Turkiet-rapport, del 1

Det var en tuff början på resan redan från start. En indikation på vad som komma skulle. Redan klockan 6 var jag tvungen att gå upp för att hinna i tid till flyget, vilket är en ohemul tid i allmänhet, men en i synnerhet ohemul tid när det är midsommardagens morgon. Liksom jag skulle göra senare under resan när utmaningar skulle dyka upp, tog jag dock tjuren vid hornen och masade mig iväg till den lokala SL-bussen för den första etappen av transporten mot Arlanda. Eftersom jag visste att belöningen väntade på mig i form av billig sprit, stekande sol och diverse sevärdheter, var det inte heller så svårt att ta sig upp, trots den ohemula tiden på dygnet. Resesällskapet A var ännu tuffare, han åkte direkt från jobbet till Arlanda, eftersom han hade jobbat natt.

På Arlanda möttes jag inte bara av A, utan även av åsynen av en massa fans i blågula sverigetröjor. Dagen till ära hade även jag en sverigetröja på mig, då Sverige skulle möta Tyskland på kvällen i fotbolls-VM. Jag hade inte tänkt på att det kunde finnas andra sverigetröjor på Arlanda, sådana som uppenbarligen skulle åka ner och se matchen nere i Tyskland. Genast påmindes jag om mitt val att riskera att offra att se matchen på bekostnad av turkietresan. Vi hade beräknat att vi förmodligen skulle kunna hinna fram till vår semesterdestination till åtminstone andra halvlek. Genast kände jag mig som en tredje klassens supporter och jag skämdes över att bära sverigetröjan. Jag kände mig inte riktigt värdig.

Det känns alltid rätt skumt att handla starksprit innan klockan 9 på morgonen, men nöden har ingen lag, så vi tågade med bestämda steg in i taxfree-shopen, ignorerade parfymerna, godiset och allt annat bjäfs och högg åt oss en hela Smirnoff. Vid åsynen av min sverigetröja misstänkte självklart kassören att vi skulle till Tyskland och därmed inte hade rätt att köpa spriten. Samtidigt som han tog emot boardingkortet påbörjade han därför med en bister uppsyn meningen "Av tröjan att döma...". Sedan smilade han upp, samtidigt som vi leendes fyllde i "...så ska vi till Turkiet". Plötsligt kändes det lite bättre att gå mot vårt turkplan än mot de tyska VM-planen.