- Du är klok som en bok!
- Åh, tack!
- En pekbok!
- Hrmpf...
+av+c+086.jpg)
Topptips för fogmassa: Så fixar du tätaste fogen
1 vecka sedan
måndag, december 29, 2008
lördag, december 27, 2008
Anarkistisk enklav i västra Östergötland
Denna vägskylt passerade vi på vägen hem från min svärsläkt (hittade jag just på ett nytt ord där?). Det kändes säkrast att inte komma närmare än 10 kilometer.
Intresserad av Snålkuk eller Snorrslida? Kolla här.
Intresserad av Snålkuk eller Snorrslida? Kolla här.
Dotterns omvända logik
Dottern tycker att leksaker är till för att ätas, men det som vi vill ska ätas vill hon i stället leka med.
måndag, december 22, 2008
söndag, december 21, 2008
Lycka för en småbarnsförälder
Babyland har haft en kampanj de senaste dagarna. Varje dag har en utvald kampanjvara sålts till kraftigt sänkt pris - men bara under en dag per vara. Jag visste därför att det fanns risk för att lek- och gåstolen som vi ville köpa till halva priset skulle vara slutsåld när jag åkte dit efter jobbet.
När jag parkerat bilen utanför Babyland ser jag en man i ungefär samma ålder gå med bestämda steg mot entrén. Det syns att han vet vad han är ute efter. Han tänker inte gå in i affären och bara slökolla lite. Jag märker att han kommer att hinna in i affären precis innan mig. För ett ögonblick funderar jag på att småspringa in och smita före. Risken finns ju att han lägger beslag på samma grej som jag vill ha. Men jag tänker att jag ska bete mig värdigt. Och vad är risken för att han verkligen tar en gåstol - och att det dessutom verkligen är den allra sista?
Naturligtvis kommer han in i affären precis före mig och naturligtvis går han direkt mot lek- och gåstolen. Jag tror knappt mina ögon. Det finns bara en kartong kvar. Han tar tag i den. Synar den noga för att försäkra sig om att det är rätt produkt. Provocerande noga. Kotlettfrilla har det aset också, som lök på laxen. Jag står samtidigt som ett fån två meter från honom och är nära att utbrista "Ska du ha den där? Annars är jag intresserad av den". Men han tar den. Loppet känns kört, men för säkerhets skull går jag ändå till en expedit och frågar om de har fler gåstolar. Som väntat har de inte det. "Men vi har en som vi satte upp i morse", säger expediten. Den hade jag inte sett. Men tillsammans med expediten går jag bort till det som nyss var min otursplats och får mycket riktigt se ett demo-ex som jag snabbt tar tag i. I samma stund som jag lägger vantarna på stolen smyger en tant fram till expediten och frågar "var det där den sista?". Lycka! Från maxad otur till maxad tur på en minut.
Tilda tyckte att lek- och gåstolen var rolig, trots att hon inte riktigt nådde ner med båda fötterna till golvet.
Lite senare lyckades vi dessutom få tag i sista exemplaret av en schäslong som vi fick byta till oss mot vår ordinarie schäslong som brakat ihop. :)
När jag parkerat bilen utanför Babyland ser jag en man i ungefär samma ålder gå med bestämda steg mot entrén. Det syns att han vet vad han är ute efter. Han tänker inte gå in i affären och bara slökolla lite. Jag märker att han kommer att hinna in i affären precis innan mig. För ett ögonblick funderar jag på att småspringa in och smita före. Risken finns ju att han lägger beslag på samma grej som jag vill ha. Men jag tänker att jag ska bete mig värdigt. Och vad är risken för att han verkligen tar en gåstol - och att det dessutom verkligen är den allra sista?
Naturligtvis kommer han in i affären precis före mig och naturligtvis går han direkt mot lek- och gåstolen. Jag tror knappt mina ögon. Det finns bara en kartong kvar. Han tar tag i den. Synar den noga för att försäkra sig om att det är rätt produkt. Provocerande noga. Kotlettfrilla har det aset också, som lök på laxen. Jag står samtidigt som ett fån två meter från honom och är nära att utbrista "Ska du ha den där? Annars är jag intresserad av den". Men han tar den. Loppet känns kört, men för säkerhets skull går jag ändå till en expedit och frågar om de har fler gåstolar. Som väntat har de inte det. "Men vi har en som vi satte upp i morse", säger expediten. Den hade jag inte sett. Men tillsammans med expediten går jag bort till det som nyss var min otursplats och får mycket riktigt se ett demo-ex som jag snabbt tar tag i. I samma stund som jag lägger vantarna på stolen smyger en tant fram till expediten och frågar "var det där den sista?". Lycka! Från maxad otur till maxad tur på en minut.
Tilda tyckte att lek- och gåstolen var rolig, trots att hon inte riktigt nådde ner med båda fötterna till golvet.
Lite senare lyckades vi dessutom få tag i sista exemplaret av en schäslong som vi fick byta till oss mot vår ordinarie schäslong som brakat ihop. :)
"God morgon"
"God morgon", sa gubben när han gick på bussen. Fy fan vad svinigt! Han sa så bara för att håna mig, det såg jag på honom. Jag hade ju plågat mig upp ur sängen sex timmar tidigare. God morgon - my ass.
onsdag, december 17, 2008
Vardagsdramatik på jobbet
Jo, jag hade ett utkast om "vardagsdramatik" på jobbet som jag tänkte var värt en publicering, även om det nu är lite inaktuellt.
För några veckor sedan hade jag en vecka då det hände lite olika, mer eller mindre dramatiska saker.
Det mest dramatiska, för mig, som hände var att jag var 40 cm från att frontalkrocka.
Det var en snöig dag. Vissa delar av en busslinje som jag körde var indragna. Det låg mycket snö på sidorna av vägen, men där jag körde, på en liten lokalväg på landsbygden (jo, det finns landsbygd i Stockholms kranskommuner) var det plogat. Jag hade inte märkt av halkan så värst mycket under dagen. När jag kommer mot en kurva ser jag en traktor med plog i kurvan. Jag bromsar försiktigt, men i stället för att sakta in fortsätter bussen glida framåt, och det går inte att svänga med i kurvan. Traktorföraren märker vad som händer och börjar tokbromsa, vilket jag också gör. En känsla av att allt nu går åt helvete infinner sig. Men vi får ner farten båda två ganska bra och jag hinner tänka att det var tur att vi fick ner farten så pass bra när vi nu krockar, för krocka kommer vi att göra. Men när vi slutat glida emot varandra har vi undvikit en frontalkrock, eller vad man kallar det när min front höll på att krocka mot hans hörn av fordonet, med cirka 40 cm. Jag är inte svettig i pannan, men gör ändå en symbolisk gest, där jag låtsas torka bort svett ur pannan. Traktorföraren gör likadant och vi ler lättat mot varandra. Kort därefter är jag framme vid ändhållplatsen och märker att mina händer darrar. Ringer sedan frugan och berättar vad som hänt.
En annan dag, vid ett stort köpcentrum, kommer en kvinnlig passagerare fram till mig med en pojke på två-tre år i famnen. Hon säger att han är borttappad, hans föräldrar finns inte på bussen. "Är det sant?", frågar jag. Det hade jag aldrig varit med om under alla år i yrket. Jag gör ett anrop till trafikledningen och det visar sig att de redan fått ett anrop av en bussförare som blivit kontaktad av pojkens föräldrar. Jag talar om för mina passagerare vad som har hänt. Kvinnan som höll pojken i famnen har gått av bussen och jag ser att pojken sitter själv på golvet i mittgången. Jag försöker lugna honom och berättar att vi har fått tag i hans föräldrar. Men han är för liten för att riktigt förstå. Han kommer fram och ställer sig vid framdörren och ser allmänt förstörd ut. En annan kvinna kommer fram och försöker trösta honom, men han börjar snart gråta. Under tiden har jag fått reda på att bussen med föräldrarna finns 500 meter bort och börjar rulla försiktigt ditåt, eftersom pojken står kvar vid framdörren, med den hukande kvinnan bredvid sig. När jag kommer fram till hållplatsen där föräldrarna står kastar sig den gråtande pojken i famnen på den likaså gråtande mamman och uppdraget är framgångsrikt avklarat. Några timmar senare träffar jag föraren av den andra bussen som berättar att paniken var nära hos föräldrarna.
En annan dag var det en alkis som ramlade ombord på min buss. Han sa att han inte hade någon biljett men undrade om han kunde åka med ändå. Jag sa då att han fick gå till Pressbyrån och köpa biljett. Men det ville han inte, trots att han hade en hundring i fickan, som han sa. Efter visst käbblande fram och tillbaka sa han "äh, jag går på, du får anmäla mig om du vill". I 99 fall av 100 hade jag lagt ner och slutat kämpa vid det laget. Jag är ju ingen väktare och har varken betalt, befogenheter eller utrustning för att ta till handgripligheter. Men väktare var just vad jag såg 10 meter utanför bussen. Jag tutade, de tittade upp och jag vinkade till mig dem. Sedan kom de ombord och kastade av alkisen. 1-0 till Cliff.
Jag vill poängtera att jag inte alltid är övernitisk. Det händer att folk får åka med trots att de inte har tillräckligt med kuponger eller ens något färdbevis överhuvudtaget. Men det beror på situationen och hur de beter sig. Ödmjukhet och ärlighet lönar sig mer än att försöka luras eller vara dryg, kan man säga.
En annan dag blev jag tilldelad en buss där den invändiga termometern visade på 0 grader. Vid 5 grader eller lägre vid vagnuttag (bussar kallas vagnar i detta sammanhang) har man rätt att få en annan buss. Jag gjorde ett anrop till trafikledningen och fick det "skämtsamma" rådet att värma bussen med min kroppsvärme. Sedan sa trafikledaren att bussen skulle bli varm efter 15-20 minuters körning. Men jag stod på mig och sa att "det finns faktiskt regler av en anledning". Då slapp jag bussen och fick komma in i värmen i depån, eftersom det inte fanns några andra lediga vagnar med rätt temperatur. När jag kom in sa jag till trafikledaren att "jag har ett kylskåp hemma som du kan få komma och sitta i. Det är varmare än den där bussen". Några timmar senare pratade jag med en kollega som hade fått en svinkall buss på morgonen och kört i två timmar med den utan att den blivit varm. Han hade klagat till trafikledningen men inte stått på sig. Trafikledaren hade sagt "du dör inte av det" (kylan).
Samma vecka var det en liten kille, kanske runt 11 år gammal, som utförde ett sattyg som egentligen inte var så dramatiskt, men ändå upprörande. Intill vägen som jag körde på ligger en skola med stängsel mot vägen. Killen håller i en hink med sand. Maktlöst ser jag på medan killen kastar hinken över stängslet och mot sidan av bussen. En dov duns hörs och för en sekund tänker jag tanken att stanna mitt på vägen, lägga i handbromsen och rusa efter ungjäveln. Men det är ju lönlöst. Stängslet och bristen på befogenheter sätter stopp för de planerna. 1-0 till ungjäveln.
För några veckor sedan hade jag en vecka då det hände lite olika, mer eller mindre dramatiska saker.
Det mest dramatiska, för mig, som hände var att jag var 40 cm från att frontalkrocka.
Det var en snöig dag. Vissa delar av en busslinje som jag körde var indragna. Det låg mycket snö på sidorna av vägen, men där jag körde, på en liten lokalväg på landsbygden (jo, det finns landsbygd i Stockholms kranskommuner) var det plogat. Jag hade inte märkt av halkan så värst mycket under dagen. När jag kommer mot en kurva ser jag en traktor med plog i kurvan. Jag bromsar försiktigt, men i stället för att sakta in fortsätter bussen glida framåt, och det går inte att svänga med i kurvan. Traktorföraren märker vad som händer och börjar tokbromsa, vilket jag också gör. En känsla av att allt nu går åt helvete infinner sig. Men vi får ner farten båda två ganska bra och jag hinner tänka att det var tur att vi fick ner farten så pass bra när vi nu krockar, för krocka kommer vi att göra. Men när vi slutat glida emot varandra har vi undvikit en frontalkrock, eller vad man kallar det när min front höll på att krocka mot hans hörn av fordonet, med cirka 40 cm. Jag är inte svettig i pannan, men gör ändå en symbolisk gest, där jag låtsas torka bort svett ur pannan. Traktorföraren gör likadant och vi ler lättat mot varandra. Kort därefter är jag framme vid ändhållplatsen och märker att mina händer darrar. Ringer sedan frugan och berättar vad som hänt.
En annan dag, vid ett stort köpcentrum, kommer en kvinnlig passagerare fram till mig med en pojke på två-tre år i famnen. Hon säger att han är borttappad, hans föräldrar finns inte på bussen. "Är det sant?", frågar jag. Det hade jag aldrig varit med om under alla år i yrket. Jag gör ett anrop till trafikledningen och det visar sig att de redan fått ett anrop av en bussförare som blivit kontaktad av pojkens föräldrar. Jag talar om för mina passagerare vad som har hänt. Kvinnan som höll pojken i famnen har gått av bussen och jag ser att pojken sitter själv på golvet i mittgången. Jag försöker lugna honom och berättar att vi har fått tag i hans föräldrar. Men han är för liten för att riktigt förstå. Han kommer fram och ställer sig vid framdörren och ser allmänt förstörd ut. En annan kvinna kommer fram och försöker trösta honom, men han börjar snart gråta. Under tiden har jag fått reda på att bussen med föräldrarna finns 500 meter bort och börjar rulla försiktigt ditåt, eftersom pojken står kvar vid framdörren, med den hukande kvinnan bredvid sig. När jag kommer fram till hållplatsen där föräldrarna står kastar sig den gråtande pojken i famnen på den likaså gråtande mamman och uppdraget är framgångsrikt avklarat. Några timmar senare träffar jag föraren av den andra bussen som berättar att paniken var nära hos föräldrarna.
