Till er som tror att socialism handlar om avundsjuka på de framgångsrika

Detta skrev en person i ett forum:

"Efter att ha läst mängder av inlägg här på Val 2006, både före och efter valet så kan jag bara komma till den slutsatsen att kommunism inte är något annat är avundsjuka. Man unnar inte någon möjligheten att lyckas. Istället skall de som det gått bra för straffas. Allt ditt är mitt, allt mitt är mitt...

Socialism är inget annat än att ta in allas pengar och sedan fördela dem efter eget önskemål, sedan må man kalla det vad man vill.

Nu hoppas jag bara att företagarna i Sverige tar sin del av ansvaret och ger de arbetslösa jobb, som de sagt sig vilja göra om Alliansen vann valet.

Det blir spännande år!"

Det här svarade jag:

Avundsjuka? Du kanske inte har tänkt på att alla inte är födda med silversked i mun? Att alla inte föds med samma förutsättningar. Att det faktiskt finns "skitjobb" som måste utföras av någon - men måste man ge skitlöner och dåliga arbetsvillkor för de som utför dessa arbeten? Har du tänkt på att det finns sjuka, handikappade och arbetsskadade som måste leva på det samhället har att erbjuda av välfärd? Alla kan inte uppnå "the american dream" och göra en klassresa uppåt. Alla vill heller inte göra en klassresa. Men det är ju en annan grej som Moderaterna hämtat från USA, att gynna dem med rika föräldrar. För dem är det inget problem med att ha råd att plugga på universitet. Alla vill eller kan heller inte ha de jobb som ger högre inkomster, utan vill eller kan bara jobba med "enklare" jobb som ger mindre i lön - varför ska de få ännu mindre i lön i jämförelse med de redan gynnade i samhället? Varför ska vi ha ett egoistiskt samhälle där klyftorna vidgas och vi sparkar på dem som redan ligger och gynnar dem som redan är gynnade? Nej, jag föredrar ett solidariskt samhälle där man hjälper varandra och som är mer uthålligt för hela samhället i längden.

Jag hade kunnat skriva en mer genomarbetad text, men jag skrev detta rakt ur hjärtat. Jag kunde ha diskuterat att han blandade ihop kommunism och socialism. Jag kunde ha kommenterat att socialdemokrati rent ideologiskt absolut inte handlar om att någon eller ett fåtal på ett odemokratiskt sätt väljer vad pengarna ska gå till (de som bestämmer är flera och de beslut de fattar grundas på representativ demokrati).

Emma, en högavlönad person (kriminolog) med ett solidariskt vänsterhjärta, är inne på samma linje som jag, och för henne handlar socialism definitivt inte om avundsjuka, eftersom hon nu får mer pengar i plånboken efter maktskiftet. Läs det hon skriver här.

Moderaternas falska marknadsföring (del 2)

Svenska folk, jag är besviken på er! Att många höginkomsttagare röstat på Moderaterna reagerar jag inte så mycket på, det var väntat sedan länge. Men det som är extra tråkigt är att folk som förlorar på den moderata politiken låtit sig luras.

Jag borde egentligen publicerat detta tidigare, men för er som fortfarande lever i villfarelsen att Moderaterna är "det nya arbetarpartiet", kolla här och här.

Vi får väl se vid nästa val om folk är nöjda med det nya arbetarpartiet, om det motsvarat deras förväntningar.

Avdelningen smarta bostadsannonser

"Balk m sol till ca 19:00."

Eh... solen går väl ner vid olika tider på året?

Tidigare knäppheter hittar du här.

Gå och rösta!

Nu har jag dragit mitt strå till stacken och röstat. Det finns flera anledningar att rösta. Men det räcker egentligen med denna: Bland valsedlarna utanför min vallokal fanns det valsedlar från Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna. Efter att jag hade röstat visste jag att min röst minskar värdet på de röster som läggs på dessa partier.

