Eftersom jag nyligen skrev om en yrkesskada som jag (och många av mina kollegor) har, nämligen att vinka till varandra stup i kvarten, måste jag ju bara länka till vad Alex Schulman skrev här idag.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till Alex Schulman. Ibland är han helt ute och cyklar, men då och då, som i denna krönika, får han till det rätt bra. Det ligger en del i det han skriver. Man kan tillägga att bussförarhälsningarna ibland sker som en reflex snarare än på grund av en förbrödringstanke, men annars är det för det mesta så som Schulman skriver.
fredag, mars 30, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Skojar du?! Alex Schulman är ju något GRYMT rolig! =D
Nja, han kan vara rätt plump och stureplans-snedvriden mellan varven också...
Skicka en kommentar