En annan dag var det en alkis som ramlade ombord på min buss. Han sa att han inte hade någon biljett men undrade om han kunde åka med ändå. Jag sa då att han fick gå till Pressbyrån och köpa biljett. Men det ville han inte, trots att han hade en hundring i fickan, som han sa. Efter visst käbblande fram och tillbaka sa han "äh, jag går på, du får anmäla mig om du vill". I 99 fall av 100 hade jag lagt ner och slutat kämpa vid det laget. Jag är ju ingen väktare och har varken betalt, befogenheter eller utrustning för att ta till handgripligheter. Men väktare var just vad jag såg 10 meter utanför bussen. Jag tutade, de tittade upp och jag vinkade till mig dem. Sedan kom de ombord och kastade av alkisen. 1-0 till Cliff.
Jag vill poängtera att jag inte alltid är övernitisk. Det händer att folk får åka med trots att de inte har tillräckligt med kuponger eller ens något färdbevis överhuvudtaget. Men det beror på situationen och hur de beter sig. Ödmjukhet och ärlighet lönar sig mer än att försöka luras eller vara dryg, kan man säga.
En annan dag blev jag tilldelad en buss där den invändiga termometern visade på 0 grader. Vid 5 grader eller lägre vid vagnuttag (bussar kallas vagnar i detta sammanhang) har man rätt att få en annan buss. Jag gjorde ett anrop till trafikledningen och fick det "skämtsamma" rådet att värma bussen med min kroppsvärme. Sedan sa trafikledaren att bussen skulle bli varm efter 15-20 minuters körning. Men jag stod på mig och sa att "det finns faktiskt regler av en anledning". Då slapp jag bussen och fick komma in i värmen i depån, eftersom det inte fanns några andra lediga vagnar med rätt temperatur. När jag kom in sa jag till trafikledaren att "jag har ett kylskåp hemma som du kan få komma och sitta i. Det är varmare än den där bussen". Några timmar senare pratade jag med en kollega som hade fått en svinkall buss på morgonen och kört i två timmar med den utan att den blivit varm. Han hade klagat till trafikledningen men inte stått på sig. Trafikledaren hade sagt "du dör inte av det" (kylan).
Samma vecka var det en liten kille, kanske runt 11 år gammal, som utförde ett sattyg som egentligen inte var så dramatiskt, men ändå upprörande. Intill vägen som jag körde på ligger en skola med stängsel mot vägen. Killen håller i en hink med sand. Maktlöst ser jag på medan killen kastar hinken över stängslet och mot sidan av bussen. En dov duns hörs och för en sekund tänker jag tanken att stanna mitt på vägen, lägga i handbromsen och rusa efter ungjäveln. Men det är ju lönlöst. Stängslet och bristen på befogenheter sätter stopp för de planerna. 1-0 till ungjäveln.
tisdag, december 16, 2008
Första fiolen
söndag, december 14, 2008
Mera godis till bussförarna!
Häromdagen var det en tant som lade en karamell på stämpelbrädan när hon kom ombord på min buss. Mycket trevligt initiativ, tycker jag! Det gav mig också idén att detta måste spridas! Tänk vad mycket bättre stämning på bussarna det skulle bli om fler anammade detta! Dessutom är det ju så att bussföraryrket sägs vara ett serviceyrke. Och i serviceyrken hör det till med dricks, eller hur? Därför uppmanar jag er alla som läser detta att ta som vana att lägga en godisbit på bussförarens stämpelbräda varje gång ni stiger på en buss! Och uppmuntra era vänner att göra likadant! Vem vet, detta kanske kan växa till en stor grej, en massrörelse! Folk på besök från landsorten eller utlandet kommer att prata om denna unika företeelse, som kommer att vara ytterligare en sak som sätter Stockholm på världskartan!
Några saker att komma ihåg bara:
1) Godiset bör helst vara inplastat.
2) Godiset får gärna vara Geisha eller Fazermint. "Finchoklad" går också bra.
3) Pengar går också bra.
Några saker att komma ihåg bara:
1) Godiset bör helst vara inplastat.
2) Godiset får gärna vara Geisha eller Fazermint. "Finchoklad" går också bra.
3) Pengar går också bra.
fredag, december 12, 2008
Biljettskandaler!
Redan nu kan man köpa biljetter till SM-finalen i bandy och det är jättedumt! Visst, det är kanske bra för dem som inte bryr sig vilka lag som går till final. Den publik som bara vill gå dit och mysa lite, känna på den "speciella stämningen på SM-finalen i bandy". Men för de flesta vettiga människor som vill se en SM-final med sitt favoritlag, men som inte är lika intresserade av andra lag, är det förstås inte intressant att köpa en biljett till finalen redan nu, när slutspelet inte ens har börjat. Nu riskerar massor av rikiga bandysupportrar att gå miste om att se sitt favoritlag i finalen, bara för att vissa "mysnissar" redan köpt biljett. Ja, om de inte chansar på att köpa biljett redan nu förstås. Men det kan ju vara det samma som att slänga pengarna i sjön.
För övrigt hatar jag nasare som slutsålt.se och andra liknande ulvar i fårakläder. De är inget annat än en sorts förfinade svartabörshajar som låtsas vara riktiga välgörare som kan erbjuda biljetter till utsålda evenemang. Mot ett rejält påslag förstås. Märkligt att deras verksamhet är tillåten.
För övrigt hatar jag nasare som slutsålt.se och andra liknande ulvar i fårakläder. De är inget annat än en sorts förfinade svartabörshajar som låtsas vara riktiga välgörare som kan erbjuda biljetter till utsålda evenemang. Mot ett rejält påslag förstås. Märkligt att deras verksamhet är tillåten.
tisdag, december 09, 2008
Hammarby!
Jag är ju i första hand en fotbollssupporter till Hammarby. Men vi kan säga att jag lägger upp Victory, av det utomordentligt duktiga coverbandet AB/CD (ni kan nog gissa på bandnamnet vilka som är deras förebilder), för att fira Hammarbys bandyseger ikväll över Villa/Lidköping. Hur som helst är det en bra låt som även ni som ännu inte har konverterat till den enda sanna läran kan uppskatta.
Här är en bild på Tilda från 31 augusti. Som synes pappas flicka, som hört bajensånger sedan hon låg i mammas mage. Senast igår fortsatte jag med indoktr... eh, sjungandet, med hjälp av hennes gröna Bajen-nalle som dansare.
Här är en bild på Tilda från 31 augusti. Som synes pappas flicka, som hört bajensånger sedan hon låg i mammas mage. Senast igår fortsatte jag med indoktr... eh, sjungandet, med hjälp av hennes gröna Bajen-nalle som dansare.
måndag, december 08, 2008
söndag, december 07, 2008
Basketbollen
Som jag skrev igår har jag svårt att slänga gamla prylar som har en historia att berätta. Men jag har nu kommit på en lösning för en sådan gammal pryl. Jag ska helt enkelt blogga om prylen, eller trofén snarare, så kan jag slänga den med frid i sinnet sedan.
Här nedan ser ni min vinst från Gröna Lund i somras. Det är en väldigt stor basketboll, även om den sjunkit ihop då luften pyst ut. Jag vann den efter att ha satt en boll i en trång basketkorg - på första försöket förstås.
Basketbollen fick sedan hänga med på stan. Den studsade väldigt högt när man kastade ner den på gatan från Hornsgatspuckeln... Efter det tog jag in den på en väldigt välbefolkad och trång krog. Jag menar, vad gör man inte för att få uppmärksamhet (skojar bara...men visst fick jag uppmärksamhet)?
Lite senare, när jag stod utanför krogen och ringde, måste antingen en olycka eller ett attentat ha skett. För när jag kom tillbaka hade det pyst ut jättemycket luft. Men det var svårt att misstänka någon, eftersom alla i vårt sällskap var trevliga. Tråkigt och konstigt. Även om det hade varit väldigt svårt att hitta en basketkorg i passande storlek hade det varit roligt att släppa bollen från sjätte våningen, som jag bor på.
Hej då basketbollen, var stark när du slängs in i avfallskvarnens obarmhärtiga käftar.
Här nedan ser ni min vinst från Gröna Lund i somras. Det är en väldigt stor basketboll, även om den sjunkit ihop då luften pyst ut. Jag vann den efter att ha satt en boll i en trång basketkorg - på första försöket förstås.
Basketbollen fick sedan hänga med på stan. Den studsade väldigt högt när man kastade ner den på gatan från Hornsgatspuckeln... Efter det tog jag in den på en väldigt välbefolkad och trång krog. Jag menar, vad gör man inte för att få uppmärksamhet (skojar bara...men visst fick jag uppmärksamhet)?
Lite senare, när jag stod utanför krogen och ringde, måste antingen en olycka eller ett attentat ha skett. För när jag kom tillbaka hade det pyst ut jättemycket luft. Men det var svårt att misstänka någon, eftersom alla i vårt sällskap var trevliga. Tråkigt och konstigt. Även om det hade varit väldigt svårt att hitta en basketkorg i passande storlek hade det varit roligt att släppa bollen från sjätte våningen, som jag bor på.
Hej då basketbollen, var stark när du slängs in i avfallskvarnens obarmhärtiga käftar.
lördag, december 06, 2008
Ny kunskap
"Man behöver inte vara fin i kanten, men det finns faktiskt något som heter ful i kanten."
Fru Hanger
Fru Hanger
Gamla prylar
Fram till idag har jag publicerat 706 inlägg på denna blogg. Dessutom har jag 165 utkast som ligger och skräpar i utkast-mappen. Plus ett gäng bloggutkast i mobilen. De flesta utkasten har inte blivit ratade, utan det har bara blivit så att jag inte har färdigställt dem och publicerat dem. Några är faktiskt rätt bra (andra är förstås inte lika bra). Funderar på att börja med lite återvinning.
Det är precis som med gamla prylar för mig. Jag har väldigt svårt för att slänga saker. Allting har ju sin egen historia som oftast är värd att berättas, tycker jag.
Vissa säger att det man inte använt på länge behöver man inte - det kan man slänga. Och visst är det så. Man behöver inte någonting som man inte använt på länge. Men det utesluter inte att man kan få användning för det.
Det behöver inte vara ett problem att samla på sig saker. Men det kan vara ett problem att inte avsluta projekt, att inte komma i mål.
Det är precis som med gamla prylar för mig. Jag har väldigt svårt för att slänga saker. Allting har ju sin egen historia som oftast är värd att berättas, tycker jag.
Vissa säger att det man inte använt på länge behöver man inte - det kan man slänga. Och visst är det så. Man behöver inte någonting som man inte använt på länge. Men det utesluter inte att man kan få användning för det.
Det behöver inte vara ett problem att samla på sig saker. Men det kan vara ett problem att inte avsluta projekt, att inte komma i mål.
Det är ett barn i ventilen
Middag i köket. Plötsligt hörs ett barnskrik. Vi spetsar öronen, men kommer snart fram till att det inte kommer från Tilda, som ligger och sussar i sovrummet. "Det är ett barn i ventilen", säger hustrun. Ändå gör varken hon eller jag minsta ansats till att ringa 112, Ghostbusters eller The Hoff.
torsdag, december 04, 2008
onsdag, december 03, 2008
Broder Glasvegas
När jag hörde den här låten, från 14:e till 45 sekunden, var jag övertygad om att det var Broder Daniel. Låter så mycket som deras sound, i alla fall i mina öron.
Dottern tycker förresten om att "spela" maraccas nu, oavsett om det handlar om att kompa Broder Daniel eller bara slå med den på sitt matstolsbord.
Dottern tycker förresten om att "spela" maraccas nu, oavsett om det handlar om att kompa Broder Daniel eller bara slå med den på sitt matstolsbord.
tisdag, december 02, 2008
BAR PERSONAL
Igår när jag var och åt lunch såg jag en lapp på insidan av baren som vände sig till "BAR PERSONAL", och så var det något meddelande under med små bokstäver som jag inte kunde läsa.
De som stod i baren var dock helt påklädda.
De som stod i baren var dock helt påklädda.
söndag, november 30, 2008
Finn sex fel - i två meningar
När jag ser detta inser jag att det tydligen krävs en kompetens som jag inte besitter för att få ett skrivbordsjobb inom företaget som jag jobbar på...
(Klicka på bilden för större version).
P.S. Om man är petig kan man hitta åtta fel.
Fotnot: Tack Agip för fyndet.
fredag, november 28, 2008
Kompisar från förr
Facebook kan vara riktigt intressant ibland. Fejjan ger en chansen att se kompisar från förr som man inte har träffat på väldigt länge. Vissa har utvecklats från fula ankungar till vackra svanar. Andra har kanske inte utvecklats... så mycket, om man säger så. I alla fall inte om man ska döma efter vissa foton.
