger i motgång var vardagsmat. Man tyckte förstås inte att det var roligt att förlora, men självdistansen och klacksparksmentaliteten var mer påtaglig. Det fanns (finns?) t.o.m. folk som kallade sig "motgångsbajare" (jämför med medgångssupporter). Man satte, förvisso inte odelat positivt, en masochistisk ära i lidandet och i att stötta laget i alla lägen. Idag känns det som att det finns fler unga killar som går på bajenmatcher och tycker att det häftigaste som finns är att utmärka sig själv på ett eller annat sätt. De har influerats av "coola" huliganfilmer och huliganbilder på nätet, de är mer intresserade av bengaliska eldar, dödskalleflaggor och att göra sig ett namn inom en "firma" än snygga crosspassningar och tvåfotsdribblingar. Och de har inte en tillstymmelse till klacksparksmentalitet, särskilt inte vid motgångar. Signaturen Jürgen Hingsen är inne på ungefär samma linje och skriver mycket bra i detta ämne här.
Det som hände igår är allvarligt, men jag tycker inte att man för den sakens skull huvudlöst ska straffa Hammarby hårt. Det man kan kritisera Hammarby för är möjligtvis att man missade så många raketer (och bananer) i visiteringen. Men vad ska man annars kunna göra om några puckon vill sabba? Ordningsvakterna och matchvärdarna lyckades i alla fall snabbt fånga in de som sprang in på planen. Rent hypotetiskt skulle bråkmakarna också kunnat vara aikare eller djurgårdare (jag har som sagt redan konstaterat att de inte var riktiga hammarbyare i alla fall) som ville åsamka Hammarby skada - ska då Hammarby bestraffas? Ska puckon som inte ens är riktiga hammarbyare få orsaka Hammarby stora böter? Nej, plocka ut de som bråkade och ge dem kännbara straff i stället! Jag såg att vakterna filmade några bråkstakar. Hoppas att de kan plocka många på det viset.
måndag, augusti 28, 2006
HEJ ALLA GLADA AIK:are
Som inbiten bajare sedan födseln hade jag aldrig kunnat tro att en sådan här lapp skulle kunna sitta på kylskåpet hemma hos mig. Men så är ju bowling också djävulens sport. Förklaringen till att lappen sitter där den sitter finns här.
söndag, augusti 27, 2006
Ungdomligt oförstånd
Igår när jag skulle handla öl på Systembolaget tittade kassörskan misstänksamt på mig och sa "Naa...har du leg?". Även om man gärna vill utstråla pondus och livserfarenhet, så tyckte jag att det var lite roligt. Jag är ändå 29 år, och om kassörskan tänkte att jag kunde vara 19 måste det vittna om att jag utstrålade ungdomlig fräschör och oförstördhet, och det är ju också trevligt. Med facit i hand var det nog ändå oansvarigt att sälja öl till mig, med tanke på hur jag sedan hanterade ölen. Idag är inte ungdomlig fräschör och oförstördhet några etiketter som passar särskilt bra på mig, för att uttrycka mig lindrigt.
När jag var nyss fyllda 20 år och skulle premiärhandla på Systembolaget behövde jag däremot inte visa leg. Det kändes snopet, men jag tyckte också att det var roligt om kassörskan tyckte att jag såg gammal ut. Tvärtom-situation jämfört med igår alltså.
Apropå ungdomligt oförstånd läste jag att den stora mängd ungdomar som är resultatet av 80-talets babyboom kan komma att avgöra valet. Det känns lite läskigt, tycker jag.
Fotnot: Det är inte han på bilden som skrivit inlägget.
torsdag, augusti 24, 2006
Storleken har betydelse...
...i alla fall när det handlar om vad som är en planet och vad som inte är en planet.
onsdag, augusti 23, 2006
Tillbaka på ruta ett
Jag såg just en repris av vårens sista När & Fjärran på TV. Bland annat var det ett inslag från Beirut. Sol och bad, god mat, magdans, exotiska och genuina miljöer blandade med en upprustad, västerländskt influerad stadskärna som andades framtidstro och optimism. Det såg riktigt trevligt ut. Man kanske skulle ta och boka en resa dit... Skämt åsido, det kändes faktiskt lite surrealistikt att se detta vackra vykort i form av ett resereportage med tanke på vad som hänt de senaste månaderna, strax efter att reportaget spelades in. Det är alltid tragiskt när krig utbryter. Och för Libanon var det extra tragiskt att det kom nu, med tanke på att de just fått igång turistnäringen igen, efter många år av inbördeskrig innan. Undrar när turistströmmarna vågar sig dit nästa gång?
tisdag, augusti 22, 2006
Extremt tyst bostadsannons
Ibland uttrycker sig folk lite annorlunda i privata bostadsbytarannonser:
"Extremt tysta och trevliga grannar + tjocka väggar som får det att kännas som om man bor ensam i hela huset".
