onsdag, mars 28, 2007

Yrkesskadad

Om någon sägs vara arbetsskadad brukar detta inte innebära något kul, utan snarare förknippas med smärta, förslitning, utbrändhet eller andra plågor. Pratar man om att man har en yrkesskada brukar det däremot innebära smått komiska vanor, ovanor och beteendemönster. Det är i alla fall min erfarenhet. Att jag ofta är stel i axlarna och ryggen och har vissa tendenser till gubbmage är alltså olika former av lindriga arbetsskador. Att jag då och då morsar på diverse tjänstgörande bussförare medan jag själv rattar Sten är däremot ett tydligt exempel på en yrkesskada. En yrkesskada jag dock inte drabbats av (än) är att stanna till vid busshållplatser för att plocka upp folk. Utanför arbetstid alltså. Även detta blir så konstigt när man rattar sin egen personbil. Men en kollega har berättat att det ibland händer att hon gör så. När jag var ny i yrket och skulle ta bilen hem brukade jag ta ut kurvorna ordentligt, det satt kvar från arbetsdagen. Nu för tiden ställer jag automatiskt och utan problem om från att vara bland de största på vägen till en av de minsta.

7 kommentarer:

malin sa...

Som journalist har man bara en yrkesskada: fladdrande öron. Vänner och familj som råkar nämna något konfidentiellt i farten, öppnar förskräckt tidningen morgonen efter och ser hemligheten som stor rubrik. Jag försöker skilja på mina personer som slåss i mitt huvud, men det är sablar inte lätt.

A.k.a. Signora Roccia Forca sa...

Yrkesskada är klart roligare än arbetsskador. Tyvärr kommer jag inte på att jag hunnit tillförskansa mig några sådana efter 8 månader på mitt nya jobb. Tråkigt!

Stefan sa...

haha...som arbetsskada har jag tendeser att när det ringer hemma svara jag "företagets namn, du pratar med stefan".

totalt weird då det enda som är likt är att jag har likadan telefon hemma som i mitt kontor. annars innebär inte min arbetsbeskrivning att jag ska avara i telefon. utan jag annamar bara kollegan som sitter i rummets fras just like that.

märklowich indeed...

Anna Malaga sa...

Hahaha - jag köper allt utom gubbmagen! Det finns nog en annan förklaring bakom den.

Cliff Hanger sa...

Malin - Vore mycket intressant att få se de där "fladdrande öronen". :-) Man får, för deras skull, hoppas att släktingarna är försedda med fingerade namn och papperspåse över huvudet. Kan tänka mig att det är mycket fuffens i dina kretsar. ;-)

Signora - Det kommer, det kommer. Ett tips är att sova mindre, då ligger det närmare till hands att yrkesskadorna visar sig.

Stefan - Nej, inte ens en bloggpsykolog som jag kan förklara ditt beteende. Men att du är lite "speciell" är ju inget nytt. ;-)

Anna Malaga - TENDENS till gubbmage var det... ;-) Vad kan jag säga, jag gillar mat och jag har fått lära mig att man ska äta upp det man får på tallriken.

Elin sa...

*asg* :D

Jag vet inte om man kan kalla det yrkesskada.. men när jag jobbade extra i kassan för några år sedan satte sig dem här himla PLU-numerna lååååång tid efteråt. Så när jag gick och handlade drog jag alltid PLU-numerna för mig själv eller högt om jag var tillsammans med någon annan.. Joo, störande :)

Cliff Hanger sa...

Elin - Hehe...jo, det där kan man garanterat kalla för en yrkesskada. Ett skolexempel! :-)