Min sambo är en riktig kossa!

Att kalla en man för "en riktig tjur" är oftast menat som en komplimang. I konsekvensens namn borde det alltså vara helt okej att kalla kvinnor för kor och kossor, eller hur? Jag tog upp detta resonemang med sambon för ett tag sedan, och sedan dess kallar jag henne då och då för "min ko". Oftast svarar hon då leende med ett "mu". Och som den välintegrerade lantisen hon är, säger hon det mer med stockholmsdialekt, som en city-ko, än som den västgötska hon i grund och botten är. Johan Glans, en av Sveriges bästa komiker, reder här ut skillnaden mellan lantis-kor och city-kor:

Bilder från Prag, del 3

Som vanligt går det bra att klicka på bilderna för förstoring.


Vi var som sagt inbjudna till ett bröllop i Prag. Bröllopet ägde rum i ett gammalt fint slott. På slottsgården fanns det påfåglar. Påfåglarna var väldigt roliga att jaga, tyckte några av de yngre bröllopsgästerna.



I närheten av slottet fanns det även en påfågel som var albino. Jag lyckades zooma in och plåta den precis innan den försvann runt hörnet.



På stadens zoo fanns det många roliga djur. Bland annat denna grönvita skalbagge. På latin heter den Edere purgare vomere hammarby.



Naaah, titta vad sött! Hon har en bebis i pungen!



- Vad glor du på, har du aldrig sett en lemur förut?
Coolast i Prag var lemurerna, som man fick komma riktigt nära och hälsa på. De var nästan lika nyfikna på oss människor som vi var på dem. Fast de var mycket coolare.



Som sagt, lemurerna var riktigt coola. Även då de var omringade av människor.

Smaken av bitterhet (i stället för choklad)

Att det har börjat växa små, vita hårstrån på öronen kan man väl ha överseende med, likaså att man passerat 30-strecket. Men det är då själva fan att man ska vara så glömsk ibland! På vägen ner till Prag slarvade jag bort senaste numret av Sportmagasinet. Troligen blev den kvarglömd i en flygplansstolsficka. Och på vägen hem, då jag precis upptäckt förlusten av Sportmagasinet och lovat mig själv att vara noggrannare med att få med mig allting, då lyckas jag slarva bort all choklad som jag köpt på Prags flygplats: 2 x 400 gram Toblerone och 4 x 100 gram Ritter Sport. Fy fan vad det svider. Antagligen glömde jag chokladen på sätet bredvid mitt i bussen mellan Arlanda och långtidsparkeringen.

Om man vore snusförnumstig skulle man kunna säga "what goes around comes around" eller dylikt. Jag tänker närmast på den gången då jag tog hand om de flaskor vin och sprit som ett berusat sällskap glömde på min buss en gång. Det var en kvinna som kom fram till mig med sällskapets taxfree-påse långt efter att ägarna till den hade gått av. Hon lämnade över påsen till mig med orden "de behövde nog inte mer alkohol". Men den taxfree-samlingen innehöll bl a ett mousserande vin och en Absolut Mandarin som jag aldrig drack, så det känns inte som att det var riktigt lika mycket värt som chokladen jag glömde nu. Buhu...

Bilder från Prag, del 2

De två första dagarna som vi var i Prag var det 37 grader, men nästa dag, på onsdagen var det "bara" 30 grader, så då klättrade jag först upp i en kopia av Eiffeltornet på 60 meter och sedan, med en "vätskekontroll" i form av en liter öl och en god lunch emellan, klättrade jag 287 trappsteg upp i S:t Veitskatedralens utsiktstorn. De följande bilderna är fotade där uppifrån.


Här ovanför syns kopian på Eiffeltornet och Pragborgens borggård.



Bakom gallret, strax under den ärgade kopparn, stod jag och knäppte med kameran som en riktig japan.



Katedralens tak.



Moldau i bakgrunden.



Den berömda Karlsbron.

