Nattliga trakasserier

Man vet att man suttit uppe rätt sent när man hör morgontidningen dimpa ner på hallmattan. Först var jag inte alls säker på att det var tidningen, för detta var första numret för den här prenumerationsperioden. Blev lite lättad när jag såg att det var DN som låg på golvet och inte någon brevbomb, bajsbrev eller dylikt. Det är ju trots allt inte så vanligt att man får post vid den här tiden på dygnet. Inte för att vi har några fiender (så vitt jag vet i alla fall), men det behöver man tydligen inte ha för att råka ut för nattliga trakasserier. För några veckor sedan var det nämligen någon galning som tokringde på vår dörr och drog i handtaget, sedan gjorde han samma sak hos grannen en våning upp. Efter det avslutade den snaggade unge mannen (såg sambon genom titthålet) med en karatespark på vår dörr innan han försvann lika plötsligt som han dykt upp. För att komma in i porten hade han krossat dörrglaset. Tur att man hade låst sin dörr (och att den inte bestod av glas). Vad hade hänt annars?