Jordgubbsmjölksvitt - en hyllning till Bengt Grive?

Vi har en annons inne på Björns bostadsbytare. Vi bor helt okej men det skadar inte att hålla dörren öppen för något ännu bättre, det skulle vara trevligt med balkong t.ex.

Häromdagen dök det upp ett möjligt triangelbyte. Ett utdrag av lägenhetsinnehavarens beskrivning av den lägenhet som vi vid ett eventuellt byte skulle flytta in i lyder: Stort och ljust kök, matplatsen rymmer 6 personer. Väggar omgjorda å målade i jordgubbsmjölksvitt -04, samt förrådet.

Jordgubbsmjölksvitt? Ja, titta på bilden ovan och döm själva. I mina ögon ser det mest vitt ut. Men alltid är det väl någon som charmas av den poetiska färgnyanseringen som denna Bengt Grive-wannabe står för. Är det rentav fråga om en implicit, postum hyllning till Grive? Bengt Grive är mest känd som sportkommentator, men i denna roll (närmare bestämt som konståkningskommentator) gjorde han sig även känd som en kulörernas Carl von Linné, med sitt namngivande av färgnyanser som vi inte visste fanns. Eller vad sägs om t.ex. blåbärsrisgrönt och mörkvitt? Sängkammarrosa och elefantlila är några andra kulörer som innovatören Grive också ska ha namngivit.

Det är emellertid inte för sitt känsliga färgseende som Bengt Grive fått en hyllningssång till sin ära, skriven, komponerad och framförd av ingen mindre än tennislegenden Mats Wilander, utan för hans, enligt Wilander, storhet som kommentator.

Det är två väldigt egenartade saker med Wilanders sång. För det första hör det inte till vanligheterna att idrottsstjärnor sjunger hyllningslåtar till sportkommentatorer. För det andra har texten en lyrik som får en att baxna. "Inte ens i Smålands län växer grivar på trän" är bara en av flera lyriska godbitar. Wilander, allmänt känd för att ha dragit några linor i sina dar, måste ha skrivit detta efter att ha snortat i sig en hel baslinje kokain. Nej det räcker nog inte, baslinjerna och minst en serveruta försvann nog in i den gode Mats näsa innan han skaldade dessa odödliga rader*, som utan tvekan lämnar ett rejält avtryck i svensk musikhistoria:

Sången till Bengt Grive

Bengt Grive du är kvällens man
Tennis, Pingis ja allt du kan.
Antar att din svett den rann
Som för spelarn som vann
Vet du spelar bra på bord men ditt bästa vapen är dina ord.
Dom rinner som vatten i en flod eller som ådrors blod.
Grivar växer ej på trän.
Om du slutar var ska vi ta oss hän.
För inte ens i smålands län växer Grivar på trän.
Du har vikt ditt liv åt tv sporten.
Till skillnad mot andra som gick till lotto.
Ge aldrig upp har vart ditt motto.
Nästa år blir ett gott år.
Du har sett Hammarn du har sett Stellan.
Du har sett oss alla ramla i fällan.
Men nu är det du som gäller. Mannen för kvällen.
Jimmy Connors är din idol.
Men han är väl inget mot vårt svenska stål.
Det stål som aldrig blev som Borg.
Snälla bränn oss ej på bål.
I studion har du en väldig makt.
Men aldrig nått elakt om oss du sagt.
Dina sista slantar på oss du satt
Adjö och Tack!

Mats Wilander, 1988.

* Jo, jag vet, kokain i stora mängder har inte den effekten. Men det kändes roligare att skriva så.