The Sweet Escape

Idag körde jag fel. Med bussen. En ledbuss. En fullsatt ledbuss. Illa.

I värsta fall kan det kosta flera kilometer extra att hitta ett lämpligt ställe för att vända med en ledbuss.

Jag skulle ha svängt höger, men jag svängde vänster (vi har flera andra busslinjer som går till vänster i den t-korsningen). En (och bara en av alla passagerarna) frågade genast vart jag var på väg, och plötsligt väcktes jag ur min halvdvala med ett svårt problem som krävde en snabb lösning: Tänka, tänka, tänka... vart kan jag vända med det här schabraket? Aha, där! En obemannnad bensinmack! Nog kommer jag runt där! Sagt och gjort - in på mackområdet, ta ut svängen så mycket som möjligt och...jodå, visst stämde mitt ögonmått! Köra runt pumparna och så ut igen och tillbaka. Voilá! Jag blev inte ens försenad! Och det hördes inte ett ljud från någon av alla skolungdomarna i bussen!

Kändes som jag kan tänka mig att det skulle göra om man först slog sin golfboll ner i en av de ökända, brutalt djupa bunkrarna på anrika S:t Andrews, för att sedan slå bollen direkt i hål med ett perfekt bunkerslag. En blandning av otur, klantighet, tur och skicklighet förstås - i den ordningen.