För övrigt vill jag citera det som en anonym kommentator skrev till mitt föregående inlägg:

"Moderaterna har lyckats lura svenska folket. De vinner valet och detta kommer ske: Arbetslösa o sjuka får sämre ekonomi, djuren kommer förlora sin företrädare när djurskyddet läggs ner, naturen och miljön får minskade anslag, biståndet till fattiga länder minskar, friåret tas bort, mediciner blir dyrare, kulturen mindre tillgänglig och dyrare, allmännyttan säljs ut, sjukhus sälj ut. etc
Ordet SOLIDARITET avskaffas!

Svenskarna har aldrig blivit så lurade som i detta valet."

Även om det kan tyckas som att valet redan är avgjort uppmanar jag alla som ännu inte röstat att gå och göra det. Man ska göra vad man kan.

Moderaternas falska marknadsföring

Jag kan ändå inte stå emot längre. Jag blir så provocerad av all den högerpropaganda som sköljer över mig. På jobbet hörs moderat- och folkpartireklam ständigt i reklampauserna på radion, och överallt utmed gator och torg är det mest en massa moderataffischer. När dessutom vissa människor tror att "alla partier tycker likadant", andra ska rösta på Moderaterna för att de leder opinionsundersökningarna, och Moderaterna påstår sig vara det nya arbetarpartiet - då är måttet rågat.

Visst, jag utesluter inte att Moderaternas politik ger fler jobb. Men till vilket pris? Att de kallar sig för "Sveriges nya arbetarparti" ger ett bedrägligt sken av att de är det bästa partiet för arbetarklassen. Men det är fel, fel, fel! Moderaterna är och förblir partiet för de redan gynnade. Läs här om du tvivlar på det jag skriver.

Dessutom tycker jag att det vore en skandal att sälja ut Stockholms allmännyttiga lägenheter i den utsträckning som Moderaterna vill. Valfrihet att köpa din egen bostad - visst, om du har pengar. Valfrihet att bo centralt - visst, om du har pengar. Jämför med Moderaternas fina rikemansreservat i Täby här.

Jag menar inte att Socialdemokraterna är bra i alla avseenden. Men jag vet att jag inte vill ha Reinfeldt som statsminister.

Kluven angående politiskt bloggande

Onekligen är det så att jag ryckts med i den politiska debatten och valrörelsen som pågår lite här och var just nu. Jag slits mellan att blogga om detta eller inte. Å ena sidan känner jag att jag har bestämda åsikter i vissa frågor, som jag vill övertyga andra om, få folk att tänka till. Å andra sidan känner jag att jag inte är tillräckligt påläst för att kunna argumentera fullt ut med en eventuell meningsmotståndare, även om jag har betydligt mer koll än vissa andra bloggare.

Sedan är det lite som sambon sade när jag diskuterade detta: Det vore ungefär som att prata politik på en fest. Visst, man behöver inte vara bästis med alla, och man kan vara vänner även om man har olika politisk uppfattning. Men jag vill nog ändå inte riskera att bli allt för irriterad på folk som jag gillar, ifall jag märker att de tycker helt annorlunda. Lite fegt kan tyckas, men jag väljer nog ändå att ligga relativt lågt, även om det finns ett visst politiskt engagemang hos skribenten bakom inläggen om finsk disco, september-bad och andra trivialiteter. Trivialiteterna får dock vänta lite till, som det känns just nu.

Svensk bugg vs finsk disco

I efterdyningarna av "So you think you can dance" och "Let´s dance" på TV har dansen fått ett uppsving i Sverige. Jag vet inte om det var detta som föranledde sambon till att lura med mig på danskurs, men hur som helst lät jag mig föras in på detta nya spår i mitt liv. Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort (dans)steg för Cliff Hanger.

Först var vi (läs: sambon) inne på att gå och lära oss line-dance, men det var fullbokat på många ställen, och där det inte var fullbokat var det på tider som inte passade oss. Så det blev bugg.

