Tajming

Det finns en radioreklam-snutt som börjar med ljudet av en bilmotor som försöker starta. Nu har det hänt två gånger att precis det ljudet har hörts ur bilradio-högtalarna direkt efter att jag vridit om tändningen. Kusligt.

Bajen e bäst i stan

Djurgården slog AIK senast. AIK slog Hammarby. Hammarby slog Brommapojkarna. Brommapojkarna slog Djurgården. Djurgården slog AIK. AIK slog Hammarby. Hammarby slog Brommapojkarna. Brommapojkarna slog Djurgården...

Alla slår alla och alla är lika bra? Självklart inte. Hammarby har bäst målskillnad i dessa möten. Och som vanligt gäller "Skit i tabellen, Bajen e bäst ändå".

Universums mest trångsynta?

Ikväll är det Miss Universum-tävling. Konstigt nog är bara deltagare från denna planet med i spektaklet. Vem vet, det kanske finns riktiga überpuddingar någon annanstans i universum som är mycket hetare än de jordkvinnor som samlas i Mexico City ikväll? Vem vet vilka överjordiska (häpp!) skönheter som kanske struttar omkring i andra änden av Vintergatan, eller kanske rentav på Gliese 581, den där planeten som har en röd dvärg svansades runt sig, ni vet.

Om vi förutsätter att det finns Miss Universum-kandidater i andra delar av universum är det dock inte säkert att vi med vårt jord-perspektiv skulle finna dem attraktiva. Ungefär på samma sätt som att vi i Sverige inte kunde förstå hur en glasögonprydd Lotta Bromé-look-a-like och en Dame Edna-kopia med folie på skallen kunde vara så populära i östeuropa medan vårt stolta The Ark inte alls gjorde sig förstådda hos samma östeuropeiska publik i en viss musiktävling som avgjordes nyligen.

I Nacka finns det en företagare som kallar sin inrättning för "Universums bästa biltvätt". Det mest imponerande med detta är inte hur bra den biltvätten måste vara, utan vilket enormt arbete mannen bakom marknadsföringen måste ha lagt ner på att försäkra sig om att det verkligen inte finns någon bättre biltvätt i hela universum. Och i Hökarängen sitter Rex, som på något märkligt sätt kommit fram till att just hans blogg är tråkigast i hela universum. Wow!

I Miss Universum-tävlingen tror man alltså tydligen att universum är det samma som jorden. Och i USA tror man att USA är det samma som världen. Hur ska man annars förklara att deras baseball-liga heter World Series?

Själv är jag i alla fall garanterat universums enda Cliff Hanger som bor i Sverige. Så det så.

Ett pittinlägg (utan silikon)

Ikväll har det varit Ocean´s Eleven på TV3, The Mexican på TV4 och Världens största penis på Kanal 5. Mycket pitt i rutan alltså.

Vadå musik non-stop?

Lyssnade på Rix Morronzoo på radion. Klockan 09.45, efter en låt, säger programledaren Roger: "Vi är mitt inne i 45 minuter musik non-stop". Sedan pratar han och de andra i Morronzoot i sju minuter. Vadå musik non-stop?

Inte bara galningar i Ring P1 - kritik mot "det nya arbetarpartiet"

Som bloggkollegan Pash varit inne på ringer det en del galningar till Sveriges Radios "Ring P1". Lyssna bara på denna kvinna.
Men det finns också en hel del vettiga människor som ringer in till detta program, där folk fritt får vädra sina åsikter om allt mellan himmel och jord (oftast blir det om aktuella saker).

I programmet som sändes 17 maj var det en man som gav uttryck för precis den reaktion som drabbade mig när jag läste notisen i Stockholm City 16 maj, som syns här ovanför, om "asfaltsladyn" Axén Olins planer på att bygga igen Stockholms grönområden. Förutom det förkastliga i att bygga igen grönområdena visar Axén Olin prov på en fruktansvärd arrogans när hon säger att "vi måste visa ledarskap och fatta beslut även mot stockholmarnas vilja".

Denna moderata inställning med att köra över folkviljan går i och för sig helt i linje med vad som nyligen hände i Täby. Där bestämde den moderata majoriteten att Tibble Gymnasium skulle privatiseras, trots att en överväldigande majoritet av eleverna och deras föräldrar samt skolpersonalen protesterat mot detta.

I Ring P1 17 maj fick också Reinfeldt kritik för att han inte sade något till guvernör Schwarzenegger om Annika Östberg . Säga vad man vill om henne, men det ingår faktiskt i statsministerns arbete att tillvarata utlandssvenskars rättigheter - något han knappast levde upp till i Annika Östbergs fall.