Extremt tysta? Man blir nästan lite rädd för att annonsören vill ha ihjäl grannarna. "En god granne är en dödstyst granne", typ.
Andra lustiga annonser som jag sett finns här, här och här.
"Extremt tysta och trevliga grannar + tjocka väggar som får det att kännas som om man bor ensam i hela huset".
Extremt tysta? Man blir nästan lite rädd för att annonsören vill ha ihjäl grannarna. "En god granne är en dödstyst granne", typ.
Andra lustiga annonser som jag sett finns här, här och här.
måndag, augusti 21, 2006
Jag är med på en "århundradets bästa"-lista
Ett av mina hittills stoltaste ögonblick i min livsgärning måste ha varit när jag fick med ett bidrag till Lasse Anrells Lika som bär. Ja, det kom inte bara med, det blev även "Veckans värsting"! Det ni. Och nu när jag googlade lite i ämnet såg jag även till min omåttliga stolthet att mitt bidrag kommit med bland "århundradets bästa"!
Vilket var då mitt bidrag? Jo, det var....*trumvirvel*.... Jonas Thern och Beavis! Visst är det en slående likhet! (Förutom här kan du även se Jonas och Beavis via länken här ovanför).
Min talang för att hitta dubbelgångare i kändisvärlden har sedan, efter förra årtusendet, legat lite i träda. Men för ungefär en månad sedan återvände "Synen" till mig igen. Medan jag såg golfaren Johan Edfors på Sportspegeln kom "Synen" till mig som en blixt från klar himmel. I Johan Edfors såg jag omedelbart tennisfenomenet Roger Federer. Jag kunde åter se klart igen. Det måste vara en medfödd talang jag har ändå.
Lite förargligt var det sedan att dagen därpå läsa att någon annan hade sett likheten mellan Edfors och Federer. Nåväl, även blinda hönor kan hitta ett korn med lite tur. Men det är jag som har "Synen". Det är ändå jag som hamnat på en "århundradets bästa"-lista (indirekt förvisso, men ändå), och det är det inte många som kan skryta med.
Fotnot: Det är alltså detta inlägg som jag kämpat så hårt med. Jag ger nu upp försöket att få med alla foton i ett och samma inlägg. Fotona på Federer och Edfors kan ni se här under i ett eget inlägg.
Vilket var då mitt bidrag? Jo, det var....*trumvirvel*.... Jonas Thern och Beavis! Visst är det en slående likhet! (Förutom här kan du även se Jonas och Beavis via länken här ovanför).
Min talang för att hitta dubbelgångare i kändisvärlden har sedan, efter förra årtusendet, legat lite i träda. Men för ungefär en månad sedan återvände "Synen" till mig igen. Medan jag såg golfaren Johan Edfors på Sportspegeln kom "Synen" till mig som en blixt från klar himmel. I Johan Edfors såg jag omedelbart tennisfenomenet Roger Federer. Jag kunde åter se klart igen. Det måste vara en medfödd talang jag har ändå.
Lite förargligt var det sedan att dagen därpå läsa att någon annan hade sett likheten mellan Edfors och Federer. Nåväl, även blinda hönor kan hitta ett korn med lite tur. Men det är jag som har "Synen". Det är ändå jag som hamnat på en "århundradets bästa"-lista (indirekt förvisso, men ändå), och det är det inte många som kan skryta med.
Fotnot: Det är alltså detta inlägg som jag kämpat så hårt med. Jag ger nu upp försöket att få med alla foton i ett och samma inlägg. Fotona på Federer och Edfors kan ni se här under i ett eget inlägg.
Frustration skapade denna cliffhanger
Arrrgh... Jag har nu kämpat med ett inlägg ohälsosamt länge. Inlägget ska innehålla fyra foton. Tre av dem gick bra att ladda upp, men av någon underlig anledning (kan bara bero på lagen om alltings jävlighet) går det inte att ladda upp det fjärde fotot. Inte just nu i alla fall. Känn min smärta! Jag ville bara skriva det, så att ni kan dela mitt lidande. Och om det dyker upp ett inlägg med fyra foton i inom en snar framtid, då ska ni vara väldigt tacksamma. Eller varför inte kåta, glada och tacksamma, för att travestera Ogifta par - en film som skiljer sig.
I värsta fall kommer inlägget med de fyra fotona aldrig att publiceras. I bästa fall blir detta en spännande cliffhanger. Spänningen är olidlig. Håll tummarna!
