Tvetydiga formuleringar

Denna vecka har det skett en del lustiga formuleringar i min närhet. Den första stod jag själv för. Tidpunkten förklarar förvisso en del. Det hände nämligen klockan 04.30 i måndags, efter blott fyra timmars sömn, då jag just vaknat och inser att jag ska vara på jobbet om 12 minuter. Försovningen tvingar mig att ringa till jobbet och anmäla min stundande försening. Jag inleder samtalet med att presentera mig och därefter ursäkta mig med att "jag hade det lite för skönt i sängen"...

Några dagar senare var sambon på vårdcentralen och hamnade i samspråk med en sköterska. Samtalet gled in på elektriska tandborstar, vilka sköterskan talade sig varm om eftersom "de vibrerar och det är så skönt"...

I fredags var vi på Gröna Lund. Både sambon och en till i sällskapet vann groteskt stora chokladkakor. Själv nöjde jag mig med äran att vinna femkampen (men det är ingen högoddsare att det kommer att slinka ner en del grönalundchoklad i mig). Förutom femkampen vann jag troligtvis också i grenen tvetydiga formuleringar. Under en glasspaus insåg jag tidigt under glassätandet att kulorna på min glass var alldeles för stora och dåligt möblerade på den lilla våfflan för att det skulle kännas säkert att de inte skulle falla av, ner på marken. Sambon uppmärksammade detta problem, varpå jag försäkrade henne om att "jag slickar målmedvetet" för att minimera denna uppenbara risk för en glassolycka. Redan millisekunden innan sambon förtjust fnissade åt mitt ordval insåg jag tvetydigheten i det jag just sagt. Men jag kunde i alla fall konstatera att jag inte hade sagt "jag slickar målmedvetet på kulorna", vilket på sätt och vis låg nära till hands.

Nu tror säkert många att dessa formuleringar var freudianska felsägningar. I sköterskans fall kan jag inte svara på om det skulle vara ett korrekt antagande. I undertecknads fall vill jag dock bestämt avvisa en eventuell sådan teori.