Orm vs kanin

Enligt den kinesiska astrologin är jag född i ormens år och sambon i kaninens år. Men förutom den astrologiska kopplingen har vi nog inga liknelser med dessa djur. Och detta är tur för sambon med tanke på hur dessa djur förhåller sig till varandra i naturen.

OBS! Känsliga tittare varnas för videoklippet nedan!

Världens farligaste vägar

Liksom för alla andra gäller det för en bussförare att se positivt på tillvaron. Jag jobbar i alla fall inte på någon av världens farligaste vägar.

Kundvagn

Jag tänkte dela med mig av en dröm som jag hade i natt. Eller i alla fall ett fragment av en dröm.

Jag drömde att jag skulle köra en busslinje som jag i drömmen hade kört dagen innan och även två dagar innan. Både de tidigare gångerna hade jag haft en fullt normal ledvagnsbuss (eller "dragspelsbuss" som de ibland kallas) på denna körning. Men denna gång stod det till min förvåning en kundvagn och väntade på mig vid hållplatsen i bussterminalen. Ja, just en sådan kundvagn som syns på bilden här uppe till vänster. Det kändes förstås väldigt konstigt. Jag minns att jag i drömmen tänkte att detta skulle bli knepigt. Några passagerare skulle jag förstås kunna köra i kundvagnen, men några skulle bli tvungna att gå bredvid, och linjen var ju flera kilometer lång.

Visserligen kallas passagerarna ibland för kunder, och bussarna kallas ofta för vagnar. Därför skulle man kunna kalla våra bussar för kundvagnar. Men att verkligen använda sig av the original kundvagn kändes bisarrt, även i dessa neddragningstider och även om det bara var i en dröm.

En medmänsklig insats på julafton

Idag var jag och sambon med om en sak som vi kommer att komma ihåg länge. Mätta på julmat och julgodis och, i sambons fall, abstinent på frisk luft, gick vi ut på en kvällspromenad. Plötsligt fick vi syn på en människa som låg livlös bredvid gångvägen. Personen låg i en konstig ställning och bredvid låg en trasig kasse med några julklappar. SOS-reflexen vaknade till liv och massor av tankar om vad som kunde ha orsakat detta, vad man skulle göra och hur illa däran personen var poppade upp i huvudena på oss båda. Första kontaktförsöken fick ingen respons, men efter någon halvminut öppnade kvinnan långsamt ögonen, vilket naturligtvis var en stor lättnad.

Det visade sig att det var en kvinna runt 50. Hon var ganska fint klädd men såg sliten ut i ansiktet och mascaran hade runnit. På jackan hade hon ett rosa band. Hon var kraftigt alkoholpåverkad men talbar. Men mest av allt var hon bedrövad. Hon berättade att hon var bröstcancerpatient sedan 2002, men det var inte det som var problemet, sade hon. Det som hade gjort henne så ledsen var att hennes dotter och andra familjemedlemmar som hon hade träffat idag hade gjort henne så besviken. Hon ville inte gå in i detalj på vad de hade gjort henne, men det var tydligt att hon var väldigt ledsen. Det var också tydligt att hon behövde hjälp med att ta sig ifrån denna mörka, kalla och lite skumma plats nära riksvägen och järnvägsspåret. Hon ville inte vara till besvär, men efter att vi stått på oss gick hon med på att bli följd hem av oss.

Vi hjälpte henne upp på benen och följde henne hem. Hon var rätt vinglig och det var tur att vi var två stycken som kunde stötta upp henne. Flera gånger bad hon om ursäkt, men vi intygade henne om att hon inte var till besvär. Det var inte bara något vi sade, utan det kändes faktiskt bra för oss att göra en medmänsklig insats. Detta är ju också en speciell dag. Å ena sidan kan jag tycka att vi gjorde något självklart, något som alla instinktivt borde ha gjort i samma stund. Men verkligheten är ju tyvärr inte sådan. Alla hade inte gjort som vi. Vissa hade bara gått förbi (det hade någon kanske redan gjort). Någon annan hade kanske stulit från henne. Jo, lite stolta kan vi nog känna oss ändå. Det känns som att vi gjorde det vi kunde. Hon hade garanterat haft svårt att ta sig hem utan oss och hon hade aldrig kommit upp för trapporna till sin lägenhet utan oss. Hon kunde knappt stå upp för egen maskin. Det känns också som att vi pratade bra med henne. Stöttande utan att "klappa på huvudet". Vi visade också medkänsla, men försökte även peppa henne så gott det gick. Hon frågade oss flera gånger "var kom ni ifrån?" och det var tydligt att det inte var vår geografiska lokalisering som hon syftade på (även om det var det svaret som vi gav).

Alkoholen förstärkte förstås hennes känslor, men hon var väldigt tacksam och tyckte att vi var "underbara", samtidigt som hon bad om ursäkt och skämdes över sig själv. Vi fick båda flera kramar. För några år sedan hade man kanske tyckt att en sådan här kvinna hade varit jobbig och pinsam, man kanske till och med hade känt ett visst förakt. Men så kände vi faktiskt inte nu. Vi människor är ju bräckligare än man ibland, när man har det som tryggast och skönast, kan tro. Men bröstcancer, alkohol, släktingar som sviker och den laddning som julen för med sig i form av dess förväntningar och idealbilder kan få vilken människa som helst att falla igenom.

Hoppas att det går bra för henne med sjukdomen och släktingarna trots allt.

Stånd med negerkyssar

I mitt lokala centrum försiggår för närvarande, som brukligt vid denna tid på året, en livlig julkommers. Det mest politiskt inkorrekta inslaget i denna handel torde vara att det säljs "negerkyssar" i ett stånd. Undrar vad Centrum mot rasism skulle göra om de såg detta. Jag menar, hur allvarligt är det egentligen att kalla en glass för Nogger jämfört med detta? Nej, negerkyssarna får ju nästan Kokoskonen att blekna (hur det nu skulle vara möjligt) på området politiskt opassande produkter.

Jag använder psycho-Carola för ett personligt påhopp på en bloggvän

Carola får frispel och spyr ut sitt hat mot "självmedömkan" här.

Jag dedikerar detta inlägg och Carolas snedtändning till stackars Lisa, som måste avbryta sitt julstökande för att gå till Arbetsförmedlingen idag. Som Carola vrålar: "Det är underbart med korrigering", och nu korrigerar jag dig, Lisa. Visst känns det underbart? ;-)

Fotnot: Jag kan själv vara rätt bra på självömkande (som det heter, inte självmedömkande).

God Jul!

Nära ögat

Förra veckan hade jag tur. Jag körde buss i godan ro (nåja) i decembermörkret när jag plötsligt hörde en kraftig smäll mot min buss. För några tiondelars sekund trodde jag att jag hade kört på någonting eller kört i någon hålighet i gatan. Man får en äcklig känsla när man oväntat kör på någon trottoarkant då överhänget på bussen, alltså den del av bussen som är framför framaxeln, inte är så högt över marken som det ska vara. Men denna gång var det något annat, vilket snart avslöjades av den gula smet som sakta rann nerför vindrutan. I skydd av mörkret hade ägget kastats utan att jag hade sett något av slyngeln.

På vilket vis hade jag då tur? Jo, ägget träffade vindrutan lite till vänster från min sida sett. Det var inte många centimeter ifrån att det blev en direktträff på mig, då jag körde med sidorutan öppen (det var lite vajsing på elementet). Det hade både gjort ont och förstås känts oerhört retligt.

I somras var jag vid två tillfällen med om andra "nära-ögat-upplevelser". Ena gången var det en fisk som fick spel och hoppade upp ur vattnet, bara någon halvmeter ifrån mig, när jag badade i en sjö. Andra gången var det en golfboll som bara var någon halvmeter ifrån att ända mitt liv. Jo faktiskt, hade jag fått bollen i huvudet är jag inte säker på att jag hade varit kvar och kunnat skriva om det. En golfboll som slås ut från tee har ofta högre utgångshastighet än en pistolkula. Jag och min golfkamrat promenerade mellan hål 6 och hål 7 när golfbollen ven förbi, över en kulle som skymde oss från utslagsplatsen och sedan tätt intill våra huvuden. Någon hade slagit ut från hål 6 lite för tidigt och lite för snett. Bollen flög som sagt förbi ungefär en halvmeter från mitt huvud, men den gick ännu närmare polarens huvud.

En annan nära-ögat-upplevelse jag haft skedde då jag lyckades med konststycket att slå en golfboll i huvudet på mig själv (hmm...man kanske borde ägna sig åt någon mindre farlig sport i stället, kanske schack eller casting - eller kanske börja använda hjälm vid golfspel?), och slog upp ena ögonbrynet. Detta ögon(!)blick finns med som nummer 62 på min 100 saker om mig-lista.

En annan nära-ögat-upplevelse, som liksom denna sommars golfincident var en nära-döden-upplevelse, inträffade då jag var ungefär två sekunder ifrån att bli dödligt påkörd av en lastbil. Den händelsen finns med som nummer 43 på ovan nämnda 100-lista. Men läskigast av dessa nära-ögat-upplevelser var nog ändå den hoppande fisken, eftersom jag hann med att bli räddare då. Den kom emot mig något mindre plötsligt än pistolkulegolfbollen och den osynliga lastbilen.

Har du varit med om någon nära-ögat-upplevelse som du vill berätta om?

Bäst i världen men inte bland de tre bästa i Sverige

Redan när Marta inte nominerades till en av årets tre bästa damfotbollsspelare i Sverige häpnade expertisen (och jag). Ännu märkligare framstår denna uteblivna nominering idag. Igår utsågs Marta nämligen till världens bästa damfotbollsspelare 2006.

Nu ser jag att Sportbladet (föga oväntat) uppmärksammat samma sak som jag tänkte när jag hörde detta bloggämne på radion i morse.

Somnade på nattbussen

Arrrgh... somna på nattbussen är sällan kul. Vaknade 1 mil hemifrån av att en kollega som jag inte känner väckte mig och ville att jag skulle gå av bussen. Tur i oturen att bussen tillbaka kom 10 minuter senare. Senast jag somnade på nattbussen, för flera år sedan, fick jag snällt promenera hem de 4 kilometerna som jag hade åkt för långt. Men det var i alla fall kul att skaka röv på Blåmånen i natt.

Ingen materialbrist

Ryktet om Tankar om stort och småtts död är betydligt överdrivet. Det finns många tankar som inte kommit på pränt här på bloggen. Jag kollade just hur många utkast jag hade sparade. Det var inte mindre än 71 stycken. En del har blivit väldigt inaktuella (t.ex. Turkiet-rapport, del 3), men vem vet, de publiceras kanske här ändå en vacker dag. Om det dröjer lite mellan uppdateringarna beror det alltså inte på materialbrist, utan snarare på tidsbrist, energibrist eller inspirationsbrist.

