Nyligen kom jag hem från Hammarby - Bröndby. Vi var 4400 tappra på plats. Nej förresten, stryk det där med tappra. När det är så här många plusgrader i november är det inte på något sätt en uppoffring att gå och se på bonusmatcher mot kvalificerat motstånd efter allsvenskans slut. Dessutom för en billig peng. Varför kom inte fler?
Det började ju så bra. Precis som i förra matchen i Royal League (mot Lilleström) började det riktigt trevligt. Hammarby spelade ett underhållande, effektivt och vackert kortpassningsspel. Erkan Zengin gjorde 1-0 på ett välplacerat skott från strax utanför straffområdet. Bröndby kvitterade kort efteråt. Men Toni Nhleko gjorde sitt första mål på Söderstadion genom en uppoffrande nick och tog Bajen till en rättvis ledning i halvtid (det finns vissa som skulle säga "i halvlek", men det är förstås helt galet).
De första två tredjedelarna av matchen kändes det väldigt tryggt och kontrollerat. Den stora danska klubben kändes inte alls som något större hot och jag stod och mös på läktaren då jag tänkte att vi var på god väg att få ett fint utgångsläge för avancemang i den relativt penningstinna turneringen. Men det var förstås för bra för att vara sant. Vändpunkten kom då Toni skadade sig och var tvungen att bäras ut på bår. Bajen fick spela med en man mindre under en ganska lång tid, eftersom det inte blev något spelavbrott på ett bra tag för att byta in en ersättare för Toni. Danskarna var inte sena att utnyttja de ytor som uppstod och började etablera ett tryck på Bajens planhalva.
Sedan kom bytet. Petter Furuseth Olsen (PFO) byttes in. Antagligen var det ett ont omen. Ungefär samtidigt svepte ett regnoväder lika kallt som en norsk säljägares hjärta in över Söderstadion. Det norgekalla regnet piskade PFO:s ansikte samtidigt som han möttes av burop från den klack som så många gånger hyllat honom. Det var sorgligt att se. Jag blev faktiskt ledsen på riktigt av den scen som utspelades framför mig. PFO har i mina ögon varit Bajens bästa spelare i år. Jag är rätt dålig på att minnas detaljer ur matcher, men jag minns bland annat när PFO lekte med Johan Karlsson i Elfsborg för några veckor sedan. Samma Johan Karlsson som senare tog SM-guld och liksom PFO kom med i DN:s årets lag. Jag minns PFO som en slitvarg och finlirare i en och samma person. Jag minns honom också som en spjuver som gärna flirtade med den klack som idag buade åt honom. Förklaringen till klackens helomvändning i inställningen till PFO finns så klart i PFO:s val att lämna Bajen. Enligt PFO:s agent hade Hammarby erbjudit PFO ett kontrakt som var väääldigt generöst. PFO har också tidigare bedyrat hur mycket han trivs i Bajen. Ändå väljer han att gå som Bosmanfall till Stabaek och Bajen får inte en krona för honom. Och Stabaek är inte något lyft rent karriärmässigt. Det är inte direkt Chelsea som han går till. Hade det varit det hade man kanske haft en viss förståelse. Men nu är det svårt att känna något annat än svek. PFO, jag hoppas att du har väldigt goda skäl (kanske sociala?) för att gå till Stabaek. För jag vill ju gilla dig som jag gjort tidigare. Men när du sprang in på plan igår kändes det opassande. Att se dig i de grönvita högtidskläderna kändes lika motbjudande och fel som det skulle kännas att se en gammal flickvän som varit otrogen och dumpat mig komma in i sexiga underkläder i det sovrum som jag delar med min fru. Samtidigt är det kluvet. En stor del av mig har svårt att ställa om till att ogilla dig. Vi har ju upplevt så mycket fint ihop. En del av mitt hjärta blödde då du med applåder mot klacken försökte blidka oss som stod där, trots att flera av oss buade åt dig. Men jag buade inte. Det hade känts fult och ovärdigt. PFO, det gör ont att du dumpar mig så här!
Efter att PFO byttes in gjorde förstås Bröndby 2-2 snabbare än man hann säga Stabaek. Av bara farten gjorde danskjävlarna också 3-2 och av det som länge såg ut som tre ganska säkra poäng och en fin skalp mot ett nordiskt topplag blev det noll poäng och en sur norsk-dansk eftersmak.
När jag letade efter bildekaler till ett blogginlägg om just bildekaler för ett tag sedan hittade jag dekalen här nedanför. På sätt och vis känns den passande just nu... fast samtidigt inte, eftersom jag som sagt har kluvna känslor till PFO. (Ja, dekalen är felstavad).
torsdag, november 23, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Man kan inte lita på norrmän, så är det bara...
Tack för en lite mer nyanserad bild av byt1 igår som även gjorde mig minst sagt irriterad. Bra skriv1!
I morse sa Hustrun att hon hade en jobbarkompis som skulle se fotboll på torsdagskvällen. Hustrun trodde det var Hammarby och fotboll som gällde. Jag sa att jag inte hade hört något om match men visst - när jag genast kollade text-TV så stog det ju där. Hade ingen aning om att det var match igår...???!!!
Angående PFO så har jag inget att säga, varken bu eller bä. Vet inte hur turerna har gått i hans fall.
Men visst var det en snöplig förlust.
Denna kommentar har inget med fotboll att göra.
Cliff, jag hoppas att du inser att det vore lika opassande oavsett vilken kvinna det var (förutom den oäkta frun) som kom in i sovrummet iklädd sexiga underkläder... ;-)
Andreas - Nej, hur var det egentligen med Tor-André Olsen och Espen Knutsen?
Panik - Tack. :-)
S R - Skäms på dig! ;-)
Bionda - Yes ma´me!
Skicka en kommentar