Skräpstämplade förlovningsringar?

Min förlovningsring är skräp. Nej, det är den förstås inte. Min ring och Ms. Hangers ring har vi inte hittat i något kinderägg, inte i något Happy Meal, och inte heller i någon tuggumiautomat eller dylikt. Vi har inte heller vunnit dem på "Vinst varje gång"-fiskdammen på Gröna Lund. De är köpta i en riktig guldaffär och ska ha 18 karat enligt märkningen i ringen och enligt personalen i guldaffären. Men en annan stämpel ger inte samma intryck av kvalitet, nämligen BÖS-stämpeln som jag nyligen upptäckte i ringen. Nu fattar ni i sydvästra Sverige vad jag menar, medan alla ni andra undrar vad fasen jag dillar om, eller hur? Det är nämligen så att i Västergötland (och kanske andra delar av landet också) betyder bös ungefär skräp, så vitt jag har förstått. Min västgötska sambo använder det ibland och det är från henne jag har lärt mig detta vackra ord. Ursprungsbetydelsen för bös ska tydligen vara en synonym för fickludd (det är klart att ett sådant frekvent använt och viktigt ord måste ha en synonym...eller varför bara en - hitta på fler!). Men jag har också fått förklarat för mig och genom empiri i främmande dialektområden förstått att bös kan stå för lite allt möjligt. Översatt till engelska blir det ungefär stuff. Börjar ni fatta? Här kan ni också se hur en go´ blogg-gubbe i Götet har nyttjat detta fantastiskt användbara ord.

Hur kommer det sig då att min ring är BÖS-märkt, egentligen? Jo, den nyktra och sansade förklaringen är förstås att det är någon sorts kvalitetsstämpel... tror jag. Jag hittade nämligen inget helt övertygande stöd för denna teori när jag googlade i ämnet. Ringarna kanske bara är bös trots allt (även om jag ändå inte tror det). Men som tur är, är ringarna bara världsliga symboler för vår förlovning. Själva förlovningen är 100 % äkta och kvalitetsstämplad - i våra hjärtan.