Terror på pendeltåget

Något som blivit allt för vanligt i min värld på sistone är pendeltågsterrorn. Nu pratar jag inte om förseningar och inställda tåg på grund av minusgrader, syndikaliststrejk eller lövhalka. Nej, de som förpestat mitt kollektivåkande är pendeltågsmusikanterna. När man minst anar det, ofta när man sitter med lågt blodsocker och är trött på väg hem, alternativt sitter trött och läser någonting - då smyger de på och drar igång någon Kalinka kalinka eller dylik klassiker.

Första gången jag hörde terroristerna i det offentliga ljudrummet väntade jag bara på att någon skulle fräsa åt dem att sluta. Men, som den gamle kollektivtrafikarbetare jag ändå är, borde jag förstått bättre. Vi svenskar är ju konflikträdda, inåtvända och allmänt fega. Därför har jag ännu inte, efter många många tvångsspelningar, varit med om att någon bett terroristerna sluta med sitt musicerande eller tagit någon fiol och hoppat på den, trots att jag sett många som skruvat på sig och sett allmänt besvärade ut. Det är heller inte tillåtet att spela på pendeln.

Tro nu inte att jag inte uppskattar musik. Det gör jag. Jag uppskattar levande musik, både konserter och gatumusikanter. Men pendelterroristerna skiljer ut sig, eftersom man inte har någon möjlighet att välja om man vill lyssna. Man sitter där man sitter (eller står).

Utvecklad variant av Jag mötte Lassie

För att anknyta lite till föregående inlägg tycker jag det är roligt med historier á la "Jag mötte Lassie", som det hette i Expressen förut. I Expressen handlade det mest om kändisspaningar på stan. Detta skulle kunna kallas för Jag mötte Lassie, lightvarianten - eller en lightlassie. Den mer krämiga varianten av Jag mötte Lassie skulle i så fall kunna åsyfta en mer eller mindre stark anknytning till kändisen - en krämlassie.

Lightlassien och krämlassien kan sedan delas upp i enkel- eller deluxevarianter, beroende på om det handlar om en B- eller A-kändis. Slutprodukten av en Jag mötte Lassie blir följaktligen en enkel krämlassie, en lightlassie deluxe, en enkel lightlassie eller en krämlassie deluxe(den grymmaste lassien).

Exempel på en krämlassie deluxe: Min sambos f.d. bowlinglagkompis dotter är kompis med makan till Tiger Woods. (Jag vet, det är en hyfsat svag anknytning, men det är ändå mer anknytning än att bara se någon på stan - alltså är det en krämlassie. Och att Tiger Woods är en världsstjärna gör naturligtvis lassien till en odiskutabel deluxevariant)

Exempel på lightlassies finns det flera av, det är man med om rätt ofta. Det var någon dag då jag såg fyra kändisar på stan på olika platser, de flesta skulle nog kategoriseras som enkla lassies. Har för mig att Rikard Wolff på en uteservering och Benny Haag på tunnelbanan var två av dem. Två exempel på enkla lightlassies alltså. Det ska dock medges att gränsen mellan en enkel lassie och en deluxe-lassie är väldigt godtycklig.

Kommentera gärna och berätta om dina Lassie-historier!

Förebilder och idoler

Noterar att jag blivit omnämnd av självaste mr Mikebike. En milstolpe i bloggandet må jag säga. Lite patetisk kanske ni tycker att jag är, men jag är ärlig i alla fall - det är roligt att få uppmärksamhet av sin bloggare-förebild.

När jag var liten var jag en riktig autografjägare. Framför allt tog jag autografer av Hammarby-spelare. Andra autografer jag tagit är de av Ingemar Johansson, Jan-Ove Waldner, Tomas Brolin (från Norrköpingstiden), George Scott och en massa andra som jag inte kommer ihåg just nu. Noterbart är att jag tog bajenlegendaren Kenta Ohlssons autograf tre gånger innan jag till min stora förvåning fick honom som gympalärare på högstadiet...

Jag antar att det finns ett samband mellan barnet i mig som jagade autografer och den vuxne Mangon som blir glad av att bli omnämnd av sin blogg-förebild. Men jag skulle inte ta Mikebikes autograf om jag träffade honom, det har jag faktiskt vuxit ifrån. Det är inget fel med att ha förebilder, bara man inte underordnar sig onödigt mycket, beundrar folk mer för deras kändisskap än för deras talang eller för att man har svagt självförtroende.

Lägre än Glocalnet

Har ni sett reklamen för Glocalnet? Den där en pilot kommer in alldeles för lågt, men det är ändå inte lika lågt som Glocalnet(s priser). Nåväl, det finns faktiskt inflygningar som är lägre än Glocalnet.

Kryddfetischism

Vissa människor blir galna i vissa kryddor eller dylika tillbehör. En kompis syster hade ketchup på allt. Ryktet gick att hon t.o.m. hade det på pannkakorna. Min systers kille har citronpeppar på allt. Själv är jag ett stort fan av vitlökssalt, men det vore en överdrift att påstå att jag har det på allt.