Det kom också fram vettig kritik i Ring P1 17 maj mot de borgerliga planerna på att bygga hotell på Riddarfjärden och mot utförsäljningen av stora delar av Telia. Lyssna på programmet här.

När jag ändå är inne på kritik mot regeringen kan jag passa på att länka till ett bra inlägg som Jny skrivit här.

Jag snubblade också på två vettiga, regeringskritiska insändare här och här.

Konstig mobiltelefon

(Klicka på bilden för större version).

Men WTF! Ser inte den där "prisvärda" Motorola-mobiltelefonen för 399 kronor väldigt mycket ut som ett hudfärgat barn med ett marsvinshus? Jag har aldrig sett en sån design förut. Måste vara sjukt svårt att bära med sig en så stor och otymplig mobiltelefon. Jag menar, den lär ju inte få plats i byxfickan. Och var sitter nummerknapparna?

Idag blev jag utsatt för våld på jobbet

Idag råkade jag ut för en riktig dåre på jobbet. En dåre på riktigt alltså, inte bara någon som klär sig lite annorlunda eller någon som kör som en biltjuv. För er som inte vet det jobbar jag som bussförare i SL-trafiken.

Vid en bussterminal går en (jamaicansk?) rasta-man med 7-årig dotter ombord på min buss och viftar nonchalant med busskortet i stället för att visa upp det för mig. Jag säger "ursäkta" och ber om att få titta på det. Inte oväntat var kortet för gammalt, det gick ut 10 maj. Jag säger då åt honom att han får gå av bussen, men han bara ler, rycker på axlarna och går tillsammans med dottern längst bak i bussen och sätter sig. Jag låter de bakomvarande passagerarna gå på innan jag reser mig upp, lämnar förarplatsen och går bakåt. "Du får gå av bussen", säger jag "vänligt men bestämt" till rasta-mannen och pekar på bakdörren som jag öppnat. Han sitter ändå kvar, men ger mig det utgångna kortet och en förköpsremsa som han tydligen hade på sig (den fräcke jäveln). Jag tar grejerna, går fram till förarplatsen, stämplar remsan och kör vidare. Eftersom han inte följde med fram stoppar jag förköpsremsan i bröstfickan och slänger det utgångna periodkortet (busskortet alltså) på golvet vid förarplatsen.

Sedan åker vi en halvtimme utan problem. Men vid näst sista hållplatsen ska rasta-mannen och hans dotter gå av bussen. I innerspegeln ser jag att han går framåt i bussgången, så jag plockar fram hans remsa. När han kommit fram räcker jag över remsan. Men han nöjer sig inte med det. Han vill ha tillbaka sitt utgångna kort också. "The rest, the rest!" säger han krävande och aggressivt. Jag tvekar några sekunder, det känns inte rätt att ge tillbaka det. Men jag hinner inte tveka särskilt länge innan han sliter av mig solglasögonen och går ut ur bussen. Än en gång tvekar jag innan jag, på instinkt, känner att jag inte vill tolerera detta "bara så där" och åka vidare. Jag hade gett upp förhoppningarna om att få tillbaka mina glasögon i helt skick, men jag ville i alla fall gå ut och säga till honom att ge tillbaka dem. Om inte annat så för att markera.

Följande minns jag inte in i minsta detalj, men det gick till ganska exakt så här: Jag går ut ur bussen (kommer inte ihåg om jag säger något till rasta-mannen i samband med det), han slänger mina solglasögon på marken. Han tar tag i mig, jag tar tag i honom och smockan hänger i luften. Han säger något i stil med "I could take you so easy" och spänner ögonen i mig. Jag, som är lite längre än honom, men har lite mindre muskler, inte är lika sugen på att slåss, och med största sannolikhet inte är lika galen och inte lika van vid att slåss som honom, säger "Okey, please just go away", samtidigt som jag tänker hur fan detta ska sluta. Kanske tänker jag hur jag ska fly ur hans grepp, helst ta med mig solglasögonen och hoppa tillbaka in i bussen igen, kanske tänker jag också hur jag ska röra mig och slå honom om jag blir tvungen. Jag minns inte så tydligt.

