En till synes icke utvecklingsstörd eller pårökt men däremot trevlig och tydligen lite bortkommen trafikant i form av en kvinna i 35-årsåldern:
- Hur ska jag hålla kortet? (Syftar på periodkortet som hon håller i handen).
Jag:
- Håll det bara så att jag ser datumen.
Det är tydligen inte lätt att vara ny i stan alla gånger.
En annan gång gick det på en trafikant och frågade om jag tog kort. Inte så dum fråga kanske. Men jag kunde ha gjort mig lustig åt den frågan. Jag kunde t.ex. ha erbjudit frågeställaren att dra in hans kort.
En kollega berättade om en trafikant som frågade VAR någonstans han kunde dra kortet. Kollegan var frestad att dra ner byxorna och föreslå kunden att dra kortet mellan skinkorna, men avstod, då detta vid närmare eftertanke trots allt kändes en aning opassande.
21 x 12 cm. Så stort var fotot av mig och sambon i Aftonbladet. Kändes lite märkligt att se oss täcka en så stor del av ytan i en rikstäckande tidning när vi egentligen mest var rekvisita till artikeln (om bolåneräntor, vi var på en visning av en bostadsrätt). Men det var en bra bild, trots mina påsar under ögonen dagen till ära.
Idag spelar Hammarby handboll mot en av världens bästa klubbar, Barcelona. Även i handboll är jätteklubben Barcelona (drygt 150.000 medlemmar) en världsmakt. Att Bajen idag skulle ställas mot ett sådant motstånd anade jag knappast när jag för ca 5 år sedan, såg Bajen spela en division 2-match mot Skuru i Nacka sporthall. Då var det gratis inträde och en av spelarna var sonen till en barndomskompis till min pappa. För nio år sedan låg Bajen i division 4. Askungesagan fortsätter.
Hur imponerande Hammarby än avslutade förra säsongen och har börjat den pågående höstsäsongen, med 4 raka segrar i elitserien och vinst med 37-23 över Panellinios i första Champions League-matchen, sägs de ändå vara chanslösa idag. Men jag kommer i alla fall bänka mig vid TV:n kl 16.30 (matchen sänds i SVT 24, som vi numera får in) och hoppas på en skräll.
Detta periodkort försökte en ung kille använda som färdbevis på min buss idag. Dagens trofé och en symbol för "mitt enda sätt att känna makt", som det "lowlife" jag och andra bussförare är, enligt vissa personer (nej, just det, att åka ifrån folk som kommer springande var ju det enda sättet. Nåja, vi usla människor som kallas bussförare har tydligen ett till patetiskt sätt att känna maktens berusning).
Många gamla, utgångna kort har jag sett under mina år som bussförare, men detta tar kanske ändå rekordet i passerat "bäst-före-datum". Så gott som alltid försöker dessa fuskare spela oskyldiga och ovetande. Och det är ingen Oscars-nivå på skådespeleriet heller. Märkligt nog är dessa repliker vanliga: "Ah... jag måste ha tagit fel kort" och "Jag har det andra kortet hemma". Föga troligt, i alla fall när det rör sig om kort som gått ut för flera veckor sedan.
Idag var det första gången på jättelänge som jag lade märke till att någon hade ett för gammalt kort. Denna gången såg jag att det var fel färg på kortet och bad därför om att få titta närmare på det. Annars brukar man, som en gammal tullinspektör, mer gå på kroppsspråket. Det finns där flera indikatorer på misstänkta fuskare (F). Här är några:
* När jag kommer in mot hållplatsen tittar F på mig och försöker avläsa om detta är en förare som man kan lura eller inte.
* F viftar förbi med kortet alldeles för snabbt.
* F söker överdrivet mycket ögonkontakt och säger övertydligt "Hej" för att avleda min uppmärksamhet mot kortet.
* F småjoggar ombord på bussen för att man inte ska hinna se.
* Oftast undviker F helt och hållet ögonkontakt.
Inte heller på kroppsspråksnivå brukar det vara någon Oscars-nivå på skådespeleriet.
Sedan finns ju charmörerna. Idag var det en ung tjej som frågade "kan man få åka två stationer?". "Ja det kan man...om man betalar", svarade jag. Hon fick tio kronor av sin kompis och betalade då utan protest. Hon ville väl mest testa sin förmåga att charma föraren. Om hon tyckte att två hållplatser var för kort sträcka för att betala kunde hon lika gärna ha promenerat, eller hur? Det var fint väder också.
Nu kanske jag verkar väldigt nitisk. Men så är det inte. Igår t.ex. viftade jag bara ombord folk när de ville betala, eftersom jag var försenad, hade krångel med dörrarna och redan en massa folk på bussen. Jag var lite mera noggrann förr, men orkar inte längre bry mig så mycket om att titta noga på korten. Nu är det inte så många som fuskar heller känns det som, nu när det är så billigt att åka. Om jag tydligt märker att folk försöker lura mig är jag däremot lite tuffare.
Det finns mycket mer att skriva om i detta ämne, men detta får räcka för stunden.
Jag tänkte härma Emma och be er som är inne och läser här att skriva en ytterst kort kommentar (det räcker med en bokstav, även om det så klart gärna får vara mer också).