Att Beta eller att inte Beta, det är frågan

Jag får modifiera mitt förra inlägg lite. Det är alltså Beta-Blogger-bloggar som jag inte kan kommentera på. Jag har i alla fall inte kommit på hur man ska göra. Detta är konstigt, med tanke på att jag kunnat kommentera på Beta-bloggar tidigare.

Är det någon som vet hur jag ska göra för att kunna kommentera på Beta-bloggar? Eller måste jag själv byta till Beta för att kunna göra det? Är det ett bra val att byta till Beta och i så fall, hur gör jag det (måste säga att jag inte riktigt kollat upp det, men varför inte fråga sina snälla läsare...om jag har några kvar, så dåligt som jag uppdaterat och kommenterat på andras bloggar på sistone)?

Jag vore mycket tacksam för svar. Känner mig kommunikationshandikappad om jag inte kan skriva kommentarer. Känns som att få en munkavle på sig.

Snart kommer det roligare eller intressantare inlägg på denna blogg. Hjälp mig bara med detta först.

Hjälp!

Jag kan inte skriva kommentarer på andras Blogger-bloggar! Det har varit så i tre-fyra dagar nu. Meddelandet som kommer upp när jag ska publicera mina kommentarer lyder:

"Could not log you in. Double check your password or try again later."

Det konstiga är att jag som synes kan logga in för att skriva i min egen blogg. Det är ju samma användar-ID och lösenord till det som för att publicera kommentarer på andras Blogger-bloggar.

Finns det någon smart och vänlig själ som kan hjälpa mig?

Apropå mitt föregående inlägg måste jag rekommendera detta

Apropå mitt föregående inlägg om flygtransporterna och deras miljöpåverkan har Lars Anders Johansson skrivit ett mycket vettigt inlägg i frågan.

Ta tåget i stället för flyget (uppföljning av tidigare inlägg)!

I inlägget som jag skrev 30 november tog jag upp att det av miljöskäl är mycket bättre att ta tåget än flyget. Det var för de allra flesta inte någon nyhet. Syftet med att ta upp det var snarare en påminnelse och en implicit uppmaning.

Kort efter att jag skrev det nämnda inlägget såg jag annonsen som syns på bilden här ovan. Jag visste att det skilde mycket i utsläpp mellan tåget och flyget, men att det skilde så här mycket förvånade mig. Enligt min huvudräkning släpper ett flygplan på sträckan Sundsvall – Stockholm ut nästan 14 000 gånger mer koldioxid än ett fullsatt X2000 i atmosfären! Och om vi räknar på mängden utsläpp per person blir skillnaden ännu större. Som synes släpper ”bilen” också ut mycket koldioxid (och i den sitter det inte alls lika många personer som på ett fullsatt tåg). Man kan fråga sig vad som menas med ”bilen”, eftersom det skiljer mycket i utsläpp mellan olika bilar, men även de mest bensinsnåla bilarna torde släppa ut mycket mer växthusgaser än tåget.

Jag vet inte om man i denna annons räknar med de utsläpp som sker i samband med produktionen av den el som driver tåget. Men även om man gör det är det högst sannolikt att tåget genererar väldigt mycket mindre utsläpp av växthusgaser än bilen och flyget.

Och i fall någon undrar... nej, jag har inga personliga intressen i tågbranschen. Det skulle möjligen vara att jag vill ha en god miljö för mig (liksom för alla andra) då. Jag har heller inga fiender i flyg- eller bilbranschen så vitt jag vet.

En bra vardag

Igår var en bra vardag. Den började i och för sig lite tidigt. Redan klockan 04.00 ringde väckarklockan. Körde lite buss. Klockan 07.27-08.00 var det matrast. Åt en ovanligt god Findus-låda. Man vet att man har tidig "lunch" om det är två timmar kvar på Rix Morronzoo efter lunchrasten.

Efter lunchen avlöste jag och tog över en skitbuss som felaktigt varnade för att leden viker sig för mycket. Varningen kommer i form av ett pipljud som man kan trycka bort med en escape-knapp, men som återkommer var 10:e sekund. Föraren som jag avlöste hade suttit med det där pipljudet i fyra timmar och var med rätta jävligt sur. Jag förstod honom då jag suttit med samma fel i samma buss i en och en halv timme tidigare. Men denna gång vägrade jag acceptera detta, det skulle inte spela någon roll om de inte hade någon möjlighet att ersätta med någon annan buss. Över min döda kropp att jag skulle sitta med tortyrljud och tolerera en sjuk arbetsmiljö en gång till. Jag fick ett bussbyte. Visserligen en buss med trasig luftbälg, vilket gjorde att bussen var rätt skumpig, men det var en liten seger i alla fall att slippa den andra bussen - tortyrbussen.

Efter jobbet hann jag med en nödvändig powernap så att jag skulle orka med att spela badminton med A. Vann en jämn match efter att ha spelat med rak poängräkning för första gången (poängvinst vid varje vunnen boll, även då motståndaren servar). Den raka poängräkningen var bra, det blev fokus på varje boll, vilket ledde till mera action och mera svett. Firade segern och Finlands nationaldag med ett bastubad (är det för att man badar i svett som det heter bastubad?) tillsammans med min färska finne under underläppen som visade sig från sin mognaste sida på denna högtidsdag. Skönt med powernap, motion och bastubad för en stel och sömnbristpåverkad bussförarkropp.

Efter att inte ha ätit något annat än en macka och en morot efter lunchen 10 timmar tidigare satt det fint med en riktigt fet pizza tillsammans med badmintonmotståndaren. Det blev en med bl.a. fläskfilé, vitlök och bea. Sedan hämtade jag ut biljetterna till Moneybrother-konserten på Debaser som jag och sambon ska gå på.



På bussen till badmintonstadion hade jag sett att Hammarby handboll hade match mot Sävehof kl 19. Då jag ändå var i krokarna passade jag därför på att lite spontant avnjuta ett reprismöte mellan SM-finallagen från i våras. Jag satt på andra bänkraden och fick avnjuta Bajens tyfonhandboll som gav en seger med 41-34 (nyligen satte Bajen tillsammans med Lindesberg målrekord då Bajen vann med 53-40). Den överlägsna serieledningen befästes och jag vann lite pengar då jag satsat på Unibet på att Bajen skulle leda i halvtid.

Sedan kom jag hem och fick pussa på min trötta men alltid lika älskvärda sambo. Mottagandet var p.g.a. min vitlöksandedräkt inte riktigt lika älskvärt som vanligt, men för att ha ätit vitlök kan jag inte klaga på det.

Nu är det väl revolution på gång?

Med tanke på att vi har haft borgerligt vanstyre av det här landet alldeles för länge nu, tyckte jag att denna låttitel passade bra. Dessutom är det så klart en bra låt. Den har, som vanligt för bob hund, ett originellt, bob hund-typiskt sound och sång på bred skånska. Jag är vanligtvis ingen större vän av skånska, men Thomas Öbergs sång tillhör undantagen.

Dagens dummaste fråga

Dagens dummaste fråga kom från en gammal tant. Hon gick på min buss, plockade fram det röda plastfodralet med periodkortet i och, i stället för att öppna fodralet och visa kortet, frågade hon: "Ska jag visa kortet?". Mitt svar blev "Ja, det hör till, tycker du inte det?".

Andra svar som man kunde ha dragit till med är t.ex.:

* "Nej, jag har röntgensyn".
* "Nej, jag är tankeläsare".
* "Nej, kortet är inte till för att visas upp, jag fattar inte ens varför du har med dig det".
* "Nej, kortet ska inte visas upp, du drar det i kortläsaren som jag har mellan skinkorna. Vänta ett ögonblick bara så ska jag dra ner byxorna".
* "Nej, busskortet ska du rama in och hänga upp på väggen. Sedan kommer SL-kontrollanterna hem till dig då och då och kollar att du har giltigt färdbevis. Ungefär som TV-pejlare".
* "Busskortet? Nej visa mig några kort på dina barnbarn i stället!"
* "Nej, visa mig 20 upphopp i stället! Jag vill se om du är i tilräckligt bra form för att hänga med i rallysvängarna".

Fyll gärna på med fler avsnoppande svar.

När jag ändå är inne på knäppa trafikanter vill jag passa på att nämna den cyklist som cyklade med illa synlig reflex på den mörka körbanan, trots att det fanns en cykelbana precis bredvid som löpte parallellt med körbanan.

Och när jag ändå är inne på trafikanter som inte syns så bra vill jag uppmana alla fotgängare, och särskilt de som är mörkt klädda, att inte gå rakt ut i gatan. Detta gäller även vid övergångsställen. Syns du inte, finns du inte.

Cannabisvodka och säckpipepunk

Förra helgen estnisk cannabisvodka hemma hos Emma och Andre-as, denna helg spansk säckpipepunk hemma hos Gamle Mattan. Trevligt att bjudas på schyssta grejer som man inte visste att de fanns. Undrar vad nästa helg har att erbjuda.

Uppvaktningen från helvetet

Igår på jobbet slölyssnade jag på ett radioprogram dit människor kunde ringa in och önska låtar när en konversation fångade mitt intresse. En kvinna som ringde in ville dedikera en låt till kollegan Susanne som fyllde 40 år. Programledaren frågade: Vad är det bästa med Susanne? Det blev totalt tyst. Programledaren, skämtsamt och ironiskt: Nej, det är väl inget som är bra med Susanne, hon fyller 40 år bara. (Pinsam tystnad igen). Programledaren, nu mera desperat: Men någonting bra med Susanne kan du väl klämma fram? Om hon lyssnar på det här kanske hon blir jätteledsen. Efter en obehagligt lång stund klämmer i alla fall kvinnan fram "Hon är en bra arbetskamrat", och åtminstone en gnutta av sämjan på arbetsplatsen räddades, kan man tänka sig. Men det känns som att 40-årsgratulationen ändå blev ett antiklimax. Programledaren avslutar med att uppmana Susanne till att höra av sig till honom i fall hon känner att hon behöver uppmuntran.

Bionda

Hahahahahahahaha.... Genom ett tips från en kompis har jag fått nys om att min sambo Biondas namn har tagits av denna "artist". Inte så smickrande för sambon att kopplas samman med denna pajas (visst känns det konstigt rent språkligt att kalla en kvinna för pajas?). Finns risk för att min Bionda kommer att råka ut för en del gliringar från mig... Kanske leder också dokusåpakändisens namnbyte till många besökare till sambons nerlagda blogg? Det vore ganska komiskt.