På andra sidan gatan, står 7-10 personer och tittar på, ingen gör något. Jag har ryggen mot dem mest hela tiden, så jag vet inte så noga, men de kanske var för svaga, för unga eller för gamla för att göra något. Men som tur är kommer snart en passagerare från min buss och går emellan oss. Jag plockar upp mina solglasögon, som faktiskt inte tog någon skada, och går tillsammans med killen som gick emellan in i bussen och åker iväg. I förvirringen är jag dock osmart nog att säga "jävla dåre" högt, dock inte rakt i ögonen på dåren, innan jag går på bussen. Dåren säger aggressivt "what did you say?" och ser för ett ögonblick ut att ta sats för en ny attack. Men han stannar kvar där han står. Med sin unga dotter. Vilken förebild.

Medan jag, skakad av upplevelsen och med några små rivsår på hand och arm, kör till ändhållplatsen tackar jag killen som gick emellan och berättar om bakgrunden till bråket. Killen, som ser ut att komma från Mellanöstern, förklarar att han gick emellan med att han "är inte svensk". Även om jag är tacksam svarar jag då att det också stod en del invandrare vid busshållplatsen som inte gjorde någonting (jag vet inte säkert om de var invandrare, vilket egentligen är oväsentligt huruvida de var det eller inte, men detta var en sådan förort där man kan vara rätt säker på att majoriteten av dem som stod vid hållplatsen är invandrare... Vad som definierar vem som är en "invandrare" och vem som är en "svensk" för olika människor är en helt annan diskussion som man kan göra mycket komplex). Vid ändhållplatsen finns det ingen tid för rast, det är bara att vända och åka tillbaka.

Kort därefter blir jag avlöst och får möjlighet att ringa sambon och berätta och prata av mig. Sedan ringer jag trafikledningen som är förstående men, med viss rätt, säger att jag borde ha stannat kvar på förarplatsen och tryckt på överfallslarmet. Han kunde ju haft kniv, till exempel. För några dagar sedan tog det tydligen bara fem minuter för polisen att komma till platsen när en kollega tryckte på överfallsknappen. Men i det läget som jag var i hinner man inte fundera så mycket, man går mest på impuls, instinkt och känsla. Visst var det en hotfull situation, men den kändes inte så hotfull att tanken om att trycka på överfallslarmet slog mig. Och jag ville inte stillatigande acceptera att dåren promenerade iväg med mina solglasögon, även om detta förmodligen är vad jag borde ha gjort. Trafikledaren frågade sedan om jag kunde köra vidare och jag svarade att det kunde jag.

Efter att ha pratat med trafikledningen är det min tur att avlösa en annan förare. Jag berättar kort om vad som hänt. Kollegan insisterade på att jag skulle avbryta arbetsdagen och sa att det inte skulle bli något löneavdrag för det. Det hade han absolut gjort om han hade utsatts för fysiskt våld, menade han. Jag tackade för hans upplysning och stöttande ord, men jag tvekade inte särskilt mycket över att fortsätta köra. Inte av pliktkänsla, utan bara för att det kändes onödigt att avbryta arbetsdagen. Jag kunde ju utan problem köra vidare, även om jag var lite skakad. Dessutom hade jag ju sagt att jag kunde köra (även om man får ändra sig). Det gick också bra att köra efter detta. Alla passagerare kändes extra snälla, då de i jämförelse med rasta-mannen kändes som änglar. Jag blev också extra trevlig, hälsade lite artigare och log lite mer mot de ombordstigande än vad jag annars brukar göra. Apropå detta finns det vissa fördelar med att köra på fredagen när det närmar sig kväll. Många tjejer som kliver på är snyggt festfixade och ler lite mer än annars mot en. Det handlar förstås inte om att jag blivit snyggare jämfört med tidigare i veckan. Nej, snarare beror det troligtvis på att tjejerna använder mig som en försöksperson, för att få bekräftelse på att de lyckats med att piffa till sig inför kvällen. Inte mig emot, men jag är en förlovad man. Att titta är dock tillåtet.

Stilchock!

Jag är inte den som är överdrivet kinkig beträffande vad folk sätter på sig för kläder. Inte alls faktiskt. Men trots detta hörde jag idag rösten av en inre stilpolis ryta till efter att ha fått en överdos av galet klädda äldre män.

Nu låter det som att jag sett horder av stillösa gubbar idag, men faktum är att de bara var två. Det räckte dock och blev över.

Den första som fångade min stilla fascination var en gubbe som såg ut att vara i 60-65-årsåldern. Han hade en mohikanfrisyr av ungefär samma modell som Robert De Niro på bilden här ovan, fast med mera hår i själva mohikanen, så att säga. På sidorna av huvudet var han också helt kal. Till detta hade gubben mycket högt uppdragna jeans. Och ett surt gubbanlete. I handen hade han en tygpåse. På sätt och vis är det fel att jämföra med Robert De Niro, eftersom det skiljer ljusår mellan helhetsintrycken av deras utseenden. Men rent hårmässigt finns det en viss likhet.

