Bondfångeri!

Jag brukar inte få så mycket spam. De flesta brukar sorteras in automatiskt bland "massbrev". Men följande mail smög sig in i min vanliga inbox, därför råkade jag öppna det. Ha, vilket försök till bondfångeri!

"From Mr Mike it is my pleasure to meet you
Head of Department bank of
scotland united kingdom
Call me with my private tell number(+44-
7040112855)
Dear partner,
In order to transfer out(Thirty-million
pounds sterlings)from our bank here in london the owner of this account
in mr john hughes foreigner and the manager of petrol chemical service
here in london,A chemical engineer by proffession and he died since
1995.The amount involved is(30,000,000.00)pounds sterlings.
I want to
transfer this money into a safe foreign account abroad but i don't know
any foreignert,I know that this massage will come to you as a surprise
as we don't know our self befor,But be sure that it is real and a
genuine business.I believe in God that you will never let me down in
this investment.Your full contact information phone and fax number,
Name
will be necessary for this effect.Contact lurendrejarens kontaktuppgifter här, (min anm.).
Thanks
MR Mike Tuche"

"Be sure that it is real and a genuine business". Yeah right! Fuck you "Mike Tuche"! Kanske vi skulle ta och gå samman och mass-spamma denne lurendrejare? Detta får mig osökt att tänka på när några komiker, kommer inte ihåg vilka, dumpade en container med pappersreklam utanför VD:n för Svensk Direktreklams hus. En haltande jämförelse, men det var en highlight som jag bara ville nämna.

Åldersgissningar och föräldragissningar

I min lärarstudent-klass finns det individer av olika åldrar, från 19 till 37 år. Det var ganska roligt att höra att barn "på fältet" hade frågat om 37-åringen var mamma till 21-åringen. Men det var ännu roligare att höra att några andra barn hade frågat om 29-åringen var pappa till 27-åringen. :-)

Ovanstående får mig osökt att tänka på den gången då en tjej på krogen gissade att min då 23-årige kompis var 36 år. Han tyckte inte att det var så kul, men det gjorde jag.

Apropå detta kommer här en liten länk. Jag har lagt in en bild på mig där. De gissar faktiskt nästan exakt rätt, snittåldersgissningen ligger bara 0,11 år fel.

(Jag är inte någon av de ovan angivna personerna, promise).

Allt ska bort!

Gick igenom mitt lokala centrum idag. Där fanns en stor affisch som utropade "Utförsäljning! Allt ska bort!". What´s new? Är inte själva vitsen med att sälja saker att allt ska bort, även när det inte är utförsäljning?

Rätt namn på rätt plats

Ikväll kl 18 sänds ett program som heter "Lille Ho och loppan Fli". Det är tur att saker och ting är på rätt plats i alla fall. Det skulle ju bli så fel om de sände ett barnprogram med den titeln i USA. Ungefär lika fel som om Kuk Pung Chinese Restaurant flyttade verksamheten från 1355 16th St, Fort Lee i New Jersey till Sverige, kan man tänka sig. Eller det kanske skulle bli en succé? Det funkar i alla fall bra för Miroslav Satan att spela NHL-hockey i det stora kristna landet i väst.

Har du etnisk bakgrund?

Såg följande jobbannons i tidningen idag, hitta tre fel: "Vi söker multikulturella säljare! Pratar du arabiska, persiska, vietnamesiska, thailändska eller turkiska? Devicom utökar vårt team av telefonförsäljare i Kista! Är du mellan 18-30 år, har etnisk bakgrund och massor av energi, då är detta perfekt för dig!"

Första felet: "Devicom utökar vårt team". Bättre formulerat hade varit "Vi utökar vårt team" eller "Devicom utökar sitt team".

