Jag har härmed glädjen att kungöra att det oäkta paret Hanger har köpt en lägenhet ihop! Ingen MTV Cribs-bostad, men en klar standardhöjning för oss jämfört med den hyresrätt vi har idag i alla fall. Det var väl lika bra att klara av "allt" i år:
Förlovning,
ny bil och ny bostad (ny bostad är i och för sig inte något anmärkningsvärt för mig, så mycket som jag flyttat runt de senaste sex åren, men köpt bostad har jag bara gjort en gång tidigare). Dessutom har sambon börjat på ett nytt jobb i år.
De icke så glamorösa, men desto mer eftertraktade standardhöjningarna är: Balkong (ingen ledsam
vårdikt nästa vår), diskmaskin (även kallad relationsräddare eller växthuseffektpåskyndare beroende på humör. Hade varit krångligt att installera här), tvättmaskin, radhuskänsla på huset, lugnare område, grönare omgivningar, gångavstånd till tunnelbanan, inget radon i huset, inga kalla golv, inga bygg- eller vägarbeten precis utanför (det har jag bestämt, här där vi bor nu verkar de aldrig bli klara med sina jobb), ingen busshållplats precis utanför sovrumsfönstret, större kyl och frys, större badrum med badkar, mera förrådsutrymme... Dessutom tror vi att vi fick lägenheten till ett bra pris.
Det känns också bra att ha blivit bostadsrättsinnehavare med tanke på den politiska agenda som Alliansen har för hyresrätterna i Stockholm. Vem vet, om några år finns kanske inga allmännyttiga bostäder kvar i innerstaden eller i närförorten? Då är min kötid på, låt säga 15 år, inte värd ett ruttet lingon, om vi inte längre vill bo i en hyresrätt i ytterstaden. Och bostadsrättspriserna har säkert skenat iväg i någorlunda attraktiva områden. Liksom i sin övriga politik vill Alliansen i sin bostadspolitik främst gynna de redan gynnade och då känns det tryggare att just ha gjort en bra bostadsrättsaffär och kommit in på bostadsrättsmarknaden än att bo i en hyresrätt som vi förvisso har trivts rätt hyfsat i, men som vi inte vill bo i i längden. Vår bedömning är alltså att vi genom denna affär skaffar oss ett bättre läge, både ur trivselmässigt, trygghetsmässigt och ekonomiskt perspektiv. Men det är synd om dem som inte kommer att ha lika goda möjligheter på bostadsmarknaden i framtiden som vi tror att vi kommer att ha (därmed inte sagt att vi har ett drömläge).