Föra upp termometern

I morse sade Adam Alsing en rätt kul grej på radion. Han sade ganska exakt så här:

Häng med, snart kommer domaren Tony Irwing hit. Då ska vi föra upp Lets Dance-termometern ytterligare nån centimeter.

Eh... var någonstans ska han föra upp denna termometer? tänkte jag, som är så gammal att jag minns stjärt-termometrarna (som verkar vara utrotade nu).

En kraftigt bidragande del till att det lät så kul var att det verkligen inte lät som att Alsing försökte vara rolig. Han ville bara höja Lets Dance-intresset. Höja temperaturen. Genom att föra upp en termometer någonstans.

En utomståendes krönika om min yrkesskada

Eftersom jag nyligen skrev om en yrkesskada som jag (och många av mina kollegor) har, nämligen att vinka till varandra stup i kvarten, måste jag ju bara länka till vad Alex Schulman skrev här idag.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till Alex Schulman. Ibland är han helt ute och cyklar, men då och då, som i denna krönika, får han till det rätt bra. Det ligger en del i det han skriver. Man kan tillägga att bussförarhälsningarna ibland sker som en reflex snarare än på grund av en förbrödringstanke, men annars är det för det mesta så som Schulman skriver.

Positivt med förlusten mot Nordirland

Som den positiva och härliga människa vill jag lyfta fram fördelarna med kvällens EM-kvalförlust mot Nordirland:

Det var ett grönvitt lag som vann.

De gamla bajenfavoriterna Kennedy Bakircioglu och Max von Schleebrügge borde ha tagit minst varsitt steg närmare speltid i en tävlingslandskamp.

Det smärtade mindre att jag tippade fel på Turkiet-Norge. Om jag hade tippat rätt i den matchen hade svenska landslaget med sin förlust burit ansvaret självt för att jag inte vann pengar.

Ja, det var väl det hela.

Yrkesskadad

Om någon sägs vara arbetsskadad brukar detta inte innebära något kul, utan snarare förknippas med smärta, förslitning, utbrändhet eller andra plågor. Pratar man om att man har en yrkesskada brukar det däremot innebära smått komiska vanor, ovanor och beteendemönster. Det är i alla fall min erfarenhet. Att jag ofta är stel i axlarna och ryggen och har vissa tendenser till gubbmage är alltså olika former av lindriga arbetsskador. Att jag då och då morsar på diverse tjänstgörande bussförare medan jag själv rattar Sten är däremot ett tydligt exempel på en yrkesskada. En yrkesskada jag dock inte drabbats av (än) är att stanna till vid busshållplatser för att plocka upp folk. Utanför arbetstid alltså. Även detta blir så konstigt när man rattar sin egen personbil. Men en kollega har berättat att det ibland händer att hon gör så. När jag var ny i yrket och skulle ta bilen hem brukade jag ta ut kurvorna ordentligt, det satt kvar från arbetsdagen. Nu för tiden ställer jag automatiskt och utan problem om från att vara bland de största på vägen till en av de minsta.

Cliff Hanger presenterar: Engsvenska

Tennis är en sport som Björn Borg var väldigt bra på en gång i tiden. Hans tränare, Lenanrt Bergelin, var också bra på tennis. Engelska var däremot inte Bergelins starkaste gren. Men svengelska hade han svart bälte i. Ett av många bevingade Bergelin-citat är "He´s not much to hang in the christmas tree".

Svengelska är ett välkänt begrepp. Men härmed skulle jag vilja ta tillfället i akt och lansera ett nytt begrepp *trumvirvel*....: Engsvenskan! (skulle alternativt möjligen kunna kallas engsvelska).

Ett exempel på engsvenska skulle kunna vara: "Du är välkommen" (från engelskans "You´re welcome", då det sägs efter att någon tackat för något). Ett annat, mer etablerat exempel på engsvenska är "Ha sex" ("have sex"). Engsvenskan blir mer och mer vanlig i takt med engelskans oavbrutna, ökande inflytande på svenskan. Det finns många fler exempel på engsvenska, men jag komer inte på några fler just nu, i skrivande stund. Men fyll gärna på med fler exempel!

Födelsedagspresent

Snart fyller jag 30 år. Men precis som vanligt när jag ska fylla år är jag tom på idéer om vad jag ska önska mig i födelsedagspresent (det brukar jag däremot få massa idéer om efter att jag fyllt år). Har ni några förslag?

En aforism i tiden

Om det är någon som har kritiska synpunkter på mitt sparsamma bloggande på sistone vill jag bara svara:

"Nihil agere delectat"

("Det är angenämt att göra ingenting").

Egenheter

Okej, jag faller för grupptrycket då. Jag har fått följande utmaning från Londongirl, Pash, Thérèse och Elin:

Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Jag tyckte att det var svårt att komma på några speciella egenheter som jag har, särskilt då jag inte vill upprepa något från listan med 100 saker om mig som jag skrev för ett tag sedan. Därför gör jag det lite lättare för mig och tar upp en del egenheter som är snarlika några av dem som Pash, Thérèse och Elin har listat (tack för inspirationen).

1. Precis som många andra är jag känslig för ljudet av naglar på plåttak och det skrikande ljud som kan uppstå när den vita kritan används på fel sätt mot "svarta tavlan". Men jag är nog ganska annorlunda med att ha svårt för att ta i mjöl. Det är så ruskigt finkornigt att det känns obehagligt på något konstigt sätt. Kan inte riktigt förklara hur det känns eller varför det känns så. Andra saker som rent fysiskt känns obehagliga är sand som torkat in i fötterna och att överhuvudtaget skriva på svarta tavlan (även då inga skrikande ljud uppstår). Angående det sistnämnda var detta dock inte någon bidragande orsak till att jag lade ner mina lärarstudier (numera finns ju whiteboard). För övrigt hade jag en gång för länge sedan en lekisfröken som hade svårt för att ta i frotté. Underligt.