Andra felet och det jag reagerade mest på: "etnisk bakgrund". Etnisk bakgrund är något vi alla har. Grejen är den att vi har olika sorters etnisk bakgrund. Man kan vara vietnames, turk, tysk eller italienska. Men man kan faktiskt vara svensk också! Så jag kanske skulle söka det där jobbet! Eller snarare inte, om jag tänker ett liiitet snäpp längre. Dessutom tror jag inte att de söker svenskar, trots att jag visst har etnisk bakgrund, precis som alla andra. Det de menade och därför skulle ha skrivit i annonsen är troligen "har du annan etnisk bakgrund än svensk" eller dylikt. Men det är ofta så att man är hemmablind. Den egna etniciteten är normen och det är alla andra som är avvikande. Den egna etniciteten är osynlig för den är ju "normal". Lite på samma sätt som att mannen är normen i många kulturer (även den svenska till viss del) och kvinnan är den som är avvikande.

För övrigt är etnicitet inte det samma som nationalitet, även om det ibland överensstämmer. Kurder, flamländare och samer är exempel på olika etniska grupper utan egen nationalstat.

Tredje felet: Äh, det är bara det att jag är emot telefonförsäljning.).

Är vi släktingar allihop?

Hörde på radion häromdagen. Sångerskan Titiyo påstods ha en släkt på inte mindre än 140 000 personer, räknat med ingifta. Kan det verkligen stämma? Hur gör de vid släktträffar? Hyr de Central Park? Men jag vet inte hur noggrant de räknar med vad som är släkt och inte. Om vi går tillräckligt långt tillbaka, är vi inte alla släkt med varandra egentligen? Oavsett om man tror att vi alla kommer från aporna eller från Adam & Eva har vi ju samma ursprung, och då borde vi alla vara släkt, eller hur? Man skulle kunna baka in en fredstanke i det där. Någonting i stil med "Rör inte min släkting!" eller "Vi kan ju inte kriga mot våra egna släktingar!". Eller också kanske man tror att vi är ättlingar till utomjordingar från olika galaxer som har slagit rot här på jorden vid olika tidpunkter för många år sedan. Det finns ju så många teorier om allt....

Rapport från en ålandskryssning

Tänk att det kan hända så mycket på en ålandsbåt. Sambon hittade 160 kr på golvet! Sånt händer ju nästan aldrig annars. Ärlig som hon är tänkte hon lämna in pengarna i närmaste bar, eller åtminstone höra sig för om det var någon som hade tappat dem, men jag fick henne på bättre tankar. Jag menar, visst kan man lida med den som tappade pengarna, men skadan är ju redan skedd. Hur stor är chansen att få ett ärligt svar om man frågar om någon tappat pengar? Hm. I och för sig kan inte den som tappat pengarna hunnit så långt, pengarna ligger nog inte orörda på golvet särskilt lång tid . Men ändå, chansen att pengarna hamnar hos den som tappade är nog rätt liten. Dessutom gick ju pengarna till bättre behövande, d v s till oss.

Det mest surrealistiska var nog ändå en annan grej som blottade sig. I bokstavlig bemärkelse alltså. Vi trodde knappt våra ögon, men när vi skulle lämna a´ la carte-restaurangen står det en man i korridoren, på andra sidan rutan och viftar mot sina kompisar med sin dingelidong (!). Nog för att vi befann oss på en ålandsbåt, men jag och sambon var tvungna att fråga varandra: "Såg jag just det där?".

I tax-free-shopen fanns det både Finlandia Mango och cigaretter av märket Salem. Gulligt av dem att försöka anpassa utbudet till mig (jag praktiserar i Salem), men jag inhandlade inget av detta. I stället blev det vin och choklad. Hade gärna fotat produkterna med anknytning till mig, så fånig är jag, men i somras fick jag mig en avhyvling när jag försökte fota i en butik (mer om detta i ett senare blogginlägg). Kanske var det därför jag avhöll mig från att fota denna gång.

Självklart avnjöts en buffé också. Eller avnjöts och avnjöts. Visst var det helt okej käk och sällskapet var det inget fel på, delvis i alla fall. Men det blir ju lite konstigt med ålandsbåtbufféer. För det första var det lite märkligt ur ett socialt perspektiv. Vi parades ihop med en snipig kvinna och hennes småsnipiga dotter. Fick dela bord med dem. Sedan blir det ju lätt lite märkligt på tallriken också. Själv hade jag bland annat lax, köttbullar, potatis, ris, cous-cous, currysås och prinskorv på samma tallrik (dock ingen mango). Vilken gourmand man är!

