En förvirrad, lallande fåne

Idag kände jag mig verkligen malplacerad ute på min skola. Min roll är ju i första hand att observera, men man vill ju gärna vara lite social och kunna hjälpa ungarna med det de sysslar med. Men idag var det julpysseldag. Och jag är ingen pysselkille - basta! Göra smällkarameller, baka pepparkakor och sjunga luciasånger - det är bara inte jag. Måste man vara pysslig för att bli lågstadie- eller mellanstadielärare? Kan man inte bara få koncentrera sig på skolämnena? Visst, jag kan tycka att det är kul att leka med ungarna, men pyssla eller leka med handdockor eller dylikt, nej tack. Jag tog därför helt och hållet på mig observatörsrollen idag. Allt känns bara så förvirrat, vill jag ha information så får jag ta reda på den själv. Barnen vet ju mer än jag om reglerna, hur ska jag då kunna besvara vad man får och inte får göra? Inte konstigt då om de inte får någon respekt för mig. Förvirrande också dels för att man samtidigt har en gruppupgift och en individuell uppgift, dels för att man å ena sidan ska komma in i skolmiljön, å andra sidan ska man göra sina uppgifter. Uppgifterna är också förvirrande otydliga. En lallande fåne, det är vad man känner sig som allt för ofta.

Sedan är det ju i o f s alltid förvirrande på nya arbetsplatser. Och jag är ju en sån som helst vill klara av allting perfekt från början. Allt brukar ordna sig, det kan man ju alltid försöka trösta sig med.