Miljöförstöring - allvar och humor

Igår hämtade jag min sambo, tillika miljöbov och bizniz woman, från Bromma flygplats. Miljöbov? Ja, om man jämför utsläppet av växthusgaser per flygresenär jämfört med utsläppet per tågresenär är det en mycket stor skillnad. Nu syftar jag alltså på de avgaser som kommer från transportmedlen, inte direkt från resenärerna... Det är egentligen förkastligt att flyga inrikes i Sverige, med vissa undantag där avståndet mellan städerna är väldigt stort - där kan jag ha en viss förståelse för om man väljer flyget.

Annars är sambon allmänt miljömedveten och bryr sig om miljön, vilket alla borde göra i dessa tider. Ett onödigt resursslöseri som hon reagerade på var att det slentrianmässigt delades ut kuvert med bl.a. salt, peppar och plastgaffel i. Det som serverades var bara yoghurt och kaffe, om jag inte minns fel (hur som helst var det inget som det behövdes kryddor eller gaffel till... om man inte vill äta pepprad yoghurt med ett för ändamålet annorlunda bestick). Väldigt onödigt att dela ut saker som sedan bara slängs.

Ja, det finns mycket att säga om den miljöförstöring som flygtrafiken för med sig. Här är t.ex. en artikel om detta.

På väg hem från flygplatsen såg vi en rolig grej. Baktill på en smutsig pick-up hade någon skrivit I wish my girlfriend was this dirty i smutsen. En klassiker i sammanhanget är ju annars Tvätta mig!. Nersmutsad miljö kan alltså i vissa fall också skapa en grogrund för humor, bokstavligt talat.

Svens Kassaservice

Sven trodde att det var en klok idé att öppna ett kontor med Kassaservice i Södertälje. Föga anade han då att kontoret en dag skulle få besök av yxrånare. Det är tydligen inte alltid lätt att vara Svenne i Södertälyeah.

Grattis Bloggen!

Fasen, 75 minuter för sent upptäckte jag att min blogg fyllt ett år. Jag upptäckte det när jag läste Lisas blogg, som är en enda futtig dag äldre än min. Förlåt Bloggen för att jag inte tänkte på att gratulera dig på din bemärkelsedag. Men grattis i efterskott! Ja må du leva! Seså, sluta tjura nu! Du får extra fina julklappar i stället.

Trovärdighetsproblem?

Jag förstår mig inte riktigt på den här låten. Musiken synkar inte med texten. Jag vet inte riktigt vilken musikgenre denna låt tillhör, men inte är det punkrock i alla fall. Apropå dålig synkronisering funkar för övrigt läppsynken också dåligt i videon.

Men man behöver kanske inte göra en punklåt för att vilja vara en punkrockare? Att inte hålla sig till den genre som man vill representera är kanske inget problem för trovärdigheten? Det kanske mer är en mental fråga - man kan vara punkrockare i sin själ och i sin attityd även om man ägnar sig åt en annan musikgenre? Vad kommer i så fall härnäst? Carola gör en gospelsång om att hon skulle vilja vara en gothrockare? Metallica sjunger om att de helst skulle velat kompa Vikingarna på Kramgoa låtar femtioelva?

I och för sig sjöng Everly Brothers för hundra år sedan om att "Silence is golden", vilket också är en aning paradoxalt. Men man kan ju gilla både och. Man kan gilla både att sjunga och att vara tyst. Och på samma sätt kan man kanske vilja vara gothrockare även om man bara sjunger schlager och pop? Fast det verkar konstigt tycker jag.

En annan fundering jag har på låten här ovan är att jag tycker att det är märkligt att hon sjunger "I wish I was a punkrocker with flowers in my hair". Blandar hon inte ihop punkkulturen med hippiekulturen där?

Teddybears STHLM gjorde en bra låt som hette Punkrocker. Sedan gjorde Thomas Rusiak tillsammans med teddybjörnarna Hiphopper, som är en variant på Punkrocker och också är bra. Ni får bedöma själva hur mycket hip-hop själva låten är. Eller också struntar ni i det och njuter bara av en bra låt.

Boys will be boys

Sambon har tidigare övertygat mig om att vi ska önska allehanda saker till hushållet som julklappar. Det kändes vuxet och förståndigt med tanke på att vi just har köpt en bostadsrätt som behöver utrustas. Men jag har börjat vackla i min övertygelse om att en IKEA-baserad önskelista är det enda rätta efter att ha sett en annons om ett prisnedsatt Air Hockey-spel för hemmabruk. Jag menar, det är ju också en sak till hushållet, eller hur? Sambon behöver dock bearbetas mera för att rubbas några millimetrar i sina prioriteringar...

Dumpad av en norrman

Nyligen kom jag hem från Hammarby - Bröndby. Vi var 4400 tappra på plats. Nej förresten, stryk det där med tappra. När det är så här många plusgrader i november är det inte på något sätt en uppoffring att gå och se på bonusmatcher mot kvalificerat motstånd efter allsvenskans slut. Dessutom för en billig peng. Varför kom inte fler?

Det började ju så bra. Precis som i förra matchen i Royal League (mot Lilleström) började det riktigt trevligt. Hammarby spelade ett underhållande, effektivt och vackert kortpassningsspel. Erkan Zengin gjorde 1-0 på ett välplacerat skott från strax utanför straffområdet. Bröndby kvitterade kort efteråt. Men Toni Nhleko gjorde sitt första mål på Söderstadion genom en uppoffrande nick och tog Bajen till en rättvis ledning i halvtid (det finns vissa som skulle säga "i halvlek", men det är förstås helt galet).

De första två tredjedelarna av matchen kändes det väldigt tryggt och kontrollerat. Den stora danska klubben kändes inte alls som något större hot och jag stod och mös på läktaren då jag tänkte att vi var på god väg att få ett fint utgångsläge för avancemang i den relativt penningstinna turneringen. Men det var förstås för bra för att vara sant. Vändpunkten kom då Toni skadade sig och var tvungen att bäras ut på bår. Bajen fick spela med en man mindre under en ganska lång tid, eftersom det inte blev något spelavbrott på ett bra tag för att byta in en ersättare för Toni. Danskarna var inte sena att utnyttja de ytor som uppstod och började etablera ett tryck på Bajens planhalva.

Sedan kom bytet. Petter Furuseth Olsen (PFO) byttes in. Antagligen var det ett ont omen. Ungefär samtidigt svepte ett regnoväder lika kallt som en norsk säljägares hjärta in över Söderstadion. Det norgekalla regnet piskade PFO:s ansikte samtidigt som han möttes av burop från den klack som så många gånger hyllat honom. Det var sorgligt att se. Jag blev faktiskt ledsen på riktigt av den scen som utspelades framför mig. PFO har i mina ögon varit Bajens bästa spelare i år. Jag är rätt dålig på att minnas detaljer ur matcher, men jag minns bland annat när PFO lekte med Johan Karlsson i Elfsborg för några veckor sedan. Samma Johan Karlsson som senare tog SM-guld och liksom PFO kom med i DN:s årets lag. Jag minns PFO som en slitvarg och finlirare i en och samma person. Jag minns honom också som en spjuver som gärna flirtade med den klack som idag buade åt honom. Förklaringen till klackens helomvändning i inställningen till PFO finns så klart i PFO:s val att lämna Bajen. Enligt PFO:s agent hade Hammarby erbjudit PFO ett kontrakt som var väääldigt generöst. PFO har också tidigare bedyrat hur mycket han trivs i Bajen. Ändå väljer han att gå som Bosmanfall till Stabaek och Bajen får inte en krona för honom. Och Stabaek är inte något lyft rent karriärmässigt. Det är inte direkt Chelsea som han går till. Hade det varit det hade man kanske haft en viss förståelse. Men nu är det svårt att känna något annat än svek. PFO, jag hoppas att du har väldigt goda skäl (kanske sociala?) för att gå till Stabaek. För jag vill ju gilla dig som jag gjort tidigare. Men när du sprang in på plan igår kändes det opassande. Att se dig i de grönvita högtidskläderna kändes lika motbjudande och fel som det skulle kännas att se en gammal flickvän som varit otrogen och dumpat mig komma in i sexiga underkläder i det sovrum som jag delar med min fru. Samtidigt är det kluvet. En stor del av mig har svårt att ställa om till att ogilla dig. Vi har ju upplevt så mycket fint ihop. En del av mitt hjärta blödde då du med applåder mot klacken försökte blidka oss som stod där, trots att flera av oss buade åt dig. Men jag buade inte. Det hade känts fult och ovärdigt. PFO, det gör ont att du dumpar mig så här!

Efter att PFO byttes in gjorde förstås Bröndby 2-2 snabbare än man hann säga Stabaek. Av bara farten gjorde danskjävlarna också 3-2 och av det som länge såg ut som tre ganska säkra poäng och en fin skalp mot ett nordiskt topplag blev det noll poäng och en sur norsk-dansk eftersmak.

När jag letade efter bildekaler till ett blogginlägg om just bildekaler för ett tag sedan hittade jag dekalen här nedanför. På sätt och vis känns den passande just nu... fast samtidigt inte, eftersom jag som sagt har kluvna känslor till PFO. (Ja, dekalen är felstavad).

Absolutely Beauty

En gång i tiden, innan jag blev förpassad ut till spenaten, bodde jag i Bajenland. I det hus som jag då bodde i har ett företag vid namn Absolutely Beauty etablerat sig. Jag tycker att man borde vara försiktigare med att starta företag med engelska namn om man skolkade från engelskalektionerna i skolan.

I samma hus finns för övrigt även Muffinsfabriken, som har sjukt stora och ruskigt goda bananchokladmuffins.

...och nu blir det underhållningsvåld

Låt mig presentera en klassiker: Beat on the brat med The Ramones.

Lite skryt

Okej, det var en laginsats, bollen rullade min väg, jag hade flyt... får jag skryta nu?

I söndags spelade jag som så många gånger förr innebandy med ett blandat gäng bestående av bussförare (den lite mer vältränade sorten...för att vara bussförare alltså), bussförares kompisar och bussförares kompisars kompisar. Gissa vem som hade gjort alla fem målen när det stod 5-0? Gissa vem som hade gjort 7 mål och 2 assist när mitt femmannalag hade vunnit med 10-1? Helt rätt gissat, ingen mindre än allas eder Cliff Hanger. Inte illa pinkat för att inte ha hållit i en innebandyklubba på tre veckor, om jag får säga det själv...och det får jag, för det är min blogg.

