I naprapatens grepp

På jobbet har vi tillgång till en naprapat, vars behandling subventioneras av arbetsgivaren. Med ålderns rätt och med stela bussförarkroppsdelar har jag nu börjat gå till denna naprapat för att underkasta mig hans behandling.

Vid mitt första besök märkte jag snabbt att naprapaten var udda – på flera sätt. Till att börja med var han lång, vältränad, ljushårig och blåögd, vilket jag inte hade väntat mig av någon med ett sådant spanskklingande namn som han hade. Åtminstone inte de två sistnämnda egenskaperna. Sedan uppfattade jag honom som ganska fjollig och gissade på att han var lagd åt det homosexuella hållet, vilket får anses som udda, eftersom de flesta trots allt inte är det.

Jag är inte någon homofob, men jag måste erkänna att jag kände mig... lite utlämnad där jag strax låg med aningen nedhasade kalsonger i ett trångt, jenkainpyrt rum på källarplan på mage på en brits, medan en storväxt, fjollig kille knådade min höft och övre delen av vänstra skinkan… Mina stela leder och muskler hade dock inget att klaga på efter behandlingen - tvärtom, så jag lyssnade på dem och tackade ja till ett återbesök.

I måndags var det så dags för andra besöket hos naprapaten. Denna gång fick jag behålla byxorna på och behövde bara knäppa upp översta knappen och hasa ner dem lite grann. Den pratglada naprapaten började babbla på om fotboll i allmänhet, gled snabbt över till spansk fotboll och sedan var steget tydligen inte långt till att berätta att han hade varit på latinamerikansk svartfest nyligen och "jag kan meddela dig nästa gång".

Några timmar senare pep det till i mobilen. Ett sms från naprapaten. "Kom som storstadsblomma på stor garagefest under *********bron i *****s sista slum! Nu på lördag! 40 kr i dörren. (Adress) kl 21. Klä gärna ut och upp dig på tema storstadsblomma. Kyssar från Systrarna i samarbete med maskarado."

Hur skulle du, ja just du som läser detta, ha reagerat på detta om du var i mina kalsonger?

På sätt och vis känner jag mig som Veckans Glenn Hysén.