I värsta fall kommer inlägget med de fyra fotona aldrig att publiceras. I bästa fall blir detta en spännande cliffhanger. Spänningen är olidlig. Håll tummarna!
söndag, augusti 20, 2006
Lena Sundström
Dagens lästips: Läs något av Lena Sundström! Jag har hittills bara läst ca 30 sidor av hennes Saker jag inte förstår - och personer jag inte gillar, men jag kan redan konstatera att mina höga förväntningar har infriats. Mina höga förväntningar på boken hade jag efter att ha läst många kolumner av henne i Metro. Lena skriver som vanligt träffsäkert, underhållande, provocerande och upprörande. Man blir berörd helt enkelt, och oftast är det hon skriver helt "klockrent". Förutom boken kan ni även läsa alla hennes kolumner i Aftonbladet och Metro. Jag har fixat länkar till kolumnerna i länklistan här till höger.
Mediakåt överåklagare?
Det stormar just nu kring Henrik Larsson. I gårdagens cupmöte med Elfsborg drämde han till med en uppercut i magen på Jon Jönsson, till synes oprovocerat. Henke slår (!) ifrån sig och hävdar att han bara tryckte bort Jönsson med öppen hand, men på dessa videobilder ser man tydligt att Henkes version inte stämmer. Sedan vet jag inte om Jönsson hade provocerat Larsson tidigare i matchen, det är inte omöjligt.
Henkes uppercut är förstås ingenting jag försvarar, men det känns en smula löjeväckande om detta ska prövas i domstol. För i jämförelse med vad som annars tillåts ske på diverse sportarenor utan rättsliga efterspel är detta ingenting speciellt extraordinärt. Var var överåklagare Sven-Erik Alhem t.ex. när Marcus Nilsson satte fingrarna i ögonen och höll på att slita ut dem på Kalle Koskinen? Men kanske handlar det just om att det är superstjärnan Henrik Larsson som är syndaren denna gång? Kanske lockar det extra mycket att statuera exempel i detta fall och sola sig i uppmärksamhetens glans?
Jag tycker absolut att Henrik Larsson ska få några matchers avstängning. Men om man ska blanda in domstolsväsendet i detta får man öppna ögonen för det som annars sker och har skett på andra idrottsarenor, om man ska vara konsekvent. Annars är detta enbart en fråga för Fotbollens granskningsgrupp.
Fast det viktigaste för mig är att Henke blir avstängd till matchen mot Hammarby på tisdag. Blir han det är jag nöjd.
Henkes uppercut är förstås ingenting jag försvarar, men det känns en smula löjeväckande om detta ska prövas i domstol. För i jämförelse med vad som annars tillåts ske på diverse sportarenor utan rättsliga efterspel är detta ingenting speciellt extraordinärt. Var var överåklagare Sven-Erik Alhem t.ex. när Marcus Nilsson satte fingrarna i ögonen och höll på att slita ut dem på Kalle Koskinen? Men kanske handlar det just om att det är superstjärnan Henrik Larsson som är syndaren denna gång? Kanske lockar det extra mycket att statuera exempel i detta fall och sola sig i uppmärksamhetens glans?
Jag tycker absolut att Henrik Larsson ska få några matchers avstängning. Men om man ska blanda in domstolsväsendet i detta får man öppna ögonen för det som annars sker och har skett på andra idrottsarenor, om man ska vara konsekvent. Annars är detta enbart en fråga för Fotbollens granskningsgrupp.
Fast det viktigaste för mig är att Henke blir avstängd till matchen mot Hammarby på tisdag. Blir han det är jag nöjd.
fredag, augusti 18, 2006
Språkpolisen slår till igen
Just nu kör Canal+ en reklamsnutt där Arne Hegerfors försöker få upp intresset för kanalens kommande fotbollssändningar. Arne säger bland annat: "Bara ett lag blir ligamästare". No shit Sherlock. Det är ungefär lika uppenbart som denna gamla klassiska annonsering.
En annan grej jag vill gnälla lite om är vad jag hörde på tunnelbanan häromdagen. Vid Gullmarsplan gick jag på tunnelbanetåget mot Alvik och åkte in mot stan. Vid Hötorget ropar tunnelbaneföraren ut "Det var tåg mot Alvik". Det var tåg mot Alvik? Vart är tåget på väg nu då? Har tågets destination ändrats?, undrade jag.
Uppdaterat: Jag hade språkpolis-inslaget från Värsta språket i bakhuvudet när jag skrev detta inlägg. Nu har Mosstrollet kommit med en finfin länk dit. Kolla här!
En annan grej jag vill gnälla lite om är vad jag hörde på tunnelbanan häromdagen. Vid Gullmarsplan gick jag på tunnelbanetåget mot Alvik och åkte in mot stan. Vid Hötorget ropar tunnelbaneföraren ut "Det var tåg mot Alvik". Det var tåg mot Alvik? Vart är tåget på väg nu då? Har tågets destination ändrats?, undrade jag.