Det är synd om lesbianerna

Det är i vissa hänseenden synd om lesbianerna. Inte nog med att det kan vara jobbigt att komma ut som homosexuell. När en kvinnlig homosexuell väl tar steget ut ur garderoben får hon dessutom etiketten lesbian. Smaka på ordet lesbian (eller smaka för all del på en lesbian om du hellre känner för det och hittar någon tillmötesgående lesbian). Lesbian - det låter ju inte mänskligt. Att babian är ett av få ord som jag kan komma på som rimmar på lesbian gör inte saken bättre. Dessutom kan tankarna på VISSA (observera de politiskt korrekta versalerna) lesbianer göra ordet ännu fulare. Tankarna på VISSA lesbianer konnoterar negativt hos mig, så att säga (även om det förstås finns många härliga lesbianer också).

Lesbian är kanske svenskans fulaste ord. Andra fula ord är t.ex. köckelmödding, bärfis, mejl och oomkullrunkerlig. Kom gärna med fler förslag på fula ord!



(Klicka på bilderna för förstoring).

Fulblogg (cliffhanger)

I fall det är någon som undrar: Jag lever och återkommer snart med nya friska tag. Måste bara hämta lite energi först. Alla har det inte så förspänt att de kan blogga på arbetstid (you lucky bastards!).

Rösta på ditt favoritpucko!

Det finns gott om puckon i världen. Bara idag stötte jag på tre sorters puckon på jobbet. Jag mötte säkert fler, men det var dessa tre som utmärkte sig:

Pucko nr 1 - Färdtjänstföraren som gick rakt ut i vägen, i min körväg, 3 meter framför mig, när jag kom körandes med bussen. Visserligen höll jag en mycket låg hastighet eftersom jag gjorde en kraftig sväng i en bussterminal, men ändå. Strax efteråt störde jag mig på att jag inte tutat lite vett i puckot. Jag vet inte varför jag inte tutade, men kanske hade erfarenheten av incidenten dagen innan påverkat mig. Igår var det nämligen ett bilburet självmordskandidatpucko som mycket fräckt och olagligt korsade min buss väg med så liten marginal att jag var tvungen att panikbromsa för att inte köra in i honom. Samtidigt som jag bromsade tryckte jag på tutan, men tutan fungerade inte - frustrerande!

Pucko nr 2 - I rastlokalen stod TV:n på och ett ordgissarprogram sändes. Man skulle gissa på en synonym till gnagare på nio eller tio bokstäver. Den fjärde bokstaven i ordet var t. Med denna information tillgänglig väljer då puckot som ringer in att gissa på ekorre...

Pucko nr 3 - Det här är nog egentligen mer en dåre, mentalfall, störd person eller dylikt snarare än ett pucko. Men hur som helst, personen i fråga kvalificerade sig på denna lista genom att bete sig på följande vis: När han går ombord på bussen visar han upp sitt periodkort samtidigt som han frågar mig "Finns det bara torsk i Östersjön?". Bara så där liksom. Helt "oprovocerat". Sedan gick han och satte sig och fortsatte prata, men då bara med sig själv.

Vem var mest puckad, ta chansen och rösta!

Vem var mest puckad?
	Kliva-ut-framför-bussen-mannen
	Tro-att-ekorre-är-ett-ord-på-minst-nio-bokstäver-med-ett-t-i-mitten-mannen
	Ställa-konstig-fråga-i-konstigt vald-situation-och-sedan-prata-med-sig-själv-mannen
Free polls from Pollhost.com

Veckans journalist

Veckans journalist (eller vad han nu är) är mannen som i nyheterna på den kommersiella radiokanalen berättade att Fredrik Ljungberg hade fått Guldbollen för sina insatser i landslaget och i Manchester. Jag vet inte om det var någon minnesvärd insats i manchesterkläder som åsyftades, men det kan inte ha haft någonting med Fredriks fotbollsinsatser att göra i alla fall (ja ja, jag vet att han kan ha spelat bra i bortamatcher mot Man U eller Man C, så kom inte dragandes med det).

Spegel, spegel på väggen där...

Jag och sambon var på bio igår och såg Thank you for smoking. Bra film, men största upplevelsen var nog ändå toalettbesöket efteråt. Det är något speciellt med att spegla sig i helkroppsformat samtidigt som man uträttar sina behov.

Nu ska jag snart iväg och se på Borat. Jag har mycket höga förväntningar.

Ord efterlyses!

Jag vet inte om det bara är jag som inte hittar ordet, men finns det något motsatsord till brant? Brant som i brant backe alltså. Om man vill uttrycka sig fint kan man säga att brant saknar en antonym. Eller också är det bara jag som är trött och inte kommer på det. Ordet jag efterlyser ska alltså beskriva något som är svagt sluttande. För det är väl ändå "svagt sluttande" och inte "plan" som är motsatsen till brant?

Finns det fler ord som saknar antonymer? Finns det rent allmänt fler ord som saknas i det svenska språket? Det finns i alla fall en hel del engelska låneord som skulle må bra av att få riktiga svenska översättningar, enligt min mening. Eller tycker ni att outsourca, feedback och dylika ord passar in bra i svenskan?

Uppvaktad på fars dag

Jag fick frukost på sängen i morse av sambon. På fars dag. Jag vet inte om det är något hon försöker säga mig... Är det någonting som jag inte vet som jag borde veta?

Jag är en sjuk människa, men inte SÅ sjuk

Jag är en sjuk människa. Ja, just nu är jag nämligen en förkyld människa. Kanske är jag sjuk på andra sätt också. Fortsätt läsa och avgör själv.

I morse var jag hos läkaren. Inget allvarligt. Skulle bara kolla upp den efterhängsna ömheten i bröstet som jag haft i en dryg vecka. Som jag trodde fick jag bekräftat av doktorn att ömheten måste ha föranletts av den skojbrottning som jag ägnade mig åt med en kompis efter ett visst alkoholintag (som jag skrev till CK i en kommentar till det föregående inlägget: "...med tanke på hur barnslig jag ofta känner mig, kanske jag kan behöva en del vuxenpoäng").

Efter läkarbesöket skulle jag lägga till en påminnelse i mobilen. Eftersom mobilen var helt fullproppad med påminnelser fick jag klämma in den här påminnelsen på samma plats som en redan befintlig påminnelse. Jag skrev: "Ersättning från företaget för läkarbesök". Sedan märkte jag att den påminnelse som jag just skrivit hade hamnat bredvid en påminnelse om en lustig grej som jag hört talas om och tänkt blogga om (ja, jag är en riktig bloggnörd). Det dråpliga resultatet av de båda påminnelserna bredvid varandra blev följande: "Ersättning från företaget för läkarbesök. Häftade fast testikel i taket".

Jag har förgäves försökt googla fram den där nyheten om mannen som lyckades med den sistnämnda bedriften. Men poängen är alltså att det inte var för att jag slant med häftpistolen som jag var hos läkaren idag. Mannen som gjorde det måste vara sjukare än jag. Åtminstone mer skadad.

Uppdaterat: Pash hittade länken som jag sökte efter (jag hade fått för mig att det var en svensk idiot, så jag sökte bara på svenska). Tack Pash!

Vi har köpt en lägenhet!

Jag har härmed glädjen att kungöra att det oäkta paret Hanger har köpt en lägenhet ihop! Ingen MTV Cribs-bostad, men en klar standardhöjning för oss jämfört med den hyresrätt vi har idag i alla fall. Det var väl lika bra att klara av "allt" i år: Förlovning, ny bil och ny bostad (ny bostad är i och för sig inte något anmärkningsvärt för mig, så mycket som jag flyttat runt de senaste sex åren, men köpt bostad har jag bara gjort en gång tidigare). Dessutom har sambon börjat på ett nytt jobb i år.

De icke så glamorösa, men desto mer eftertraktade standardhöjningarna är: Balkong (ingen ledsam vårdikt nästa vår), diskmaskin (även kallad relationsräddare eller växthuseffektpåskyndare beroende på humör. Hade varit krångligt att installera här), tvättmaskin, radhuskänsla på huset, lugnare område, grönare omgivningar, gångavstånd till tunnelbanan, inget radon i huset, inga kalla golv, inga bygg- eller vägarbeten precis utanför (det har jag bestämt, här där vi bor nu verkar de aldrig bli klara med sina jobb), ingen busshållplats precis utanför sovrumsfönstret, större kyl och frys, större badrum med badkar, mera förrådsutrymme... Dessutom tror vi att vi fick lägenheten till ett bra pris.

Det känns också bra att ha blivit bostadsrättsinnehavare med tanke på den politiska agenda som Alliansen har för hyresrätterna i Stockholm. Vem vet, om några år finns kanske inga allmännyttiga bostäder kvar i innerstaden eller i närförorten? Då är min kötid på, låt säga 15 år, inte värd ett ruttet lingon, om vi inte längre vill bo i en hyresrätt i ytterstaden. Och bostadsrättspriserna har säkert skenat iväg i någorlunda attraktiva områden. Liksom i sin övriga politik vill Alliansen i sin bostadspolitik främst gynna de redan gynnade och då känns det tryggare att just ha gjort en bra bostadsrättsaffär och kommit in på bostadsrättsmarknaden än att bo i en hyresrätt som vi förvisso har trivts rätt hyfsat i, men som vi inte vill bo i i längden. Vår bedömning är alltså att vi genom denna affär skaffar oss ett bättre läge, både ur trivselmässigt, trygghetsmässigt och ekonomiskt perspektiv. Men det är synd om dem som inte kommer att ha lika goda möjligheter på bostadsmarknaden i framtiden som vi tror att vi kommer att ha (därmed inte sagt att vi har ett drömläge).

Helsingborgs IF:s åsiktskontroll

Själva sakfrågan som jag ska ta upp är inte överdrivet viktig, men desto mer intressant är Helsingborgs IF:s interna och mediala kommunikation.

Henrik Larsson citeras här: "Det är en gåta för mig hur man har hittat på att spela fotboll i Norden mitt i vintern". Henke säger även "Låt oss vila till i mars och spela oss i form", enligt SvD.

Men Helsingborgs IF skriver på sin hemsida att "HIF:s inställning till Royal League är mycket positiv, signalerna utåt har dock tolkats annorlunda. I media har det även antydds på att spelare i HIF inte vill spela Royal League".

Är det bara jag som tycker att Henkes uttalanden var klara och tydliga? Eller tycker ni som Helsingborgs IF* att hans negativa inställning till Royal League var medias fabricerade antydning? Det finns så klart fler spelare än Henke i Helsingborg, men det är uppenbart att Helsingborgs IF gått ut med detta meddelande på grund av Henkes uttalande.

