fredag, september 08, 2006

Första dagen på jobbet efter ett års frånvaro

Förra veckan var det första dagen på jobbet på ett år och direkt kastades man in i elden. Ingen repetition av rutinerna erbjöds från företagets sida och inte heller alla nödvändiga uppdateringar (se nedan i texten). På väg till jobbet tänkte jag: Har jag verkligen tänkt igenom alla detaljer som jag behöver tänka på inför jobbet? I sista stund plockade jag med mig en penna hemifrån. Bra att ha när man ska ändra på stämpeln. Det är många små detaljer som man inte alltid tänker på när man ska återgå till jobbet efter ett års frånvaro. En detalj, eller en kanske större sak än så, som jag missat kom jag förstås på för sent, på vägen till jobbet: Hur var det nu med hållplatslägena för linjerna i terminalerna? Nu ordnade det sig med den saken ändå, som tur var.

Denna morgon skulle jag börja med att ta en avlösningsbil från garaget till en centrumhållplats. På jobbet hittar jag dock ingen bil eller bilnyckel. Ingen har talat om rutinerna för mig om var dessa saker finns. Ingen lokal trafikledare finns heller på plats vid denna tid på morgonen och ingen kollega syns till. Jag ringer därför huvud-trafikledningen som berättar var nyckeln och bilen ska vara. Men inget av dessa ting är där de ska vara. Det slutar med att jag blir skjutsad av mannen som sköter om hållplatserna, efter att jag berättat om mitt öde. På vägen piggar hållplatsmannen upp mig med att tala om vad skönt det är att han inte kör buss längre, för det är ju så tråkigt, tycker han. Med några få minuter till godo hinner vi fram till centrumhållplatsen. Väl på plats märker jag att jag tappat bort förartjänstspecifikationen (där det står vad och när jag ska köra hela dagen). Underbart. Jag vet nu inte hur jag ska köra annat än med hjälp av bussdatorn, som visar nästa hållplats och vilken linje jag kör. Bussbyten och längre planering än de närmaste minuterna har jag dock inte koll på. Efter några hållplatser ska jag ge 30 kr i växel tillbaka på en 50-lapp. Jag märker då att jag stoppat 10-kronorna i 50-öringsröret i myntboxen, så jag kommer inte åt 10-kronorna. Jag plockar då fram min egen plånbok och hittar en 10-krona som jag kan ge trafikanten. Sedan får jag låta 2-3 st åka gratis innan jag får tillräckligt med 10-kronor i växelkassan. Den första bussen jag har på min comebackdag har ingen fungerande FM-radio. Däremot en ständigt ljudande varningssummer som varnar för "för lågt förrådstryck". På displayen meddelar dessutom datorn att batteriet inte har någon laddning. Jag anropar trafikledningen och påtalar detta, men de säger mest bara att de redan känner till problemen. Inte läge för bussbyte så länge den rullar alltså, ungefär. Bara att härda ut fram till lunch (men i ärlighetens namn var inte summern så väldigt störande, den var inte så hög).

Eftersom jag inte hade någon förartjänstspec var jag även efter lunch tvungen att anropa trafikledningen och fråga om vad jag skulle köra, vilken vagn (=buss) jag skulle byta till (man kör oftast flera vagnar per dag) och vilken tid jag skulle avgå från vilken hållplats. Trafikledaren sa att jag skulle byta till vagn 6788 (fingerat nummer) och köra från X kl 15.14, men när jag loggat in i den vagnen visade bussdatorn att jag skulle avgå från Y kl 15.17. Jag ropar upp trafikledningen igen. En annan trafikledare bekräftar då att jag visst ska köra från Y kl 15.17, precis som det står på datorn. Jag påtalar då att en annan trafikledare för en halvtimme sedan i stället sa att jag skulle avgå från X kl 15.14. Då visar det sig att det har blivit något fel med datasystemet. Det som gäller är att jag trots allt ska köra från X kl 15.14, kommer vi fram till. Jag ska sedan köra den linjen fram och tillbaka två timmar fram tills jag slutar. Eftersom bussdatorn inte är tillförlitlig får jag använda mig av "Extra tur" i bussdatorns menysystem i stället för att logga in med ordinarie tur, samt kolla på tidtabellerna vid ändhållplatserna för att se vilka tider jag ska avgå, säger trafikledaren. Men i stället hittar jag som tur var en vanlig tidtabell i bussen, avsedd för gamar, som jag i stället använder som förartjänstspec (man behöver ju veta avgångstider vid andra större hållplatser också och det är skönast och säkrast om man slipper hoppa ur bussen med jämna mellanrum för att kolla tiden). Sedan, när jag kört klart för dagen, avslutar jag med att jobba över en timme och rädda en liten snutt som det hade trasslat till sig med.