Här är en kompis som jag kände från fyra till sju års ålder och som jag hittade på Facebook förra veckan (det är han i mitten):
Men för att vara lite mer nyanserad vill jag säga till killens försvar att man måste få spexa till det ibland och att det inte är han själv som lagt ut fotot till allmänt beskådande. Det är en sak man får tänka på idag: Allt man gör kan hamna på Internet med namngivning. Och dem man mest bör frukta är ens egna, klåfingriga vänner.
Här är en kompis som jag kände från fyra till sju års ålder och som jag hittade på Facebook förra veckan (det är han i mitten):
Men för att vara lite mer nyanserad vill jag säga till killens försvar att man måste få spexa till det ibland och att det inte är han själv som lagt ut fotot till allmänt beskådande. Det är en sak man får tänka på idag: Allt man gör kan hamna på Internet med namngivning. Och dem man mest bör frukta är ens egna, klåfingriga vänner.
onsdag, november 26, 2008
Syftningsfel
"Babysimma på egen hand" står visst som påminnelse i min mobiltelefon. Ja, det vore en syn det...
tisdag, november 25, 2008
Redaktionsmöte
Om en minut ska jag gå iväg till mitt första redaktionsmöte. Känner mig löjligt nervös i förhållande till tidningens storlek.
onsdag, november 19, 2008
Snällt av mig att byta blöja på dottern
I somras var vi och hälsade på min moster och hennes man i deras sommarhus. När jag tog hand om ett blöjbyte mitt under en middag sa mostern "vad snäll han är" om mig till den då blivande frugan... Lite gammalmodig syn på könsrollerna kan tyckas. Blivande frugan svarade förstås att det är mitt barn också.
Jag kom att tänka på mosterns replik igår när jag var hemma och tog hand om Tilda medan frugan var på puben med ett gäng andra nyblivna mammor. Fatta vilken hjälte min moster hade tyckt att jag var! Fast om det är någon som är hjälte här hemma är det ju frugan, som tar huvudansvaret för både hem och barn, även om det var ett undantag några få timmar igår. Och om någon undrar: jo, jag ska vara föräldraledig själv flera månader nästa år.
Jag kom att tänka på mosterns replik igår när jag var hemma och tog hand om Tilda medan frugan var på puben med ett gäng andra nyblivna mammor. Fatta vilken hjälte min moster hade tyckt att jag var! Fast om det är någon som är hjälte här hemma är det ju frugan, som tar huvudansvaret för både hem och barn, även om det var ett undantag några få timmar igår. Och om någon undrar: jo, jag ska vara föräldraledig själv flera månader nästa år.
Glad och trevlig
"Du ser så glad och trevlig ut" utbrast en tant idag, strax efter att hon gått ombord på min buss. Inte illa för en förare med "negativ attityd"...
tisdag, november 18, 2008
Mötet med chefen
Igår när jag la mig för att somna var jag så uppjagad och fokuserad på tankarna på mötet med chefen att jag bara låg och tänkte på det och vad jag skulle säga. Efter att ha legat vaken i en och en halv timme gick jag upp och skrev upp några tankar jag hade utöver de som jag redan antecknat. Sov sedan i en och en halv timme innan jag vaknade och låg vaken ett tag till. Sov sedan tills väckarklockan ringde 03.55. Sammanlagt blev det cirka tre timmars sömn. På morgonen vaknade jag alldeles svettig trots mitt tunna täcke. Frugan sa senare att täcket var alldeles blött. Det ska mycket till för att jag ska reagera så där.
Jobbade bara halvdag eftersom vi hade ett gruppmöte kl 10. Kändes bra att köra lite och försöka fokusera på något annat, även om det förstås inte gick att koppla bort. Blev mer illamående ju längre arbetsdagen gick. Fick prata av mig med en schysst mellanchef som också beklagade sig över chefen. Illamåendet lugnade sig därmed lite och jag kunde få ner lite lunch innan det var dags för gruppmöte. Gruppmötet gjorde också gott. Bra stämning och lite fokus på annat. Kändes också bra att jag just bokat in mellanchefen och en facklig representant att närvara på mitt möte med chefen. Något som också stärkte mig var de stöttande kommentarer jag fått på bloggen och stödet av frugan, syrran och några kompisar som jag fick igår. Tack ska ni ha!
Hur gick då mötet med chefen? Jo, rätt hyfsat. Jag lyckades inte riktigt få honom att förstå hur illa han betett sig, utan han var mer fokuserad på att jag raljerat om företaget. Mycket riktigt var det enda han hade som grund för sin bedömning om min "negativa attityd" att jag skrivit de där mejlen till honom i somras. På sätt och vis kan man förstå att om han har trettio ansökningar och de flesta namnen är neutrala och anonyma för honom (det finns över 500 förare hos oss), så sticker man ut negativt om man skrivit mejl där man klagar. Han kände inte förtroende för någon som ger ett negativt intryck, som han sa.
Men man hade ju kunnat önska att han verkligen hade bemödat sig om att lära känna personen bakom mejlen lite mer innan han satte en stämpel på mig och märka att jag inte alls är någon negativ person utan tvärtom en serviceminded och bra förare, att han kunde vara professionell nog att ta kritiken på ett bättre sätt och inte så personligt som han gjorde, samt att inse att det är rakryggat och ärligt att komma direkt till chefen med klagomål - inte ett tecken på dålig attityd. Om jag till exempel vore restaurangägare vore jag tacksam om personalen talade om i fall de upptäckt mögel eller en spricka i taket eller liknande. Detta sa jag också till honom.
Han tyckte i alla fall att jag gav ett mer positivt intryck när han fick träffa mig än vad han kände när han bara såg mejlen, att jag var verbal och att jag skrev som "ett skyddsombud skulle kunna ha skrivit" och att vårt gamla groll inte skulle ligga mig till last vid en eventuell nästa sökning till någon tjänst. Han riktade sig också både till mig och fackrepresentanten och tyckte att jag var ett ämne för fackligt arbete. Med bakgrund av vårt möte och min statistik över kundsynpunkter, skador och annat menade han också att jag säkert är en bra förare som tar väl hand om mina passagerare.
Även om det känns surt att jag ändå inte får det jobb jag sökte och att chefen och jag inte möttes hela vägen (vilket jag i och för sig inte hade förväntat mig heller), kändes det i alla fall bra efteråt att ha stått upp bra för sig själv, visat att jag inte tar skit hur som helst och att jag ändå fick en viss förståelse. Kände mig fysiskt och psykiskt trött, men glad att ha det jobbiga överstökat och var stolt över mig själv när jag åkte hem.
Nu vill jag bara blogga om oseriösa, roliga grejer igen!
Jobbade bara halvdag eftersom vi hade ett gruppmöte kl 10. Kändes bra att köra lite och försöka fokusera på något annat, även om det förstås inte gick att koppla bort. Blev mer illamående ju längre arbetsdagen gick. Fick prata av mig med en schysst mellanchef som också beklagade sig över chefen. Illamåendet lugnade sig därmed lite och jag kunde få ner lite lunch innan det var dags för gruppmöte. Gruppmötet gjorde också gott. Bra stämning och lite fokus på annat. Kändes också bra att jag just bokat in mellanchefen och en facklig representant att närvara på mitt möte med chefen. Något som också stärkte mig var de stöttande kommentarer jag fått på bloggen och stödet av frugan, syrran och några kompisar som jag fick igår. Tack ska ni ha!
Hur gick då mötet med chefen? Jo, rätt hyfsat. Jag lyckades inte riktigt få honom att förstå hur illa han betett sig, utan han var mer fokuserad på att jag raljerat om företaget. Mycket riktigt var det enda han hade som grund för sin bedömning om min "negativa attityd" att jag skrivit de där mejlen till honom i somras. På sätt och vis kan man förstå att om han har trettio ansökningar och de flesta namnen är neutrala och anonyma för honom (det finns över 500 förare hos oss), så sticker man ut negativt om man skrivit mejl där man klagar. Han kände inte förtroende för någon som ger ett negativt intryck, som han sa.
Men man hade ju kunnat önska att han verkligen hade bemödat sig om att lära känna personen bakom mejlen lite mer innan han satte en stämpel på mig och märka att jag inte alls är någon negativ person utan tvärtom en serviceminded och bra förare, att han kunde vara professionell nog att ta kritiken på ett bättre sätt och inte så personligt som han gjorde, samt att inse att det är rakryggat och ärligt att komma direkt till chefen med klagomål - inte ett tecken på dålig attityd. Om jag till exempel vore restaurangägare vore jag tacksam om personalen talade om i fall de upptäckt mögel eller en spricka i taket eller liknande. Detta sa jag också till honom.
Han tyckte i alla fall att jag gav ett mer positivt intryck när han fick träffa mig än vad han kände när han bara såg mejlen, att jag var verbal och att jag skrev som "ett skyddsombud skulle kunna ha skrivit" och att vårt gamla groll inte skulle ligga mig till last vid en eventuell nästa sökning till någon tjänst. Han riktade sig också både till mig och fackrepresentanten och tyckte att jag var ett ämne för fackligt arbete. Med bakgrund av vårt möte och min statistik över kundsynpunkter, skador och annat menade han också att jag säkert är en bra förare som tar väl hand om mina passagerare.
Även om det känns surt att jag ändå inte får det jobb jag sökte och att chefen och jag inte möttes hela vägen (vilket jag i och för sig inte hade förväntat mig heller), kändes det i alla fall bra efteråt att ha stått upp bra för sig själv, visat att jag inte tar skit hur som helst och att jag ändå fick en viss förståelse. Kände mig fysiskt och psykiskt trött, men glad att ha det jobbiga överstökat och var stolt över mig själv när jag åkte hem.
Nu vill jag bara blogga om oseriösa, roliga grejer igen!
måndag, november 17, 2008
Förbannad, besviken, missförstådd, orättvist behandlad
Idag fick jag bekräftat vad jag hade anat. Min chef är en auktoritär typ som inte tål kritik (ens när det är konstruktiv kritik som inte är riktad mot honom personligen). Jag har valts bort till det jobb jag sökt för att jag har "negativ attityd i samband med vagnbyten" (jag mejlade honom i somras och klagade på att det kändes jobbigt att köra i 35 graders värme på en högt kundbelastad linje i tre timmar och fyrtio minuter med en 19-minuters rast inklämd i mitten) och för att jag "inte jobbat tillräckligt länge" (vilket är ren bullshit, det finns de som bytt jobb både en och två gånger inom företaget på ett år, själv har jag jobbat sedan 2000).
Dessutom tyckte han att jag har "negativ attityd, vilket du visar också nu", då jag ringde och neutralt frågade vad som saknades i min ansökan. Tänk, jag som trodde att det var normalt att få återkoppling på sin ansökan (till saken hör att jag inte fått något svarsbrev på min ansökan, fastän utbildningen till jobbet börjar denna vecka). Han sa också att det inte bara är han själv som valt ut personerna till de utlysta tjänsterna, utan "ledningsgruppen". Så kanske det är, även om jag tror att det är han personligen som sållat bort mig. Men han ville inte svara vilka som tillhör ledningsgruppen.
Han sade ingenting om att jag skulle vara mindre kvalificerad baserat på meriter, vilket jag också har svårt att tro att jag är - särskilt eftersom de sökte sex personer och tre reserver, samt att jag fått höra via kontakter att det, långt efter att jobbet utannonserats, hade gått trögt med att få in bra ansökningar.
Om jag ville prata mer med honom om detta hade han inte tid för tillfället, men jag kunde boka in ett möte med honom om jag ville. Så i morgon ska vi träffas. Önska mig lycka till. Jag räknar inte med någon befordran så länge han sitter kvar på sin post. Men jag hoppas att jag får med allt jag vill ha sagt och att det blir sagt på rätt sätt. Kan vara nog så jobbigt med tanke på anspänningen och att mötet ska äga rum efter en arbetsdag som börjar redan vid 5-snåret i morgon bitti.
Dessutom tyckte han att jag har "negativ attityd, vilket du visar också nu", då jag ringde och neutralt frågade vad som saknades i min ansökan. Tänk, jag som trodde att det var normalt att få återkoppling på sin ansökan (till saken hör att jag inte fått något svarsbrev på min ansökan, fastän utbildningen till jobbet börjar denna vecka). Han sa också att det inte bara är han själv som valt ut personerna till de utlysta tjänsterna, utan "ledningsgruppen". Så kanske det är, även om jag tror att det är han personligen som sållat bort mig. Men han ville inte svara vilka som tillhör ledningsgruppen.
Han sade ingenting om att jag skulle vara mindre kvalificerad baserat på meriter, vilket jag också har svårt att tro att jag är - särskilt eftersom de sökte sex personer och tre reserver, samt att jag fått höra via kontakter att det, långt efter att jobbet utannonserats, hade gått trögt med att få in bra ansökningar.
Om jag ville prata mer med honom om detta hade han inte tid för tillfället, men jag kunde boka in ett möte med honom om jag ville. Så i morgon ska vi träffas. Önska mig lycka till. Jag räknar inte med någon befordran så länge han sitter kvar på sin post. Men jag hoppas att jag får med allt jag vill ha sagt och att det blir sagt på rätt sätt. Kan vara nog så jobbigt med tanke på anspänningen och att mötet ska äga rum efter en arbetsdag som börjar redan vid 5-snåret i morgon bitti.
söndag, november 16, 2008
Mottrafikant och medståndare
Det finns medspelare och motspelare i vårt kära svenska språk.
Däremot finns inte medståndare, motarbetare eller mottrafikant, även om jag tror att de flesta av er förstår vad jag menar med dessa ord.