För övrigt skulle det ha stått "antytts" och inte "antydds" i Helsingborgs IF:s pressmeddelande, även om det också hade varit fel, fast då bara syftningsmässigt.

*Fotnot: HIF är en förkortning som ska vara förbehållen Hammarby IF.

Uppfinningsrik men rådvill

Jaha, då har man kommit på en uppfinning också. Jag har ju tidigare kläckt en namnidé för en produkt som jag kanske skulle kunna sälja in till nåt företag. En affärsidé har jag också i bakhuvudet. Skulle väldigt gärna dela med mig av idéerna för att få feedback (detta härliga svenska ord) av er, men det vore ju bara naivt. När jag patentskyddat idéerna lovar jag att meddela er. Men om ni, kära bloggläsare, känner er hugade att svara på dessa frågor vore jag tacksam:

Vad är nästa steg? Angående uppfinningen som jag kommit på: måste det skapas en prototyp för att patentregistrera den, eller räcker det med en ritning? Och i så fall, måste ritningen vara professionellt gjord, exakt som produkten ska utformas? Eller räcker det med en enkel råmodell som andra, mer professionella designers (företag) kan utveckla utan att ta för stor del av de pengar som jag vill ska tillfalla mig för idén?

Om jag har en namnidé för en produkt, hur god är möjligheten att sälja in den till ett etablerat företag i branschen (förutsatt att man inte själv vill starta ett företag som producerar denna produkt)? Hur ska man gå tillväga för att så säkert som möjligt få så god ersättning som möjligt för sina idéer (det gäller även den uppfinning som jag kommit på)?

Kanske är det bäst att ställa dessa frågor till Patent- och registreringsverket. Men eftersom jag har för vana att skjuta upp saker kommer det säkert att dra ut på tiden innan jag gör det. Under tiden får ni gärna svara på dessa frågor om ni känner er manade.

Sex, öl, våld och Bajen

Jag har just kommit hem från det förstklassiga etablisemanget Den Gröne Jägaren (i folkmun Gröne Jägar´n eller kort och gott Jägarn) som är ett klassiskt sunkhak på kungliga Södermalm i Stockholm. Det är ett hak där personalen har pikétröjor med texten "JAG HETER INTE HALLÅ!" på ryggen. Någon namnbricka på tröjorna har de däremot inte, vilket enligt min mening kunde vara på sin plats om de vill bli kallade något mer personligt. Jägarn är också ett ställe där ölen kostar 19 kronor, ett ställe där alla Bajens matcher visas på TV och ett ställe där en av bargästerna ikväll spontant och högljutt brast ut i den gamla sången "Vi ska v*ldta era h*ror, vi ska kn*lla era kor, dricka bärs, sätta k*ken i en häst, vråla Bajen e ju bäst, å sen r*nkar vi när Bajen tar poäng" utan att någon höjde på ögonbrynen särskilt mycket. Det är också ett ställe där jag vid ett tillfälle sett barstolar och flaskor användas som vapen och sett blodet flyta på golvet.

I eftermiddags var jag på Jägarn för att dricka billig öl och kolla på Bajens sista match i årets Allsvenska. Bajen gjorde inte en särskilt bra match. Bottenlaget Öster krigade för sin allsvenska existens och hade det mesta av spelet och målchanserna, men det var Bajen som vann med 2-1. Det är dock inget att be om ursäkt för, efter all skit som drabbat Bajen i höst. Även i de andra matcherna blev det bästa möjliga resultat: vi kom före Helsingborg, aik fick inget SM-guld och Tiergarten kom på 6:e plats och missar Royal League. Mycket trevligt resultat med tanke på förutsättningarna inför den sista omgången.

Efter matchen tjuvlyssnade jag...eller, det var snarare omöjligt att undvika att höra vad en full ung man basunerade ut vid bordet bredvid. Han frågade sällskapet bredvid om det var okej om en tjej var otrogen för att hennes kille hade "liten penis". I nästa andetag sa han högt och tydligt "hon var otrogen mot mig igår" och syftade på tjejen som satt mittemot honom. Mycket märkligt beteende.

Björn Skifs glömmer texten

Röppni fälls, örr ur i knön... fantastiskt improviserat! Vilket pokerface! Respect!

Mitt öde i onsdagens trafikkaos

Eftersom både Londongirl och Couch-kitten undrar hur jag överlevde onsdagens snökaos i stockholmstrafiken kommer här en snabb redogörelse:

Jag hade tokflyt. Jobbade 05.03-12.25 och hade perfekt väglag hela tiden. Gick hem och käkade lite och höll på att somna i soffan till Ali G (trots att han var kul). Gick och lade mig för att ta en liten tupplur...vaknade 5 timmar senare (hade en del sömn att ta igen). Då var det fullt med snö utanför och snart meddelade sambon att hon satt fast i pendeltåget eftersom det var växelfel. Pratade också med en kollega som kör buss i Nacka. Han hade parkerat på motorvägen efter att nästan ha blivit omkörd av leden på sin egen ledbuss... En annan kollega hade perkerat på en bro. Han hade lagt i handbromsen och promenerat bakåt i bussen. Då märkte han att bussen började röra på sig. Trafikledningen hade gjort ett allmänt anrop och sagt att det var "katastrof!" och "kör ingenstans!". Idag fick jag höra att även i mitt trafikområde hade de ställt in alla bussar ett tag. Helt sjukt. Jag har varit med om att man har dragit in många linjer, men inte att de dragit in ALLA linjer.

Blir det väldigt mycket kaos kan det i och för sig vara positivt. Alla normala regler upphör och man får i bästa fall betalt för att ha rast, eftersom det som man skulle köra är inställt. Alternativt uppfattas man kanske som en hjälte om man ändå kör någonting. Nästan ingen bryr sig heller om tidtabellen. Men det är inte kul om man sitter fast någonstans med gamar (trafikanter) i bussen som uttryckligen eller ej uttryckligen har starka önskemål om att man, på något vis, ska transportera dem någonstans. Det är heller inte kul att drabbas av blixthalka. Har man dessutom sovit så lite som jag hade gjort inför onsdagens halka är det heller ingen hit.

Sammanfattningsvis hade jag alltså tur som fick ligga och sova i min lugna vrå medan helvetet bröt ut runt omkring mig. Dagen efter var jag ledig och idag gick det finfint att köra.

Annars är väl detta en dag som de flesta stockholmare (och även många andra) har sin egen intressanta historia att berätta om. De flesta drabbades på något vis. Eller också hade de väldigt mycket tur.

Världens viktigaste fråga - detta kan DU göra

Ingen har väl undgått att växthuseffekten blivit en het fråga på sistone. Det är i min mening den viktigaste frågan av dem alla. Det låter helt sjukt, men om vi inte ändrar livsstil, och om u-ländernas befolkning anammar den livvstil som vi västerlänningar har, tror jag faktiskt att jorden går under ganska snart (om några hundra år). Och innan den går under kan det bli riktigt obehagligt. Det är dags att vakna och inte fortsätta sticka huvudet i sanden.

Något som jag tycker kommit lite i skymundan bland alla larm är dock vad man faktiskt kan göra för att dra sitt strå till stacken och motverka växthuseffekten. Att ändra livsstil låter tråkigt och jobbigt. Men det behöver faktiskt inte vara det. De flesta ändringar i en miljöförbättrande livsstil är också bra för privatekonomin. Ett löjligt simpelt sätt att både vara snäll mot miljön och plånboken är t.ex. att pumpa däcken. Har du goda möjligheter till att åka kollektivt är det förstås ännu bättre om du gör det. Apropå detta är alla inte så medvetna. En bussförarkollega tyckte att det var konstigt att jag bryr mig om miljön, eftersom jag kör buss... Så även om vissa samband angående växthuseffekten verkar självklara för dig, sprid budskapet till dem som inte har lika bra koll.

Här och här är andra bra tips på vad du kan göra. Du behöver inte bo i en jordkällare och käka rötter, men du kan alltid göra någon ändring i din livsstil. Även små ändringar gör stor skillnad! Sprid ordet och gör någon ändring nu!

Recept på att vara rolig

Okej, detta är rätt inaktuellt. Men jag tycker att det är stor, sjuk humor att Michael Jackson bjudit barn på vin och kallat det för "jesusjuice". Känns väldigt manipulativt och väldigt mycket Farbror Bosse över det hela. Vem vet, kanske fick de leka med hans joystick också?

Hela grejen med att nämna saker och ting på mer förskönande sätt är rolig, vare sig det handlar om att kalla ett kalhygge för föryngringsyta, kalla spärrvakten i tunnelbanan för stationsexpeditör eller som Drottning Silvia svara "Drottningen" i telefonen i stället för "Silvia". Detta är alltså frågan om eufemismer. Andra sätt att byta ut och använda andra ord, uttryck och liknelser än de som är praxis är också kul, t.ex. slangord. Damcykel, mumindalen och rövsame är ord som kan betyda helt andra saker än man först kan tro (Ramlösa, anus respektive stjärtlapp) Även att vara innovativ i användandet av uttryck och liknelser är knep som komiker och roliga bloggare, t.ex. Mikebike, Mr Sug och Argaste använder sig mycket av. Receptet på att vara rolig är alltså: Använd en del eufemismer, en del brutala kraftuttryck, två delar innovativa slangord och liknelser och en del nya, sammansatta ord (t.ex. "spontansura"). Rör ihop och och tillsätt en story. Färdigt att servera på en blogg eller en annan arena nära dig!

Bildekaler

Ofta är bildekaler manschauvinistiska, allmänt plumpa eller på något annat sätt icke rumsrena. Till exempel här kan du hitta riktiga lågvattenmärken, men också några få guldkorn för oss som har lite halvlåg humor.

En gammal personlig favorit för mig är den dekal som en f.d. kollega hade på sin bil. Den hade den slagfärdiga uppmaningen "Gillar du stora rattar? Kör buss!".

Har du sett någon rolig eller på annat sätt bra bildekal? Du kanske t.o.m. har en själv? Berätta!

Själv har jag ingen bildekal, och kommer nog aldrig att skaffa det heller. För mig känns det lite b med dekal på bilen, hur bra den än är.

Stefan förstår

Stefan är en underbart generös och insiktsfull människa.

Skräpstämplade förlovningsringar?