Uppdaterat: Jag hade språkpolis-inslaget från Värsta språket i bakhuvudet när jag skrev detta inlägg. Nu har Mosstrollet kommit med en finfin länk dit. Kolla här!
onsdag, augusti 16, 2006
Cliff och Petter förråder Sverige
En halvlek stod jag ut. Sedan hade jag inte lust att se Sverige förnedras mer av Tyskland i kvällens fotbollslandskamp. Antiklimax nåddes redan i den åttonde matchminuten, då Klose enkelt kunde promenera igenom det så kallade svenska mittförsvaret, som var ungefär lika tafatt och handfallet som de svenska myndigheterna under tsunamin (och det vill inte säga lite). Extra upprörande är det att se eländet med vetskapen att klåpare som Petter Hansson tillåts göra bort sig i landslagsdressen på bekostnad av Max von Schleebrügge. Max har gjort stormatch efter stormatch i Hammarby i flera år nu, men hålls ändå utanför landslaget av någon besynnerlig anledning. Nej Lagerbäck, det här håller inte. Släng in Hannibal i EM-kvalet! Bättre sent än aldrig.
Uppdaterat: Jag får lov att korrigera mig lite. Kom nämligen på att det delvis är mitt fel att det gick som det gick med matchen. Av någon underlig anledning slumpade det sig att jag satte på mig en t-shirt idag med Beckenbauer-tryck (á la Che Guevara) och med den tyska flaggan på ena armen. T-shirten är en gammal present från min moster, som bor i Tyskland.
Med ett sådant brott mot den oskrivna men självklara dresscoden för soffsupportrar kunde det ju bara barka åt helskotta. Förlåt mig Sverige! Jag säger som mannen som lekte rally på gågatan Västerlånggatan och mejade ner glassätande turister på blanka eftermiddagen för några år sedan: "Jag var radiostyrd". Det måste jag ha varit. Straffa mig därför inte allt för hårt. Straffa Petter Hansson i stället.
Uppdaterat: Jag får lov att korrigera mig lite. Kom nämligen på att det delvis är mitt fel att det gick som det gick med matchen. Av någon underlig anledning slumpade det sig att jag satte på mig en t-shirt idag med Beckenbauer-tryck (á la Che Guevara) och med den tyska flaggan på ena armen. T-shirten är en gammal present från min moster, som bor i Tyskland.
Med ett sådant brott mot den oskrivna men självklara dresscoden för soffsupportrar kunde det ju bara barka åt helskotta. Förlåt mig Sverige! Jag säger som mannen som lekte rally på gågatan Västerlånggatan och mejade ner glassätande turister på blanka eftermiddagen för några år sedan: "Jag var radiostyrd". Det måste jag ha varit. Straffa mig därför inte allt för hårt. Straffa Petter Hansson i stället.
tisdag, augusti 15, 2006
Årets blogg
Nu kan ni betygsätta den här bloggen i omröstningen för Årets blogg. Jag har inga förhoppningar om att vinna detta, men det ska bli intressant att se vad man får för betyg. Rösta här. (Man kan också klicka på bannern under arkivet till höger).
måndag, augusti 14, 2006
Verklighetsbaserat är min grej
Apropå förra inlägget gillar jag alltså verklighetsbaserade böcker. Även verklighetsbaserade filmer samt dokumentärer intresserar mig. Jag kan varmt rekomendera t.ex. Lasermannen, Ondskan och Vi lever. Alla dessa böcker har blivit film eller TV-serie, men böckerna är mycket bättre. Jag har också varit en sucker för dokusåpor, men det intresset har svalnat p.g.a. inflation i antalet såpor och upprepningar i innehållen samt ofta ointressanta deltagare. Förmodligen förklaras mitt intresse för andras bloggar också av min dragning till verklighetsbaserade medier.
Jag har aldrig känt mig särskilt lockad av CSI (på Kanal 5). Då kollar jag hellre på FBI Files, Forensic Detectives eller dylikt på Discovery. De är ungefär som CSI, fast baserade och rekonstruerade på verkliga fall. Inte heller har jag någonsin varit särskilt intresserad av science fiction- eller fantasy-genrerna och som barn var jag aldrig intresserad av Star Wars, Stålmannen, Läderlappen, Fantomen, He-Man eller liknande orealistiska serier. Visserligen gillade jag Kalle Anka och Fragglarna, trots att det är rätt orealistiskt med t.ex. pratande ankor, men innehållsmässigt var de på sätt och vis mer realistiska i jämförelse med mycket annat. Inte heller var jag som barn intresserad av att leka krig. Det handlade inte så mycket om min pacifistiska ådra som att jag tyckte att det kändes fånigt att peka med låtsaspistoler mot varandra, just för att de var på låtsas.
