Det är tydligen något speciellt med bussar

Tänk vad folk är olika egentligen. Spektrumet över vad folk intresserar sig för blir bara större och större. Vissa intresserar sig för insekter, andra för stövelkastning, andra är mer inne på svärdslukning eller knyppling. Ju mer den ekonomiska utvecklingen sprider sig bland folk, får de mer och mer tid över till att ägna sig åt intressen och hobbies. Ju mer globaliserad världen blir (med bl.a. hjälp av Internet), desto mer får folk upp ögonen för de mest udda sysselsättningar som folk ägnar sig åt här och var på jorden.

Bland alla udda fritidssysselsättningar som folk kan ägna sig åt, vill jag påstå att det Bussmicke och hans gelikar brinner för troligen tillhör de mest egendomliga. Det är såna som Bussmicke som är överkvalificerade för TV-program som Supernördarna. Jag måste ändå säga att det är avundsvärt att gå igång på lokaltrafik på detta sätt som Bussmicke gör. Det vore verkligen fantastiskt om man kunde få en kick av att se en buss med ett visst vagnsnummer. Vissa människor behöver bungy jump, höga hastigheter eller droger för att verkligen känna att de lever. För Bussmicke räcker det med att hitta något så vardagligt som en buss med rätt vagnsnummer för att bli tillfredsställd. Det måste tyda på någon form av intelligens att finna ett stort nöje i det lilla. Eller också vill han bara vara bäst på något, det spelar ingen roll vad. Det kan också vara ett genuint samlarintresse som gått rejält överstyr.

Jag har som trogna bloggläsare noterat kört buss tidigare. Hur gärna jag än skulle vilja lura i mig själv att bussar är det häftigaste som finns, måste jag ändå erkänna att det finns häftigare fordon och transportmedel, t.ex. sportbilar, flygplan eller motorcyklar. Jag skulle förstå det lite mer om man nördade in på något sådant. Men det är kul att det är några som tycker att bussar är det häftigaste som finns.
Nu till det största: Jag har ju faktiskt blivit fotad av the man, the myth, the legend Bussmicke himself! Varsågod Lisa (som bad om det) och ni andra - bildbeviset syns här intill! Eller bevis och bevis... jag syns ju inte på fotot, men jag svär på hedersmord att det är jag som sitter i bussen. Jag kan avslöja att han var ganska krävande och inte särskilt tacksam för att jag parkerade upp bussen så fint åt honom där han ville, på min rast i Skärholmens centrum. Det var nästan som att jag skulle vara tacksam för att han fotade mig och bussen. Det är alltså bussarna han gillar, oss förare beundrar han inte särskilt mycket som man skulle kunna tro. Jag frågade tyvärr inte varför han själv inte jobbade som busschaufför, det borde vara drömjobbet för honom.

Fotot här ovan kan även beskådas på Bussmickes hemsida här (scrolla neråt efter att du klickat på denna länk). Ofta figurerar han på forumet Bussnack, där hans gelikar finns. Ett helt absurdt ställe. (Nyligen hade han även en blogg på blogspot, men den verkar ha lagts ner nu).