Självklart känns dessa ord konstiga och ovana då de inte finns idag (det finns också alternativa sätt att uttrycka sig). Men vem vet, kanske kan de införas? Kom ihåg var ni läste dem först. Och det finns säkert fler varianter på med- och mot-ord som skulle kunna uppfinnas.
Apropå nyord var det en Facebook-vän till mig som skrev att han ätit "fådd" paj. Det tyckte jag också var innovativt.
Däremot finns inte medståndare, motarbetare eller mottrafikant, även om jag tror att de flesta av er förstår vad jag menar med dessa ord.
Självklart känns dessa ord konstiga och ovana då de inte finns idag (det finns också alternativa sätt att uttrycka sig). Men vem vet, kanske kan de införas? Kom ihåg var ni läste dem först. Och det finns säkert fler varianter på med- och mot-ord som skulle kunna uppfinnas.
Apropå nyord var det en Facebook-vän till mig som skrev att han ätit "fådd" paj. Det tyckte jag också var innovativt.
fredag, november 14, 2008
Orättvis särbehandling?
Om man misstänker att man har blivit diskriminerad eller orättvist särbehandlad i ett anställningsförfarande - hur tar man reda på om så verkligen är fallet? Man måste ju få något bevis på de konkurrerandes meriter, eller hur? Och vilka möjligheter och rättigheter har man att ta del av dessa bevis? Någon som vet eller har någon kvalificerad gissning?
torsdag, november 13, 2008
Dagens kundberöm
En gubbe kom vid en ändhållplats fram till mig och sa "Om det hade varit fler chaufförer som du hade det varit lite ordning på SL".
Jag vill betona att han inte betonade "lite"...
Jag vill betona att han inte betonade "lite"...
onsdag, november 12, 2008
Alkolåsbussen - ett drama i gryningstimma
Förra veckan blev jag tilldelad en buss med alkolås för första gången. Det vållade mig en hel del problem. Jag blåste och blåste, men alkolåset ville inte acceptera mitt sätt att försöka blidka den. Man kunde nästan tro att jag hade halsat brännvin i ottan, alternativt hyperventilerat bakom en tomkörd etanolbuss med en tungfotad bussförare bakom ratten. Minuter tickade iväg och ökade stressnivån för bussföraren som precis som alltid anlänt till jobbet i sista minuten. Till slut godtog ändå alkolåset min andningsteknik och utandningsluft och önskade mig en trevlig resa i displayen. Lättad men försenad kunde jag köra iväg mot den dagliga plikten.
tisdag, november 11, 2008
Pilatesbollen - i vart och vartannat hem?
Det kanske bara är jag som inte hållit korpgluggarna tillräckligt öppna, men finns verkligen pilatesbollen i "vart och vartannat hem"? Jag är skeptisk. Men det påstås i alla fall så längst ner i denna artikel.
måndag, november 10, 2008
Hyllparadoxen
Hylla kan betyda väldigt olika saker.
En planka i brösthöjd kan vara en hylla.
En planka i brösthöjd kan också vara raka motsatsen till en hylla.
Om ni vill hylla mig för denna insikt är det bara att gå loss i kommentatorsfältet.
En planka i brösthöjd kan vara en hylla.
En planka i brösthöjd kan också vara raka motsatsen till en hylla.
Om ni vill hylla mig för denna insikt är det bara att gå loss i kommentatorsfältet.
lördag, november 08, 2008
fredag, november 07, 2008
Tvärtomfärger
Apropå amerikansk politik: Personligen känns det förvirrande att demokraterna är blå och republikanerna röda. Det hade känts mer naturligt för mig om det var tvärtom.
Fotnot: På Wikipedia står det att både republikanerna och demokraterna har rött, vitt och blått som sina respektive färger. Men på alla kartor där väljarstöd för de båda partierna redovisas representeras demokraterna av blått och republikanerna av rött.
Fotnot: På Wikipedia står det att både republikanerna och demokraterna har rött, vitt och blått som sina respektive färger. Men på alla kartor där väljarstöd för de båda partierna redovisas representeras demokraterna av blått och republikanerna av rött.
onsdag, november 05, 2008
Just another white president...
Idag valdes ännu en vit man till president för USA. Barack Obama blir därmed den 44:e presidenten i ordningen, där alla har varit vita män. Det börjar bli tröttsamt. Men den vite Obama var ändå på många sätt att föredra framför den andre vite presidentkandidaten, John McCain - inte för hudfärgens skull, utan för politikens.
För den som tycker att den vite Obama ser lite... solbränd ut kan jag berätta att det beror på att han skaffade sig en rejäl grundbränna under sin uppväxt på Hawaii. Det vet ju alla hur solbrända surfare från Hawaii är.
Men nu har väl ändå den gode Cliff gått och slagit sig, tänker du kanske. Nej, jag menar att Obama visst kan kallas för vit. Åtminstone om man, som så många gånger redan gjorts, kan kalla honom för svart. Med en vit mamma och med en svart pappa har han minst lika mycket "vitt" i sig. Ändå kallas han hela tiden för svart.
Trots sin vita mamma förstår jag att det ändå, efter lång historia med rasförtryck, känns som en stor framgång för afro-amerikaner att snart ha en president med delvis afrikanskt påbrå. Och jag är den förste att gratulera, även om det största skälet till mina gratulationer är att Obama känns som en bra, kompetent man för presidentämbetet, inte för att han har ett visst påbrå. De signaler som skickas ut i det amerikanska samhället och i hela världen, att en afro-amerikansk man kunnat få ett av de mest statusfyllda (om inte det allra mest statusfyllda) jobben i världen, ska dock inte underskattas. Det kommer troligtvis ge många goda ringar-på-vattnet-effekter.
För den som tycker att den vite Obama ser lite... solbränd ut kan jag berätta att det beror på att han skaffade sig en rejäl grundbränna under sin uppväxt på Hawaii. Det vet ju alla hur solbrända surfare från Hawaii är.
Men nu har väl ändå den gode Cliff gått och slagit sig, tänker du kanske. Nej, jag menar att Obama visst kan kallas för vit. Åtminstone om man, som så många gånger redan gjorts, kan kalla honom för svart. Med en vit mamma och med en svart pappa har han minst lika mycket "vitt" i sig. Ändå kallas han hela tiden för svart.
Trots sin vita mamma förstår jag att det ändå, efter lång historia med rasförtryck, känns som en stor framgång för afro-amerikaner att snart ha en president med delvis afrikanskt påbrå. Och jag är den förste att gratulera, även om det största skälet till mina gratulationer är att Obama känns som en bra, kompetent man för presidentämbetet, inte för att han har ett visst påbrå. De signaler som skickas ut i det amerikanska samhället och i hela världen, att en afro-amerikansk man kunnat få ett av de mest statusfyllda (om inte det allra mest statusfyllda) jobben i världen, ska dock inte underskattas. Det kommer troligtvis ge många goda ringar-på-vattnet-effekter.
tisdag, november 04, 2008
Nils Holgersson
Av de åtta senaste Bajen-matcherna som jag har sett har Bajen inte vunnit en enda. Segrarna mot djurgården och Halmstad missade jag, eftersom jag var på Teneriffa. Självklart gladde jag mig åt de segrarna ändå. Och det är tur att HTV finns, där man kan gotta sig åt sköna derbymål.
Det viktigaste om den underbara krossen av djurgården finns att läsa på annat håll. Själv vill jag bara uppmärksamma det iögonfallande namnet på prisutdelaren från AXA här.
Det viktigaste om den underbara krossen av djurgården finns att läsa på annat håll. Själv vill jag bara uppmärksamma det iögonfallande namnet på prisutdelaren från AXA här.
lördag, november 01, 2008
Mysterier for turist-Cliff
Har inte ni ocksa tankt pa hur sjukt det funkar pa hotell nar det galler nyckelutlamning? Haromdagen stod det en kille i receptionen som jag aldrig sett forut. Anda var det bara att saga "134 please", sa fick jag nyckeln till vart hotellrum. Jag skulle ju kunna vara vem som helst egentligen.
Nastan lika konstigt funkar bagageutlamningen pa flygplatserna. Vem som helst kan ju grabba tag i ens vaska och dra. Dar har man forvisso oftast lite koll, men inte alltid.
Nastan lika konstigt funkar bagageutlamningen pa flygplatserna. Vem som helst kan ju grabba tag i ens vaska och dra. Dar har man forvisso oftast lite koll, men inte alltid.
måndag, oktober 27, 2008
Atlanten vid medelhavslandets kust
Idag badade vi i Atlanten fastan vi befinner oss i vad som brukar kallas for ett "medelhavsland". Blev ordentligt spolad av kraftiga vagor och hittade vulkansand under pungen i duschen.
Hyrde en bil pa tva minuter. Skum, rodogd, men overkligt schysst biluthyrarsnubbe. Han gav oss direkt ett pris pa 25 euro per dag trots att det ordinarie priset var 38 euro och vi inte gjorde en tillstymmelse till att pruta. Dessutom kor de bilen till hotellet och allt vi behover gora ar att vanta i lobbyn. Han kollade inte ens vara korkort. Verkar nastan for bra for att vara sant. Vad ar haken?
Laser just nu "En serietecknares dagbok" av Martin Kellerman (mannen bakom Rocky). Grymt bra! Samma harliga satt att uttrycka sig som i serien, fast nu med mer utrymme.
Annars ar jag pissed off just nu, eftersom jag just sag pa mejlen att det verkar som att jag av nagon underlig anledning inte kommer fa skrivbordstjansten som jag sokt inom bussforetaget dar jag jobbar. Misstanker att allt inte gatt ratt tillvaga i ansokningsprocessen.
Well well, i morgon ska vi upp i bergen (apropa det: kolla inlagget "Packat och kliché" som jag skrev ganska nyligen...) och det blir sakert trevligt.
Hyrde en bil pa tva minuter. Skum, rodogd, men overkligt schysst biluthyrarsnubbe. Han gav oss direkt ett pris pa 25 euro per dag trots att det ordinarie priset var 38 euro och vi inte gjorde en tillstymmelse till att pruta. Dessutom kor de bilen till hotellet och allt vi behover gora ar att vanta i lobbyn. Han kollade inte ens vara korkort. Verkar nastan for bra for att vara sant. Vad ar haken?
Laser just nu "En serietecknares dagbok" av Martin Kellerman (mannen bakom Rocky). Grymt bra! Samma harliga satt att uttrycka sig som i serien, fast nu med mer utrymme.
Annars ar jag pissed off just nu, eftersom jag just sag pa mejlen att det verkar som att jag av nagon underlig anledning inte kommer fa skrivbordstjansten som jag sokt inom bussforetaget dar jag jobbar. Misstanker att allt inte gatt ratt tillvaga i ansokningsprocessen.
Well well, i morgon ska vi upp i bergen (apropa det: kolla inlagget "Packat och kliché" som jag skrev ganska nyligen...) och det blir sakert trevligt.
torsdag, oktober 23, 2008
EXTRA: Fru Hanger ar numera akta!
"Akta" i rubriken ska forstas liksom manga andra ord har ha "two pricks" ovanfor sig. For jag har alldeles nyligen gjort den oakta fru Hanger till en arbar, akta fru!
I lordags gifte vi oss i storsta hemlighet pa Arlanda och drog dagen efter till Los Gigantes, Teneriffa, dar jag nu sitter pa ett Internet-cafe.
Teneriffa ar bra, det finns vulkaner, fin natur, delfiner, valar och manga plusgrader har.
Over and out!
I lordags gifte vi oss i storsta hemlighet pa Arlanda och drog dagen efter till Los Gigantes, Teneriffa, dar jag nu sitter pa ett Internet-cafe.
Teneriffa ar bra, det finns vulkaner, fin natur, delfiner, valar och manga plusgrader har.
Over and out!
torsdag, oktober 16, 2008
Kissa och sova (men inte samtidigt)
Några saker jag visste om mig själv men som förstärktes idag:
Man vet att man är ganska etablerad i ett parförhållande när det känns helt okej att leja sambon till att promenera till husläkarmottagningen med ens urinprov. Inte det mest romantiska, men helt klart en kärlekshandling - från sambons sida alltså.
Man vet också att man sover rätt hårt när man i efterhand får reda på att den utelåsta sambon har ringt på dörren i en kvart utan att man vaknat (och tvingats amma i trapphuset och åka iväg och shoppa utan en själv).
Man vet att man är ganska etablerad i ett parförhållande när det känns helt okej att leja sambon till att promenera till husläkarmottagningen med ens urinprov. Inte det mest romantiska, men helt klart en kärlekshandling - från sambons sida alltså.
Man vet också att man sover rätt hårt när man i efterhand får reda på att den utelåsta sambon har ringt på dörren i en kvart utan att man vaknat (och tvingats amma i trapphuset och åka iväg och shoppa utan en själv).
tisdag, oktober 14, 2008
Upptåget och Postgången
Hörde på radion idag om Upptåget. Ett tåg som går mellan Gävle och Upplands Väsby. Man kan tänka sig att det händer mycket bus på det tåget.
Lite senare såg jag ett kvitto från Systembolaget i Solna som sambon lämnat på databordet. Systembolaget hade adressen Postgången 28 och man kan fundera på om man kan returnera en dålig vinare med postgången till Postgången.
Lite senare såg jag ett kvitto från Systembolaget i Solna som sambon lämnat på databordet. Systembolaget hade adressen Postgången 28 och man kan fundera på om man kan returnera en dålig vinare med postgången till Postgången.