Min förlovningsring är skräp. Nej, det är den förstås inte. Min ring och Ms. Hangers ring har vi inte hittat i något kinderägg, inte i något Happy Meal, och inte heller i någon tuggumiautomat eller dylikt. Vi har inte heller vunnit dem på "Vinst varje gång"-fiskdammen på Gröna Lund. De är köpta i en riktig guldaffär och ska ha 18 karat enligt märkningen i ringen och enligt personalen i guldaffären. Men en annan stämpel ger inte samma intryck av kvalitet, nämligen BÖS-stämpeln som jag nyligen upptäckte i ringen. Nu fattar ni i sydvästra Sverige vad jag menar, medan alla ni andra undrar vad fasen jag dillar om, eller hur? Det är nämligen så att i Västergötland (och kanske andra delar av landet också) betyder bös ungefär skräp, så vitt jag har förstått. Min västgötska sambo använder det ibland och det är från henne jag har lärt mig detta vackra ord. Ursprungsbetydelsen för bös ska tydligen vara en synonym för fickludd (det är klart att ett sådant frekvent använt och viktigt ord måste ha en synonym...eller varför bara en - hitta på fler!). Men jag har också fått förklarat för mig och genom empiri i främmande dialektområden förstått att bös kan stå för lite allt möjligt. Översatt till engelska blir det ungefär stuff. Börjar ni fatta? Här kan ni också se hur en go´ blogg-gubbe i Götet har nyttjat detta fantastiskt användbara ord.

Hur kommer det sig då att min ring är BÖS-märkt, egentligen? Jo, den nyktra och sansade förklaringen är förstås att det är någon sorts kvalitetsstämpel... tror jag. Jag hittade nämligen inget helt övertygande stöd för denna teori när jag googlade i ämnet. Ringarna kanske bara är bös trots allt (även om jag ändå inte tror det). Men som tur är, är ringarna bara världsliga symboler för vår förlovning. Själva förlovningen är 100 % äkta och kvalitetsstämplad - i våra hjärtan.

Bajen är bäst i år

Jag kunde knappt ha skrivit det bättre själv: Bajen bäst i år

Men Bajen är i och för sig alltid bäst. Det kanske du fattar när du läser här.

Förresten, du som vill att allsvenskan ska avgöras på planen i stället för av brottsliga individer på läktarna och av aikare i slutna styrelserum, du ska skriva på här.

Cliff Hanger från A till Ö

Jag fick denna alfabetsutmaning av Artur.

A is for age:
Närmare 30. Känns helt surrealistiskt. Dock fortfarande en 2:a först i ålderssiffran.

B is for booze of choice:
Sedan några år tillbaka får alkoholhaltiga drycker även smaka gott också, inte bara vara något man blir full av. Därför går snapsar och häxor bort. Annars rinner det mesta ner. Ett bra rödvin är gott.

C is for career:
Jag vill passa på att be alla skattebetalare om ursäkt här. 16 års studier för att jobba som bussförare känns lite överdrivet. Men jag ska ta nya friska tag om karriären...någon gång, måste bara tröttna lite mer på att köra buss först. Just nu känns det rätt bekvämt (på vissa sätt, på andra sätt är det inte bekvämt).

D is for your dad’s name:
Kalle. R.I.P.

E is for essential items to bring to a party:
Ballonger till ballongdansen.

F is for favourite song at the moment:
Jag tar två: Scissor Sisters: I don´t feel like dancin´ och Justin Timberlake (det trodde jag aldrig): Sexyback

G is for favourite game:
Rappakalja.

H is for home town:
Stockholm. Närmare bestämt söder om Söder.

I is for instruments you play:
Numera inget förutom bil- och busstuta. Men jag var en pianotalang mellan 7 och 11 års ålder.

J is for jam or jelly you like:
Kattjamande och svartvinbärsgelé.

K is for kids:
Nej, inte så vitt jag vet i alla fall.

L is for living arrangements:
På slottet (jo, det kallas så) med den oäkta fru Hanger.

M is for mother’s name:
Morsan.

N is for name of your crush:
Bionda.

O is for overnight hospital stays:
Opererade blindtarmen samma dag som vi skulle ha åkt till Italien när jag var 14 år. Men det blev en ny video och videokamera i stället för pengarna vi fick tillbaka på avbeställningsskyddet och det var ju också bra.

P is for phobias:
Skolredovisningar och diverse åkattraktioner på tivolin kan kännas obehagliga, men de är inte alltid omöjliga att ta sig an.

Q is for quotes you like:
Det finns ju många bra, men ett jag hittade nyligen var "When I give food to the poor, they call me a saint. When I ask why the poor have no food, they call me a communist" (Dom Helder Camara). Ett annat bra citat är "Skit i tabellen, Bajen e bäst ändå" (okänd tänkare).

R is for relationship that lasted the longest:
Det nuvarande med Bionda. Två år och två månader hittills.

S is for sartorial style:
Bajenkläder, Homer Simpson-strumpor och orangea tofflor.

T is for time you wake up:
Ja, i morse var det 04.30, det är en rätt normal tid för mig. Men jag kommer nog aldrig helt vänja mig vid det. Borde sova siesta nu i stället för att fåna mig med den här listan.

U is for underwear:
String-läderkalsonger. Nä, skämt åsido, det är ett par boxers. Vill i sammanhanget passa på att hylla den förmodligen enda av Djurgårdens egna produkter som jag gillar: Kalsongerna med djurgårdsfansens ramsa "Full fart framåt" (framtill) och "Håll tätt bakåt" (på röven).

V is for vegetables you love:
Här måste jag härma Artur: Meloner (det är väl egentligen en "fruit" snarare än en "vegetable", men vaffan).

W is for weekend plans:
Lajja med Agip och spela innebandy.

X is for x-rays you’ve had:
Blindtarmen, bruten höger handled (ja, jag vet vad ni tänker, men det berodde inte på det, det var en fotboll som tog olyckligt), vänster stortå (för två år sedan stukade jag den först åt ena hållet när jag spelade barfotafotboll, men inte värre än att jag fortsatte spela. Tio minuter senare stukade jag samma tå åt andra hållet. Det gör fortfarande ont ibland). Tänderna har man också röntgat några gånger, men dem har det inte varit någon större fara med.

Y is for yummy food you make:
Haha...jag är en jäkel på att mikra Dafgårdare! Men jag kan faktiskt laga en anständig middag med kycklingfilé, wokgrönsaker och ris också.

Z is for zodiac sign:
Vädur. Det trivs jag bra med. Tycker att det stämmer in ganska bra också.

Å är åt dem du vill skicka listan vidare till:
Det vore ju väldigt roligt om Argaste, Marij, Skogan, Stefan, Couch-Kitten, El Pedro, Nyaga, Sir Realistic, Sofia, El Pedro, Thérèse, Pash, Emma, Studiomannen, Suratanten, Kristian L, Städtanten, 70-talsper, Barajagjohanna, Mad man, Mosstrollet, Lisa (alla dessa finns i länklistan till höger)...ja ALLA gjorde denna lista. Även ni som jag inte nämnde (känn er inte bortglömda, det blir så många att nämna om jag skulle nämna ALLA) får gärna göra den.

Ä är för älsklingstrend:
Jag är emot trender. Det är larvigt. Jag gillar tidlösa plagg på mig själv (och då menar jag inte bara de kläder som jag nämnde här ovanför) och på andra gillar jag plagg från olika trend-eror. Jo förresten, en trend jag gillar är när det är trendigt med djupa dekolletage.

Ö är för en önskan just nu:
Att säljaren accepterar vårt bud på den där bostadsrätten. Och att jag kunde skruva tillbaka tiden och hinna med att äta något och sova en stund innan det är dags att gå tillbaka till jobbet.

Skriv på om du tycker att allsvenskan ska avgöras på planen

För två veckor sedan hade vi celebert besök på Söderstadion. Brasiliens fotbollslandslag med Ronaldinho i spetsen tränade inför fotbollslandskampen mot Ecuador. Av rapporterna att döma trivdes de bra i Bajenborgen och det rådde en lekfull stämning. Det måste självklart berott på att de kände att sambastämningen satt i väggarna. Den svenska läktarkulturen fick nämligen ett helt nytt inslag i början på 80-talet då sambaorkestern Hägersten Hot Heaven tog med sig sambainstrumenten (bland annat en elgitarr!) in på arenan. Bajen Fans förste ordförande, Stefan Magnusson, beskriver på Hammarbys hemsida den sambastämning som rådde:

1982 skulle komma att bli ett bra år för både Uffe Eriksson och Hammarby. Under nya tränaren Bengt Persson lirade Bajen en underbar och underhållande fotboll som fick både publik och journalister att häpna. På läktarna var man lika underhållande. Hägersten Hot Heaven spelade samba och klacken sjöng med. Det var helt enkelt garanterad underhållning om man gick på Söderstadion. Eller som Arne Hegerfors uttryckte det: "Med det här spelet skulle Hammarby kunna uppträda i folkparkerna".

Idag finns inte längre Hägersten Hot Heaven med i klacken och ett bra resultat värderas nog hos de flesta i dagens klack högre än en tunnel i eget straffområde. Men lirare som t.ex. Kennedy Bakircioglu, Erkan Zengin och den i mitt tycke underskattade "Samba-Erik" Johansson har bevarat en del av sambakänslan i Hammarby, som också lever vidare i själen hos många bajare, även om den inte alltid tar sig uttryck i regelrätt sambamusik. Det är heller ingen slump att det av Hammarby arrangerade motionsloppet Midnattsloppet (10 km, som jag sprungit på 50 minuter) brukar (brukade?) ha sambadansare med som underhållning vid sidan av.

Här är ett härligt klipp från ett derby när "Samba-Erik" bjuder djurgårdens Abgar Barsom på en förnedrande svängom (lyssna även på kommentatorerna):



Sambakänslan över Hammarby fick sig dock en törn i samband med läktarskandalen i slutet av augusti i år då några huliganer som, lindrigt uttryckt, inte anknytit till Bajens läktartradition, fick psykbryt och tvingade domaren att avbryta matchen. Detta skadade inte bara Hammarbys anseende utan resulterade även i böter och poängavdrag.

Många krafttag har dock tagits för att reparera Hammarbys anseende och ekonomi. Bland annat har Hammarby identifierat 27 huliganer, varav 26 nu portats från Söderstadion (en som var minderårig undantas). En insamling för att täcka böterna som Hammarby fick har också startats på initiativ av äkta bajensupportrar.

Någonting som däremot verkar svårare att reparera är det orättvisa poängavdrag som Hammarby drabbades av. Jag kan förstå att man bötfäller Hammarby för att folk kunde ta in så mycket raketer på läktarna. Men det är orättvist att ge Hammarby poängavdag för det som hände. Som Peter Wennman skriver: Ge fan i den allsvenska tabellen! De poäng som spelarna svettats för och kämpat till sig ska inte kunna tas ifrån dem för att några förvirrade personer får för sig att förstöra. Om jag har en fest där några börjar slåss, är det då jag som ska straffas?

