Jag - en pappersätare

I förrgår skulle jag äta en korvmacka. Korven var en medwurst av den sorten som man själv skär i runda, små skivor. Denna korv var som alla korvar försedd med en yttre plastförpackning. Denna avlägsnade jag och slängde i papperskorgen. Sedan var det bara att skiva och äta (trodde jag). Tänkte för en sekund att denna korv hade ett ganska tjockt skinn. Men ni vet hur det är, korvar är som människor. Vissa korvar har ett hårdare, tjockare korvskinn än andra korvar. Så jag tuggade och svalde. Det gick alldeles utmärkt. Det var inget med min korvsmörgåsmåltid som kändes konstigt på något vis.

När jag dagen efter, igår alltså, skulle skära till mig nya korvskivor gjorde jag dock den bisarra upptäckten att jag ätit papper! Jag såg då att "korvskinnet" som jag ätit dagen innan hade en tryckt text med produktinformation lite längre ned på sig (vilket ni kan se på bilden. Knivskaftet på bilden ligger bara över "skinnet" som en tyngd för att det inte ska korva ihop sig). Jag är i och för sig inte helt säker på vad det var för material, att det verkligen var papper. Det kan ha varit något slags plastmaterial också. Något jag är helt säker på är däremot att det inte var meningen att ätas...

Några protester från min vän kroppen har dock inte märkts än. Det är tur att man har en tuff stålmage i alla fall. Det man inte har i huvudet, eller i ögonen rättare sagt, får man ha i magen, så att säga. Det kan vara bra att ha med sig denna nya kunskap till svårare tider. Blir man hungrig och det krisar kan man alltid gå lös på pappersinsamlingen eller på tomma plastflaskor eller dylikt.

P.S./ Kanske blir lite mindre tid i bloggosfären framöver för mig. Plugget kräver lite mer fokusering närmaste tiden känns det som.