Barn kan tillverkas på många olika sätt

Att skaffa barn ihop, visst låter det gulligt? Att göra barn låter ju bara mysigt, romantiskt och snuttigt, eller hur? Men så är det ju inte alltid. Ibland blir säkert barn tillverkade efter hårt, brutalt och frustande hardcoresex, som tillämpats på de mest barnförbjudna och kinky sätt (vilka sätt lämnar jag åt dig och din fantasi, men som du säkert vet finns det väldigt många sätt att ha sex på, precis som det finns väldigt många attribut, förberedelser, riter etc). Kanske är det så just DU startade din resa genom livet? Som frukten av ett väldigt kinky och/eller brutalt köttande? Ursäkta om jag förstörde din eventuella bild av barnaskapande. Eller kanske jag kryddade den?

Den mörka sidan av organtransplantation

Vet ni om att Kina säljer njurar från avrättade fångar? Tänk så praktiskt att slå två flugor i en smäll så där - både tjäna pengar och döda kriminella (eller oskyldigt dömda).

Jag är ju emot dödsstraffet, men om man ändå ska ha ihjäl folk är det väl på sätt och vis bra att man tar tillvara på organen. Fast det rimmar ändå illa, tycker jag. Det kinesiska rättsväsendet är väl knappast känt för sin oklanderlighet. Och då känns det ännu mer suspekt när potentiella ekonomiska intressen riskerar att påverka om en dom ska bli dödsstraff eller inte.

Min nya tillvaro som gam

Vid årsskiftet startar en ny epok. Vilken undrar ni? Ska USA sluta avrätta minderåriga? Är det trängselskatten? Ska Göran Persson bli vegetarian? Nej, nej, nej (trängselskatterna startar inte vid årsskiftet, utan 3:e januari). Det stora är att jag kommer att skaffa 30-dagarskort för att åka kollektivt. Det har inte hänt sedan... nej, det har nog aldrig hänt. Blev ju bilist i årskurs 3 i gymnasiet. Fick skjutsa runt polarna och morsan för jämnan, kändes det som. Sedan, när jag började köra buss några år senare, då fick man ju åka gratis med SL (och då skjutsade man verkligen runt folk för jämnan). Men nu får man alltså skaffa 30-dagarskort som en annan gam (gam = trafikant). Känns lite märkligt. Kan tänka mig att känslan är likadan i de fall då en allsvensk spelare får börja betala för att titta på matcher på en arena där han en gång spelat i många år. Detta är ju en klar nackdel med att numera inte köra buss längre. Fast när man tittar ut och lyssnar på rapporter om glashala vägar, då känns det plötsligt lite bättre.

Nu får det vara nog!

Har varit en inomhuszombie sedan annandagen nu. Har varit sjuuuk. Idag var första gången som jag var utomhus sedan nämnda annandag. Efter mycket inre peppande tog jag mod till mig och vågade mig ut. Det kändes lite farligt och spännande att ge sig ut i civilisationen, ut till människobyn. Jag trotsade de gigantiska snömassorna och gick med bestämda steg till ICA, där jag pantade julmustflaskor och köpte ett frimärke. Efter detta äventyr blev jag dock väldigt snorig igen, så jag fattade ett beslut att hålla mig lugn tills i morgon. Men då, då måste jag vara betydligt bättre, då får det vara slutsnorat! Ska ju få finbesök från England och åka utomlands, allt på samma dag! Ok, jag ska till Åland, men va fan... Wish me luck.

Hur svårt kan det vara?

I soprummet där jag bor kan man sortera sina sopor. Det borde inte vara så svårt. Det finns skyltar på väggarna som talar om vad man ska lägga var, med foto-exempel som illustrationer. Bland annat finns där en tunna som det med stora bokstäver står GLÖDLAMPOR på. Men folk är ju inte så dumma som man tror. De är dummare. Idag var det något ljushuvud (apropå glödlampor) som hade lagt en påse med ölflaskor i denna tunna. Även en stor glasvas hade tryckts ner i tunnan. Och såna här hjärnsläpp är snarare mer regel än undantag, tro det eller ej. Puckon!