Jag vill inte säga att det ena är bättre än det andra. När jag var liten var jag lite stolt över att jag inte höll på med tramsiga he-mangubbar (killarna som lekte med dessa gubbar tyckte att tjejerna var fåniga som lekte med dockor, men egentligen är det ju samma sak). Men man borde nog se det som en tillgång att ha fantasi nog till att finna glädje i att leka med dockor eller gubbar. Hur som helst gick det ingen nöd på mig. Jag lekte andra lekar som roade mig mer, och jag använde min fantasi på andra sätt.
Jag har aldrig känt mig särskilt lockad av CSI (på Kanal 5). Då kollar jag hellre på FBI Files, Forensic Detectives eller dylikt på Discovery. De är ungefär som CSI, fast baserade och rekonstruerade på verkliga fall. Inte heller har jag någonsin varit särskilt intresserad av science fiction- eller fantasy-genrerna och som barn var jag aldrig intresserad av Star Wars, Stålmannen, Läderlappen, Fantomen, He-Man eller liknande orealistiska serier. Visserligen gillade jag Kalle Anka och Fragglarna, trots att det är rätt orealistiskt med t.ex. pratande ankor, men innehållsmässigt var de på sätt och vis mer realistiska i jämförelse med mycket annat. Inte heller var jag som barn intresserad av att leka krig. Det handlade inte så mycket om min pacifistiska ådra som att jag tyckte att det kändes fånigt att peka med låtsaspistoler mot varandra, just för att de var på låtsas.
Jag vill inte säga att det ena är bättre än det andra. När jag var liten var jag lite stolt över att jag inte höll på med tramsiga he-mangubbar (killarna som lekte med dessa gubbar tyckte att tjejerna var fåniga som lekte med dockor, men egentligen är det ju samma sak). Men man borde nog se det som en tillgång att ha fantasi nog till att finna glädje i att leka med dockor eller gubbar. Hur som helst gick det ingen nöd på mig. Jag lekte andra lekar som roade mig mer, och jag använde min fantasi på andra sätt.
Hur skulle du agera i en katastrofsituation?
Jag håller på och läser Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak. Jag läser om egoistiska, tafatta svenskar och hjälpsamma, handlingskraftiga thailändare. Generaliserat förstås, men ändå. En tydlig kulturskillnad framgår. Det finns positiva saker med västerländsk individualism, men går den för långt övergår den i egoism.
En fundering som tidigare dykt upp, bland annat efter Estonia-katastrofen, men även andra gånger, under mer normala omständigheter, dyker åter igen upp i mitt huvud. Jag funderar på hur jag skulle reagera i en motsvarande katastrofsituation. Skulle jag vara handlingskraftig? Skulle jag bli paralyserad och apatisk? Skulle jag vara hjälpsam eller skulle jag på ren instinkt tillämpa djungelns lag och gå över lik för att rädda mig själv? Det är omöjligt att veta på förhand och jag hoppas att jag slipper ta reda på detta, hur nyfiken jag än är. Jag vill tro att jag skulle vara reaktionssnabb, handlingskraftig och hjälpsam mot mina nödställda medmänniskor, men det är omöjligt att säkert veta. Mindre nödsituationer som man varit med om tidigare kanske kan ge ledtrådar till ens beteende i en katastrofsituation. I skrivande stund kan jag dock inte erinra mig någon sådan situation. Hur tror du att du skulle reagera i en katastrofsituation? Har du till och med någon erfarenhet av detta?
En fundering som tidigare dykt upp, bland annat efter Estonia-katastrofen, men även andra gånger, under mer normala omständigheter, dyker åter igen upp i mitt huvud. Jag funderar på hur jag skulle reagera i en motsvarande katastrofsituation. Skulle jag vara handlingskraftig? Skulle jag bli paralyserad och apatisk? Skulle jag vara hjälpsam eller skulle jag på ren instinkt tillämpa djungelns lag och gå över lik för att rädda mig själv? Det är omöjligt att veta på förhand och jag hoppas att jag slipper ta reda på detta, hur nyfiken jag än är. Jag vill tro att jag skulle vara reaktionssnabb, handlingskraftig och hjälpsam mot mina nödställda medmänniskor, men det är omöjligt att säkert veta. Mindre nödsituationer som man varit med om tidigare kanske kan ge ledtrådar till ens beteende i en katastrofsituation. I skrivande stund kan jag dock inte erinra mig någon sådan situation. Hur tror du att du skulle reagera i en katastrofsituation? Har du till och med någon erfarenhet av detta?
