Mötet med chefen

Igår när jag la mig för att somna var jag så uppjagad och fokuserad på tankarna på mötet med chefen att jag bara låg och tänkte på det och vad jag skulle säga. Efter att ha legat vaken i en och en halv timme gick jag upp och skrev upp några tankar jag hade utöver de som jag redan antecknat. Sov sedan i en och en halv timme innan jag vaknade och låg vaken ett tag till. Sov sedan tills väckarklockan ringde 03.55. Sammanlagt blev det cirka tre timmars sömn. På morgonen vaknade jag alldeles svettig trots mitt tunna täcke. Frugan sa senare att täcket var alldeles blött. Det ska mycket till för att jag ska reagera så där.

Jobbade bara halvdag eftersom vi hade ett gruppmöte kl 10. Kändes bra att köra lite och försöka fokusera på något annat, även om det förstås inte gick att koppla bort. Blev mer illamående ju längre arbetsdagen gick. Fick prata av mig med en schysst mellanchef som också beklagade sig över chefen. Illamåendet lugnade sig därmed lite och jag kunde få ner lite lunch innan det var dags för gruppmöte. Gruppmötet gjorde också gott. Bra stämning och lite fokus på annat. Kändes också bra att jag just bokat in mellanchefen och en facklig representant att närvara på mitt möte med chefen. Något som också stärkte mig var de stöttande kommentarer jag fått på bloggen och stödet av frugan, syrran och några kompisar som jag fick igår. Tack ska ni ha!

Hur gick då mötet med chefen? Jo, rätt hyfsat. Jag lyckades inte riktigt få honom att förstå hur illa han betett sig, utan han var mer fokuserad på att jag raljerat om företaget. Mycket riktigt var det enda han hade som grund för sin bedömning om min "negativa attityd" att jag skrivit de där mejlen till honom i somras. På sätt och vis kan man förstå att om han har trettio ansökningar och de flesta namnen är neutrala och anonyma för honom (det finns över 500 förare hos oss), så sticker man ut negativt om man skrivit mejl där man klagar. Han kände inte förtroende för någon som ger ett negativt intryck, som han sa.

Men man hade ju kunnat önska att han verkligen hade bemödat sig om att lära känna personen bakom mejlen lite mer innan han satte en stämpel på mig och märka att jag inte alls är någon negativ person utan tvärtom en serviceminded och bra förare, att han kunde vara professionell nog att ta kritiken på ett bättre sätt och inte så personligt som han gjorde, samt att inse att det är rakryggat och ärligt att komma direkt till chefen med klagomål - inte ett tecken på dålig attityd. Om jag till exempel vore restaurangägare vore jag tacksam om personalen talade om i fall de upptäckt mögel eller en spricka i taket eller liknande. Detta sa jag också till honom.

Han tyckte i alla fall att jag gav ett mer positivt intryck när han fick träffa mig än vad han kände när han bara såg mejlen, att jag var verbal och att jag skrev som "ett skyddsombud skulle kunna ha skrivit" och att vårt gamla groll inte skulle ligga mig till last vid en eventuell nästa sökning till någon tjänst. Han riktade sig också både till mig och fackrepresentanten och tyckte att jag var ett ämne för fackligt arbete. Med bakgrund av vårt möte och min statistik över kundsynpunkter, skador och annat menade han också att jag säkert är en bra förare som tar väl hand om mina passagerare.

Även om det känns surt att jag ändå inte får det jobb jag sökte och att chefen och jag inte möttes hela vägen (vilket jag i och för sig inte hade förväntat mig heller), kändes det i alla fall bra efteråt att ha stått upp bra för sig själv, visat att jag inte tar skit hur som helst och att jag ändå fick en viss förståelse. Kände mig fysiskt och psykiskt trött, men glad att ha det jobbiga överstökat och var stolt över mig själv när jag åkte hem.

Nu vill jag bara blogga om oseriösa, roliga grejer igen!