Det har varit en massa stölder i tvättstugan också. Vet inte om det har något samband med ovanstående. Men jag misstänker det starkt. Jag får nog shejpa upp this neighbourhood snart...

Noll ironi, noll baktanke, 100 % välmening

Detta är inget roligt, originellt eller häftigt budskap. Det är bara en idé som verkade god för ändamålets skull, helt enkelt. Jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg där jag uppmanar till att ge en liten slant till välgörande ändamål. Om jag bara lyckas påverka en av er som läser detta att göra det, då har jag lyckats. Ni andra kan rynka på näsan om ni vill.

Varför? Varför inte? Jag har inget annat motiv än att det är gott och att det får både dig och någon annan att må bättre. Jag tror att det är ytterst sällsynt att man ångrar att man skänkt pengar till välgörenhet. Det är väl i de fall där man misstänker att pengarna i för stor omfattning gått till något annat (t ex administration eller till chefslöner). Men det finns ju organisationer med pg 90-nummer, där minst 75 % av pengarna ska gå till ändamålet.

Även ni som inte har så mycket pengar kan avvara lite. Jag skulle vilja påstå att 99 % av alla i Sverige har råd att skänka någonting. Om du funderar på vad du har för utgifter under en månad så finns det säkert en hundralapp som du lagt på något inte helt livsnödvändigt som du skulle kunna ge till någon eller något bättre ändamål.

Till vad ska du avvara en peng? Ja, det vet du säkert bäst själv. Men det finns ju allehanda sjukdomar, miljöförstöringar, katastrofer, politiska fångar etc som behöver ekonomisk hjälp.

Nu blev det lite Jesus-varning på mig här. Men så funkar denna blogg, det är gott & blandat, allvar och trams. Ni som tycker att jag är pretentiös eller Bono-wannabe eller tråkig - be my guest. Som sagt, bara jag fått någon att göra något gott, då har jag lyckats. Amen.

Sjusovare - ett anakronistiskt ord

Är du en sjusovare? En sån där lat typ som inte masar sig upp förrän, förrän.... KLOCKAN 7! Usch så sent! Ja, så tyckte man säkert förr i tiden, på bondesamhällets tid. Men jag antar att de flesta i min generation tycker att det är rätt tidigt att gå upp klockan 7.

När jag jobbade som busschaffis förut var det i och för sig inte ovanligt att man fick släpa sig upp vid 04.45, men egentligen är jag ju en nattmänniska (vilket inte var en helt lyckad kombination ihop med de tidiga morgnarna...).

Om jag tänker på någon som sover odygdigt länge, då tänker jag knappast på någon som bara sover till klockan 7. Därför är ordet sjusovare passé, i min värld i alla fall.

I am the greatest! (i vissa sammanhang i alla fall, precis som du)

Som Mohammed Ali sa: "I am the greatest!". Vilken härlig känsla att få känna så ibland, för en kort stund.

Citerat från geosense: "[zizo34] MJSweden: show me yor skills. utmanar dig, jag ar bast i Sverige." He he, kan informera att han åkte på duktigt med däng. Jag vann 3 av 3 matcher. Moahahahaha...

Sedan måste jag ju, som den balanserade svensk jag är, göra detta tillägg: Jag kan vara ödmjuk ibland också. Men när det gäller områden där man har en viss stolthet, där måste man få kaxa till sig. Och är man duktig på något, då vill man gärna stå upp för sig. Sedan finns det andra områden där man är helt prestigelös, där man vet att man inte har mycket att säga till om. Detta gäller nog oss alla.

Varsågodis, lite stimulansgodis!

Jul, jul, ljuvliga jul. En tid då man ska vara snäll. Även företagen vill vara snälla. Min sambos arbetsgivare till exempel. Man måste ju stimulera de små kontorsråttorna, ge dem en lagom dos av stimuli så att de kan jobba på. Seså, ät nu lite stimulansgodis... *klapp, klapp på huvudet*.

Får mig att tänka på Pavlov och behavioristerna. Kolla upp dem om ni vill.

När ens oäkta svärfar fiser...