söndag, augusti 13, 2006
Kungens kurwa
Idag är det mulet väder, ett väder som passar bra för en tripp till Kungens kurva, den stora handelsplatsen utanför Stockholm. Kungens kurva är inte världens roligaste, men lite småfnittrig blev jag då jag kom att tänka på vad det måste låta som i många svenskpolackers öron. För dem måste det låta lika roligt som t.ex. Kuk Pung Chinese Restaurant måste låta för alla svenskar med barnslig humor.
fredag, augusti 11, 2006
Köttätande blomma
Vi har skaffat oss en liten köttätande blomma. Lägg märke till fångsten i vänster bildkant. Moahahaha... (klicka på bilden för större bild)
torsdag, augusti 10, 2006
Dagens Lassie
Dagens Lassie : Jag såg Jens Orback på Filmstaden Sergel idag. Vi följdes åt till toaletten (men vi sällskapade inte). Jag valde kissrännan, men Jens valde att vänta på ett eget toa-bås, så jag har inget smaskigt scoop att bjuda på angående Jens utrustning (inte för att jag skulle vara intresserad av den), men jag tror att Jens försöker ge en fingervisning i denna fråga här.
Disträ sambo
Sambon var visst lite trött i mössan igår kväll. Hon ställde sopkorgen med den nypåträdda plastpåsen på helt fel ställe (lite knepigt att förklara exakt var, men det var nästan två meter ifrån där vi brukar ha den) och kort därefter klagade hon på att hon på sistone lagt märke till en del guldfiskar som sprungit omkring på golvet... Egentligen menade hon silverfiskar (djuren alltså, inte några bloggare).
Ganska ofta händer det att man får leta efter TV-fjärrkontrollen, som kan ligga både i bokhyllan och på köksbordet när hon har varit i farten. Värst hittills var nog ändå när hon stoppade polarknäcket i städskåpet.
Ganska ofta händer det att man får leta efter TV-fjärrkontrollen, som kan ligga både i bokhyllan och på köksbordet när hon har varit i farten. Värst hittills var nog ändå när hon stoppade polarknäcket i städskåpet.
onsdag, augusti 09, 2006
Fotbollsgolf, moderatbandy och kommunistgolf
Idag spelade jag fotbollsgolf med en polare på Hellasgården. Gick riktigt dåligt i början. Låg som sämst 9 sparkar efter polaren, det gjorde jag efter ca 11 hål. "Det här är ingen riktig golf" muttrade jag på gammmalt postreklamsmanér. Sedan fick jag plötsligt en lidnersk knäpp och skärpte till spelet rejält. Efter 18 hål hade jag fått birdies på fem hål och på ett par 5-hål fick jag en eagle. Polaren däremot fick inte någon birdie, eagle eller någon annan sorts pippifågel överhuvudtaget, men vann ändå med två sparkar! Det säger en del om min katastrofala inledning. Andra rundan gick bättre, fick fyra birdies och en eagle och med 63 sparkar totalt gick jag andra rundan 13 sparkar (även om vi oftast kallade det slag av någon anledning) bättre än första rundan. Med 63 sparkar tangerade jag även banrekordet! Banrekordet för damer alltså... Jag konstaterade därmed också att fotbollsgolf trots allt är en riktig sport, om än ingen riktig golf.
I morgon ska jag upp i ottan och spela golf. Riktig golf alltså, eller moderatbandy som det också kallas. Fast det blir fattigmannaversionen av golf, på pay-and-play-bana. Om golf är moderatbandy, vad blir då pay-and-play-golf? "Sossebandy"? Nej, det kan det inte bli. "Sossebandy" låter som vanlig bandy på is. Förresten, om golf är moderatbandy, är då bandy kommunistgolf eller vad? Finns det några liberala sporter? Finns det några fascistsporter? Exempel på det sistnämnda skulle möjligen vara dessa "rasistiska" sporter.
För övrigt tyckte jag det var roligt att se en skylt vid sjön som varnade för svag is. Jo, det kan man lugnt säga. Hela sjön såg ut som en enda stor isvak. Det är roligt med skyltar.
I morgon ska jag upp i ottan och spela golf. Riktig golf alltså, eller moderatbandy som det också kallas. Fast det blir fattigmannaversionen av golf, på pay-and-play-bana. Om golf är moderatbandy, vad blir då pay-and-play-golf? "Sossebandy"? Nej, det kan det inte bli. "Sossebandy" låter som vanlig bandy på is. Förresten, om golf är moderatbandy, är då bandy kommunistgolf eller vad? Finns det några liberala sporter? Finns det några fascistsporter? Exempel på det sistnämnda skulle möjligen vara dessa "rasistiska" sporter.
För övrigt tyckte jag det var roligt att se en skylt vid sjön som varnade för svag is. Jo, det kan man lugnt säga. Hela sjön såg ut som en enda stor isvak. Det är roligt med skyltar.
Läs!