Jag hade svårt för att inte brista ut i skratt där jag stod, omgiven av andra medsläpade män, och stampade takten på stället som en annan häst eller något dylikt (buggstegen för killar är löjligt simpla, i alla fall på nybörjarnivå). Miljön gjorde också sitt till: Vardagsklädda, nyktra och osäkra (beträffande dansen alltså) människor i en gympasal som då och då fylldes med Bert Karlsson-producerad dansbandsmusik. Jag hade aldrig varit på danskurs innan detta, men det kändes onekligen lite fnissigt och töntigt, även om jag förstår att det måste gå till på ungefär det här viset. Att dansläraren var en smått allvarlig man med finsk brytning ledde dessutom tankarna till denna video (bloggskadad som man är):...




...och det blev man ju inte mindre fnissig av.

Hur töntigt det än var, så var det riktigt roligt. Känns faktiskt som vi kan dansa lite bugg nu, redan efter en lektion. Och ju bättre man lär sig, desto mindre töntigt blir det. Det går också att dansa bugg till annat än dansbandsmusik.

Trots töntfaktorn är dessa buggkurser syndens näste. Vad kan man annars säga om dessa ideliga partnerbyten? Alla vet ju att pardans i grund och botten, sedan urminnes tider, är en del i en parningsritual. Ett förspel med andra ord. Även om det gick bra att dansa med sambon, gick det nog bäst att dansa med en liten, nästan dvärg-liten, 60-årig tant. Jag vågar inte spekulera i vad detta betyder för min framtid, ni får dra era egna slutsatser.

Cliff Hanger - med rätt att bugga.

Kommunslogans

Kommunslogans är ofta töntigt roliga. "I love Hjo" är en klassiker, liksom "Vallentuna - var femte invånare är en häst!" och "When in Europe don´t miss Skurup". En slogan jag länge irriterat mig på (min irritation bottnar till stor del i att jag tvingades åka förbi deras kommunskylt varje arbetsdag under en månads tid i jobbet för några år sedan) är Enköpings: "Sveriges närmaste stad". Om man är närmast någonting är man per definition utanför det, och så vitt jag vet ligger Enköping i Sverige, capisce!?.

Inspirerad av Universums tråkigaste blogg, hittade jag på några kommunslogans till Vara (i Västergötland). Jag blev så nöjd med mina alster att jag ville publicera dem här också:

"Att vara eller att icke vara i Vara, det är frågan".

"Vara - inte vilken vara som helst".

"Vara - här vill man vara."

"Vara - när man vill vara sig själv för en stund."

"Mjukvara eller hårdvara - i Vara finns det plats för alla".

Här och här finns fler roliga kommunslogans. Alla slogans som ligger på dessa länkar är dock inte officiella kommunslogans.

Kan ni hitta på några roliga kommunslogans? Helt egenpåhittade eller varianter på befintliga slogans kan vara kul.

Uppdaterat: Apropå slogans hittade jag denna sloganizer hos Virvla.

Nytt rekord

Idag var jag och sambon på skogspromenad. Efter några kilometer hoppade jag i en sjö. Det var nytt rekord för mig i grenen bada-sent-på-året-i-Sverige. 9:e september är alltså det nya rekordet. Inte så märkvärdigt kanske. Vad är ditt rekord? Fräscht och uppfriskande var det. Men jag gav ganska snabbt upp planen på att simma mig varm i det kalla vattnet.

Vilken präktig hurtbulle jag måste framstå som nu. Men sådan är jag inte alltid. Allt jag gör hamnar inte heller på bloggen, detta är ingen dagbok.

Cliff levererar en viktig moralkaka

Ingen kan protestera mot att detta är en väldigt viktig global fråga, kanske den allra viktigaste. Ändå är det en fråga som inte syns så mycket i den politiska debatten, varken under den nuvarande valrörelsen eller annars. Förhoppningsvis kan denna kritikerrosade film väcka intresset hos både politiker och "vanligt folk".

Ta en stund och fundera på vad just DU kan göra för att motverka växthuseffekten.

