Jag är ingen fröken!

Första "riktiga" dagen ute på min VFU (verksamhetsförlagda utbildning) idag i klass 1b. Tystnadsplikten kräver att jag inte går in på några detaljer, men det hade jag ändå inte tänkt göra. Det var kul, även om min roll är lite oklar än så länge. Sedan är det ju alltid så att mötet med en ny arbetsplats, nya arbetskamrater och nya uppgifter alltid är lite omtumlande. Men ungarna verkar gilla mig och det är ju roligt. Sedan har ju några såklart försökt att testa mina gränser, som att slänga en upphittad handske fylld med snö emot mig till exempel...

Man måste till viss del sätta gränser mot sina kollegor också... blev indirekt kallad för fröken av en förskolelärare, hon använde ordet fröknarna när hon pratade om sig själv och mig till ett barn. Men det är knepigt, finns ju inget bra motsvarande maskulint ord. Magister känns fel. Nej, "läraren" eller mitt förnamn får det bli.