En av anledningarna till att jag skriver blogg är för att jag vill bli läst. Särskilt de texter som jag lagt ner lite mer energi på. Detta är inget att hymla om. Hade jag inte velat bli läst kunde jag lika gärna behållit texterna för mig själv. Detta gäller alla som bloggar. Eftersom jag vill att ni ska läsa tänkte jag därför uppmärksamma att jag varit relativt produktiv i bloggandet på sistone. Nedan finns tre färska inlägg. Av tidigare erfarenhet misstänker jag att flera skulle missa dem om jag inte skrev detta.
En morgontrött nattuggla biter ifrån
*rrrring*...*rrrrrring* Telefonens sista ringsignaler hörs i fjärran, inne i dimman. Båda de trådlösa telefonerna ligger i andra rum än det sovrum som jag ligger i. Jag går upp och plockar upp en av telefonerna. För sent. Den som ringde har precis lagt på. Jag tar med mig en av telefonerna och lägger mig, fortfarande inte helt vaken. Några sekunder senare ringer det igen. Jag ser på displayen att det är syrran.
- Hej din telefonterrorist, svarar jag med sömndrucken röst.
- Hej.
- Varför fortsätter du ringa när jag inte svarade första gången? (Jag misstänker direkt att hon fattade att jag sov och att hon ville väcka mig när hon ringde andra gången).
- Jag fick inte tag på dig på någon av telefonerna så jag försökte här igen.
- Men varför trodde du att jag inte svarade första gången?
- Ska du läxa upp mig nu, när vi inte pratat på en månad? (Okej, jag kunde varit trevligare, men mitt morgonhumör är inte på topp när jag blir väckt genom telefonterror. Syrran är också en person som jag kan vara lite mer direkt mot. Sedan var det inte en månad, snarare två veckor, sedan vi hördes av).
- Jag undrar bara varför du ringer igen när jag inte svarade första gången. (Inte helt sant. Visst ville jag läxa upp henne. Eller snarare få henne att förstå vilket lidande hon just åsamkat mig.)
- Du får väl gå och lägga dig i tid om nätterna! (Mina misstankar om att hon mycket väl visste vad hon gjorde när hon telefonterroriserade mig bekräftas. Visst borde jag lägga mig tidigare om nätterna, men det är i alla fall ingenting som borde störa andra, till skillnad mot telefonterror).
- Ska du läxa upp mig nu?
- Hehe *fniss*.
Syrran, om du läser detta, det ska i alla fall bli kul att träffas på fredag. Och du vet att jag i normala fall (när jag inte blivit utsatt för telefonterror) är trevligare. Puss på dig.
- Hej din telefonterrorist, svarar jag med sömndrucken röst.
- Hej.
- Varför fortsätter du ringa när jag inte svarade första gången? (Jag misstänker direkt att hon fattade att jag sov och att hon ville väcka mig när hon ringde andra gången).
- Jag fick inte tag på dig på någon av telefonerna så jag försökte här igen.
- Men varför trodde du att jag inte svarade första gången?
- Ska du läxa upp mig nu, när vi inte pratat på en månad? (Okej, jag kunde varit trevligare, men mitt morgonhumör är inte på topp när jag blir väckt genom telefonterror. Syrran är också en person som jag kan vara lite mer direkt mot. Sedan var det inte en månad, snarare två veckor, sedan vi hördes av).
- Jag undrar bara varför du ringer igen när jag inte svarade första gången. (Inte helt sant. Visst ville jag läxa upp henne. Eller snarare få henne att förstå vilket lidande hon just åsamkat mig.)
- Du får väl gå och lägga dig i tid om nätterna! (Mina misstankar om att hon mycket väl visste vad hon gjorde när hon telefonterroriserade mig bekräftas. Visst borde jag lägga mig tidigare om nätterna, men det är i alla fall ingenting som borde störa andra, till skillnad mot telefonterror).
- Ska du läxa upp mig nu?
- Hehe *fniss*.
Syrran, om du läser detta, det ska i alla fall bli kul att träffas på fredag. Och du vet att jag i normala fall (när jag inte blivit utsatt för telefonterror) är trevligare. Puss på dig.
Jimmy Nordin och Ricky Bruch - topparna på ett galet isberg
Jimmy Nordin är numera ett namn på allas läppar efter den s.k. fylleskandalen. Visst var det inte särskilt snyggt gjort av Jimmy. Men de största misstagen har han inte begått i något VIP-bartält eller någon kulstötningsring. Jag tänker heller inte på hans krängande av the "realistic dong". Nej, de största misstagen som Jimmy begått, och de jag rasar emot, är de misstag som han begått i skivstudion, begångna med berått mod och utan tillstymmelse till ånger efteråt. Lyssna på detta smakprov så förstår ni vad jag menar (Mike Tyson-varning på falsettrösten). Inte riktigt Ricky Bruch-klass, men Ricky spelade och spelar fortfarande i en egen liga, med största sannolikhet helt ouppnåelig i sitt mångsidiga dårskap - ett sant unikum på min ära. Här kan du läsa om och lyssna på Rickys anspråkslösa "Mig fångar ingen brud".
