Jag gjorde ett återbesök på bussgaraget igår. Måste samla på mig lite info inför valet av höstens tjänstepaket (ett val om ifall jag vill ha pest eller kolera som arbetstider). Såg några trötta förare som klagade på 40-gradig värme i bussarna. Längtade inte tillbaka just då kan jag säga. Men i september, då jag ska krypa tillbaka efter mitt friår, kanske våra bussar, som håller lägre standard på AC-fronten än u-länders taxibilar, känns något mindre som finska vedbastur (ja, de kallas bastur i plural).
På garaget passade jag även på att plocka på mig företagets utomordentligt käcka informationsblad. Den nya dealen med det verkar vara att de språkanpassat bladet till tugget i hooden där vi kör och som många av medarbetarna är bosatta i. En medarbetare som vunnit tävlingen "Årets bästa service i SL-trafiken" fick frågan "När fick du redan på att du vunnit tävlingen?". Jag tänkte först att detta bara var ett slarvfel. Men svaret avslöjade det motsatta: "Jag fick redan på att jag var med i tävlingen...". På nästa sida utropas det i rubriken: "De nya etanolbussar är här!" (jag kan verkligen höra det turkiska uttalet). I artikeln om etanolbussarna kan man läsa att "förarutrymmet är Sverige anpassad". Där har vi tre fel: 1) Särskrivning. 2) Stort S. 3) Det ska vara t i slutet på ordet (sverigeanpassat alltså).
Jag borde ha det där jobbet med att skriva i informationsbladet i stället för att köra buss! Nej, jag är inte bitter..., inte alls....
Fotnot: Skämt åsido, jag är faktiskt inte bitter. Men fråga mig igen om tio år så får vi se vad jag gör då och vad jag svarar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Okej, jag skriver att jag ska höra av mig den 29 juli 2016. Vi hörs då, ha det så bra så länge.
Mvh Skogan
näe, nu blir jag faktiskt lite bitter för sin skull! världen är orättvis.
men du kan, om du vill, trösta dig med att läsa min 100-lista nu!
Skogan - Gör du det så är jag imponerad. Jag lovar ingenting, men det ska bli intressant att se var man är om tio år och hur man trivs med det.
Lisa, jag läste på din lista att du är bitter och jag vet sedan tidigare att du också skulle vilja få betalt för att skriva (sedan kanske inte journalist är drömyrket). Vi får klura ut nåt sätt att skapa rättvisa på (som fungerar ihop med slacker-mentaliteten).
Tror du inte allt blir lättare sen när man har barn? Att det liksom blir svårare att bli bitter då.. På sitt jobb. För att det är ens uppgift att skaffa mat på bordet? Mening och allt sånt där. Eller är jag helt ute och cyklar?
Anna - Det är absolut en tanke som jag har tänkt! Jag tror att det viktigaste blir inte att förverkliga sig själv (även om det inte ska underskattas), utan fokus kommer i stället ligga på barnet/barnen, på gott och ont, men klart mest på gott.
Skicka en kommentar