Sammantaget en intressant resa ur socialantropologiskt perspektiv alltså. Dessutom har ju den isolation från övriga samhället som en kryssning innebär även den fördelen att naturliga tillfällen till ostört samkväm med resesällskapet uppenbarar sig. Det är något speciellt med hytter.

EL MANGOS NAKENCHOCK!!!

Efter starka påtryckningar kan jag inte stå emot längre. Här är jag, blottad i all min nakenhet som Gud skapade mig visar jag härmed mitt (frukt)kött för er. Enjoy!

No more mr Nice Guy

Det finns ett antal yrkesutövare som man är lite mer misstänksam mot än andra. Sälklubbare, hantverkare, bilmekaniker, bödlar, lärare i teknik och fysik (just på denna punkt beror det dock nog mest på mina egna traumatiska minnen av dessa lektioner), körsnärer, obducenter, lapplisor, vd:ar i stora företag (de flesta är nog samvetslösa psykopater med vassa armbågar). Ja, listan kan göras lång. Men värst är kanske ändå telefonförsäljarna. Jag har länge varit misstänksam mot de jävlarna, men jag har tänkt att jag ska ge dem en chans, inte vara otrevlig som så många andra instinktivt är så fort det visar sig vara en telefonförsäljare på andra sidan tråden. Från och med idag är det dock no more mr Nice Guy som gäller. Här är orsaken: En DN-försäljare ringer och frågar om jag är intresserad av att förlänga vår prenumeration. Jag gör det lätt för mig och säger att det inte är mig du ska prata med, det är min sambo, för hon är den som är mest intresserad av DN (vilket också är sant, i alla fall beträffande pappersvarianten). Jag ger honom då vänligt mobilnumret till sambon. Några minuter senare ringer sambon och berättar att telefonförsäljaren sagt att JAG var intresserad, men att hon skulle ta beslutet. Ja, det var ju också ett sätt att tolka på! Som fan läser Bibeln, typ. Sambon genomskådade dock bluffen. Men nästa gång kan detta drabba dig. Mitt råd till dig är då att vara otrevlig från första början, alternativt fråga försäljaren om hans hemnummer och i fall du får störa honom ett par minuter på HANS (eller hennes) lediga tid.

Connex-minuter

Sambon har kommit på sitt eget lilla sätt att dämpa mitt lilla internetmissbruk: Att själv ockupera datorn. Nu ikväll sa hon att hon bara skulle sitta 5 minuter vid datorn. Jo tjenare. De där 5 minutrarna måste ha varit connex-minuter, för enligt min mentala klocka (höll på att skriva min biologiska klocka men det hade ju blivit lite fel...) var det runt 50-60 minuter. Jag antar att hon gjorde det för mitt eget bästa.

Ett av livets små mysterium

God Jul & Gott Nytt År önskar Rune och Ulla, Tallmyra! Fick ett julkort idag med den texten idag. Lite sent kan tyckas. Men saken är den att Rune och Ulla inte är några bekanta till oss. De hade bara skickat lite fel. Konstigt nog var julkortet också stämplat "Åter avsändaren", men ändå hamnade det i vår brevlåda. Se där, ett av livets små mysterium.

Annars behöver man ju inte alltid kunna adressen helt korrekt för att brev och kort ska komma fram. En gång skickade jag ett kort från Grekland till min morbror i Nässjö. Hade bara med för- och efternamn och Nässjö, Sweden. Det kom fram. Men så är morbrodern ensam om sitt namn i Sverige också. (Mitt eget namn fick 210 000 träffar när jag googlade det häromdagen).

Apropå morbrodern träffade jag honom, plus de gamla vanliga närmaste, ikväll. Det var länge sedan sist. Numera tycker jag faktiskt att det är riktigt trevligt att träffa tjocka släkten och sitta ner och babbla med dem. Så har det inte alltid varit. Vuxenpoäng på det, antar jag.