Packat och kliché
En reporter för Packat och klart åker till ett resmål med populär strand, men väljer att i stället åka upp i bergen för att se mer av "det riktiga (fyll i här med valfritt resmål)". Känns det igen? Ikväll var det dags igen. Henry Chu åkte till Marocko, men valde bort stranden för att ta sig upp i Atlasbergen. Och det är absolut inget fel med detta koncept (jag har själv varit på utflykt i Atlasbergen). Det känns bara som en kliché. Vore det inte smått befriande om vi i stället fick se Henry leka strandraggare, pierca naveln och supa sig karatefull i ensamhet på hotellrummet?
Men vem är jag att klaga? På min nästa charterresa ska jag självklart också göra avstickare från turistgettot och ta mig upp i bergen...
Men vem är jag att klaga? På min nästa charterresa ska jag självklart också göra avstickare från turistgettot och ta mig upp i bergen...
fredag, oktober 10, 2008
Musik med fransk anknytning
Vid första anblicken av ovanstående rubrik gissar jag att många rynkar på näsan då de inte har så höga tankar om fransk musik, alternativt inte vet så mycket om den.
Jag vet inte heller så mycket om fransk musik, men började spåna på vad jag känner till för fransk musik och musik med fransk anknytning och tänkte att detta kunde få bli ett blogginlägg.
Eurovisionsschlagerfestivalen var stor för mig när jag var liten. 1989 ställde Schweiz upp med en då internationellt okänd fransk-kanadensiska som blev min favorit i tävlingen med denna låt det året. Hon skulle sedermera bli en megastjärna, men då var jag inte längre intresserad av hennes musik.
Denna superhit börjar med Marseljäsen, Frankrikes nationalsång.
Denna originella låt känns lika luftig och lätt som gruppens namn.
Denna låt framförs av en hemlighetsfull grupp som också har en egen stil.
Denna söta tjej får man väl knappt titta på när man passerat 30 utan att riskera att kallas gubbsjuk, men talangfull är hon onekligen, på flera plan.
Eurotechno är en guilty pleasure för mig, och i denna genre är denna belgiska en stjärna.
Denna struliga svenska har marockanska rötter, vilket kanske förklarar hennes val att göra en låt på franska.
Låttiteln står för franska flickan, vilket får sin förklaring 1 minut och 4 sekunder in i låten.
Slutligen en riktig klassiker som känns mer fransk än alla ovanstående låtarna tillsammans på något sätt.
Sedan känner jag till Vanessa Paradis och Jean-Michael Jarre, men deras låtar platsade inte här.
Fyll gärna på med mer musik med fransk anknytning!
Jag vet inte heller så mycket om fransk musik, men började spåna på vad jag känner till för fransk musik och musik med fransk anknytning och tänkte att detta kunde få bli ett blogginlägg.
Eurovisionsschlagerfestivalen var stor för mig när jag var liten. 1989 ställde Schweiz upp med en då internationellt okänd fransk-kanadensiska som blev min favorit i tävlingen med denna låt det året. Hon skulle sedermera bli en megastjärna, men då var jag inte längre intresserad av hennes musik.
Denna superhit börjar med Marseljäsen, Frankrikes nationalsång.
Denna originella låt känns lika luftig och lätt som gruppens namn.
Denna låt framförs av en hemlighetsfull grupp som också har en egen stil.
Denna söta tjej får man väl knappt titta på när man passerat 30 utan att riskera att kallas gubbsjuk, men talangfull är hon onekligen, på flera plan.
Eurotechno är en guilty pleasure för mig, och i denna genre är denna belgiska en stjärna.
Denna struliga svenska har marockanska rötter, vilket kanske förklarar hennes val att göra en låt på franska.
Låttiteln står för franska flickan, vilket får sin förklaring 1 minut och 4 sekunder in i låten.
Slutligen en riktig klassiker som känns mer fransk än alla ovanstående låtarna tillsammans på något sätt.
Sedan känner jag till Vanessa Paradis och Jean-Michael Jarre, men deras låtar platsade inte här.
Fyll gärna på med mer musik med fransk anknytning!
söndag, oktober 05, 2008
Värre än omänskligt
Såg just Globe Trekker på Travel Channel. Resereportern var bland annat i Stockholm. Alltid kul att se en utomståendes bild av ens hemstad och oss stockholmare.
Ett ställe som reportern besökte i Stockholm var Långholmens gamla fängelse, som numera är vandrarhem. Med förskräckelse konstaterade hon att internerna väcktes 05.30, vilket hon tyckte var "omänskligt". Kändes rätt lustigt, med tanke på att jag börjar jobba 05.42 i morgon. Mobillarmet ringer således runt 04.30. Jag har det alltså värre än en fängelsekund för 100 år sedan...
Och jag förstår att jag framstår som komplett galen då jag sitter och skriver detta 23.50. Men saken är den att jag sov lite grann mitt på dagen idag, varför jag inte är så sovnödig.
Ett ställe som reportern besökte i Stockholm var Långholmens gamla fängelse, som numera är vandrarhem. Med förskräckelse konstaterade hon att internerna väcktes 05.30, vilket hon tyckte var "omänskligt". Kändes rätt lustigt, med tanke på att jag börjar jobba 05.42 i morgon. Mobillarmet ringer således runt 04.30. Jag har det alltså värre än en fängelsekund för 100 år sedan...
Och jag förstår att jag framstår som komplett galen då jag sitter och skriver detta 23.50. Men saken är den att jag sov lite grann mitt på dagen idag, varför jag inte är så sovnödig.
Jag kommer ut
Jag hörde den ultimata "komma ut-låten" på radio idag. Och tanken slog mig att det är banne mig dags för mig att också komma ut. I dryga 31 år har jag levt utan att outta mig, även om många som känner mig lite närmare har kunnat ana vilken läggning jag har. Härmed tillkännager jag därför.... *trumvirvel*....: Jag är heterosexuell!
Låten känns kanske... inte 100 % macho, så att säga. Men man behöver ju verkligen inte vara macho för att vara hetero, om nu någon förvirrad typ läser detta. Det är om inte annat jag själv och Village People tydliga exempel på. Undrar förresten om I´m coming out verkligen handlar om att komma ut med sin sexuella läggning? Hur som helst har den en väldigt passande text för det syftet.
Om man ska vara snäppet allvarligare så är det ju verkligen ingen stor grej att "komma ut" som heterosexuell. Knappast något kontroversiellt. Men detta speglar ju också vilken skillnad det ofta är att komma ut som HBT-person. Det banala, eller rent av löjliga i att komma ut som hetero speglar hur svårt det kan vara att komma ut som homosexuell, bisexuell eller transperson. Ja, som hetero behöver man aldrig ens komma ut, eftersom detta är normen, medan HBT-personer får komma ut många gånger om i alla möjliga nya sociala sammanhang som kantar livets väg. På arbetsplatsen, på festen, i föreningen o s v. Hela tiden får man vara beredd på risken att mötas av intolerans. Som heterosexuell behöver man aldrig tänka på någon sådan risk på grund av sin läggning. Det är värt att tänka på, tycker jag.
Så nu, i solidaritetens namn (och för att jag hörde en så passande låt), kommer jag ut.
Låten känns kanske... inte 100 % macho, så att säga. Men man behöver ju verkligen inte vara macho för att vara hetero, om nu någon förvirrad typ läser detta. Det är om inte annat jag själv och Village People tydliga exempel på. Undrar förresten om I´m coming out verkligen handlar om att komma ut med sin sexuella läggning? Hur som helst har den en väldigt passande text för det syftet.
Om man ska vara snäppet allvarligare så är det ju verkligen ingen stor grej att "komma ut" som heterosexuell. Knappast något kontroversiellt. Men detta speglar ju också vilken skillnad det ofta är att komma ut som HBT-person. Det banala, eller rent av löjliga i att komma ut som hetero speglar hur svårt det kan vara att komma ut som homosexuell, bisexuell eller transperson. Ja, som hetero behöver man aldrig ens komma ut, eftersom detta är normen, medan HBT-personer får komma ut många gånger om i alla möjliga nya sociala sammanhang som kantar livets väg. På arbetsplatsen, på festen, i föreningen o s v. Hela tiden får man vara beredd på risken att mötas av intolerans. Som heterosexuell behöver man aldrig tänka på någon sådan risk på grund av sin läggning. Det är värt att tänka på, tycker jag.
Så nu, i solidaritetens namn (och för att jag hörde en så passande låt), kommer jag ut.
torsdag, oktober 02, 2008
Centralt i Västmanland
Dessa lägenheter finns alltså att köpa för dem som känner sig sugna på att bo centralt i Västmanland. Vilken ort lägenheterna finns i framgår dock ej. Det är tur att man kan ringa för info om denna affärshemlighet.
måndag, september 29, 2008
Förra veckans pucko
Vid en busshållplats står en kille och väntar på bussen. I handen har han några små plastbitar. Det ser ut som bitar av plastfilm - sådan typ som finns runt till exempel cigarettpaket. Dessa plastbitar vill han inte stå och krama i handen längre. Han vill slänga dem. Men han vill inte slänga dem på marken eller i en papperskorg. Nej, i stället går han fram till en gatubrunn och släpper ner plastbitarna i den, fullt omedveten om att denna handling kommer att ge honom utmärkelsen förra veckans pucko och en fet virtuell dumstrut på ett vittnes blogg några dagar senare.
Jag menar, det är ju inte bara själva nedskräpningen i sig som är puckad. Nej, det dummaste är att han måste ha trott att det var bättre att slänga plasten i brunnen än på marken, för annars fanns det ju ingen mening med att gå bort till brunnen. Men jag är tämligen övertygad om att det tvärtom är sämre för miljön att slänga plast i brunnar än på marken, även om inget av alternativen är bra. Och hur som helst är det alltid puckat att skräpa ner. Särskilt när det är helt omotiverat.
Till puckot vill jag säga: Släng inte skräp i brunnen, släng dig i brunnen!
Och om ett annat pucko som slänger saker (eller närmare bestämt människor) i brunnar kan du läsa här.
Jag menar, det är ju inte bara själva nedskräpningen i sig som är puckad. Nej, det dummaste är att han måste ha trott att det var bättre att slänga plasten i brunnen än på marken, för annars fanns det ju ingen mening med att gå bort till brunnen. Men jag är tämligen övertygad om att det tvärtom är sämre för miljön att slänga plast i brunnar än på marken, även om inget av alternativen är bra. Och hur som helst är det alltid puckat att skräpa ner. Särskilt när det är helt omotiverat.
Till puckot vill jag säga: Släng inte skräp i brunnen, släng dig i brunnen!
Och om ett annat pucko som slänger saker (eller närmare bestämt människor) i brunnar kan du läsa här.
onsdag, september 24, 2008
Tänk att få sätta på...
...flickorna på TV2, sjöng Per Gessle en gång i den gyllene tiden. Men nu är det 2008 och dags att ta nya grepp. Punkt fyra i Petras cirkelträning var... innovativ. Men borde inte denna övning varit punkt sex i cirkelträningen? (Klicka på bilderna för större versioner).
tisdag, september 23, 2008
fredag, september 19, 2008
Idol 2008
Som vanligt sitter jag som klistrad och följer auditionerna (eller vad heter det egentligen i plural?) till Idol. Så många drömmar, så många karaktärer, så många röster, så många känslor och så mycket nerver.
En som inte rappade eller rimmade så bra var denna gangstarappare-wannabe. Hans bortförklaring i slutet rimmade däremot väldigt väl med hans hemort: Nödinge.
För övrigt tycker jag att Andreas Carlsson i juryn påminner en hel del om David Faustino (skådis som är evigt förknippad med rollen som Bud Bundy i Våra värsta år).
En som inte rappade eller rimmade så bra var denna gangstarappare-wannabe. Hans bortförklaring i slutet rimmade däremot väldigt väl med hans hemort: Nödinge.
För övrigt tycker jag att Andreas Carlsson i juryn påminner en hel del om David Faustino (skådis som är evigt förknippad med rollen som Bud Bundy i Våra värsta år).
fredag, september 12, 2008
Så kan det gå
Hm, jag var visst lite trött. Skulle ta en middagslur kl 16 och satte alarmet på 18. Men vaknade 00.50... Lika bra att hålla sig vaken tills det är dags att åka till jobbet runt 04.50.
Synd att hela kvällen försvann, men jag ser det mest positivt. Äntligen utvilad och ingen stress då det är dags att åka till jobbet. Dessutom är det så lugnt och fridfullt att vara vaken på natten. Det känns som att man har hela världen för sig själv på något vis.
Jo, just det, jag har inte nämnt att jag är gräsänkling. Men det förklarar väl en del. Hade inte kunnat sova eller vara vaken de här tiderna annars. Sambon blev, med rätta, lite orolig då jag inte besvarade hennes sms igår kväll.
Nåväl, hoppas att man har tillräckligt med energi för att göra storstaden osäker ikväll!
Synd att hela kvällen försvann, men jag ser det mest positivt. Äntligen utvilad och ingen stress då det är dags att åka till jobbet. Dessutom är det så lugnt och fridfullt att vara vaken på natten. Det känns som att man har hela världen för sig själv på något vis.
Jo, just det, jag har inte nämnt att jag är gräsänkling. Men det förklarar väl en del. Hade inte kunnat sova eller vara vaken de här tiderna annars. Sambon blev, med rätta, lite orolig då jag inte besvarade hennes sms igår kväll.