... i ens närhet, ja då vet man att isen definitivt är bruten och att man är en naturlig del av familjen. Trevligt.

I´m X-rated

Hade kanske mina 15 minuter i rampljuset idag. Ett foto som jag tagit och lagt upp på woophy (som jag skrivit om en liten bit här nedanför) blev "top rated today". :-) Jag meddelade förstås denna glada nyhet till bl a A, som fyndigt svarade "På min skärm står det att du är X-rated. Men grattis i alla fall. :-)"

The times they are a-changing

Hujedamej!

Var i Ringens köpcentrum igår. Där hade Teknikmagasinet öppnat en ny butik. Slötittade lite i ett skyltfönster. Där ligger mini-dvd-spelare, mobiltelefoner och skojiga, onödiga prylar snyggt upplagda. Men... vad är det som ogenerat står där som en fallos och stirrar mot en mitt i centrum av skyltfönstret? Jo, en dildo! Gudars skymning! Annat var det på min tid! Då var dildos något som fanns i välsorterade porrbutiker eller som under fniss och blossande kinder plockades fram på säljpartyn med den innersta cirkeln av de närmaste väninnorna. Men här stod alltså denna syndiga tingest och bjöd ut sig i all sin guldglänsande nakenhet, helt utan skam. Som den gode kristne jag inte är, gick jag inte in i butiken och erbjöd personalen att driva ut sina onda, perversa andar genom den exorcist som jag inte känner och inte kan förmedla en kontakt med. Men jag höjde lite på ögonbrynet, det gjorde jag.

Att smiska eller att icke smiska, det är frågan

Det har varit en bra sportperiod de senaste två dagarna för undertecknad. Smiskade upp min gode vän A igår i badminton med 7-15, 15-3, 15-2 och 15-7. Det är dock inte så mycket prestige mellan oss. Inte när jag vinner i alla fall... (då är ju allt bara som det ska ;-). Jo, visst är tävlingsmentaliteten påkopplad hos oss båda när vi spelar. Men det är alltid en positiv, vänskaplig stämning och när man sitter och snackar efteråt tänker man inte så mycket på badminton. I stället blev det bland annat prat om hur mycket man kan gå ner i vikt i samband med toabesök (för dig som vill väga mindre och inte har några skrupler om att ljuga för dig själv är vägning efter toabesök ett guldtips, kan göra mer skillnad än du tror).

Blev bjuden på bowling med sambon idag. Mycket trevligt. Det roligaste var inte att jag vann, där kände jag mig helt ärligt mindre prestigefull än vanligt. Det roligaste var nog rent bowlingmässigt att jag kunde känna mig stolt som bowlare i hennes ögon (hon spelar i bowlingklubb). Som jag bowlade idag (fick som bäst 180 p) verkar det ju faktiskt lite trovärdigt att jag en gång har fått 234 poäng, och att det inte är någonting som jag bara hittar på. Men det allra, allra bästa var faktiskt den kärlek som fanns i luften runt bana 8. Det kändes verkligen INTE som att jag smiskade upp sambon i bowling, det var ingen tävling mellan oss. Det var bara mysigt på alla sätt och vis. Annars är ju smisk något som är obligatoriskt i alla bra förhållanden... ;-)

Bli en fotoambassadör du också!

Vill du sätta din hemby på världskartan? Visa lite fina foton från just din stad eller by? Eller vill du dela med dig till hela världen av de där vackra, roliga eller smarta fotona du tog på senaste semestern? Det ville jag, så jag lade in lite foton jag tagit i allt från små byhålor i Sverige till London, Rom och Barcelona på woophy. Kul även om man vill kolla in andras foton från vår planet förstås.

Världens storstäder har förstås fått många fotobidrag, men om du lägger ut foton från Sverige är det mindre risk att du drunkar i mängden.