Snö och sol

Var ute idag och tog lite foton. Det var så fint ute med snön som vilade över träd och bäddade in bilar, gräsmattor och allt möjligt i ett tjockt täcke. Dessutom var det väldigt klart ute. Konstigt nog var det dimmigt hela dagen där sambon jobbar, vilket inte är mer än max 1 mil hemifrån. Skönt att jag kom ut innan solen hade gått ner helt, men det var snudd på att jag missade solen, trots att jag gick ut nästan direkt efter att jag gick upp ur sängen. Väcktes av ett telefonsamtal kl 12.40... Dygnsrytmen blir lätt lite skev när man har jullov och därmed inte något som strukturerar ens vardag.

Det slog mig på min promenad idag att det är rätt fascinerande ändå att vi i detta land har dessa årstider som erbjuder både snö och minusgrader och sol och svett. Jag är ju ett stort fan av woophy, som ni som läst denna blogg tidigare vet. I sammanhanget känns det därför kul att kunna visa omvärlden bland annat dessa klimatskiftningar. Vill ni söka efter mina foton på woophy så kan ni söka på användarnamnet MJSweden.

Ett kul sätt att se på världen

I rött är de länder som jag har varit i. Räknar inte med Norge, eftersom vi bara åkte över gränsen och köpte en Fanta där en gång. Sedan har jag kapat av bland annat Alaska också, det såg så fånigt ut att den stora landmassan var ifylld bara för att jag varit i Kalifornien. Hittade länken till den här skojiga färgläggaren hos Virvla.

En kvinna kan också vara en man

Priset till vänster är inte tilldelat mig, utan till min sambo (än en gång snyltar jag alltså på min sambos prylar till min blogg, men jag tror inte att hon hade tänkt blogga om detta). Men min sambo är ingen man. Hon är i högsta grad en kvinna, tro mig. Ändå har hon fått detta pris, något slags pris som delas ut internt i bowlingklubben hon spelar. Nu kan man ju kanske tycka att bowling inte är lika feminint som konståkning, rytmisk gymnastik eller konstsim. Men är inte det här lite att ta i? Att det delas ut till kvinnor av kvinnor gör det bara än mer konstigt. Detta är bara ytterligare ett bevis i mängden för att vi lever i ett samhälle där mannen är norm, antar jag. Riksdagsman, talesman, ombudsman, flickspelarna i Brommapojkarna, att fotboll för damer (eller snarare tjejer eller kvinnor) kallas damfotboll men bara fotboll när männen spelar, pronomenet man, att kvinnor i juridisk mening kan vara en god man, att människa är man på engelska - listan på exempel kan göras lång. Det enda som väger upp en gnutta åt andra hållet är väl att även män kallas för sjuksköterskor. Fast det väger ju ganska lätt. Eller kommer ni på något mer?

Mr Versace

Igår var det som bekant nyårsfton. Och kan man tänka sig, El Mango hade slips på sig! Ni som känner El Mango vet att han inte är någon slipsmänniska på något vis. Det ingår liksom inte i hans klädkultur. I El Mangos kultur är attribut som jeans, mysbyxor och bajenkläder mera naturliga inslag. Men man är ju inte sämre än att man kan bjuda till lite. Och fan vad snygg jag blev! Ett litet bildbevis kan åskådas här intill. En skönhet klär ju i och för sig i allt, men i en Versace-slips var det nog tur för sambon att vi höll oss på hemmaplan. ;-) Fast sambon var ju förstås själv uppiffad och erhöll höga poäng på snyggskalan. En förklaring till Versace-iklädandet är på sin plats: Det var londonpolaren på sverigebesök som tvingade på undertecknad strypsnaran. Samme man tvingade även på hela sällskapet partyhattar. Fånigt men kul, och ett litet, litet socialt smörjmedel då personer träffades som aldrig gjort det förut. En lyckad kväll blev det. Ett fint minne bland flera från kvällen var annars mögelosten med flytande honung. Try it, you´ll like it!