Första dagen på jobbet efter ett års frånvaro

Förra veckan var det första dagen på jobbet på ett år och direkt kastades man in i elden. Ingen repetition av rutinerna erbjöds från företagets sida och inte heller alla nödvändiga uppdateringar (se nedan i texten). På väg till jobbet tänkte jag: Har jag verkligen tänkt igenom alla detaljer som jag behöver tänka på inför jobbet? I sista stund plockade jag med mig en penna hemifrån. Bra att ha när man ska ändra på stämpeln. Det är många små detaljer som man inte alltid tänker på när man ska återgå till jobbet efter ett års frånvaro. En detalj, eller en kanske större sak än så, som jag missat kom jag förstås på för sent, på vägen till jobbet: Hur var det nu med hållplatslägena för linjerna i terminalerna? Nu ordnade det sig med den saken ändå, som tur var.

Denna morgon skulle jag börja med att ta en avlösningsbil från garaget till en centrumhållplats. På jobbet hittar jag dock ingen bil eller bilnyckel. Ingen har talat om rutinerna för mig om var dessa saker finns. Ingen lokal trafikledare finns heller på plats vid denna tid på morgonen och ingen kollega syns till. Jag ringer därför huvud-trafikledningen som berättar var nyckeln och bilen ska vara. Men inget av dessa ting är där de ska vara. Det slutar med att jag blir skjutsad av mannen som sköter om hållplatserna, efter att jag berättat om mitt öde. På vägen piggar hållplatsmannen upp mig med att tala om vad skönt det är att han inte kör buss längre, för det är ju så tråkigt, tycker han. Med några få minuter till godo hinner vi fram till centrumhållplatsen. Väl på plats märker jag att jag tappat bort förartjänstspecifikationen (där det står vad och när jag ska köra hela dagen). Underbart. Jag vet nu inte hur jag ska köra annat än med hjälp av bussdatorn, som visar nästa hållplats och vilken linje jag kör. Bussbyten och längre planering än de närmaste minuterna har jag dock inte koll på. Efter några hållplatser ska jag ge 30 kr i växel tillbaka på en 50-lapp. Jag märker då att jag stoppat 10-kronorna i 50-öringsröret i myntboxen, så jag kommer inte åt 10-kronorna. Jag plockar då fram min egen plånbok och hittar en 10-krona som jag kan ge trafikanten. Sedan får jag låta 2-3 st åka gratis innan jag får tillräckligt med 10-kronor i växelkassan. Den första bussen jag har på min comebackdag har ingen fungerande FM-radio. Däremot en ständigt ljudande varningssummer som varnar för "för lågt förrådstryck". På displayen meddelar dessutom datorn att batteriet inte har någon laddning. Jag anropar trafikledningen och påtalar detta, men de säger mest bara att de redan känner till problemen. Inte läge för bussbyte så länge den rullar alltså, ungefär. Bara att härda ut fram till lunch (men i ärlighetens namn var inte summern så väldigt störande, den var inte så hög).

Eftersom jag inte hade någon förartjänstspec var jag även efter lunch tvungen att anropa trafikledningen och fråga om vad jag skulle köra, vilken vagn (=buss) jag skulle byta till (man kör oftast flera vagnar per dag) och vilken tid jag skulle avgå från vilken hållplats. Trafikledaren sa att jag skulle byta till vagn 6788 (fingerat nummer) och köra från X kl 15.14, men när jag loggat in i den vagnen visade bussdatorn att jag skulle avgå från Y kl 15.17. Jag ropar upp trafikledningen igen. En annan trafikledare bekräftar då att jag visst ska köra från Y kl 15.17, precis som det står på datorn. Jag påtalar då att en annan trafikledare för en halvtimme sedan i stället sa att jag skulle avgå från X kl 15.14. Då visar det sig att det har blivit något fel med datasystemet. Det som gäller är att jag trots allt ska köra från X kl 15.14, kommer vi fram till. Jag ska sedan köra den linjen fram och tillbaka två timmar fram tills jag slutar. Eftersom bussdatorn inte är tillförlitlig får jag använda mig av "Extra tur" i bussdatorns menysystem i stället för att logga in med ordinarie tur, samt kolla på tidtabellerna vid ändhållplatserna för att se vilka tider jag ska avgå, säger trafikledaren. Men i stället hittar jag som tur var en vanlig tidtabell i bussen, avsedd för gamar, som jag i stället använder som förartjänstspec (man behöver ju veta avgångstider vid andra större hållplatser också och det är skönast och säkrast om man slipper hoppa ur bussen med jämna mellanrum för att kolla tiden). Sedan, när jag kört klart för dagen, avslutar jag med att jobba över en timme och rädda en liten snutt som det hade trasslat till sig med.