Eftersom ingen från företaget kontaktade mig inför min jobb-comeback efter mitt friår, frågade jag både personalplanerarna och den lokala trafikledaren om det var några nya linjer eller linjeförändringar som jag skulle tänka på inför min comeback. Det var det tydligen inte. Den sistnämnda nämnde två nya "trängsellinjer" som kom till förra året, men dem hade jag redan kört, så då var det väl bara att tuta och köra då. Ingen nämnde att en linje som jag skulle ha första dagen på jobbet igen hade ändrats. Som tur var pratade jag med en kompis som är lite småboss på företaget kvällen innan. Han talade om linjeförändringen för mig. Hade han inte gjort det hade jag kört fel, eller plötsligt fått fråga passagerarna när jag sett det nya hållplatsnamnet på bussdatorn. Jag kan i sammanhanget tala om att det inte är samma sak att köra fel med en buss som med en bil. Inte alls lika lätt att vända. Särskilt inte med en ledbuss. Har man otur kan man få köra några kilometer extra för att hitta något lämpligt ställe att vända på. Nu hade jag inte någon ledbuss på linjen ifråga, men ändå. Vi använder ibland ledbussar på den linje som jag inte informerats om att det skett en linjeförändring på.

Som sagt, ingen från företaget kontaktade mig när mitt friår började lida mot sitt slut och det var dags för mig att komma tillbaka till arbetet. Därför skrev jag några dagar innan comebacken detta mail till en personalplanerare, efter att inte önskvärt snabbt fått svar från den andre personalplaneraren:

Till Personalplanerare X 2006-08-29:

Hej! Jag skrev detta till Y (den andre personalfördelaren, min anm. nu) igår, men han har inte hunnit svara än, så jag skickar detta till dig också. Jag ska snart börja jobba igen efter friåret jag haft. När jag pratade med Z för några veckor sedan sa han att jag skulle få utbildning det första jag skulle göra när jag kom tillbaka. Det har ju hänt en del sedan jag körde senast, har jag förstått (nya etanolbussar, ny taxa och kanske något mer, kanske några nya busslinjer?). Eftersom jag bara jobbade fyra månader i ******* och mest körde i ***** innan jag fick friår sitter kanske inte linjekunskapen på alla *******linjerna helt bergfast heller. Min fråga är alltså: Vad ska jag göra på fredag? Mvh, Cliff Hanger

Svar:
Från: Personalplanerare X 2006-08-29
Har pratat med Z (Y är sjuk idag)
Taxeutbildning har ingen fått och är inga svårigheter, det kan trafikledaren förklara för dig. Etanolbussarna kommer det nya utbildningar på framöver så snart vi har möjlighet, det är fler än du som behöver den kursen. Det är dock inga konstigheter med dem.
Det har inte till kommit några nya linjer sedan du körde sist.
Med andra ord blir det vanlig körtjänst för dig 1:a sept.


Sedan kom även ett ytterst kort svar från personalplanerare Y:
"Köra 7799" (fingerat tjänstenummer).

Fint att man känner att vissa bryr sig så mycket om en.

Annars var det lite kul med tonårsgrabbarna som gick på. Det var rätt fullt, så de stod längst fram. En av dem sa till den andra: "Jag ska fan ha en buss" (i stället för en häftig bil, lät det på honom som han menade). "Då ska jag åka förbi folk på hållplatserna och ba: 'Fuck you!'. "Ja, det kanske man skulle börja med", inflikade jag, vilket han besvarade med ett litet garv.