Bilder från Prag

När vi gick av flygplanet trodde vi att piloten navigerat fel och flugit oss till Uganda, Thailand eller något annat tropiskt land. Det var som att gå in i en ugn. 37 svettiga grader var det både vår första och andra dag i Prag. Dagen innan vi anlände hade det varit någon grad varmare och värmerekordet från 1928 hade slagits. Första dagen kämpade vi på och gick runt och försökte njuta av stadens vackra sevärdheter, men det var svårt, särskilt eftersom vi hade haft en tidig flight som orsakat sömnbrist. Dagen efter var bättre. Då kunde vi utvilade åka och bada och dricka billig öl. Ovanför ses en prislista som är typisk för större delen av Prag. Ölen kostar ca 8 kr för en halvliter och är billigare än läsken (dela priserna med tre så får du priserna ungefär i svenska kronor).



Om man inte ville dricka öl kunde man banka vin i stället.



Här får man tydligen inte stanna bilen när man ska parkera den. Jag antar att man är tvungen att hoppa av i farten.



En bild från en av Prags tunnelbanestationer.



Om du klickar på bilden ovan ser du kanske hur högt floden Moldau steg 2002. Det är indikerat med blått högt upp bredvid den vita mätstickan.



Här är ett av alla mysiga tortyrredskap som finns utställda på tortyrmuséet (jag provsatt inte på detta).

Jag drar till Prag

Jaha, då drar jag och sambon till Praha, för att knastrande torrt parafrasera min ordvitsande morbror. Till Prag bär det alltså av. Tidigt i morgon bitti. En vecka med gammal fin arkitektur och historiska byggnader, bröllop (ej mitt) och inte minst ett flertal stopp vid diverse "vattenhål" - alltså klassiska tjeckiska ölhak, står på att-göra-listan. Och med tanke på det tropiska väder som väntas lägga sig över den tjeckiska huvudstaden planerar vi även att besöka andra sorters vattenhål, fast då för svalkande bad.

Kolla gärna igenom de tidigare inläggen (som kanske kommit lite i skymundan eftersom jag förmodligen uppdaterat bloggen flitigare än ni, så här i semestertider, hängt med på på sistone).

Jag vill också påminna er om att maila in bidrag till min och Andreas nya blogg, Trafikfarligt (jag har själv några egna anekdoter till den bloggen som väntar på publikation, men det får vänta med dem till efter Prag).

Leila K

Igår var jag återigen på besök i fiendeland och såg Bajen enkelt avancera i det europeiska cupspelet på ett soligt Råttsunda. Solen värmde mer än spelet, men så var det också länge gassande hett sommarväder.

På väg mot bilen hem spatserade jag genom en park. På en bänk i parken satt tre a-lagare och nedanför dem, på gångbanan, satt ytterligare två. Precis när jag gick förbi dem hörde jag en av dem säga "...Leila K skrek in i min brevlåda i natt". Sjukt nog är det säkert sant.

Turkhits och Sovjets nationalsång (uppdaterad favorit i repris)

Känsliga läsare varnas härmed. Inslag av barnslighet, dekadens och politisk inkorrekthet följer.

Det är tydligen jäkligt hett att ha en ansiktsbok nuförtiden. Själv tycker jag att ansiktsburken håller än.

Andra relaterade klassiker:
Fiskpinnar
Badrum, badrum
Jag är gullig
Olla, olla
Turkdekadens
De blev ett med Benny och Aslan Mustafa (två hits på samma länk).

Men min absoluta favorit i sammanhanget är nog ändå Sovjets nationalsång.

OBS! Uppdaterat (igen): Självklart måste Hatten är din också vara med här. Jag förstår inte att jag glömde den. Tack El Pedro för påminnelsen!

Otursdag för hårdingar

Igår var det som bekant det klassiska otursdatumet. Själv råkade jag inte ut för något värre än en rätt rejäl baksmälla, men det hade ju ingenting med otur att göra. Nej, då fanns det andra som hade mera otur. Jag tänker då närmast på längdhopparen som spetsades av ett spjut på friidrottsgalan i Rom igår. Där kan vi snacka om någon som verkligen hade oturen att vara på fel plats vid fel tidpunkt! Vad är väl en spik i foten i jämförelse med denna spetsning? Men man måste också säga att längdhopparen efter omständigheterna hade en rejäl tur i oturen som undkom med "bara" en punkterad lunga och några skadade revben.

