Ibland säger folk så puckade saker att man blir tvungen att blogga om det. Som igår.
Jag körde en nästan folktom buss. Vid näst sista hållplatsen går det på en man i 40-45-årsåldern. Han sätter sig längst fram och börjar prata om folk som kör för fort vid hans hållplats. När vi kommer fram till ändhållplatsen, i bussterminalen, börjar han gnälla om att ombyggnadsarbetet av terminalen går så långsamt. Sedan vänder han sig mot mig, tittar mig rakt i ögonen och säger högtidligt:
"Jag är inte Guds bästa barn, men dom, dom pratar inte ens svenska" (syftandes på bussterminalsombyggnadsarbetarna, eller vad de nu kallas).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Inte ens jag är Guds bästa barn fast jag önskar jag vore det...
Men jag skulle aldrig klaga på någon som inte jobbar lika snabbt som mig och tänker att om jag vore man (vilket jag tack Gode Gud inte är((inte för att jag har något EMOT män..nej då!))men du förstår) så hade jag nog svarat honom något i stil med "Ja er lessen men va fan jag inte förstå va du pratat"...
;)
Bra förslag! :-) Men det hade varit lite väl knäppt med tanke på att jag pratade med honom på svenska med flytningar precis innan. ;-)
pucko!
Skicka en kommentar