Det vore helt enkelt intressant att se vilka det är som är här inne och läser. Även ni som inte har egna bloggar får gärna skriva ett ord eller två! Kom igen, det är inte farligt! Tack på förhud.
Som bussförare är det skönt att få avlösning. Särskilt när man, som alldeles nyss, har hela bussen full av skolbarn och folk står i gången från vindrutan till längst bak i gången (denna gång var det i och för sig inte så farligt eftersom jag bara behövde köra hela den busslasten i tre minuter innan jag fick avlösning). Detta utspelades:
Jag: Så, då ska jag försöka komma ut härifrån. Ett barn på tredje stolsraden: Nu har han tröttnat på oss. Jag, leende, vänd mot barnet: Ja, nu ger jag upp.
Sedan lämnade jag bussen och gick därifrån med ett leende. Vardagsglädje.
Till min stora glädje kan jag nu meddela att tre av mina favoritbloggare, Argaste, Marij och Skogan har smugit tillbaka till bloggandet efter att tidigare ha tagit en paus eller sagt farväl till bloggosfären.
Dagens biotips: Se någon annan film än "Farväl Falkenberg". Det är en av de sämsta filmer jag sett. I stort sett helt poänglös, i mitt tycke. Jag ser inte någon mening i att presentera löst sammansatta scener som inte säger någonting, utan mest bara innehåller tomt prat. Det verkar vara det som är poängen också, att ge ett dokumentärt, realistiskt intryck. Men det finns ingen mening med att vara realistisk om man inte har någonting att säga. Ja, någonting kanske man ville säga, kanske att man som småstadsbo antingen är hänvisad till droger, stuginbrott eller självmord (enligt filmmakarna då alltså). Men det kan man säga med en mer intressant historia i så fall, inte bara med allmänt löst svammel och fladdrig handkamera.
Känns som jag varit lite negativ i mina senaste inlägg, men man kan vända på det också i t.ex. detta inlägg. Om ni ser en annan film tror jag att det är större chans att ni går nöjda ifrån biografen, och det är ju positivt i så fall.
Jag tog just mod till mig och mailade självaste trafikchefen på jobbet angående det irriterande faktum att företaget förväntar sig att vi bussförare ska använda vår obetalda fritid till arbete. Det finns även andra saker att klaga på, men de får vänta till något annat eventuellt tillfälle. Här är vad jag skrev:
Hej Gunnar**!
Jag har nu kommit tillbaka efter mitt friår och jag har noterat vissa försämringar gällande den arbetstid som jag får betalt för.
* Påtiden har krympt till endast 4 minuter. Detta ska jag hinna med på 4 minuter: Logga in och anmäla mig, samt helst kolla vilka vagnar som jag ska ha under dagen; gå och låsa upp mitt skåp och plocka ut min kassaväska; gå till rampen (en promenad på 2-3 minuter), koppla loss vagnen från rampen; justera stolen, ratten och speglarna och klimatinställningen; logga in på kommunikationsradion; sätta fast myntboxen på sin plats, sätta upp kontantkuponger och stämpel på sina platser; backa ut från rampplatsen; köra fram till grinden; plocka fram mitt passerkort igen och knappa in koden för att öppna grinden. Sedan kan jag köra från garaget.
Man kan med lätthet konstatera att detta är omöjligt att göra på 4 minuter. Konsekvensen blir att man antingen kommer lite tidigare till jobbet och känner sig utnyttjad av företaget (vilket skapar irritation), eller också kommer man punktligt i tid till jobbet och blir jättestressad och förbereder sig på att möta ilskna kunder som väntar på den försenade bussen vid första hållplatsen. Inget av dessa alternativ fungerar särskilt bra som underlag för att skapa "den optimala resan". Det enda rätta vore att öka påtiden. Vad säger du om det?
* Den nya enhetstaxan har, som du säkert vet, fått effekten att vi bussförare måste gå och köpa kontantkuponger väldigt ofta. Varför ska vi behöva utnyttja våra snålt tilltagna raster, eller den likaså obetalda tiden innan eller efter jobbet, till detta arbete på vår obetalda fritid? Jag föreslår att vi bussförare får ett lönetillägg för denna tjänst som vi gör företaget. Vad säger du om det?
* Likaså har avtiden minskats. 2 minuter räcker knappast till att packa ihop sina saker, rampkoppla bussen, eventuellt skriva en felrapport, gå till skåpet och låsa in kassaväskan. Jag anser att avtiden måste öka, vad säger du om det?
ukd... (paus)... okej nu var jag hyfsat trött. "ukd" var de tre första bokstäverna i word verification för att publicera detta inlägg...
Jag tänkte bara tala om att jag har lite dåligt samvete för att jag varit så dålig på att läsa och kommentera andras bloggar på sistone. Japp, exakt så bloggskadad är jag. Jag tycker ju själv att det är kul om folk läser och kommenterar det jag skriver. Men jag har inte haft tid helt enkelt.