En annan tanke som jag slogs av är att friidrottarna, och då särskilt längdhopparna, kanske är sportvärldens riktiga hårdingar. I till exempel fotboll hotas en match att avbrytas om det kastas in mynt eller snusdosor. Men så vitt jag vet var det aldrig något snack om att avbryta spjutkastningen eller längdhoppningen efter olyckan igår. En person som garanterat är en Hårding är annars mannen som översatte filmen som jag och sambon såg på bio igår (Zodiac). För översättningen stod nämligen ingen mindre än Karl Hårding.

Vad var det mest oturliga som du råkade ut för igår?

Cliff tar krafttag mot opassande ord

Välkomna till Språklådan! Nu ska vi prata om ordet kraftig. Nej, det ska vi inte alls det. Jag ska skriva och ni ska läsa. Det är viktigt att vara korrekt när man bloggar om språk.

En tjock människa ska inte kallas för kraftig som en synonym till tjock. Om man är stark är man kraftig, men om man är tjock är man just tjock - inte kraftig. Ibland råkar man ut för att höra folk beskriva en tjock person som kraftig, bara för att dessa människor tycker att "kraftig" låter bättre än "tjock", "fet" eller dylikt. Visst krävs det en del muskler för att släpa runt på de extrakilon som fetma för med sig, men man är ju inte per automatik stark bara för att man är tjock. Man kan faktiskt vara ganska svag och inte alls kraftig om man är tjock.

Om man vill beskriva en tjock person utan att använda ord som oftast anses negativa, såsom tjock, fet, monstruös eller heffaklumpsliknande kan man välja snällare ord såsom rund, korpulent, omfångsrik eller bamsig , för de är inte felaktiga. En tjock person kan förstås vara kraftig också, vid sidan av sin tjockhet, så att säga. Men då är denna person tjock och kraftig.

Eufemismer är ofta fåniga. Ibland tvingas man ändå ta till dem då man till exempel inte vill förolämpa folk. Men om man ska använda en eufemism kan man åtminstone välja en som är korrekt.

Det var allt från språklådan för idag. Nästa gång ska jag skriva om användandet av uttrycket "låter bra" i skriftspråk.

Fotnot: Ovanstående är endast min icke ödmjuka åsikt och inte något som är vetenskapligt förankrat.

Ikväll ska jag gå på Metallica-konsert

Coolt, eller hur? Jag har lite svårt att ta in detta just nu, men det är verkligen något utöver det vanliga. Skål!

Rädda Östersjön och sprid detta vidare

Varje år betalar du cirka 1800 kronor i skatt som via EU går till jordbruksstöd. Och varje år läcker 500 000 ton kväve och fosfor ut från jordbruket. Dessa näringsämnen skapar en kraftig övergödning av Östersjön och orsakar bland annat algblomning.

Vi kräver därför att regeringen ställer högre miljökrav på bidragssystemet så att vårt stackars innanhav slipper hosta grönt varje sommar.

SMS:a ordet ALGSTOPP till 711 60 om du vill att dina skattepengar ska sluta övergöda Östersjön. Din protest kostar bara som ett vanligt SMS, och vi på Världsnaturfonden WWF ser till att den når fram till beslutsfattarna. Läs mer om hur skattepengar blir algblomning på wwf.se

Ovanstående text är hämtad i sin helhet från en annons från Världsnaturfonden. Om du har en blogg och sympatiserar med denna protest, varför inte kopiera denna text och lägg in den på din blogg? Och skicka ett sms, det kan du förstås göra även om du inte har en blogg.

Trafikfarligt - en ny blogg är född!

För några dagar sedan skrev jag i detta blogginlägg: "Om jag skulle blogga om alla idioter som jag som yrkesförare stöter på i trafiken skulle det förmodligen krävas en egen blogg för det, under förutsättningen att jag inte vill fylla den här bloggen med trafikidioter". Andreas tog mig då på orden (och inte någon annanstans) och startade upp den blogg som jag som stolt "redaktör" härmed offentliggör: Trafikfarligt.