Eftersom ingen från företaget kontaktade mig inför min jobb-comeback efter mitt friår, frågade jag både personalplanerarna och den lokala trafikledaren om det var några nya linjer eller linjeförändringar som jag skulle tänka på inför min comeback. Det var det tydligen inte. Den sistnämnda nämnde två nya "trängsellinjer" som kom till förra året, men dem hade jag redan kört, så då var det väl bara att tuta och köra då. Ingen nämnde att en linje som jag skulle ha första dagen på jobbet igen hade ändrats. Som tur var pratade jag med en kompis som är lite småboss på företaget kvällen innan. Han talade om linjeförändringen för mig. Hade han inte gjort det hade jag kört fel, eller plötsligt fått fråga passagerarna när jag sett det nya hållplatsnamnet på bussdatorn. Jag kan i sammanhanget tala om att det inte är samma sak att köra fel med en buss som med en bil. Inte alls lika lätt att vända. Särskilt inte med en ledbuss. Har man otur kan man få köra några kilometer extra för att hitta något lämpligt ställe att vända på. Nu hade jag inte någon ledbuss på linjen ifråga, men ändå. Vi använder ibland ledbussar på den linje som jag inte informerats om att det skett en linjeförändring på.

Som sagt, ingen från företaget kontaktade mig när mitt friår började lida mot sitt slut och det var dags för mig att komma tillbaka till arbetet. Därför skrev jag några dagar innan comebacken detta mail till en personalplanerare, efter att inte önskvärt snabbt fått svar från den andre personalplaneraren:

Till Personalplanerare X 2006-08-29:

Hej! Jag skrev detta till Y (den andre personalfördelaren, min anm. nu) igår, men han har inte hunnit svara än, så jag skickar detta till dig också. Jag ska snart börja jobba igen efter friåret jag haft. När jag pratade med Z för några veckor sedan sa han att jag skulle få utbildning det första jag skulle göra när jag kom tillbaka. Det har ju hänt en del sedan jag körde senast, har jag förstått (nya etanolbussar, ny taxa och kanske något mer, kanske några nya busslinjer?). Eftersom jag bara jobbade fyra månader i ******* och mest körde i ***** innan jag fick friår sitter kanske inte linjekunskapen på alla *******linjerna helt bergfast heller. Min fråga är alltså: Vad ska jag göra på fredag? Mvh, Cliff Hanger

Svar:
Från: Personalplanerare X 2006-08-29
Har pratat med Z (Y är sjuk idag)
Taxeutbildning har ingen fått och är inga svårigheter, det kan trafikledaren förklara för dig. Etanolbussarna kommer det nya utbildningar på framöver så snart vi har möjlighet, det är fler än du som behöver den kursen. Det är dock inga konstigheter med dem.
Det har inte till kommit några nya linjer sedan du körde sist.
Med andra ord blir det vanlig körtjänst för dig 1:a sept.

Sedan kom även ett ytterst kort svar från personalplanerare Y:
"Köra 7799" (fingerat tjänstenummer).

Fint att man känner att vissa bryr sig så mycket om en.