Branchspecifika namn

Det är dags att analysera namn på olika branscher och institutioner! Eller... jag vet inte hur djuplodat detta blir, men jag tänkte belysa följande i alla fall.

Frisörbranchen har självutnämnt sig till den putslustiga branchen. Love is in the hair, Hair e vi, Skalbolaget, Cut the Crap, Sax o fön - listan kan göras lång. Hur kommer det sig att just de är så "skojiga"? Är alla frisörer göteborgare?

Dagisen, förlåt, förskolorna heter det nu, brukar ofta ha djur- och naturnamn. Eller hur? Varför då? För att det är gulligt?

Ålderdomshemmen, eller servicehusen som det heter, har ofta fridfulla naturnamn som Lindgården, Solgården etc.

Det finns säkert många fler exempel på branschspecifika namn, men jag orkar inte gnugga geniknölarna så mycket just nu. Men vore det inte lite kul om man kastade om lite bland branchnamnen? Om man hade putslustiga namn på ålderdomshemmen t ex?

En helt annan grej är att det finns roliga gatunamn och ortsnamn, men det bloggar vi om en annan gång. Sedan är det en kul tillfällighet att fotbollsproffset Pär Zetterberg är uppvuxen på Fotbollsvägen. Återkommer i ämnet!

Jul i vårt hus

Edamer-ost, julmust och ischoklad har nyligen köpts in till det mangoanska hushållet. I slutet av januari. Det har lite med ekonomi att göra. Har man begränsad ekonomi så har man. Men det är lika gott nu som i december.

Nattliga trakasserier 2

Vet inte varför jag inte skrivit om det tidigare, men för ganska exakt en vecka sedan var det dags igen. Det var en galning som levde rövare i trappen. Jag hade just somnat sött i TV-soffan (det är en annan ful ovana jag har - att sätta på TV:n och kolla på text-TV och somna i soffan efter att ha kommit hem från krogen) då jag hörde galningen skrika i trapphuset, på vårt våningsplan, om att han skulle spöa skiten ur grannen bredvid oss. Det visade sig att det var samma idiot som för några månader sedan levde om i trapphuset. I alla fall var det mycket likt, efter det vi såg. Denna gång kunde vi också se att denna aggressiva galning var grannen mittemot! En ung man som jag knappt träffat någon gång, men som tydligen varit nästan övertrevlig mot min sambo. I nyktert tillstånd alltså. Nu var han klart påverkad av någonting. Skillnaden mellan denna terrorattack och den förra var dels att vi såg vem det var, dels var det någon som ringde polisen, som kom och plockade honom. Jag följde naturligtvis dramat genom titthålet, som den nyfikne pensionär jag är. Dagen efter att polisen kom och hämtade killen märkte jag att grannen fått brevlådan insparkad. Hoppas att terroristen lärde sig en läxa av farbror Blå. Vi får väl se. Båda de tidigare gångerna då han härjat i trappen har det varit runt 02.30 natten mellan lördag och söndag, d.v.s. snart...

Tvångstankar och ovanor

Jag fick en utmaning av Anna. Den löd så här:

Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar.

1. Jag måste alltid hålla sambon i höger hand när vi går hand-i-hand. Det känns bara bäst så.

2. Om vi åker förbi en skola som jag gått i, eller något hus där någon kompis bor/har bott, måste jag påpeka detta (även om jag gjort det tre gånger tidigare).

3. Om jag ser en karta på allmän plats måste jag noggrant studera den omgående.

4. Min sambo hävdar att jag ibland, när jag funderar på någonting samtidigt som jag går omkring i lägenheten, skjuter upp axlarna och böjer handlederna på gay-vis. Detta är dock något som jag inte kan fastslå som en sanning, då jag tydligen gör detta helt omedvetet.

5. Jag brukar parkera skorna PRECIS innanför dörren, på (Hammarby-)dörrmattan.

Jag vill tacka min sambo, som kom på punkt 4 och 5. Det ska tydligen till sambos för att se vissa av ens egenheter som man själv är blind för.

Apropå ovanor och tvångstankar var ju detta något som Henrik Elmér pratade om igår. Han berättade bland annat att det ibland känns som att han förföljer någon på stan. Och att han har en tvångstanke om att slänga nycklarna i vattnet när han går över en bro. Det bästa var nog när han skämtade om att han brukade springa iväg när han såg poliser till fots. Det hade en gång fått till följd att poliserna sprang efter och fick se honom slänga något föremål i vattnet när de kom till en bro... Lite suspekt.

Så där, då utmanar jag Cissan, Thérèse , 70-tals-Per, Lisa och Mjukispolacken.

Skridskoslinga utomhus på sommaren?

