söndag, oktober 21, 2007

Kefalonia - på liv och död

När vi kom hem från Kefalonia förra månaden hade jag självklart med mig några bloggutkast också. Ett av dem som inte publicerats förrän nu är just detta "Kefalonia på liv och död".

Kefalonia var nämligen inte bara en fantastiskt vacker och lugn pärla i den grekiska övärlden. Vi märkte också att döden, på olika vis, låg på lur under vår vistelse där. I vår omedelbara närhet var den som allra närmast under en lugn stadskörning i den lilla (men för Kefalonia stora) byn Sami.

Sambon sitter vid ratten. Hon stannar till vid en stopp-skylt i en t-korsning. Till vänster står några bilar parkerade ganska nära oss där sambon står och kollar om det är läge för att köra ut på den lite större vägen. Inget fordon syns till i närheten och sambon kör ut. Vi hinner inte mer än ett par meter innan en motorcyklist dyker upp till vänster, som skjuten ur en kanon. Motorcyklisten hinner precis väja undan oss, men får lite sladd på hojen, vilket gör att han kommer över i mötande körfält. Som tur är finns det inget mötande fordon, men motorcyklisten är mycket nära att krascha in i en mur vid sidan av vägen. Vi rullar så sakteliga iväg och konstaterar att det där var riktigt nära ögat. Men alldeles strax ser vi motorcyklisten vända och komma efter oss. Aj, aj… trubbel på gång, tänker vi. Motorcyklisten är en stor, tuff snubbe med rakad skalle och solglasögon som ser allmänt hård ut. Även om vi tyckte att han körde som en idiot, kände vi oss inte helt trygga med att han skulle dela vår uppfattning. Kanske skulle han ställa till med ett riktigt bråk? Motorcyklisten kör upp till förarsidan och sambon trycker ner sidorutan. Motorcyklisten är upprörd, men mest verkar han omskakad. Han darrar i hela kroppen och säger ”I could have been killed”, vilket förmodligen är sant, eftersom han, liksom många andra motorcyklister på Kefalonia, valt att köra omkring endast iklädd t-shirt, shorts och enkla skor. Hjälm? Glöm det. Något större bråk blev det inte i alla fall. Kanske var det faktum att det var en kvinna som satt bakom ratten en bidragande orsak till att det inte blev något bråk att tala om?

Nästa dramatiska händelse som jag ska skriva om gör jag med en tung insats. Risken finns nämligen att somliga av er fullständigt kommer att ändra er syn på mig. För att gå rakt på sak: En kväll vaknade sambon av att jag hade tagit strupgrepp på henne! Men lugn nu, innan ni ringer polisen, psykakuten eller första bästa excorcist – ta ett djupt andetag, läs vidare och låt mig förklara bakgrunden.

På dagen, några timmar innan natten ifråga, fick sambon via sms reda på att ett kompispar till oss råkat ut för ett mycket fräckt inbrott. Trots att de var hemma i lägenheten hade någon helt enkelt känt på deras ytterdörr, märkt att den var öppen och snabbt stulit en handväska ur hallen. Självklart fanns det en massa värdesaker i handväskan. Denna händelse påverkade några timmar senare mina drömmar. Jag drömde att jag märkte att det fanns en inbrottstjuv i hallen. Jag smög mig mot denna tjuv och gjorde i drömmen, och samtidigt även på min sovande sambo, ett kraftfullt utfall mot strupen. Fatta vilken chock det måste ha varit för min sambo att vakna på det viset! Sekunden efter att jag tagit detta grepp, vaknat till och märkt vad som försiggick, släppte jag dock förstås mitt grepp. Sambon sa lite senare att det var det läskigaste som hon varit med om, men tog det hela ändå förhållandevis bra efter att jag förklarat bakgrunden.

Slutligen måste jag också, apropå nära-döden-upplevelser, återkomma till de kefalonska slingriga bergsvägarna. Nästan hela ön består av berg och vägarna löper ofta hundratals meter upp, utmed bergssidorna. Oftast är vägarna försedda med räcken, men inte alltid. Det fanns många tillfällen då det enda som skiljde hyrbilen från ett brant stup var det avstånd som man höll till vägkanten. Och när vägen ibland knappt rymde två bilar på bredden, då var man inte så kaxig – särskilt om man inte själv höll i ratten. Och om man var den som höll i ratten, då var det ofta ganska krampaktigt och inte utan viss handsvett. Ändå utsatte vi oss för detta så många gånger. Utsikterna, resmålen och upptäckarlusten tog överhanden.




7 kommentarer:

Sånger från nedre botten sa...

Nu är du där igen...

..suck.

Cliff Hanger sa...

SFNB - Det där var en ovanligt tråkig kommentar. Bättre kan du! Du får en chans till.

Annars verkar det som att detta var en för lång text för folk att ta sig igenom, av responsen att döma.

londongirl sa...

Nej Cliff, min syn på dig ändras
inte. Men det måste ha varit en fruktansvärd upplevelse att vakna upp till att känna att man håller på att bli strypt!
Men där ser man vad hjärnan kan spöka och ställa till med och det till och med när man sover!

Och nu sover ni i skilda sovrum? Näää det var ett skämt! Kram till er båda!

Sånger från nedre botten sa...

jag vill fortfarande inte se en enda bild på sol och bad och medelhav - jag blir sjuk då.

det var det jag reagerade på, felet är mitt inte ditt.

Cliff Hanger sa...

Londongirl - Tro det eller ej, men vi sov bredvid varandra redan nästkommande natt! :-)

SFNB - Du får å andra sidan mig att känna mig som en riktig pösmunk med dina inlägg om diverse cykelstrapatser. Men... det felet är mitt - inte ditt.

Pumita sa...

Nej du, texten var inte alls för lång och tråkig... tvärtom, välskriven och spännande! Oj, det där lät fjäskigt! Det var inte meningen men jag gillar såna här anekdoter... och så har jag viss förkärlek för krokiga vägar efter att ha åkt på Dödens väg i Bolivia. =)

Pumita sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.