måndag, augusti 14, 2006

Hur skulle du agera i en katastrofsituation?

Jag håller på och läser Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak. Jag läser om egoistiska, tafatta svenskar och hjälpsamma, handlingskraftiga thailändare. Generaliserat förstås, men ändå. En tydlig kulturskillnad framgår. Det finns positiva saker med västerländsk individualism, men går den för långt övergår den i egoism.

En fundering som tidigare dykt upp, bland annat efter Estonia-katastrofen, men även andra gånger, under mer normala omständigheter, dyker åter igen upp i mitt huvud. Jag funderar på hur jag skulle reagera i en motsvarande katastrofsituation. Skulle jag vara handlingskraftig? Skulle jag bli paralyserad och apatisk? Skulle jag vara hjälpsam eller skulle jag på ren instinkt tillämpa djungelns lag och gå över lik för att rädda mig själv? Det är omöjligt att veta på förhand och jag hoppas att jag slipper ta reda på detta, hur nyfiken jag än är. Jag vill tro att jag skulle vara reaktionssnabb, handlingskraftig och hjälpsam mot mina nödställda medmänniskor, men det är omöjligt att säkert veta. Mindre nödsituationer som man varit med om tidigare kanske kan ge ledtrådar till ens beteende i en katastrofsituation. I skrivande stund kan jag dock inte erinra mig någon sådan situation. Hur tror du att du skulle reagera i en katastrofsituation? Har du till och med någon erfarenhet av detta?

11 kommentarer:

Bitterfittan sa...

ja, inte fan kan det vara lätt att se sina grannar i ögonen efter att ha framstått som efterbliven i Aftonbladet.

Andreas sa...

Jag har tack och lov testats i oförberedda men övervakade situationer och reagerat precis som man önskade att man ska, alla stannade upp, stirrade förskräckt på den brinnande snubben som skrikandes kom springande framför oss, rentav backade undan. Jag som stod längst bak hoppade instinktivt på honom, ner med honom och slängde över min egen jacka...

Sen att jag skulle ryckt åt mig en filt, hämtat släckare osv osv.. det sket jag i. Det gick finfint att släcka honom med fleecevantar och dunjacka också... ;)

Så nog kan jag konstatera att jag blir en handlingskraftig jäkel som går enbart på instinkt.

Cindy aka Epicentre sa...

Jag har aldrig råkat ut för nån dödsfara-situation, men jag vet genom mitt jobb att jag blir kolugn och klartänkt under stark press, och jag tror att jag skulle reagera likadant i en katastrof.

När jag var en 15 sådär så trampade lillbrorsans kompis in en enorm glasskärva i foten. Trots att jag avskyr blod och egentligen inte hade någon aning om vad som borde göras, så slog nån autopilot på. Prata lugnt med pojken, se till att mamma (!) ringde sjukvårdsupplysningen medan jag rensade såret så försiktigt jag kunde för att stoppa blodforsen. Ganska schysst betyg för en fjortis ;)

smultronpaj sa...

Lyckligtvis har jag ingen egen erfarenhet men jag hoppas ju att jag skulle försaka mig själv för den goda skaens skull.

En sak är säker ialla fall. Barnen går före allt.

Studiomannen sa...

Jag har varit först på plats vid trafikolyckor och diverse andra situationer och jag verkar vara den handlingskraftiga typen. Jag har i alla fall inte frusit fast någon gång.

Det glädjer mig.

Cliff Hanger sa...

Andreas - Bra jobbat! Men du hade kanske lite tur som fixade det där med fleecejacka och dunjacka.

Cindy och Peter - Även ni ska ha credd för goda insatser! :-) Och Smultronpaj: Helt rätt inställning!

Andreas sa...

Rätt inställning ger tur. På nåt sätt är det ändå lite så.

Cliff Hanger sa...

Andreas - Jag menade absolut inte att förringa din insats, det får du inte tro. När och var hände denna situation förresten? (Min första tanke var att det skulle ha skett i lumpen eftersom det var "oförberedda men övervakade situationer", men fleecevantarna och dunjackan talar inte för det).

Andreas sa...

CH: jag tog det inte som något förringande, vet inte vad du fick det ifrån...

Det var brandskyddsutbildning för Djurgårdens säkerhetsorganisation hos brandkåren.

sofia sa...

Har inte varit med om någon livshotande situation men jag brukar ses som rättså "osvensk" när det gäller att hjälpa folk i ickedramatiska situationer. Min pojkvän och hans kompisar stod till exempel och gapade när jag, som hade ringt sl och fått upplysningar om att ett tåg skulle bli ersatt av bussar, gick fram till alla på perrongen och berättade det för dom. Så när det inte är kris har jag inget emot att göra mig lite extra besvär, men å andra sidan vet jag hur känslig jag är så jag skulle eventuellt reagera annorlunda under sån press, inte för att jag inte brydde mig utan för att jag skulle tappa förmågan att tänka.

Cliff Hanger sa...

Andreas - Jaha, var den brinnande mannen en djurgårdare på utbildning? Jag skulle nog låtit honom brinna i så fall. ;-)

Sofia - Bra sätt att vara osvensk på. :-)