2. Jag undviker helst att ha volymen på bilstereon på 13. I övrigt lider jag dock inte nämnvärt av triakeodeafobi.

3. Jag har svårt för färgkombinationen gult-blått-rött. Det har hänt att jag vid sällskapsspel bytt spelpjäs från en röd, gul eller blå till en med en annan färg för att under spelets gång slippa otrevliga associationer till en viss, avskyvärd stockholmsförening.

4. Jag kan klappa händerna med endast en hand! Nej, gick du på det? Det är ju per definition omöjligt. Men jag kan åstadkomma ett klappljud med endast ena handen, det kan jag.

5. Under arbetstid släpar jag allt som oftast runt på en massa tidningar i en ryggsäck. Tragiskt men sant. Det är mest gratistidningar som man som bussförare inte kan undvika. Eftersom jag tycker om att läsa, ha koll och är allmänt nyfiken brukar jag oftast ta alla tre gratistidningarna, för att senare ha som rastläsning. Problemet är bara att rasterna inte räcker till för att hinna med att läsa allt. Och eftersom jag är dålig på att slänga saker (och för att även gamla nyheter kan vara intressanta) bågnar snart ryggsäcken av olästa tidningar, vattenflaska, frukt och eventuellt en matlåda också.

6. Uppräkningar av underligheter och egenheter verkar tendera till att huvudsakligen omfatta negativa saker. Därför tänkte jag avsluta med en positiv sak: Jag är egendomligt bra på huvudräkning. Jag har i alla fall varit det. Testa mig om du vill.

I övrigt ber jag att få hänvisa till 100 saker om mig-listan.

Jag skickar vidare utmaningen till El Pedro, Lisa, Couch-kitten, Andreas, Malin och Nyaga.

Trevlig Helg!

I Hammarby finns en spelare som heter Simon Helg. Ja, jag skulle ju hellre heta Helg än Vardag i alla fall.

P.S./ Nej, jag har inte glömt utmaningen som jag fått från fyra håll. Har inte haft tid bara.

Lika som bär - festivalextra!

Garth från "Wayne´s world"?








Marie Lindberg, schlager-skolfröken?

The Sweet Escape

Idag körde jag fel. Med bussen. En ledbuss. En fullsatt ledbuss. Illa.

I värsta fall kan det kosta flera kilometer extra att hitta ett lämpligt ställe för att vända med en ledbuss.

Jag skulle ha svängt höger, men jag svängde vänster (vi har flera andra busslinjer som går till vänster i den t-korsningen). En (och bara en av alla passagerarna) frågade genast vart jag var på väg, och plötsligt väcktes jag ur min halvdvala med ett svårt problem som krävde en snabb lösning: Tänka, tänka, tänka... vart kan jag vända med det här schabraket? Aha, där! En obemannnad bensinmack! Nog kommer jag runt där! Sagt och gjort - in på mackområdet, ta ut svängen så mycket som möjligt och...jodå, visst stämde mitt ögonmått! Köra runt pumparna och så ut igen och tillbaka. Voilá! Jag blev inte ens försenad! Och det hördes inte ett ljud från någon av alla skolungdomarna i bussen!

Kändes som jag kan tänka mig att det skulle göra om man först slog sin golfboll ner i en av de ökända, brutalt djupa bunkrarna på anrika S:t Andrews, för att sedan slå bollen direkt i hål med ett perfekt bunkerslag. En blandning av otur, klantighet, tur och skicklighet förstås - i den ordningen.

Att hoppa över en höjd

"Stefan Holm hoppade över 2 och 15", sade kommentatorn och jag förstod inte vad han menade. Stod Holm över den höjden eller hoppade han över den?

Staden där öst möter väst

Alldeles nyss surfade jag in på Ulrikas profil, där man kan läsa att Beijing är "staden där öst möter väst". Jag kom då att tänka på hur relativt många städer som allmänt beskrivs på detta vis, och hur långt ifrån varandra några av dessa städer ligger, rent geografiskt. Wien, Istanbul, Hong Kong, Singapore är några exempel. Det finns säkert fler. Några förslag?

Släkting till Miroslav Satan?

Sms från sambon under alpina VM:

"Fan Byggmark körde ut nära mål!"

Mitt svar:

"Vem är Fan Byggmark? Jens brorsa? ;-)"

Äntligen!

För att citera Gert Fylking: "Äntligen!".

Man ska som bekant inte ropa hej förrän man hoppat över bäckenet. Trots detta tog jag, så att säga, ut mitt bredband alldeles för tidigt i förskott, visade det sig. Men efter ett osedvanligt strulande, även för att vara Bredbandsbolaget, kan jag nu ÄNTLIGEN sitta hemma i vår nya lägenhet och blogga. Det tog inte mindre än sju (7!) veckor att flytta internetleveransen! En sammanfattning av detta strulande finns i svaret till Elins kommentar till föregående inlägg.

Jag har nu precis svarat på alla kommentarer i de senaste inläggen. Det tog ett bra tag, men jag är tacksam för att jag hade många kommentarer att svara på. På grund av ringrostighet är jag dock rätt mör efter detta, så over and out for now. Men det känns fint att vara tillbaka i bloggfamiljen igen.