Förutom strulet var det, tro det eller ej, rätt okej och soft att köra, även om jag blev trött på slutet. Hade bara sovit fem timmar, eftersom det var en rejäl omställning av dygnsrytmen att börja jobba tidiga morgnar igen. Och de efterföljande dagarna har inte varit alls lika struliga (även om t.ex. en avlösningsbil som jag skulle köra försvann, kanske blev stulen, en dag och jag fick ta pendeltåget i stället). Men företaget borde skaffa bättre, nej NÅGRA slags rutiner för personal som ska återgå till arbetet efter en längre tids frånvaro.

8 kommentarer:

lisa sa...

De verkar vara bra på att planera, de där människorna!

Jag har en fråga som ajg bara måste ställa till dig, för du är den enda busschaufför jag känner. (Kände en som körde spårvagn, men det var länge sedan). Jag har tänkt på detta länge.
Så här: När någon plingar för att den ska gå av, börjar det då lysa någon slags lampa eller liknande framme hos chauffören, eller är det upp till chauffören att komma ihåg om någon plingar, samt hela tiden sitta och lyssna efter eventuella pling?

Emil sa...

ÅH ETT KOLLEKTIVTRAFIKINLÄGG! Me Like! Kul att veta hur en buss chaufför tänker eftersom jag bara möter dessa i mitt arbete när de vill fylla på sina förarkort (vet inte hur systemet är i stockholm). De flesta är sura. Är det en myt, eller är många chaufförer bittra och sura? Kan du berätta lite mer om en GAM? Hur har resenärerna fått det namnet :)? Mer bussinlägg :) /Trafiktjänstemansnörd.

Cliff Hanger sa...

Lisa - Det är bara att fråga på. :-) Jo, det är faktiskt en lampa på instrumentpanelen som tänds. sedan hör man förstås plinget också.

Emil - Kul att du gillar kollektivtrafik. Du kanske är den nya Buss-Micke. ;-) Jag tror att många verkar sura för att de måste få utlopp för vissa frustrationer (som finns på de flesta arbetsplatser) någonstans, det finns ju ingen kollega att "prata av sig på" medan man sitter bakom ratten. Sedan tror jag att sömnbrist p.g.a. knäppa arbetstider ofta kan göra att man ser sur ut. Jag vet inte varifrån "Gam" kommer, men det kommer väl från att vara ett skällsord för dumma trafikanter som liksom riktiga gamar äter på en. Sedan har det blivit ett namn för alla trafikanter i vissa sammanhang. Men de allra flesta trafikanter är trevliga, helt klart. "Gam" används oftast med glimten i ögat. Fler bussinlägg lär komma. :-)

Emil sa...

Och vem är Buss-Micke? I min gamla hemstad hade vi en kille som åkte buss hela dagarna. Han kallas BussGöran. Någon sådan kommer jag aldrig att bli. Men arbetsskadad är det lätt att bli :). Gam var en bra beskrivning :). Ha en bra helg!

Andreas sa...

Jag får en känsla av deja-vu...

Cliff Hanger sa...

Buss-Micke är en besynnerlig figur som har en heltidshobby i att åka Sverige runt och även utomlands för att fota bussar. Han var nyligen med i "100 höjdare!!!", kolla här: http://www.kanal5.se/templates/page.aspx?id=14700

Här kan du läsa om när jag fotades av Buss-Micke:

http://tankaromstortochsmatt.blogspot.com/2006/04/det-r-tydligen-ngot-speciellt-med.html

och här är hans hemsida:

http://www.bussmicke.se/

Andreas - Jag antar att du syftar på det svala engagemanget från cheferna.

annaw sa...

det är trist när det blir sådär.. Man borde inte ens behöva FRÅGA efter förändringar, folk borde fatta att du varit borta och ville bli uppdaterad ju! Trist var ordet.

Cliff Hanger sa...

Visst borde det vara en självklarhet att man blir informerad ang. förändringar.