Nattliga trakasserier

Man vet att man suttit uppe rätt sent när man hör morgontidningen dimpa ner på hallmattan. Först var jag inte alls säker på att det var tidningen, för detta var första numret för den här prenumerationsperioden. Blev lite lättad när jag såg att det var DN som låg på golvet och inte någon brevbomb, bajsbrev eller dylikt. Det är ju trots allt inte så vanligt att man får post vid den här tiden på dygnet. Inte för att vi har några fiender (så vitt jag vet i alla fall), men det behöver man tydligen inte ha för att råka ut för nattliga trakasserier. För några veckor sedan var det nämligen någon galning som tokringde på vår dörr och drog i handtaget, sedan gjorde han samma sak hos grannen en våning upp. Efter det avslutade den snaggade unge mannen (såg sambon genom titthålet) med en karatespark på vår dörr innan han försvann lika plötsligt som han dykt upp. För att komma in i porten hade han krossat dörrglaset. Tur att man hade låst sin dörr (och att den inte bestod av glas). Vad hade hänt annars?

Mera Rocky åt folket!

De flesta som inte sovit under en sten de senaste åren har väl upptäckt Rocky vid det här laget. Men för er som sovit under stenar, ni måste bara gå in här. Även för dig som upptäckt Rocky rekommenderas sajten, det finns 479 strippar där. Det finns nog några som du inte läst, eller så kan du läsa favoriter i repris.

Uthängd på nätet

Jaha, då var man upplagd med bild på nätet när man kissar (nöden har ingen lag). En milstolpe i mitt liv, verkligen. Hm... en stämning kanske skulle kunna bättra på kassan lite. För det är ju pengar som skulle kunna kompensera denna uthängning (sneglar menande på den rike arbetsnarkomanen som plåtade). Våld är inte riktigt min kopp te. Annars var det ju en kille som blev ihjälsparkad när han "störde" några killar som kissade på stan.

Bajenfoten!

Beware! Here it comes, the one and only BAJENFOTEN!!! Ready to kick some stjärt! ;-)

Nynäsvägen vs Huddingevägen

Nynäsvägen: 0 rödlysen och 0 hastighetskameror (i alla fall de milen närmast stan).

Huddingevägen: 27 000 rödlysen och alldeles för många hastighetskameror.

Resultat: Nynäsvägen vinner på knockout efter 12 sekunder i första ronden.

Johnny Depp på toaletten

En lärare sa till mig idag att man som lärare fattar massor av beslut varje dag ("tusentals"). Man har ofta ca 2 sekunder på sig att fatta ett rättvist beslut för de inblandade parterna. Detta fick mig osökt att dra en parallell till hur det måste vara att vara fotbollsdomare. Det finns flera likheter. Exempelvis ska du vara konsekvent och du ska helst döma på samma nivå hela tiden. Du delar också ut varningar och utvisningar, men oftast räcker det med en tillsägelse. En mer personbunden likhet är att min lärarhandledare brukar blåsa i en visselpipa när rasten är slut och det är dags att gå in.

Ha ha.. upptäckte idag att det hängde urklippta tidningsfoton på Mel Gibson, Johnny Depp (och en till "hunk" som jag i skrivande stund inte kommer på vem det var) inne på toaletten vid lärarrummet. Förutom att det är roligt att konstatera att det finns sådana trånande vilddjur i lärarkollegiet, är det väl ett tecken om något på att detta är en arbetsplats som domineras av kvinnor.

Natten går tunga fjät?

Natten går tunga fjät, runt gård och stuva, kring jord som sol´n förlät, skuggorna ruva. (Med reservation för att texten eventuellt inte är exakt så). Det slog mig idag vilket ålderdomligt språk det faktiskt är i denna luciatext. Jag skulle gissa att 99 % av alla barn som sjunger detta inte riktigt förstår vad som menas. Visst förstår de flesta antagligen att texten beskriver ett vintermörker. Men fjät och stuva, vad är det för ena ord egentligen? Och jord som sol´n förlät - vad menas? Överhuvudtaget är det nog både nyttigt och intressant att reflektera över de traditioner som vi vårdar. Vad är det vi säger och sjunger egentligen? Vad är det vi gör? Varför gör vi detta? Kul var det i alla fall att se vanligtvis kaxiga, två meter långa högstadiekillar sjunga Tipp tapp, tipp tapp iklädda tomtemundering och samtidigt le generat åt sin egen uppenbarelse.