Nåväl, hoppas att man har tillräckligt med energi för att göra storstaden osäker ikväll!
torsdag, september 11, 2008
Landslagets KK
Bland grabbarna i landslaget är deras KK extra populär idag, eftersom denne scorade igår.
onsdag, september 10, 2008
Gustav och Systembolaget - underliga namn
En undran som jag haft ett tag och som ganska nyligen togs upp på DN:s ledarsida är varför orkanen Gustav hade ett sådant "kärnsvenskt", icke-amerikanskt namn.
En annan sak som jag har tänkt på och som André Wickström tog upp på Norra Brunn förra veckan är varför Systembolaget heter Systembolaget. Är det ett bolag som säljer system eller vad?
Frågorna hänger i luften, men jag har ännu inte fått några svar på dem (inte ens några snabba sökningar på nätet besvarar mina frågor...men det hade nästan varit trist, då hade det ju inte blivit något blogginlägg av detta...). Någon som har en gissning eller rent av ett svar?
En annan sak som jag har tänkt på och som André Wickström tog upp på Norra Brunn förra veckan är varför Systembolaget heter Systembolaget. Är det ett bolag som säljer system eller vad?
Frågorna hänger i luften, men jag har ännu inte fått några svar på dem (inte ens några snabba sökningar på nätet besvarar mina frågor...men det hade nästan varit trist, då hade det ju inte blivit något blogginlägg av detta...). Någon som har en gissning eller rent av ett svar?
måndag, september 08, 2008
Åldringstjuvar
Åldringstjuvar - det måste vara personer som stjäl åldringar, eller hur? Kidnappare alltså. Vem vet, det kanske är Bajen som varit i farten igen? De behövde väl folk till ett seniorlag eller nåt.
onsdag, september 03, 2008
Foton från förorten (FFF igen)
Följande foton (klicka på bilderna för större version) tog jag inom 20 minuter i några av Stockholms södra förorter:
Hur tänkte de här? Jag är uppriktigt nyfiken. Om man vill svänga vänster i cirkulationsplatsen där framme ser det först ut att vara rätt att ligga i högra körfältet, men sedan...
Den som körde ner skylten tyckte visst inte att det var så viktigt att köra mjukt.
Husbil?
Hur tänkte de här? Jag är uppriktigt nyfiken. Om man vill svänga vänster i cirkulationsplatsen där framme ser det först ut att vara rätt att ligga i högra körfältet, men sedan...
Den som körde ner skylten tyckte visst inte att det var så viktigt att köra mjukt.
Husbil?
måndag, september 01, 2008
Bussförare i högklackat
Jag har nu jobbat som bussförare sedan 2000, med undantag från ett friår 2005-2006, då jag påbörjade en lärarutbildning. Jag har alltså jobbat ganska länge (mycket längre än jag trodde att jag skulle göra när jag började) som bussförare. Men häromdagen fick jag efter alla dessa år för första gången se en kollega i högklackat, på väg för att ta ut en parkerad buss. Jag vet inte om hon hade med sig andra skor att köra i, men oavsett vilket har jag svårt att se en vettig anledning för en bussförare att gå i högklackat klockan 05.40 på morgonen (skulle möjligtvis vara som civil, hemramlande från någon nattklubb). Jag är också osäker på om det är tillåtet att framföra en av företagets bussar med sådan fotbeklädnad. Får väl testa själv någon gång.
Blommpinnar och grönaväxter
I min lokala livsmedelsaffär säljer de just nu "Blommpinnar" och "Grönaväxter"...
söndag, augusti 31, 2008
Utöka OS-programmet!
Michael Phelps gjorde som bekant ett fenomenalt OS och tog inte mindre än åtta OS-guld och har nu sammanlagt tagit fjorton OS-guld i sin karriär, blott 23 år gammal, i den internationellt vitt spridda idrotten simning. Han är därmed den idrottare som tagit flest OS-guld genom tiderna och är utan tvekan en av världens hittills största idrottare.
Men. Det finns ett stort "men" här. Phelps tävlar i en sport där det finns möjlighet att ta många OS-guld om man är någorlunda mångsidig. Det finns ju väldigt många simgrenar i OS. Det är inte alla OS-deltagare som har samma möjlighet till att ta så många medaljer. Stefan Holm till exempel hade kanske tagit fler medaljer (eller fjärdeplatser om man vill vara elak) om de hade tävlat i stående höjdhopp, saxning, dykning, hoppa högst i sin längdklass (jämför med t ex boxarnas viktklasser) o s v.
Spjutkastarna hade haft fler möjligheter till medalj om man hade tävlat i kast med spjut av olika tyngd, kast med tvåhandsfattning och kast med ryggen vänd mot "landningsbanan".
Cyklisterna har några grenar att välja på redan idag, men det finns möjlighet att utöka även deras OS-program. Varför inte cykling med stödhjul, cykling med vanligt styre och cykling med bockstyre, cykling med enhjuling och cykling med cykel med omgjord styrning (en sådan cykel som man ska svänga vänster med om man ska åt höger och vice versa), cykling med 30 kg sjuåring på pakethållaren, cykling baklänges och cykling med enväxlad cykel?
En annan möjlighet för andra idrottare att ta fler OS-medaljer vore kanske om man skapade fler kombinationsidrotter (tänk skidskytte, nordisk kombination och triathlon). Några förslag: släggstafett, spjutdart, 10 000 meter tresteg, cykling med enhjuling OCH en sjuåring på pakethållaren, samt 30 km gång med häckar.
Vän av ordning vill kanske påpeka att t ex friidrottens löpare redan idag har flera grenar att välja bland. Men jag tror helt enkelt att det är betydligt svårare att vara bra på både 100 meter löpning och 1500 meter löpning än att vara bra på både 100 meter frisim och 400 meter frisim.
Summa summarum: Phelps är stor (han har ändå 49 i skonummer), men han behöver inte vara störst bara för att han tagit flest OS-guld.
Men. Det finns ett stort "men" här. Phelps tävlar i en sport där det finns möjlighet att ta många OS-guld om man är någorlunda mångsidig. Det finns ju väldigt många simgrenar i OS. Det är inte alla OS-deltagare som har samma möjlighet till att ta så många medaljer. Stefan Holm till exempel hade kanske tagit fler medaljer (eller fjärdeplatser om man vill vara elak) om de hade tävlat i stående höjdhopp, saxning, dykning, hoppa högst i sin längdklass (jämför med t ex boxarnas viktklasser) o s v.
Spjutkastarna hade haft fler möjligheter till medalj om man hade tävlat i kast med spjut av olika tyngd, kast med tvåhandsfattning och kast med ryggen vänd mot "landningsbanan".
Cyklisterna har några grenar att välja på redan idag, men det finns möjlighet att utöka även deras OS-program. Varför inte cykling med stödhjul, cykling med vanligt styre och cykling med bockstyre, cykling med enhjuling och cykling med cykel med omgjord styrning (en sådan cykel som man ska svänga vänster med om man ska åt höger och vice versa), cykling med 30 kg sjuåring på pakethållaren, cykling baklänges och cykling med enväxlad cykel?
En annan möjlighet för andra idrottare att ta fler OS-medaljer vore kanske om man skapade fler kombinationsidrotter (tänk skidskytte, nordisk kombination och triathlon). Några förslag: släggstafett, spjutdart, 10 000 meter tresteg, cykling med enhjuling OCH en sjuåring på pakethållaren, samt 30 km gång med häckar.
Vän av ordning vill kanske påpeka att t ex friidrottens löpare redan idag har flera grenar att välja bland. Men jag tror helt enkelt att det är betydligt svårare att vara bra på både 100 meter löpning och 1500 meter löpning än att vara bra på både 100 meter frisim och 400 meter frisim.
Summa summarum: Phelps är stor (han har ändå 49 i skonummer), men han behöver inte vara störst bara för att han tagit flest OS-guld.
onsdag, augusti 27, 2008
måndag, augusti 18, 2008
Frekvens
Jag vet inte hur ni andra som bloggar känner det. Men jag drabbas av en släng av skuldkänsla, eller åtminstone av ett behov av att förklara mig, om jag inte uppdaterat mig på ett tag. Så här kommer det: 12 augusti tvingades jag tillbaka till arbetslivet och har därför av förklarliga skäl inte lika mycket tid till att blogga (eller kommentera på andras bloggar) som under min sju veckor långa sommarledighet. Man behöver i och för sig inte alltid jättemycket tid för att skriva ett blogginlägg, men det är annat som ofta prioriteras om man är borta 9 - 11 timmar om dagen, har en nyfödd dotter hemma och dessutom en del annat skoj eller tråkigt i kalendern. Fast ibland tar förstås blogglusten tag i en tillräckligt mycket ändå för att man ska sätta sig och plita ihop någonting. Vi får väl se hur det blir framöver. Det ligger i alla fall en del idéer i pajpen, som det heter på nutidssvenska. Och därmed är ett väldigt torrt men någorlunda terapeutiskt inlägg till ända.
tisdag, augusti 12, 2008
söndag, augusti 10, 2008
Mitt bär: Mikael Eklund
Jag vet... eh, tror...eh, hoppas att ni är många där ute i sajberspäjs som fantiser... eh, undrar hur den där sexigt mystiske Cliff Hanger egentligen ser ut. Eftersom jag föredrar att hålla mitt ansikte anonymt har ni dock svävat i ovisshet. Jag bjussar inte på mitt ansikte nu heller, men jag ska nu ge er det näst bästa: en påstådd look-a-like.
Robban, en läsare som träffat mig i verkliga livet, påstår att han hittat mitt "bär" (tänk "lika som bär"), vilket han nämnde i en kommentar till ett av mina senaste inlägg. Han påstod att jag är lik Mikael Eklund i Kalmar FF. Själv tycker jag inte att jag är bär-lik honom, även om jag måste erkänna att det finns en del likheter. Men när jag nu har visat sambon, morsan och syrran fotot på Mikael Eklund tyckte allihop att han var väldigt lik mig.
Det vore kul om ni som vet hur jag ser ut kommenterade hur lik jag är denne Mikael Eklund. Och detta gäller alla: Vem är ditt bär? Är du lik någon kändis?
Här är Mikael Eklund:
Robban, en läsare som träffat mig i verkliga livet, påstår att han hittat mitt "bär" (tänk "lika som bär"), vilket han nämnde i en kommentar till ett av mina senaste inlägg. Han påstod att jag är lik Mikael Eklund i Kalmar FF. Själv tycker jag inte att jag är bär-lik honom, även om jag måste erkänna att det finns en del likheter. Men när jag nu har visat sambon, morsan och syrran fotot på Mikael Eklund tyckte allihop att han var väldigt lik mig.
Det vore kul om ni som vet hur jag ser ut kommenterade hur lik jag är denne Mikael Eklund. Och detta gäller alla: Vem är ditt bär? Är du lik någon kändis?
Här är Mikael Eklund:
fredag, augusti 08, 2008
080808
Inspirerad av Sånger från nedre botten och med tio minuter kvar av 080808 passar jag på att leverera några 08-pärlor. Varsågod:
torsdag, augusti 07, 2008
Ljungskile
Var går gränsen för när man "har varit" i en stad eller en ort - eller rentav ett land? För mig räknas inte att t ex bara tanka där. Jag skulle vilja påstå att definitionen för när man verkligen varit i en ort, en stad eller ett land måste vara en aning godtyckligt och bero på hur stor staden eller orten är (vid närmare eftertanke skulle en tankning kunna gälla för en riktigt liten ort, låt säga en håla på upp till 100 invånare). Jag brukar t ex inte räkna in Norge bland de länder som jag har varit i, eftersom vi bara åkte över gränsen en halvtimme eller liknande när jag var liten. Jag kommer ihåg att jag fick en Fanta i Norge och jag har för mig att orten hette Meråker, men det är också allt jag kan säga om min norgevístelse.
Däremot vill jag numera räkna in Ljungskile bland orter som jag har varit i, fastän jag bara har promenerat en halvtimme genom dess villakvarter och beskådat Hammarby-Ljungskile på Pizzeria Bellamares storbildsduk.
Matchen ja, den är ett kapitel för sig. Bara att sitta mitt i fiendeland och beskåda kampen i mitt fotbollstempel på avstånd var nervslitande i sig, om än något åt det kittlande, exotiska hållet. Innan avspark kände jag mig som något av en hemlig agent i den goda fotbollens tjänst, även om jag visste att mina sympatier och därmed min identitet snart skulle röjas i takt med händelseutvecklingen i matchen.
På drinklistan fanns lokala specialiteter som "Red Bull med votka" och "Alkohl läsk", men de lustigaste inslagen fanns i pizzamenyn:
Det fanns också en E6-pizza (så pittoreskt...) och minst två pizzor uppkallade efter hålans fotbollsmördarlag. Självklart ratade jag dessa alternativ. Det blev en "Taco Mexicana" i stället. Sambon valde en "Pizza Stupido", varpå det lustiga inträffade att servitrisen kom in med fel pizza och ordet "Stupido" därefter växlades mellan sambon och servitrisen på ett sätt som en italienare lätt hade kunnat tolka som en mycket aggressiv dispyt...