När Brasilien för två veckor sedan spelade mot Ecuador var det flera personer som sprang in på planen. Är det någon som tycker att Brasilien eller Ecuador ska drabbas av poängavdrag i nästa VM-kval eller få böter för det? Eller ska Svenska Fotbollförbundet, som var de som stod för säkerheten, straffa sig själva? Den gamle aikaren, fotbollförbundets generalsekreterare Sune Hellströmmer, säger i en DN-intervju att han "anser inte att man kan göra någon skillnad på om fansen visar sig ha en fredlig avsikt.
- Det här går inte att acceptera. Vi måste behandla det här som alla andra fall när folk springer in på planen. Vi kan ju inte veta om personerna har helt andra avsikter" Lite senare i intervjun, på frågan om händelsen på Råsunda (där Brasilien-Ecuador spelades) kan jämföras med till exempel derbykravallerna på Söderstadion, gör Hellströmmer en otrolig logisk kullerbytta:
- Den jämförelsen är helt fel. Det var ju en ordningsstörning med ett helt annat syfte, säger Hellströmer.

Det sista hoppet för att reparera Hammarbys orättfärdiga poängavdrag finns i överklagan till Riksidrottsnämnden. Man kan också skriva på en namninsamling här för att visa sitt stöd för denna öveklagan. Även om man inte har grönvita sympatier är man välkommen att skriva på, om man tycker att poängavdraget är orättfärdigt och tycker att fotboll ska avgöras på fotbollsplanen och inte i stängda styrelserum eller av brottsliga individer på läktarna.

Uppropet till namninsamlingen hittade jag via Grönvita sidan upp hos skribenten Sannblogg. Sannblogg skriver:

"En namninsamling har startats på nätet med anledning av att Hammarby Fotbolls överklagan angående poängavdrag avslogs av Svenska fotbollförbundets styrelse den 10 oktober.

Hammarby har nu till den 31 oktober på sig att lämna in ännu en överklagan till Riksidrottsnämnden denna gång. Enligt säker källa kommer också detta att ske och mot bakgrund av vad som inträffade i tisdags den 10 oktober på Råsunda fotbollstadion under träningslandskampen mellan Brasilien och Ecuador då SvFF visade att de inte själva kan nå upp till de säkerhetskrav som man ställer på de allsvenska klubbarna så bör rimligtvis chanserna vara mycket större till ett bifall till överklagan denna gång.

Jag uppmanar er alla att skriva på namninsamlingen och då menar jag inte bara hammarbyare utan även andra fotbollsälskare som precis som jag anser att fotboll ska avgöras på fotbollsplanen och inte i stängda styrelserum eller av brottsliga individer på läktarna.

Namninsamlingen i sig kan inte påverka Riksidrottsnämndens behandling av överklagan men den kan visa att vi är många som tycker att både SvFF:s Tävlingsutskott (TU) och Förbundsstyrelse har tilldömt ett alldeles för hårt straff. De tre poängen ska genast återföras till Hammarby så att vi får en tabell som bygger på spelarnas insatser på planen och ingenting annat.

Här hittar ni insamlingen.

Insamlingen kommer att skickas till Riksidrottsnämndens sekreterare med jämna mellanrum allteftersom fler namnunderskrifter inkommer.

På sidan för insamlingen finner ni också ett förberett mail som jag uppmanar er att skicka till så många som mäjligt för att göra namninsamlingen så känd som möjligt. Det här är ett sätt för oss att visa vår styrka och storhet.

Forza Bajen!"

London Eye - om chipsätarna själva får välja

London Eye utsågs nyligen till världens bästa turistattraktion. Visserligen var det chipsätare som röstade fram det engelska pariserhjulet, vilket automatiskt medför att omdömet hos de röstande kan ifrågasättas. Men, helt galen är inte denna utnämning. Det vet jag, eftersom jag varit uppe i hjulet. För att celebrera londonögats hedrande förstaplats publicerar jag därför några foton som jag tagit uppe i hjulet, samt foton av två jurymedlemmar.

Udda arbetstider

Ibland har man väldigt udda arbetstider som bussförare. Idag jobbade jag 06.00-10.17 + 15.05-19.27 (en s.k. delad tjänst). Vilken tid jobbade du idag (läs: i fredags)?

Du är vad du äter

Min middag om ca två minuter blir en fullkornspizza från Felix och en 250-gramsmuffin från Muffinsfabriken. Vilket sammanträffande då att "Du är vad du äter" går på TV3 just nu... Jag hade i och för sig ett pizzafejs som tonåring, men senast jag såg mig själv i spegeln såg jag inget som såg särskilt pizza-aktigt ut. Jo, det skulle väl vara skinkan då (jag brukar ofta spegla den). Men något muff-liknande har jag inte sett överhuvudtaget.

Jag kom just på att jag skrivit i detta ämne förut. Här närmare bestämt.

Because I´m worth it

Som tidigare informerats om är Tankar om stort och smått med i tävlingen Årets blogg. Nu får ni i anständighetens namn gå in och höja betygssnittet på denna blogg, den ligger ju efter en massa bloggar som är sämre. Som de säger i reklamen: "Because I´m worth it". Rösta här.

Nu när detta är sagt, och jag dessutom nyligen listade 10 positiva saker om mig själv och också ganska nyligen fåfängt frågade vilka som läser här, ska jag försöka hålla en lägre egoprofil på bloggen ett tag framöver.

Stegö Chiló ansöker om fallskärm - nu går fan skam på torra land!

Allvarligt talat, nu går fan skam på torra land! Och den som ogenerat vandrar på torra land heter Stegö Chiló - vad annars? Denna självgoda skattesmitare har mage att ansöka om avgångsvederlag för sina 10 dagars "jobb". En fallskärm på 1,2 miljoner tycker hon att hon är värd. Hur kan man ha sådan fräckhet???

Eller också ansöker hon om detta för att hon tror att hon har svårt att skaffa ett annat jobb efter att hon gjort bort sig. Det tror i och för sig inte jag. Det finns många människor med, i mitt tycke, snedvridna värderingar som säkert kan tänka sig att anställa henne. Annars kan hon väl starta ett eget företag om hon har svårt att skaffa ett nytt jobb? Det ska tydligen vara mer fördelaktigt med den nya regeringens regler.

I en tala-ut-intervju i DN fortsätter Stegö Chiló att skylla ifrån sig på medierna. Hon säger "kombinationen av liberal, kontroversiell och dessutom kvinna - den är inte optimal. Det tror jag att medierna har känt av, jag var en sparv som man kunde skjuta mot." och det berättas att "ingen hemma i Kindabygden tyckte att det var kul när kvällstidningarna sprang omkring runt hennes sommarhus." Stegö Chiló säger "jag är förvånad över att inte fler funderar över varför förtroendet för journalister sjunker i samma takt som för politiker. Medborgare ser vad som händer, men journalister är färgblinda, immuna mot signalerna om att man borde tänka efter."

Men stackars lilla vän! Du är förstås bara ett offer för det stora, stygga mediedrevet. Så oskyldig och ren som en duva. Det var säkert journalisterna som betalade din barnflicka svart och det var deras fel att din TV-licens inte betalades. Klart att du ska ha lite plåster på såren för allt ditt lidande! Här, varsågod, ta 1,2 miljoner kronor! Det är de arbetslösa, fattigpensionärerna och sjukpensionärerna som betalar i form av sänkta ersättningar som dina kompisar i regeringen ordnat fram. Jag tror säkert att de arbetslösa tycker att det känns rimligt att deras a-kassa sänks samtidigt som du kvitterar ut detta avgångsvederlag. De finansierar säkert gärna din omställning på arbetsmarknaden. Det är ju så syyyynd om dig. Och du har ju jobbat så hårt för pengarna! Och inte gjort något fel.

Någon borde ge den där Stegö Chiló en rejäl "reality check" eller ett "wake-up-call", för att svänga sig lite med engelska. Jag vet inte hur det skulle gå till, men det måste tydligen till något drastiskt för att väcka denna verklighetsfrånvända girigbuk.

Annars tycker jag att det är på tok för höga fallskärmar som delas ut till politiker rent generellt. Och det gäller även vänsterpolitiker. Jag läste att Annika Billström kan få en pension på totalt ca 9 miljoner fram tills hon fyller 65 år. Det är naturligtvis också helt vansinnigt. Likaså är det konstigt varför man ska betala ut ett års full regeringslön till den avgående regeringen. Det är nästan så att man är sugen på att rösta på något av de nya regeringspartierna i nästa val, så att vi slipper ge dem något avgångsvederlag (OBS! Ironi!).

Jag skulle kunna ha en viss förståelse för om de avgående politikerna får lön en kortare tid efter ett valnederlag, eftersom de plötsligt blir av med sina jobb. Men 3 månader borde räcka. Det är väl knappast så svårt för dessa höjdare att få nya jobb. Dessutom borde de kunna ha lagt undan en slant. Jag tror i alla fall att avgående topp-politiker har lättare för att få nya jobb än medelsvensson. Och medelsvensson får inte någon som helst fallskärm.

Mike Tyson gör bort sig igen

Läser att Mike Tyson vill boxas mot en kvinna. Har inte han redan misshandlat tillräckligt med kvinnor i sitt liv? Inte för att förringa den kvinnliga boxaren, men vågar inte Mike Tyson möta en man i ringen längre?

10 positiva saker om mig

Varning! Detta inlägg innehåller eget beröm! Men det är inte mitt fel att jag listar 10 positiva saker om mig själv, utan SuraTantens och Sofias, eftersom jag fått detta i utmaning av dem.

10 positiva saker om mig:

1. Jag är snygg och sexig (i alla fall om man ska tro min sambo).
2. Jag har ett vänsterhjärta och är ett troget bajenfan - jag har alltså både snille, smak och höga ideal.
3. Jag har ett gott rättvisepatos.
4. Jag är snäll.
5. Jag kan stava till acetylsalicylsyra och ecklesiastikminister.
6. Jag är lojal.
7. Jag dömer ingen på förhu...förlåt, förhand.
8. Jag har bra bollkänsla, både på och utanför planen.
9. Jag är trevlig att dricka öl ihop med.
10. Jag är en dold talang på arbetsmarknaden.

Dagens låt (4): Dead Ringer For Love

Varsågod, här får du en av tidernas bästa rocklåtar! Höj volymen, spänn fast säkerhetsbältet och låt dig dras med i denna ösiga klassiker med en härligt psykotisk Köttfärslimpa och Ms. Plastic Fantastic, med kaxigaste attityden i hela stada, i huvudrollerna.