Jimmy stöter kula, Ricky kastade diskus. Båda är dokumenterat galna. Vad är det med svenska friidrottare i kastgrenar egentligen? Frågan är inte om utan snarare vilka mörka hemligheter andra svenska kastare bär på? Vilka lik har egentligen Patrik Bodén, Tore Gustafsson, Sören Tallhem med flera i sina garderober? Här ligger inte bara en hund begraven, utan minst tre kennelklubbar, kom ihåg var ni läste det först när sanningen kommer fram.
Jimmy stöter kula, Ricky kastade diskus. Båda är dokumenterat galna. Vad är det med svenska friidrottare i kastgrenar egentligen? Frågan är inte om utan snarare vilka mörka hemligheter andra svenska kastare bär på? Vilka lik har egentligen Patrik Bodén, Tore Gustafsson, Sören Tallhem med flera i sina garderober? Här ligger inte bara en hund begraven, utan minst tre kennelklubbar, kom ihåg var ni läste det först när sanningen kommer fram.
tisdag, augusti 08, 2006
Utflykter och bajenrelaterade funderingar
Jag tänkte att jag skulle skriva några rader om den föregående veckan, semesterveckan i Västergötland. Det är den värd. Jag har i och för sig friår, så jag har varit ledig hela sommaren. Men det ger en extra dimension åt ledigheten att åka iväg. Det behöver inte vara långt, bara man får miljöombyte. Jag fick inte med mig sambon till strutsfarmen i Broby (jag tycker att de är roliga att titta på och det kunde också vara ett lämpligt ställe att prova på att äta strutskött för första gången), men i övrigt blev det en hel del utflykter. Som jag skrev på min lista, punkt 35, tror jag att alla människor har något intressant att erbjuda. Jag tror att det samma gäller med småstäder. Jag skulle inte vilja bo i en liten "håla" året runt (inte än på ett tag i alla fall), men som utflyktsmål finns det mycket att se och uppleva här och var. Har man tur snubblar man över en rolig skylt också.
Orter av olika storlekar som besöktes förra veckan var Lidköping, Hjo, Göteborg, Skara (bl.a. sponsrade jag Bert Karlsson lite med mitt besök på hans Music Factory, eftersom de hade en utställning om Kiss där) och Karlsborg. Särskilt Karlsborg visade sig från sin bästa sida när vi var där. Det är därifrån bilderna ovan är tagna. En liten pärla vid Göta Kanal, mellan Vättern och Bottensjön. Karlsborg har en i mitt tycke fascinerande geografisk placering där.
Små, idylliska och mysiga orter i all ära, men roligaste utflykten förra veckan var ändå då jag och sambon var i Göteborg och fick se Hammarbys vändning mot Örgryte. Första halvlek var katastrofal defensivt sett, men i andra halvlek var det ett helt nytt lag som kom ut på planen. Nej, två helt nya lag förresten. ÖIS blev ängsliga och räddhågsna. Alltid härligt att gå från misär till sann lycka. Men helt ärligt kände jag på mig att vi skulle kunna vända, bara vi inte släppte in något andra mål innan halvtid. Passningsspelet såg bra ut, och ett topplag har oftast bättre självförtroende än ett bottenlag, som lätt kan börja darra.
Apropå Hammarby upptäckte jag förresten, trevligt nog, en hammarbystaty idag som jag inte sett förut (trodde att jag hade koll på de flesta hammarbystatyer, men vid närmare eftertanke vet jag inte med säkerhet hur det står till på den fronten, särskilt inte utanför Stockholm. Vem vet, kanske står det en staty över t.ex. Peter Berggren i Mjölby, Säffle eller Mensträsk? Och med Peter Berggren menar jag förstås den forne bajenkrigaren, inte detta gnagardjur). "Söder bröder glöder" stod det på statyns sockel, där själva statyn utgjordes av en glad gubbe på en vickande stol. Vem som helst kunde se att det var en trevlig bajare. Finns till allmän beskådan i Fatburs Brunnspark, om ni vågar er dit (idag var det några knarkare som lät sina dobbermann-hundar springa lösa där, och en liten stund senare kom ambulansen och hämtade någon från parkens toalett, en kvalificerad gissning är att det gällde en överdos. Detta leder mig osökt in på den gamla fina ramsan "Bajensvin, hasch och kokain". Huruvida dessa "festprissar" var bajare eller ej har jag dock ingen kännedom om).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