Några timmar senare var det dags för nästa stilchock, för att tala Expressen-språk. Till synes helt aningslös om att han bröt mot alla modelagar kom en gubbe, som också såg ut att vara 60-65 år, cyklandes i trenchcoat. På huvudet hade han... en vit hockeyhjälm. Inte så matchande, lindrigt uttryckt.

Men det är kul med folk som ser annorlunda ut. Inte tu tal om det. Ändå får man i sådana här extrema fall nästan lust att gå fram till dessa klädgalningar och fråga hur de tänkte, om de tänkte eller om de inte bryr sig alls om hur de ser ut. Eller om de bara ville provocera. För om de inte har samma självinsikt som en anorektiker som tror att hon ser ut som en sumobrottare kan de omöjligt ha trott att de var snyggt klädda.

Eftertraktat slaktavfall

OKQ8 ska börja sälja bilbränsle som tillverkats av bland annat slaktavfall. Det är ju ekologiskt och bra, men jag är lite orolig för vad denna konkurrens om råvarorna ska betyda för innehållet i korv framöver. Kommer man använda mera kött? Eller mera snus kanske?

Bloggkändis mot sin vilja

Denna kvinna, Viktoria, som handlade på Konsum fick frågan om hon visste att hon kunde hamna på Konsumbloggen (när hon handlar på Konsum).


Med ett sådant svar som hon gav måste man självklart sprida detta. Konsumbloggen och även andra bloggar har förstås uppmärksammat Viktorias ovilja att hamna på en blogg (vad skulle det vara för farligt med det - det är väl inte värre än att komma med i Metro?).

Sprid detta du också och gör Viktoria till en riktig bloggkändis! Vem vet, om vi jobbar på bra kanske hon kan bli en större mediafluga än Naken-Janne !

Studera med IBS? Nej tack.

"Studera med IBS!" ropade en reklamkampanj ut i tunnelbanan för ett tag sedan. På Syoguiden får man också tipset att "Studera utomlands med IBS till hösten!". Tack, men nej tack. För en som vet vad IBS kan innebära låter det inte så lockande att "studera med IBS". Sedan får International Business School ha hur bra utbildningar som helst att erbjuda. Med sådana biverkningar lockar de ändå inte.

Allvarlig brist på logiskt tänkande

En ung tjej från Barnuniversitetet ringde igår och ville kränga lite prylar. Det var sambon som svarade. "Har ni barn?", frågade tjejen. "Nej", svarade sambon helt sanningsenligt. Då frågar tjejen: "Och ni har inga barnbarn?".

Snövit och de sju kortvuxna

För några veckor sedan kom nyheten att astronomer har hittat en tidigare okänd planet som kretsar kring den tidigare kända stjärnan Gliese 581, som ligger på några ljusårs avstånd från jorden. Denna planet ska tydligen ha en temperatur som möjliggör levande organismer, vilket man kan filosofera en stund kring. Vem vet, kanske finns det utomjordingar långt där borta som är precis som vi. Som svär över att bussen till jobbet är försenad, som samlar på frimärken, som pillar sig i sina navlar, som tittar på oss i sina stjärnkikare och som anser att den högsta lyckan är att tillreda likdelar över en bädd av glödande kol en ljummen sommarkväll. Men förmodligen är de förstås helt annorlunda, om de nu finns. Och då menar jag inte annorlunda enligt den där mallen för hur utomjordingar ska se ut, på det viset som de nästan alltid gör i science-fiction-filmer och dylikt.

Detta kan man ju filosofera över. Själv funderar jag annars mest över hur politiskt inkorrekt det är att kalla den typen av stjärna som Gliese 581 tillhör för röd dvärg. Jag har fått lära mig att det är fult att säga dvärg. Kortvuxen ska det vara. Det är därför som Föreningen för kortvuxna heter som den gör, och inte Föreningen för dvärgar. Enligt "obekräftad källa" överväger Disney av samma anledning att döpa om Snövit och de sju dvärgarna till Snövit och de sju kortvuxna, och dvärgkastning på Disneyland kommer snart att återinföras, men då mer "respektfullt" kallas för kast med kortvuxna.

Bästa reklamen någonsin?

(Klicka på bilden för större version. Ursäkta den dåliga bildkvalitén).

Cliff Hanger är en fjärt

Via Malin hittade jag en sajt där man kan kolla vilken veckodag som man föddes på.