Svaret från chefen

Som tidigare utlovats kommer här svaret på mitt klagomålsmail (jag vägrar skriva mejl, eftersom det ser så fult och töntigt ut) från chefen:

Hej
De på och avtider vi har på området är förhandlade med Kommunal, säkerhetskontrollen på bussarna är genomförd i tväthallen och då återstår det endast 4 min för övrig klargörning av vagn
Tidigare hade vi 11 min men då beräknades säkehetskontrollen ingå som var på 6 min.
// Gunnar

Vad säger ni? Tycker ni inte att jag förtjänade ett bättre svar? Kanske ett mera personligt och inkännande svar, i stället för detta kortfattade, opersonliga och stela (och felstavade) svar. Det kan tilläggas att Gunnar ändå har varit fackordförande innan han gick över till arbetsgivarsidan. Jag tycker också att det är anmärkningvärt att han inte ens besvarar mina synpunkter på att vi bussförare måste köpa biljetter på obetald tid.

Visserligen har han en poäng i att vi inte längre behöver göra säkerhetskontrollerna (vilka det slarvades en hel del med, mycket beroende på den snålt tilltagna arbetstiden för det arbetet). Men problemet är egentligen inte med hur mycket påtiden har minskat, utan att det var så dåligt med påtid redan innan.

Sedan kan det kanske tyckas vara dumt av mig att vända mig direkt till chefen i stället för till facket. Jag gjorde det ju lätt för chefen att hänvisa till de regler som facket och arbetsgivaren kommit överens om. Jag hade också på känn att jag kunde få ett svar med en sådan här hänvisning. Men jag ville få en direkt reaktion från chefen och kolla av hans inställning och vad han tycker, vilket jag inte hade fått om jag gått via facket.

Det är i alla fall märkligt att facket har gått med på dessa snåla på- och avtider, samt att vi ska köpa biljetter på obetald tid. Men jag ska ta ett snack med fackordföranden om det. Någonting ska man väl ha för den dyra fackavgift (som snart, tack vare "det nya arbetarpartiet", kommer att kosta ännu mera) man betalar. Nu påstås det förvisso att kontanthanteringen ska vara borta 1:a november och det vore ju underbart. I så fall försvinner rånrisken, vi behöver inte gå och köpa biljetter på obetald tid och vi slipper släpa på myntväxlare och biljetter. Men jag tror på det först när det realiseras.

Roten till problemet med de snåla arbetsvillkoren är dock inte trafikchefen. Problemet är att systemet med upphandlingar inte fungerar - inte inom SL-trafiken i alla fall. Om jag förstått allt rätt är det så att det är den bussentreprenör (de största heter Swebus och Busslink) som förbinder sig att sköta trafiken inom ett trafikområde mot lägst ersättning som vinner upphandlingen. Detta system har fått effekten att det ska snålas och sparas in överallt - på personal, på bussar och på annat. Detta har bland annat resulterat i de arbetsplatsproblem som jag tog upp i mitt mail till chefen och att en del bussar som vi åker runt med är riktiga gamla lik.

Cliffhanger från Cliff Hanger

Jag har nu fått svar från chefen på det klagomålsmail som jag skickade förut. Men om 5 minuter ska vi åka iväg och vara borta över helgen, så den utlovade publiceringen av svaret får vänta tills vi kommer hem. Det får bli en cliffhanger helt enkelt (omvärlden håller andan...). Apropå cliffhanger heter jag Cliff Hanger och inte Cliffhanger, vilket jag sett att folk tror lite här och var. Jag vill inte vara petig, men tar bara upp detta helt apropå.

Dagens ljushuvud

Härmed utnämner jag Patricia Mutas Mårtensson (kan hon mutas?) till dagens ljushuvud. Och det är inte för hennes ljusa hårs skull...

Några åsikter om skandalministrarna

* Att Moderaterna inte älskar skatter är ingen hemlighet. Men även om man inte tycker om en demokratiskt beslutad skatt eller lag så har man naturligtvis ingen rätt att bryta mot den. Eller kan jag välja att inte vara med och bidra till apanaget till kungahuset? Eller har jag rätt att bryta mig in hos en moderat minister och stjäla en dyrbar tavla för att jag tycker att den har köpts in med oförtjänt förvärvade och beskattade pengar?

* Det är ingen hemlighet att många svenskar köper och säljer svarta tjänster. Men bara för att många gör det är det inte rätt. Om man inte själv bidrar till skattesystemet så parasiterar man på andra. Så är det bara. Och på ministrar ska man kunna ställa särskilda krav.

* Stegö Chiló och Borelius lagbrott var inga enskilda misstag utan systematiskt fuskande och knappast några olyckshändelser. Det de gjorde var synnerligen aktiva val.

* Moderaterna vill gärna jaga bidragsfuskare med blåslampa. Inget fel med det. Men bidragsfukarna stjäl bara en bråkdel av statens pengar jämfört med skattefuskare. Förra året betalade Försäkringskassan ut 1 miljard till oärliga personer. Felaktig a-kassa kostade drygt 119 miljoner. Samtidigt utfördes svartarbete för nära 120 miljarder kronor. Hälften av detta, ca 60 miljarder kronor, skulle ha varit intäkter till för staten om arbetet utförts vitt. Etikprofessorn Hans de Geer säger också att skattefusket sker ofta mer medvetet än bidragsfusket. (Källa: Stockholm City 12 oktober).

Det verkar som att vissa moderater (läs: de aktuella ministrarna, som förmodligen bara är toppen på det moderata isberget) tycker att de kan vara med och bidra till samhället när de känner för det. De ser sig själva som en elit som har rätt att strunta i demokratiskt fastställda lagar och regler när det inte passar dem. Varför ska man ha mera överseende med skattesmitare än bidragsfuskare? En vild gissning, men kan det möjligtvis vara för att moderaterna själva oftast hamnar i den första kategorin av dessa två?

* Angående Maria Borelius lågvattenmärke till ursäkt, läs här.

* Cecilia Stegö-Chiló har inte ens uppgett någon orsak till varför hon struntat i att betala TV-licensen (de år som hon trots allt har varit i Sverige). Vad jag tycker att hon ska göra kan du läsa i rubriken här (resten av artikeln, förutom rubriken, är också läsvärd).

* Att ha en kulturfientlig person som vägrat betala sin avgift till public service som ansvarig för kulturfrågor och public service är ungefär lika passande som att medvetet anställa en pedofil som barnskötare.

* Sedan har vi två andra nyutnämnda ministrar som inte heller har gjort rätt för sig. Närmare bestämt Andreas Carlgren och Tobias Billström. Kommer det mer?

Skyll inte på mig, jag röstade inte på alliansen.

Bara två av alla as i mängden

Igår morse när jag lämnade hållplatsen vid bussterminalen såg jag en kvinna som just hade gått av en annan buss framför mig. Jag såg på hennes kroppsspråk att hon tänkte "skit, nu missade jag precis den bussen". Hon hade redan gett upp hoppet om att komma med min buss när jag i stället mjukt bromsade in och öppnade dörren. Hon tackade så mycket och log brett. Några sekunder kom hon fram igen och ville tacka ännu mer. Hon sade att det var jättesnällt av mig och att alla förare inte är så snälla. Nej, det har man ju fått höra, tänkte jag och mindes några inlägg på andra bloggar som tagit upp just detta med spårvagnsförare och bussförare som åker iväg från springande människor.

Några timmar senare kom jag in på ämnet "folk som vill komma med bussen" med en kollega. Jag berättade om den tacksamma kvinnan jag plockade med på morgonen. Vi konstaterade båda två att kvinnans beteende var trevligt, men också att det finns en hel del otacksamma passagerare som inte tackar när man bjuder till. Kollegan berättade om en tant som han hade väntat in medan hon haltade sig fram till busshållplatsen, han hade t.o.m. väntat på att hon skulle gå över gatan. Det tog lång tid. Men när tanten efter mycket om och men äntligen kom ombord på bussen var inte "tack så mycket" det första hon sade. Nej, i stället sade hon surt "Vad tidig du är!" (bussföraren var inte tidig). Kollegan berättade även om en annan passagerare som han hade stannat för, trots att personen ifråga inte hade hunnit fram till hållplatsen. Inte heller denna person kände för att tacka, utan sade i stället vresigt "såg du inte mig?".

Jag brukar så gott som alltid vänta in folk som vill med bussen, men jag kan förstå om denna kollega inte vill vänta in dessa två otrevliga personer nästa gång han ser dem komma eftersläntrande. För min del har jag förståelse om han inte väntar in dem även om t.ex. dessa andra omständigheter inte föreligger:

* Föraren är försenad och hinner kanske inte gå på toa om han blir allt för försenad.
* Det är en vältrafikerad sträcka och det kommer snart en annan buss.
* Passagerna ombord, som har passat tiden, riskerar att missa en anslutning med någon annan buss eller något tåg.

Dessa två otacksamma passagerare som min kollega berättade om SKULLE kunna beskrivas som "Bara två av alla as i mängden", för att travestera min gamla favorit Mikebike, som skrev om en frånåkande spårvagnschaufför som "bara ett av alla as i mängden". Även vi bussförare fick en släng av sleven i de efterföljande kommentarerna till Mikebikes inlägg. Jag vill inte försvara det som Mikebike råkade ut för och jag vet att han har en raljerande, ironisk, humoristisk stil som jag för det mesta gillar och jag tar hans inlägg med en nypa salt. Det som däremot gjorde mig illa till mods var vissa kommentarer till hans inlägg. Kommentarer som inte bara var på skoj, utan mest bara nedvärderande, nedlåtande, plumpa och kränkande mot oss förare. Att jag kort dessförinnan hade sett andra negativa inlägg mot bussförare i bloggosfären bidrog också till att jag hade lätt för att hålla mig för skratt.

Därför vill jag med detta inlägg om passagerare som beter sig illa i "komma-med-bussen-situationer" visa att det finns två sidor även av dessa mynt. Jag berättar både om en trevlig, tacksam passagerare och om två otacksamma passagerare. Jag berättar om trevliga bussförare (jag och min kollega) och Mikebike och hans kommentatorer berättar om otrevliga förare. Jag berättar lite om vilka förutsättningar man kan ha som förare (det finns mer att tillägga där), Mikebike berättar om hur det kan vara som stressad person som vill komma med spårvagnen. Mikebike beskriver den förare som åkte ifrån honom som "bara ett av alla as i mängden". Jag lånar hans uttryck och kallar de två otacksamma, otrevliga passagerarna för "bara två av alla as i mängden" (med samma raljerande, ironiska touch som Mikebike förstås, jag skulle aldrig häva ur mig något sådant annars). Perspektiv och balans.