Annars var det lite kul med tonårsgrabbarna som gick på. Det var rätt fullt, så de stod längst fram. En av dem sa till den andra: "Jag ska fan ha en buss" (i stället för en häftig bil, lät det på honom som han menade). "Då ska jag åka förbi folk på hållplatserna och ba: 'Fuck you!'. "Ja, det kanske man skulle börja med", inflikade jag, vilket han besvarade med ett litet garv.

Förutom strulet var det, tro det eller ej, rätt okej och soft att köra, även om jag blev trött på slutet. Hade bara sovit fem timmar, eftersom det var en rejäl omställning av dygnsrytmen att börja jobba tidiga morgnar igen. Och de efterföljande dagarna har inte varit alls lika struliga (även om t.ex. en avlösningsbil som jag skulle köra försvann, kanske blev stulen, en dag och jag fick ta pendeltåget i stället). Men företaget borde skaffa bättre, nej NÅGRA slags rutiner för personal som ska återgå till arbetet efter en längre tids frånvaro.

Tuff men bra dag

Idag var en tuff dag. Tuff men bra. Vaknade 04.25 av att väckarklockan ringde. Jobbade till 13.54 (lunchrast 09.15 – 09.51). Sedan bar det av till den fina pay-and-play-golfbanan i Grödinge. Nästan fyra timmar och 6 – 7 kilometers promenad senare kunde jag glädjas åt ett nytt rekord på 93 slag. Efter det var man rätt mör, men har ändå lurat kroppen att hålla sig vaken med hjälp av skenet från TV:n och datorn. Och i morgon ringer väckarklockan 04.20...ångest. Ja ja, det är självförvållat, jag vet. Det är inte synd om mig. Bara superhjältedräkten kommer på i morgon bitti ska jag kunna klara av även morgondagen.

Kompisen som jag spelade golf med är för övrigt en trogen läsare av denna blogg. Bra så. Men jag tycker att han borde skaffa sig en egen blogg också - inte bara för att han bl.a. kan roa sig med att jämföra olika hamburgares funktionella kompatibilitet med busskörning, utan för att han rent allmänt uttrycker sig roligt och vettigt. Visst låter det som det skulle kunna bli en blogg som man skulle vilja läsa?

Aftonbladet begår självmål

"Begå självmål" är knappast korrekt svenska (till skillnad mot "göra självmål"). Jag har aldrig hört det uttrycket förut i alla fall. Självklart är det meningen att tankarna ska gå till "begå självmord" och lika självklart handlar det om extremt taffligt och billigt effektsökeri.

Porfilm

"Dagens grattis!" går till den fina, polska medborgare (eller i alla fall i Polen boende) som hamnade här genom att googla på "porfilm pamela anderson". Grattis!

Porfilm - är det månne en film med kaskader av finnar som kläms? "Finnar som kläms" skulle annars kunna vara en socialrealistisk dokumentär om spårvagnsåkning i Helsingfors i rusningstid.

Vad jobbar valstugearbetare med annars?

Vad jobbar valstugearbetarna med när de inte jobbar där? Är det bara arbetslösa och pensionärer som jobbar där? Eller är det folk som är så engagerade att de tagit ledigt i tre veckor för att jobba där? Eller jobbar de bara där en eller två dagar?

Om det bara är arbetslösa och pensionärer, finns det tillräckligt med folk till alla partier, med tanke på att vissa partier är mindre populära bland dessa delar av befolkningen? Det känns som att det är någon orsak jag missat, någon rimlig förklaring måste finnas. Jag kom in på dessa funderingar när en valarbetare med moderat-jacka steg på min buss igår. Han såg lite risig ut, och jag kände igen honom eftersom jag sett honom vid en valstuga där jag bor för några dagar sedan.

Uppdaterat: Har just snackat lite med sambon om detta. Och det är klart att det står en massa valbara personer i stugorna. Flera av dem torde uppbära politikerlön medan de står i stugorna. Pinsamt att jag inte tänkte på det. Men förutom de valbara personerna (det står väl en del annat folk där också) kanske frågan kan kvarstå.