Andreas och jag skulle säkert utan problem kunna driva denna blogg med egna historier om trafikfarliga beteenden hos bilister, lastbilschaufförer, cyklister, taxiförare, bussförare, fotgängare etc. Men vi vill gärna ha en interaktiv blogg, dit både alla möjliga galna (men sanna) anekdoter och det lilla vardagsgnället om idioter i trafiken mailas in för publikation. Maila, maila! Adressen finns på den nya bloggen.

Tillsammans kan vi vända detta elände som de flesta av oss utsätts för dagligen till ett sant nöje! Framöver kan idioterna vi råkar ut för i trafiken bli källor till glädje, om du roas av att läsa om idioter, eller om du bara är så bloggskadad att du blir glad då bloggstoff uppenbarar sig för dig.

Okej, nog pladdrat här. Klicka nu vidare till Trafikfarligt! Välkommen att läsa och maila!

1 dag kvar

Nu är det bara en dag kvar tills den nya bloggen offentliggörs här! Jag förstår om ni klättrar på väggarna.

Byta kön 31 kr

Tänk vilka grejer min sambo kränger för sitt levebröd. Och vad billigt och okomplicerat det kan vara att byta kön.

2 dagar kvar

Om två dagar offentliggörs en ny blogg här.

Vilken cliffhanger.

Gökboet

Idag på eftermiddagen steg en kvinna på min buss och sa "go´morron". Jag tittade på klockan. Den var 15.12. Det såg inte ut som att hon sa det på skämt. Men hållplatsen där hon gick på frekventeras ofta av lite underliga typer och hon såg ut att vara en av dem. Jag tror bestämt att det ligger ett litet dårhus där i krokarna.

070707070707

I morse, sju minuter och sju sekunder över sju var klockan 07.07.07. Och datumet var (och är, förstås) 070707.

070707070707 alltså. Wow...

En annan "lustig" händelse på detta tema är att sambons systerdotter fyller 21 år just idag, den 7:e i 7:e 07. 7+7+7=21.

Minigolf - prison rules

Jag spelade minigolf med min oäkta fru igår. Trots avsaknaden av regler (se framsidan och baksidan av protokollet ovan) kan jag rapportera att det hela avlöpte lugnt. No rules = prison rules, men ändå förekom det ingen roughing, slashing, tripping eller något annat aggressivt spel överhuvudtaget. Att det gick bra resultatmässigt för mig kan förstås ha bidragit till detta. Det förekom dock en del high sticking då vi emellanåt promenerade mellan hålen med klubborna över axlarna. Det förekom heller inget holding the stick. Inte just där, just då i alla fall. Och med stöd av de obefintliga reglerna undanlät vi att ropa "fore" då bollarna flög över bankanterna.

Lurad

Igår råkade jag ut för en riktigt lurig människa. Utrustad med mullvadsuppsyn, gröna skinnbyxor, bibliotekariefrisyr och vit käpp äntrade hon bussen och lade snabbt beslag på "ATP-sätet" längst fram. Att döma av hennes mundering (och till en liten del av hennes vita käpp) antog jag att detta måste vara en gravt synskadad människa, godtrogen som jag är.

Många rörelsehindrade och/eller äldre personer som sätter sig längst fram brukar behöva lite extra tid på sig för att fiska fram sitt färdbevis (oftast ett färdtjänstkort, som även gäller i SL-trafiken). Jag tänkte att så var säkert fallet även denna gång. Hon skulle visa kortet strax, bara jag gav henne lite tid, tänkte jag. Och om hon inte visade något kort kände jag mig inte mer nitisk än att jag tyckte att hon förtjänade att åka med ändå, synskadad som hon var. Så jag körde iväg från hållplatsen.