Enligt denna ramsa är jag tydligen en fjärt:

Måndagsbarn är fagert och fjärt.
Tisdagsbarn har var man kärt.
Onsdagsbarn lider ingen nöd.
Torsdagsbarn får slita för sitt bröd.
Fredagsbarn har det svårt ibland.
Lördagsbarn dör i fjärran land.
Men barnet som föddes på sabbatens dag, är lyckligt och glatt och fullt av behag.

Fast enligt Svenska Akademiens ordbok betyder fjär stolt, högmodig, högdragen; avvisande, otill­gänglig, kall.

Här kan du kolla vilken veckodag som du är född på.

SM-guld, SM-guld, SM-guld!

Det börjar bli en trevlig vana detta att jubla "SM-GULD!" i början av maj. Jag syftar naturligtvis på Hammarby nya gyllene dynasti inom svensk handboll. Att snörvla ikapp med målen är en annan grej som känns igen från förra året. Inte lika kul som att måljubla, men så länge snormängderna håller sig på rimliga nivåer finns det ingen anledning att tycka synd om sig själv.

Några skillnader jämfört med förra året var det också. I år var jag på plats och såg matchen live, vilket förstås gav en extra dimension åt finalupplevelsen. Att guldet i år bärgades på "hemmaplan" i Globen inför så många jublande grönvita innebar också en vackrare och mer välljudande inramning. Ändå måste jag erkänna att glädjen över guldet var större förra året. Fjolårets guld var Hammarbys historiska första och mer överraskande. Men årets guldlag är bättre än förra årets. Serieseger, 3-0 i kvartsfinalsserien, 3-0 i semifinalserien och förkrossande 34-22 i finalen säger det mesta. Det blev också vackra slut för Lukas Karlsson, Espen Nygård och Janne Ekman i bajentröjorna.

En annan scen som också var vacker, i all sin enkelhet, utspelades utanför Globen efter matchen, då en moloken skövdesupporter med nedbruten stämma ödmjukt tittade mig i ögonen och sade "grattis". "Tackar", svarade jag lika ödmjukt och klappade honom broderligt på ryggen. Sedan vandrade jag långsamt vidare, med den speciella känsla av nöjdhet som bara ett nyss inhämtat, väntat SM-guld i handboll kan ge.

Är du hudfärgad, lille vän?

En hudfärgad termoskanna?


"Hudfärgad" är en minst sagt godtycklig beskrivning av en färg. Finns detta ord ens en gång i t ex Nigeria, Bolivia eller Kina? Vad betyder det i så fall där?

Jag kan ha fel, men jag har för mig att ordet "hudfärgad" finns även i USA, trots att det är ett så heterogent land. Men det är lika konstigt att ordet finns i Sverige. Som vanligt är det de som sätter normen som styr definitionen. Följdaktligen är det vi "vita" som är "hudfärgade" både i Sverige och i USA - vilket också rent färgmässigt är konstigt. Det som brukar beskrivas som hudfärgat är ju inte alls vitt. Och svarta människor är för den delen inte svarta egentligen, om man tittar närmare. De är snarare bruna.

Avsugning

Sambon fick en avsugning av mig idag. Alltså, jag dammsög strumporna som hon hade på sig.

(Sorry till er som sökte på rubriken och hamnade här).

Skjut Petter, skjut!

De andra målen finns här.

Detta var en match som bjöd på nästan allt man kan begära, trots halvdant spel emellanåt.

*4-0 som mycket väl hade kunnat sluta med ännu större siffror i Bajens favör. En storseger som innebar serieledning!

*En fantastisk comeback av Petter Andersson med två otroligt vackra mål, båda efter hårda, skruvade skott. Det är nästan så att man tycker synd om nätmaskorna. Ena målet är en stark kandidat till titeln "årets mål" (se videoklippet ovan). Härligt också att se själva essensen av glädje hos Petter efter målen när han sprang mot oss i klacken och jublade.

*En härlig revansch för den pinsamma storförlusten i träningsmatchen mot Brommapojkarna månaden tidigare. Fyra omgångar är inte mycket, men jag hoppas att de som i mars skrek högst om att Tony skulle avgå skäms ordentligt nu. Visst hade man all anledning att vara orolig när spelet och resultaten i träningsmatcherna var rent ut sagt bedrövliga. Men så länge som det är just träningsmatcher finns det ingen anledning att ropa på avsked. Särskilt inte när man har så många nya spelare och en ny tränare. Det tar tid att spela in sig med varandra och att spela in nya spelsätt.

Det gjorde heller inte ont att dif förlorade och att aik förnedrades av Malmö i samma omgång...

Skål för Bajen!