Tillbaka till själva matchen. Vad annat kan man säga än att det är typiskt Hammarby att dominera en match med ett sjuttioprocentigt bollinnehav och ha 19 avslut och ändå inte vinna? Till och med den mest fanatiske ljungskile-supportern på pizzerian sa till sina kamrater: "Inte är det rättvist" när Ljungskile ledde med 2-1.
Jag hade noterat att det var fyra övertidsminuter och i den 93:e minuten, när Bajen fortfarande låg under med 2-1 fick jag nog. Jag ville inte vara med om förnedringen att sitta alldeles deppig, tyst och genomskådad bland Fienden (jag unnar Ljungskile all lycka i alla matcher utom mot Bajen, men just då var de Fienden med stort F) medan ortsborna runt omkring mig vrålade av lycka. Med en minut kvar av matchen, medan sambon var på toa och bytte blöja på dottern, tog jag alltså våra två väskor och smög ut. Några sekunder senare hördes ett avgrundsvrål: "FAAAAN!", skrek den mest fanatiske, som nervöst stod ute och rökte och tittade in på storbildsduken genom fönstret. Själv stod jag på andra sidan gatan. Hammarby hade kvitterat med matchens sista spark. Ett litet leende uppenbarade sig i min ena mungipa. Men nöjd var jag inte. Inte med en poäng mot Ljungskile.
Däremot vill jag numera räkna in Ljungskile bland orter som jag har varit i, fastän jag bara har promenerat en halvtimme genom dess villakvarter och beskådat Hammarby-Ljungskile på Pizzeria Bellamares storbildsduk.
Matchen ja, den är ett kapitel för sig. Bara att sitta mitt i fiendeland och beskåda kampen i mitt fotbollstempel på avstånd var nervslitande i sig, om än något åt det kittlande, exotiska hållet. Innan avspark kände jag mig som något av en hemlig agent i den goda fotbollens tjänst, även om jag visste att mina sympatier och därmed min identitet snart skulle röjas i takt med händelseutvecklingen i matchen.
På drinklistan fanns lokala specialiteter som "Red Bull med votka" och "Alkohl läsk", men de lustigaste inslagen fanns i pizzamenyn:
Det fanns också en E6-pizza (så pittoreskt...) och minst två pizzor uppkallade efter hålans fotbollsmördarlag. Självklart ratade jag dessa alternativ. Det blev en "Taco Mexicana" i stället. Sambon valde en "Pizza Stupido", varpå det lustiga inträffade att servitrisen kom in med fel pizza och ordet "Stupido" därefter växlades mellan sambon och servitrisen på ett sätt som en italienare lätt hade kunnat tolka som en mycket aggressiv dispyt...
Tillbaka till själva matchen. Vad annat kan man säga än att det är typiskt Hammarby att dominera en match med ett sjuttioprocentigt bollinnehav och ha 19 avslut och ändå inte vinna? Till och med den mest fanatiske ljungskile-supportern på pizzerian sa till sina kamrater: "Inte är det rättvist" när Ljungskile ledde med 2-1.
Jag hade noterat att det var fyra övertidsminuter och i den 93:e minuten, när Bajen fortfarande låg under med 2-1 fick jag nog. Jag ville inte vara med om förnedringen att sitta alldeles deppig, tyst och genomskådad bland Fienden (jag unnar Ljungskile all lycka i alla matcher utom mot Bajen, men just då var de Fienden med stort F) medan ortsborna runt omkring mig vrålade av lycka. Med en minut kvar av matchen, medan sambon var på toa och bytte blöja på dottern, tog jag alltså våra två väskor och smög ut. Några sekunder senare hördes ett avgrundsvrål: "FAAAAN!", skrek den mest fanatiske, som nervöst stod ute och rökte och tittade in på storbildsduken genom fönstret. Själv stod jag på andra sidan gatan. Hammarby hade kvitterat med matchens sista spark. Ett litet leende uppenbarade sig i min ena mungipa. Men nöjd var jag inte. Inte med en poäng mot Ljungskile.
måndag, augusti 04, 2008
På vägen såg vi vägen till Vägen
Go West, tänkte jag och sambon och stuvade Scenicen full med barn, barnvagn, babysitter och en massa andra prylar. Vi skulle ju ändå vara borta i 48 timmar. Sedan satte vi kurs mot Hunnebostrand.
På vägen såg vi en skylt som visade vägen till Vägen. Lite senare stoltserade Bången med en liknande skylt.
Fortsättning på det bohusländska äventyret följer...
På vägen såg vi en skylt som visade vägen till Vägen. Lite senare stoltserade Bången med en liknande skylt.
Fortsättning på det bohusländska äventyret följer...
Ombytta roller
Riktigt så här vilt som i videon ovan går det inte riktigt till här hos oss, men jag kom att tänka på denna reklamsnutt apropå vår situation nu.
Vi bor två veckor i sambons brorsas villa i Tidaholm medan han, hans fästmö sedan 18 år tillbaka och deras yngste son är på Rhodos (ironiskt nog samtidigt som vi haft värmebölja här... ja fram till idag då).
Den äldste sonen, 18 år, är dock kvar hemma och sommarjobbar. Och i detta hushåll är det tonåringen som går och lägger sig tidigt medan barnfamiljen är ute och slarvar sent om kvällarna.
torsdag, juli 31, 2008
Respektlöst bemötande x 2
Fråga:
Bemötande
Till Personalplanerare ****** ************ 2008-07-24:
Hej ******.
Jag tog illa vid mig av vårt samtal igår. Efter vårt samtal pratade jag med en gammal kollega från ******-garaget. Vi kunde båda minnas att det ibland varit tjänsteval i såväl september som i oktober tidigare år.
Eftersom jag mindes att tjänstevalet på senare år skett i augusti, ringde jag igår och frågade om det var på gång. Som sagt var det ren tur att jag kom på detta. När man är långledig håller man sig av naturliga skäl inte lika uppdaterad om vad som händer på jobbet. Och här på ***** (arbetsplatsens elektroniska nätverk, min anm. i efterhand) stod det ingen information om tjänstevalet på förstasidan (även om jag efter vårt samtal upptäckte det på annan plats). Jag tycker att infon om tjänstevalet borde ligga överst på förstasidan fram till sista inlämningsdagen. I semestertider är det också extra viktigt med tydlig information.
Och oavsett hur kunnig och välinformerad jag är (eller inte är), hade du gärna fått undvika att säga "det är ju bara i augusti varje år" (om tjänstevalet, min anm. i efterhand), vilket lät hånfullt och som att jag borde veta bättre. Med hopp om ett professionellt och vänligare bemötande, *****.
Svar:
Från: Personalplanerare ***** *********** 2008-07-24
Hej och tack för dina synpunkter.
Mvh *****
Hur ska jag tolka personalplanerarens svar egentligen? Det är ju mest ett antisvar.
Bemötande
Till Personalplanerare ****** ************ 2008-07-24:
Hej ******.
Jag tog illa vid mig av vårt samtal igår. Efter vårt samtal pratade jag med en gammal kollega från ******-garaget. Vi kunde båda minnas att det ibland varit tjänsteval i såväl september som i oktober tidigare år.
Eftersom jag mindes att tjänstevalet på senare år skett i augusti, ringde jag igår och frågade om det var på gång. Som sagt var det ren tur att jag kom på detta. När man är långledig håller man sig av naturliga skäl inte lika uppdaterad om vad som händer på jobbet. Och här på ***** (arbetsplatsens elektroniska nätverk, min anm. i efterhand) stod det ingen information om tjänstevalet på förstasidan (även om jag efter vårt samtal upptäckte det på annan plats). Jag tycker att infon om tjänstevalet borde ligga överst på förstasidan fram till sista inlämningsdagen. I semestertider är det också extra viktigt med tydlig information.
Och oavsett hur kunnig och välinformerad jag är (eller inte är), hade du gärna fått undvika att säga "det är ju bara i augusti varje år" (om tjänstevalet, min anm. i efterhand), vilket lät hånfullt och som att jag borde veta bättre. Med hopp om ett professionellt och vänligare bemötande, *****.
Svar:
Från: Personalplanerare ***** *********** 2008-07-24
Hej och tack för dina synpunkter.
Mvh *****
Hur ska jag tolka personalplanerarens svar egentligen? Det är ju mest ett antisvar.
onsdag, juli 30, 2008
Godisgrisens försvar
Alla har väl någon gång hört det klämkäcka "frukt är godis". Men om det verkligen är så, då borde det ju också vara så att godis är frukt, eller hur? Och då känns det mycket nyttigare att äta godis. En chokladkaka om dagen håller doktorn borta, typ.
måndag, juli 28, 2008
Säker värdemätare
I förrgår hade inte svärfar långkalongerna på sig. Då VET man att det är riktig högsommarvärme.
Här är det tropisk natt
Där jag befinner mig just nu är det tropisk natt. Var befinner jag mig? I Tanzania, Brasilien eller Thailand? Nej, i Tidaholm, Sverige.
Den meteorologiska definitionen av “tropisk natt” är att temperaturen aldrig ska understiga 20 grader Celsius. Och det är faktiskt så varm som denna natt ska vara.
P.S./ Fyll gärna på med fler tidstypiska saker till det föregående inlägget!
Den meteorologiska definitionen av “tropisk natt” är att temperaturen aldrig ska understiga 20 grader Celsius. Och det är faktiskt så varm som denna natt ska vara.
P.S./ Fyll gärna på med fler tidstypiska saker till det föregående inlägget!
fredag, juli 25, 2008
När pappa var ung...
...och låg i farfars pung...
En tanke som slagit mig på sistone är hur stenålders man kommer att uppfattas av nästa generation. När min nyföding här hemma vuxit upp kommer hon att kunna förundras över att när hennes pappa var ung...
...fanns det telefoner med snurrskivor (och fram till för några veckor sedan hade vi en sådan i en av våra rastlokaler på jobbet).
...hade man filmrullar i kamerorna.
...fanns det bussar där pappa fick veva fram siffrorna i linjenumret.
...stämplade man kuponger i bussarna för hand.
...fanns det bara två TV-kanaler och ingen reklam på någon av dem.
...fanns det inget Internet.
...ansågs homosexualitet vara en sjukdom.
...hade praktiskt taget ingen mobiltelefon.
...lyssnade man på musik på LP-skivor och bandade in låtar från Tracks på kassettband.
...fanns inte Globen, tvärbanan eller Södra länken. Däremot fanns Sovjetunionen, Jugoslavien och Tjeckoslovakien. Och Söderstadion såg helt annorlunda ut.
...fanns det hyresrätter i Stockholms innerstad som vanliga människor, ja till och med låginkomsttagare, hade råd att bo i.
Med mera, med mera (fyll gärna på!).
En tanke som slagit mig på sistone är hur stenålders man kommer att uppfattas av nästa generation. När min nyföding här hemma vuxit upp kommer hon att kunna förundras över att när hennes pappa var ung...
...fanns det telefoner med snurrskivor (och fram till för några veckor sedan hade vi en sådan i en av våra rastlokaler på jobbet).
...hade man filmrullar i kamerorna.
...fanns det bussar där pappa fick veva fram siffrorna i linjenumret.
...stämplade man kuponger i bussarna för hand.
...fanns det bara två TV-kanaler och ingen reklam på någon av dem.
...fanns det inget Internet.
...ansågs homosexualitet vara en sjukdom.
...hade praktiskt taget ingen mobiltelefon.
...lyssnade man på musik på LP-skivor och bandade in låtar från Tracks på kassettband.
...fanns inte Globen, tvärbanan eller Södra länken. Däremot fanns Sovjetunionen, Jugoslavien och Tjeckoslovakien. Och Söderstadion såg helt annorlunda ut.
...fanns det hyresrätter i Stockholms innerstad som vanliga människor, ja till och med låginkomsttagare, hade råd att bo i.
Med mera, med mera (fyll gärna på!).
lördag, juli 19, 2008
Bollkänsla i trafiken
Det är bra att ha bollkänsla i trafiken, vill jag hävda. Bokstavligt talat alltså.
Med bollkänsla menar jag förmågan att uppfatta och anpassa sig till flera föremål i rörelse, att ha en split vision och att ha en god fantasi för de situationer som kan uppkomma med dessa föremål i rörelse.
Ibland hävdas det att kvinnor är bättre bilförare än män. Betyder detta att kvinnor har bättre bollkänsla än män? Naturligtvis inte. De är helt enkelt inte lika ofta inblandade i trafikolyckor för att de tar mindre risker.
Med bollkänsla menar jag förmågan att uppfatta och anpassa sig till flera föremål i rörelse, att ha en split vision och att ha en god fantasi för de situationer som kan uppkomma med dessa föremål i rörelse.
Ibland hävdas det att kvinnor är bättre bilförare än män. Betyder detta att kvinnor har bättre bollkänsla än män? Naturligtvis inte. De är helt enkelt inte lika ofta inblandade i trafikolyckor för att de tar mindre risker.
torsdag, juli 10, 2008
Särimnerstabletter
Jag har en liten pillerburk hemma på vilken det står: "En tablett sväljes tre gånger dagligen". Men det är ju omöjligt.
(Jo, jag misstolkar detta medvetet).