Passion

Det var någon som skrev något i stil med att kärleken till fotboll visar sig som tydligast i Royal League. Att kärleken till fotboll i december är som en mors kärlek till ett fult barn, ett barn med ett utseende bara en mor kan älska. Och visst är det väl så. Mitt Hammarby spelar inte alltid den bästa fotbollen, men det är MITT lag. Samtidigt ser jag det inte som en lojal uppoffring att ställa sig på ett 0-gradigt Söderstadion i december. Jag ser det faktiskt som en lyx. Att i och med Royal League få se några bonusmatcher off-season.

Rytterbro i målet gjorde en minnesvärd sista match för Bajen. Tyvärr kommer vi att minnas den för de två tabbar han gjorde, som resulterade i att en vinst för Bajen blev ett oavgjort resultat. Därmed tjänade också Bajen 150.000 kr mindre i Royal League. Och om vi missar slutspelet p g a Rytterbro kanske vi ska skicka en räkning till hans framtida arbetsgivare (om han nu får någon med tanke på tabbarna), eller varför inte till Rytterbro själv?

Det är som ni ser ingen dans på rosor att vara en passionerad fotbollssupporter. Men det är alltid något som berör. Och det, mina vänner, det är värt mycket.

Ett tillägg: Det är inte spelarna man älskar (även om de kan vara mycket omtyckta), de är utbytbara. Nej, det som man älskar är varken spelare, tränare eller någon annan - det är fenomenet Hammarby. Det är en fråga om identifikation. Hammarby är så väl sammankopplat med en själv. En bit av en själv. Så det är väl en form av egenkärlek antar jag. ;-)

Dali

Äkta Dali-teckningar på väggarna i ett enkelt hus. Märkligt. Säger inget mer.

En förvirrad, lallande fåne

Idag kände jag mig verkligen malplacerad ute på min skola. Min roll är ju i första hand att observera, men man vill ju gärna vara lite social och kunna hjälpa ungarna med det de sysslar med. Men idag var det julpysseldag. Och jag är ingen pysselkille - basta! Göra smällkarameller, baka pepparkakor och sjunga luciasånger - det är bara inte jag. Måste man vara pysslig för att bli lågstadie- eller mellanstadielärare? Kan man inte bara få koncentrera sig på skolämnena? Visst, jag kan tycka att det är kul att leka med ungarna, men pyssla eller leka med handdockor eller dylikt, nej tack. Jag tog därför helt och hållet på mig observatörsrollen idag. Allt känns bara så förvirrat, vill jag ha information så får jag ta reda på den själv. Barnen vet ju mer än jag om reglerna, hur ska jag då kunna besvara vad man får och inte får göra? Inte konstigt då om de inte får någon respekt för mig. Förvirrande också dels för att man samtidigt har en gruppupgift och en individuell uppgift, dels för att man å ena sidan ska komma in i skolmiljön, å andra sidan ska man göra sina uppgifter. Uppgifterna är också förvirrande otydliga. En lallande fåne, det är vad man känner sig som allt för ofta.

Sedan är det ju i o f s alltid förvirrande på nya arbetsplatser. Och jag är ju en sån som helst vill klara av allting perfekt från början. Allt brukar ordna sig, det kan man ju alltid försöka trösta sig med.

Lukta i lukto?

Se i syne har man ju hört talas om. Men höra i... ja, vad blir det? höra i hörne? Och blir det på samma sätt lukta i lukto, eller vadå? (Inspiration: Tomas Pettersson)

Jag är ingen fröken!

Första "riktiga" dagen ute på min VFU (verksamhetsförlagda utbildning) idag i klass 1b. Tystnadsplikten kräver att jag inte går in på några detaljer, men det hade jag ändå inte tänkt göra. Det var kul, även om min roll är lite oklar än så länge. Sedan är det ju alltid så att mötet med en ny arbetsplats, nya arbetskamrater och nya uppgifter alltid är lite omtumlande. Men ungarna verkar gilla mig och det är ju roligt. Sedan har ju några såklart försökt att testa mina gränser, som att slänga en upphittad handske fylld med snö emot mig till exempel...