Pash anmärkte i detta inlägg på att Dancin´with myself skulle vara Billy Idols fjolligaste låt. Det kanske den är, jag känner inte till de exakta kriterierna för en fjollig låt. Kanske var den för poppig, lättdansad och glad för den gode Pash? Hur som helst tog mig en liten funderare och kunde snabbt konstatera att jag gillar fjollrock.
En låt som utan tvekan måste kategoriseras som fjollrock och som är en all-time-favourite för mig är Kiss ofta bespottade discodänga I was made for loving you:
På 70-talet fanns det en hel genre som i mångt och mycket lika gärna borde kunna kategoriseras som fjollrock, nämligen glamrocken. En skön, representativ låt från denna tid är Sweets Wig Wam Bam, som här framförs live, med fjolliga attiraljer som indiandräkt (fjollstämplat efter Village People), smink och fjolliga frisyrer (vid närmare eftertanke var nästan hela 70-talsmodet fjolligt).
Fjollrockens konung torde ändå vara Freddie Mercury. 100 % fjolla, 100 % rockig - 100 % superstjärna. I Paris har de btw en staty av Freddie Mercury. Freddie gjorde en del solo, men det är som fjollig galjonsfigur i rockbandet med det fjolligaste namnet av dem alla, Queen (i hård konkurrens med coverbandet Queer), som han gjorde sig mest berömd. Det finns många kanonlåtar att välja bland i Queens låtkatalog, men jag väljer denna för att videon är så fjollig:
På senare tid har The Darkness plockat upp den fjollrockiga staffettpinnen. Hårt och superfjolligt på samma gång (originalvideon är mycket fjolligare, men den hittade jag inte):
Judas Priest spelar inte så fjollig rock. Däremot har man en småfjollig läderbög som sångare i form av Rob Halford. I denna video testar de det innovativa greppet att råna en bank med elguror. Småfjolligt men roligt. Och låten är en klassiker.
Här i Sverige måste The Ark anses vara fjollrockens frontalfigurer. Denna låt är mycket bra:
Frågan är var gränsen för fjollrock och "vanlig" rock går. Beror det på om någon bandmedlem är bög? Beror det på om de är sminkade? Beror det på om det sjungs i falsett? Beror det på om musiken är för poppig? Beror det på klädseln?
Vad som är fjollrock och vad som är annan rock är inte alltid helt lätt att definiera. Det måste anses vara en smaksak. Men det viktigaste är ändå att man inte sätter upp spärrar för sig själv för vad man tillåter sig själv att gilla. Att ogilla en låt för att den är för fjollig om man egentligen gillar den är fegt och oärligt mot sig själv.
Själv har jag lite svårt för när det blir för mycket opera-sång i rocklåtar. Jag har tyckt att det känns fjolligt när t.ex. Bruce Dickinson i Iron Maiden klämmer i som värst med långa, ljusa toner (men det finns många grymma Iron Maiden-låtar också). Likaså har jag lite svårt för Nightwish och andra rockband med för mycket opera i sig. Men med tanke på vad jag skrivit i detta inlägg kan det ju inte bero på att jag ogillar fjollrock som jag har svårt för det. Snarare borde det bero på att jag oftast inte tycker att operasången går så bra ihop med den övriga musiken.
* Detta bröt en tråkig svit på sex matcher utan seger som jag nyss skrev om. * Alltid underbart att vinna ett derby. * Första halvleken var Bajens bästa i år enligt mig. * I första halvleken var bollen 66% av tiden på aik:s defensiva tredjedel av planen, 15% på Hammarbys defensiva tredjedel och 19% av tiden på den neutrala tredjedelen. * I halvtid hade Hammarby 2-0. * Det finns säkert ännu mer statistik som bekräftar dominansen. * Hammarbys taktik att pressa och stressa högt lyckades strålande. * Hammarby borde gjort många fler mål (bl.a. brände vi otroligt många frilägen), men det gör inte så mycket när vi vann med 2-0. * Hammarby blev lite försiktiga i andra halvlek, men det gör heller ingenting nu. * Hammarby har vunnit båda matcherna mot aik med 2-0 i år. Förutom dessa förluster har aik bara förlorat en match. * Förhoppningsvis bidrar Bajens båda vinster mot aik till att aik inte tar guld. * Det var roligt att Elfsborg vann också. * Minst tre av de varningar som Hammarby fick var felaktiga. * aik var osportsliga i slutet då de inte gav bollen till Hammarby efter att Hammarby sparkat ut den för att en hammarbyare låg skadad på planen. * Hammarby har nu en god chans att knipa en Royal League-plats, vilket efter SM-guld är det enda intressanta att komma över. * José Monteiro har verkligen fått ett genombrott i backlinjen. * Petter Furuseth Olsen och Sebastian Eguren var grymma. Många andra var också mycket bra. Härlig inställning! * Hammarby har helt klart potential för att vara ett guldlag. Tyvärr sammanflöt skador, derbyskandalen, formsvacka och otur under en period som förstörde guldläget. Men det hade varit svårt att ta guld ändå, och kommer vi över en Royal League-plats samtidigt som aik inte vinner guld får man vara nöjd, som läget är nu.
Fotnot: Hahaha...word verification för att publicera detta inlägg: juckme