(Jo, jag misstolkar detta medvetet).
tisdag, juli 01, 2008
Busstrejken
Ibland är det nästan så att man tappar tron på mänskligheten. I natt var ett sådant tillfälle. I Aftonbladets forum diskuterades "Hur drabbar busstrejken dig?" och de korkade kommentarerna haglade. Vissa tycker att vi bussförare helt enkelt ska sluta gnälla och börja jobba. Vissa anser att detta är en lyxstrejk. Många lägger hela skulden på facket eller på oss enskilda bussförare för att strejken överhuvudtaget brutit ut (det är också det budskapet som arbetsgivarna förmedlar). Att strejken inte skulle ha brutit ut om arbetgivarna bara hade accepterat våra (låga) krav verkar många ha missat. Vi bussförare kallas idioter, as, gnällspikar etc. Några kallar detta för en "lyxstrejk", förmodligen utan att ha satt sig in i vad strejken gäller överhuvudtaget.
Egentligen kanske man inte ska ta åt sig så mycket av vad några egoistiska, ignoranta puckon med noll koll och noll solidaritet skriver, men jag kunde inte låta bli att skriva ett inlägg samt svara på de mest idiotiska inläggen. Även om det innebar att jag satt uppe med en för tillfället slö internetuppkoppling mellan 01.30 och 03.30.
Här är det inlägg som jag (i affekt) skrev på Aftonbladets forum:
"Här är Kommunals krav för oss bussförare som jobbar inom Swebus och Busslink:
- Elva timmars nattvila, det är en självklarhet på resten av arbetsmarknaden, och borde vara det för en bussförare också.
- Kortare tid mellan första och sista arbetstid, det som i bussbranschen kallas för ramtid. Kommunal vill att ramtiden sänks till 13 timmar.
- Samma anställningsformer i avtalet som redan finns i lagen om anställningsskydd.
- Samma löneökning som de kommunalt anställda bussförarna redan fått.
Om ni tycker att dessa krav är lyxkrav undrar jag vilken verklighet ni lever i... Personligen tycker jag att vi borde kunna strejka för ännu bättre villkor. Även 13 timmars ramtid (d.v.s att börja jobba t.ex. kl 05.30 på morgonen och gå hem från jobbet kl 18.30 på kvällen) är alldeles för långt. Idag kan ramtiden vara så mycket som 13,5 timmar. Men ni kanske tycker att det är lyxigt med 13 timmars ramtid?
Och hörni, lägg inte skulden på oss bussförare för att ni inte kommer till jobbet under strejken. Lägg skulden på våra snåla arbetsgivare i stället. Men så blir det när man har ett upphandlingssystem där lägsta budet vinner trafiken... Läs på om fakta innan ni drar förhastade slutsatser!
När sedan strejken är över kan ni visa lite mer tacksamhet mot bussförarna för att de gör ett jobb som ni tycker är så viktigt."
Jag skulle ha gått ut i strejk om det inte hade varit så att jag just nu har semester.
Egentligen kanske man inte ska ta åt sig så mycket av vad några egoistiska, ignoranta puckon med noll koll och noll solidaritet skriver, men jag kunde inte låta bli att skriva ett inlägg samt svara på de mest idiotiska inläggen. Även om det innebar att jag satt uppe med en för tillfället slö internetuppkoppling mellan 01.30 och 03.30.
Här är det inlägg som jag (i affekt) skrev på Aftonbladets forum:
"Här är Kommunals krav för oss bussförare som jobbar inom Swebus och Busslink:
- Elva timmars nattvila, det är en självklarhet på resten av arbetsmarknaden, och borde vara det för en bussförare också.
- Kortare tid mellan första och sista arbetstid, det som i bussbranschen kallas för ramtid. Kommunal vill att ramtiden sänks till 13 timmar.
- Samma anställningsformer i avtalet som redan finns i lagen om anställningsskydd.
- Samma löneökning som de kommunalt anställda bussförarna redan fått.
Om ni tycker att dessa krav är lyxkrav undrar jag vilken verklighet ni lever i... Personligen tycker jag att vi borde kunna strejka för ännu bättre villkor. Även 13 timmars ramtid (d.v.s att börja jobba t.ex. kl 05.30 på morgonen och gå hem från jobbet kl 18.30 på kvällen) är alldeles för långt. Idag kan ramtiden vara så mycket som 13,5 timmar. Men ni kanske tycker att det är lyxigt med 13 timmars ramtid?
Och hörni, lägg inte skulden på oss bussförare för att ni inte kommer till jobbet under strejken. Lägg skulden på våra snåla arbetsgivare i stället. Men så blir det när man har ett upphandlingssystem där lägsta budet vinner trafiken... Läs på om fakta innan ni drar förhastade slutsatser!
När sedan strejken är över kan ni visa lite mer tacksamhet mot bussförarna för att de gör ett jobb som ni tycker är så viktigt."
Jag skulle ha gått ut i strejk om det inte hade varit så att jag just nu har semester.
måndag, juni 30, 2008
Hej FRA!
Hej FRA!
Det finns ingen anledning att läsa mitt mail. Jag har ingenting att göra med al-Takfir wa al-Hijra, FARC eller Mujahedin-e Khalq. Jag har aldrig gjort Siyama eller tillverkat kärnvapen, jag vet knappt ens vad вторжение betyder. Men tack för visat intresse!
PS. Terroristattacker kommer knappast att planeras över okrypterade mail. Sabba FRA-lagen på www.hejfra.se
Jag hittade detta hos Pash och hjälper så gärna till att sprida det vidare. Gör det du också! Antingen via din blogg eller på annat sätt.
söndag, juni 29, 2008
Kaka på kaka
Stockholms tunnelbanevagnar är sedan några år tillbaka försedd med en förinspelad röst som ropar ut nästa station och dessutom eventuella byten till bussar, tvärbanan och till andra tunnelbanelinjer. Det finns även digitala skyltar där denna information ges. Gott så.
Denna information var dock inte tydlig nog. För den händelse att icke svenskspråkiga tunnelbaneresenärer inte skulle förstå vad ett stationsutrop betyder har man därför lagt till en högtalarröst. Om man nu åker tunnelbana och nästa hållplats är Skanstull hörs alltså följande i högtalarna: "Nästa Skanstull" och strax därefter: "Next stop: Skanstull".
I min mening är denna extra engelska information ett grovt hån mot de icke svenskspråkigas intelligens.
Denna information var dock inte tydlig nog. För den händelse att icke svenskspråkiga tunnelbaneresenärer inte skulle förstå vad ett stationsutrop betyder har man därför lagt till en högtalarröst. Om man nu åker tunnelbana och nästa hållplats är Skanstull hörs alltså följande i högtalarna: "Nästa Skanstull" och strax därefter: "Next stop: Skanstull".
I min mening är denna extra engelska information ett grovt hån mot de icke svenskspråkigas intelligens.
torsdag, juni 26, 2008
Inte lång, men hög
Jag spelade badminton häromdagen. Vid ett tillfälle sa min vän och motståndare: "Du kommer så högt upp på de där bollarna, så du får ner dem så bra".
Sånt är extra roligt att höra när det sägs av en som är 20 cm längre än en själv.
Sånt är extra roligt att höra när det sägs av en som är 20 cm längre än en själv.
onsdag, juni 25, 2008
Senap
Alldeles nyss hade jag Tilda i knät när sambon kom in med mjölk och skinksmörgås. Jag kände att det vore gott med lite senap till och sa följdaktligen till Tilda: "Ska vi gå och se om det finns lite senap?". Sambon svarar då: "Men jag har precis bytt på henne".
Men det är inte konstigt att det kan bli sådana missförstånd när man har en riktig liten skitunge.
Men det är inte konstigt att det kan bli sådana missförstånd när man har en riktig liten skitunge.
tisdag, juni 24, 2008
På allmän begäran...
...nåja, allmän och allmän. Men Stella Sweden
och Londongirl har önskat fler bilder på Tilda. Och jag är inte den som är den. Varsågoda:
+av+IMG_2263.jpg)
.JPG)
.JPG)
och Londongirl har önskat fler bilder på Tilda. Och jag är inte den som är den. Varsågoda:
+av+IMG_2263.jpg)
.JPG)
.JPG)
måndag, juni 16, 2008
Sommarvikarier på Silvans marknadsföringsavdelning?
"Appliance Luftvärmepump
Tänk ekonomiskt och miljösmart - investera i en luftvärmepump som du har användning för både på sommaren och på vintern.
Passa på att köpa en hos SILVAN till det otroliga priset 3.499 kr på tisdag.
Ord. pris 1.999:-"
lördag, juni 14, 2008
Fabregas - inte kortare än någon annan
Kvällens match mellan Sverige och Spanien i fotbolls-EM är oerhört intressant. Främst av sportsliga skäl förstås. Men det ska också bli intressant att jämföra Fabregas 177 cm med Andreas Isakssons 197 cm. Fabregas är ju, enligt bildtexten ovan, inte kortare än någon annan.
Urklippet är från Metro för några dagar sedan.
torsdag, juni 05, 2008
Mens-tröja
På Team Sportia har de verkligen blivit snurriga av EM-feber. Hur ska man annars tolka det faktum att de nu annonserar ut en blågul mens-tröja?
Man får väl anta att detta är en jättebinda för överkroppen, framtagen för supportrar som verkligen blöder för sitt lag. Eller vad menar de annars?
lördag, maj 31, 2008
I en annan del av världen: Enköping
Många visste nog inte att Enköping inte är en del av Sverige. Jag var länge osäker själv. Men eftersom vi på söndag ska spela landskamp mot Enköping råder det inte längre något tvivel om att Enköping är ett självständigt område, utanför Sveriges gränser. Men Enköping ligger väldigt nära Sverige. Eller som enköpingarna själva säger om sin stad (eller ska jag säga stadsstat?): "Enköping - Sveriges närmaste stad".
Mer om käcka kommunslogans här.
torsdag, maj 22, 2008
tisdag, maj 20, 2008
En nybliven pappas erfarenheter
Lillskruttan fyller idag tv-program (8 dagar) och jag har blivit en hel del erfarenheter rikare på denna korta tid, direkt eller indirekt. Jag vet nu…
…att hela grejen med att föda är överdramatiserad. Jag var lugn nästan hela tiden.
…att det kommer små, lila, deformerade, skrikande varelser ur födande kvinnor. Dessa varelser förvandlas sedan till små människor.
…att en bebis kan låta som en cykelpump medan den ammar.
…hur det känns när ens tröja råkar ut för en senapsfärgad bajsattack mitt på ljusa dagen (vilket också drabbade sambon några sekunder senare).
…att bebisar åldras otroligt fort! Jag är glad att min ålder inte fördubblas över en natt.
…hur det känns att köpa amningsbehå, mjölkuppsamlare och bröstvårtsskydd (”Behöver du hjälp?” ”Ja, det kan man säga, det är inte varje dag som jag köper amningsbehå”. *fniss i bakgrunden från ett annat butiksbiträde*).
…hur det är att ha en nyföding med landstingskalsong på huvudet liggandes i ens famn samtidigt som den tittar en djupt i ögonen och suger intensivt på ens lillfinger i närmare en timme.
…att man blir japansk av att få en bebis (man vill fota och filma hela tiden).
…hur annorlunda man känner sig som kille på baby-avdelningen på H&M.
…att flickbebisar är söta även i ”pojkfärger” (fast det visste jag egentligen innan också).
…att ”I was made for loving you, baby” och ”Nothing else matters” fungerar alldeles utmärkt som vaggvisor. Andra passande vaggvisor är "Sweet child o´mine" och "Don´t cry", men det var ju mer väntat, med tanke på låttitlarna. För extra god effekt: Sjung med och dansa runt lite mjukt samtidigt.
…att det här med att vara måndagsbarn tydligen betyder att man bajsar ovanligt ofta.
…att man kan vara världens sötaste bebis fastän man är ett måndagsexemplar.
Jag vid infarten till byn Farsa på Kefalonia i september förra året.
…att hela grejen med att föda är överdramatiserad. Jag var lugn nästan hela tiden.
…att det kommer små, lila, deformerade, skrikande varelser ur födande kvinnor. Dessa varelser förvandlas sedan till små människor.
…att en bebis kan låta som en cykelpump medan den ammar.
…hur det känns när ens tröja råkar ut för en senapsfärgad bajsattack mitt på ljusa dagen (vilket också drabbade sambon några sekunder senare).
…att bebisar åldras otroligt fort! Jag är glad att min ålder inte fördubblas över en natt.
…hur det känns att köpa amningsbehå, mjölkuppsamlare och bröstvårtsskydd (”Behöver du hjälp?” ”Ja, det kan man säga, det är inte varje dag som jag köper amningsbehå”. *fniss i bakgrunden från ett annat butiksbiträde*).
…hur det är att ha en nyföding med landstingskalsong på huvudet liggandes i ens famn samtidigt som den tittar en djupt i ögonen och suger intensivt på ens lillfinger i närmare en timme.
…att man blir japansk av att få en bebis (man vill fota och filma hela tiden).
…hur annorlunda man känner sig som kille på baby-avdelningen på H&M.
…att flickbebisar är söta även i ”pojkfärger” (fast det visste jag egentligen innan också).
…att ”I was made for loving you, baby” och ”Nothing else matters” fungerar alldeles utmärkt som vaggvisor. Andra passande vaggvisor är "Sweet child o´mine" och "Don´t cry", men det var ju mer väntat, med tanke på låttitlarna. För extra god effekt: Sjung med och dansa runt lite mjukt samtidigt.
…att det här med att vara måndagsbarn tydligen betyder att man bajsar ovanligt ofta.
…att man kan vara världens sötaste bebis fastän man är ett måndagsexemplar.
Jag vid infarten till byn Farsa på Kefalonia i september förra året.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