Man måste till viss del sätta gränser mot sina kollegor också... blev indirekt kallad för fröken av en förskolelärare, hon använde ordet fröknarna när hon pratade om sig själv och mig till ett barn. Men det är knepigt, finns ju inget bra motsvarande maskulint ord. Magister känns fel. Nej, "läraren" eller mitt förnamn får det bli.

Ibland är faktiskt inte en lägenhet på Söder med låg hyra intressant

Var och kollade på en lägenhet igår. Skum typ som visade lägenheten. Jag kan ha hört fel nånstans, men om jag inte gjorde det så sa han på telefon att han inte visste vad det var för portkod, eftersom han inte bodde där. Sedan, när han släppte in oss i porten, frågade han vilken lägenhet vi skulle titta på (!). Och sedan, när han visade lägenheten, så sa han att han bodde i den lägenheten. Dessutom verkade han smått desperat, kunde tänka sig att flytta vart som helst i storstockholm, enligt informationen på lägenhetsbytarsajten. Intrycket förbättrades knappast när vi visades lägenheten: sprickor i tak och väggar och ett allmänt stort förfall. Inte hade han ansträngt sig för att göra fint heller - ölflaskor och cigglukten gjorde sig påminda, liksom ett allmänt snuskigt kök mm. Är inte själv någon pedant, men om man ska visa upp lägenheten borde man ju ha lite vett att fixa i ordning.

Nej, den lägenheten var inte intressant. Det hjälpte inte att den låg på Söder och hade en hyra på 1556 kr för 22 kvm. Då behåller jag hellre 31 kvm i Sköndal för 2310 kr. Någon som vill byta? Närhet till stan, balkong och bra hyra värdesätts. 1-3 rok, maxhyra 6500 kr ungefär. Ett 2-mot-1-byte, där vi slänger in en schysst 3:a i Huddinge med mycket låg hyra i potten, är ännu mer intressant för vår del. Fasen, jag har ju inte flyttat på hela 7 månader, det börjar rycka i flytt-tarmen... Sedan måste jag ju sysselsätta vissa vänner som bara LÄNGTAR efter att hjälpa mig med att flytta igen...

Prata inte i direktsändning när du inte har vaknat

Tänkte bara fortsätta på området språkliga underligheter lite grann. Här kommer två tabbar av (morgontrötta?) programledare i TV4:s morgonsändningar.

"HIV 71" (Malou von Sivers presenterar hockeyresultat på ett skrämmande sätt).
"Då ska vi se vad jag har här i fittan" (Staffan Dopping klantar till det big time... Han skulle egentligen ha sagt "fickan").

Jag är ert nya svenskläraret

Ett lustigt uttryck som används ganska frekvent av personer i övre tonåren och de yngre 20+ -människorna är "jag bor hemma". Dessa personer syftar då på att de fortfarande bor hemma hos sin mamma och/eller sin pappa. Men vad är det för ett uttryck egentligen? Var bor man om inte hemma? Ja, det är klart att man ibland kan bo på hotell eller så, men det är nog inte denna distinktion dessa personer åsyftar. Det får mig att tänka på den gamla Hassan-busringningen där snubben på "Bamses grill" (vilket namn!) säger att de har "hemlagat" mos, men sedan visar det sig att de egentligen tillverkar moset i kiosken. Busringaren frågar då självklart: Bor ni i kiosken? (Hm, här kanske man kastar glas i stenhus, men det heter kanske inte "busringaren"? Fast "bustelefonören" låter våldigt torrt. Något förslag?)

Annars är det intressant att "tjejkompis" och "flickvän" har så olika betydelse. Ordagrant betyder de ju egentligen samma sak.

Räknaren, del 2

Vete 17 om det blev rätt med räknaren här under. Trodde väl att den skulle hamna längst ner på sidan. Man är ju lite gröngöling med det här. Men, men, själva räknandet verkar ju fungera i alla fall. Den började alltså räkna alldeles nyss, runt kl 01, 1 december. Får se hur detta utvecklar sig.

Räknare

buy poker chips