Läste i fredagens Metro att Vikingaslingan just öppnats. Den uppges vara världens längsta permanenta skridskoslinga. Permanent? Jo tjenare. Det ska bli intressant att följa hur de bär sig åt för att permanenta skridskoslingan över sommaren.

Skämtåtervinning från Norra Brunn

Är nyligen hemkommen från Norra Brunn. En kul kväll med Hans-Åke Andersson, Henrik Elmér och grand old man Lennie Norman himself. Några återanvända skämt förvisso, men jag antar att jag går på Norra Brunn för ofta. Det var ändå inte mer än kanske 5 månader sedan senast...

En kul grej som Lennie sa var i alla fall att tatueringar numera är något som kvinnor mest sysslar med, för män har insett att det gör ont att tatuera sig. Därför var det också en man som uppfann gnuggisen. Och det är därför Hells Angels inte är ute och åker när det regnar. Gnuggisar tycker nämligen inte om vatten... Ett annat skämt var att Laila Freivalds är den enda kvinna som kan få en dildo att vekna. Lite lågt skämt, men inte lika lågt som Glocalnet. En annan grej som jag bara måste lyfta fram som Lennie sade var ju det här urbota fåniga med att man bär vita band för att visa att man är emot kvinnomisshandel. Dumt för att det skulle bli väldigt många band om man hade ett band för varje ställningstagande som är självklart. Vad kommer härnäst? Ska vi ha band för att vi är emot krig, mord, miljöförstöring och sexuella övergrepp mot barn också?

Storhetsvansinne

Hyckleri tycker jag inte om. Inte heller självförhärligande, att sätta en gloria på sitt eget huvud, vilket är snarlikt hybris. Att kombinera dessa egenskaper är därför extra äcklande. Är det någon som lyckats kombinera detta? Ja, och hans namn är Darin. Innan Darin slog igenom sade han att han ville vinna Idol "för att dela med sig av sin musik". Vilken bullshit. Självklart ville han slå igenom för att själv bli känd och omtyckt för sin musik. Inte fan var han ute på något missionsuppdrag för att frälsa världen. Och det vet han om, därför är han en hycklare.

Skämt åsido verkar han vara en rätt schysst snubbe och han är rätt talangfull, även om jag absolut inte tillhör hans fans. Men han får sluta med idéerna om att han ska frälsa världen, precis som Carola och Michael Jackson m fl.

Därför jag är som jag är?

Fick häromdagen veta att jag faktiskt troligen är ett resultat av lite icke-ordinärt sex (för att vara mina föräldrar i alla fall). Vet inte de närmare detaljerna och vill inte veta heller. Men det var tydligen inget ordinärt som föregick tillkomsten av mig i alla fall. Kanske därför jag är som jag är.

Jag kunde inte sagt det bättre själv

Eget skryt luktar som bekant illa. Så när nu sanningen ska fram låter jag ödmjukt nog en oberoende, utomstående, insiktsfull kvinna framföra den. För er som blir sugna på mer finns en idolbild här.

Vi är bäst!

En tanke som faktiskt slagit mig flera gånger förut är att vi människor idag måste ju vara evolutionens creme de la creme, så att säga. Hittills alltså. Detta var också något som en föreläsare tog upp häromdagen. Jorden har aldrig befolkats av vackrare, mer intelligenta, roligare människor än av oss här och nu. Helt enkelt för att vi har gått igenom flera generationer av urval, där folk har valt varandra efter dessa och många andra egenskaper. "Vacker", "intelligent" och "rolig" är förstås kulturellt präglat och beroende på vad man ansett attraktivt, roligt och intelligent i just det sammanhanget. Eller i just den kontexten om jag ska uttrycka mig på akademikerspråk. I vissa tider har det kanske varit jäkligt sexigt att vara en jävel på att göra upp eld. I andra tider, i en annan miljö, har det varit ruskigt åtråvärt att ha riktigt mycket hårspray i håret och ha stentvättade jeans. Någon annan gång, någon annanstans, har det varit väldigt eggande att ha en riktigt lång hals, som har tänjts ut med ringar.

Sedan är det klart att det finns många personer, där man undrar hur dessa kommit till, trots evolutionen. Jag ska inte vara så fräck att jag nämner vissa namn, men det finns ju faktiskt många enormt fula, eller ointelligenta eller allmänt "operfekta" människor. Eller har de en massa fantastiska egenskaper som jag inte har sett? Jag har ju mina kulturellt präglade ögon och smaken är ju som baken. Nej, vid närmare eftertanke har nog evolutionen en hel del att jobba på. Globaliseringen borde dock minska risken för ett litet urval och inavel. Urvalet blir större och folk höjer kraven på vem de vill föra vidare sina gener tillsammans med. Men det kommer nog aldrig vara helt kört för de mindre attraktiva på marknaden. Alkohol och skum belysning har i alla tider gjort människor vackrare. Eller också kan man vinna på lotto. Det är sexigt med pengar, har jag hört.