Det var några minuter senare som jag upptäckte det. Den "gravt synskadade" kvinnan hade en klocka runt handleden! Fan vad hon hade lurat mig hårt. Inte konstigt att hon inte hade något färdtjänstkort. Jag kände mig plötsligt lika bortdribblad och bortgjord som Abgar Barsom i duell med Samba-Erik. Samtidigt kände jag sympati för kvinnan. Tänk att göra sig besväret att dra på sig gröna skinnbyxor och svänga omkring med en blindkäpp bara för att få åka buss gratis. Hon måste vara sjukligt snål eller fattig. Eller finns det några andra situationer som jag inte tänker på där det är fördelaktigt att spela blind?

Du spelade synskadad, men du var seende - jag har blivit luuurad.

Somliga idioter är värre än andra

Om jag skulle blogga om alla idioter som jag som yrkesförare stöter på i trafiken skulle det förmodligen krävas en egen blogg för det, under förutsättningen att jag inte vill fylla den här bloggen med trafikidioter. Därför undviker jag nästan helt att skriva om dessa idioter. Men idag gör jag ett undantag, eftersom jag för några timmar sedan råkade ut för en riktig praktidiot.

Det är sista körningen för dagen. Med gasen i botten kämpar jag uppför backen på 70-sträckan med ledbussen. När jag är uppe i 60-65 km/h blir jag omkörd av en liten Citroën. Franskbilen svänger sedan in i högerfilen precis framför mig och sänker farten. Måttligt road av detta korkade trafikbeteende blinkar jag då med helljuset för att uppmärksamma föraren på att han lagt sig för nära och tvingat mig att sänka farten i en uppförsbacke, vilket man helst inte gör när man fått fart på sitt tunga fordon. Att blinka med helljuset på detta vis är förvisso inte helt "reglementsenligt", men heller inte något som borde orsaka någon större trafikfara. Denna gång höll det dock på att bli farligt, eftersom idioten i Citroënen reagerar på min "ljustuta" med att bromsa! Det var ingen tvärbroms, men heller ingen lätt touch på bromspedalen för att tända bromsljusen som en signal. Snacka om att leka med döden. Förutom att idioten lekte med min latenta vrede riskerade personen ifråga att få x antal ton buss i häcken. Och ansvaret för att inte så skedde vilade på den som idioten hade retat upp. Hur puckad får man bli?

Vilken är den värsta idioten som du har råkat ut för i trafiken?

P.S./ Andra trafikidioter som ligger högt upp på idiotlistan just nu är cyklister som cyklar på vägen fastän det finns en cykelbana som löper parallellt.

P.S.2/ Jag behöver definitivt semester snart.

Mindre lyckade reklamkampanjer

Okej, detta är delvis snott från ett radioprogram jag hörde, men jag kan inte undanhålla er detta.

Alla namn fungerar inte i alla länder. Ni som kör omkring i en Honda Jazz (själv hade jag aldrig hört talas om den förut) ska veta att den egentligen skulle ha hetat Honda Fitta, precis som den var tänkt att heta från början. Den nordiska avdelningen av Honda fick dock snabbt till stånd (!) ett namnbyte. Enligt obekräftade källor ska tydligen den officiella sloganen för Honda Fitta ha varit "Liten utanpå, stor inuti". Bara en sån sak. Jag vet inte hur länge Honda Fitta fanns på den europeiska eller den utomeuropeiska marknaden (vilket samlarobjekt den måste vara!), men hur som helst kom bilen sedermera att kallas Honda Fit i vissa delar av världen och Honda Jazz i andra delar.

I en amerikansk kampanj använde Electrolux denna slogan för att marknadsföra sina dammsugare: "Nothing sucks like an Electrolux". Om denna och andra misslyckade reklamkampanjer kan man läsa här.

Som bl a Silverfisken har uppmärksammat här har H&M kommit med den briljanta idén att lansera jeansmodellen Fit Sliq. Detta får mig osökt att tänka på den allsvenska tränaren (kommer inte ihåg vem) som inför en match sa "vi är fitta" (han menade förstås att laget var fit for fight, vältränat eller dylikt).

Sedan har vi förstås Locums legendariskt porriga reklamkampanj, som Pash tidigare har uppmärksammat här.