Jag är inte den som är överdrivet kinkig beträffande vad folk sätter på sig för kläder. Inte alls faktiskt. Men trots detta hörde jag idag rösten av en inre stilpolis ryta till efter att ha fått en överdos av galet klädda äldre män.
Nu låter det som att jag sett horder av stillösa gubbar idag, men faktum är att de bara var två. Det räckte dock och blev över.
Den första som fångade min stilla fascination var en gubbe som såg ut att vara i 60-65-årsåldern. Han hade en mohikanfrisyr av ungefär samma modell som Robert De Niro på bilden här ovan, fast med mera hår i själva mohikanen, så att säga. På sidorna av huvudet var han också helt kal. Till detta hade gubben mycket högt uppdragna jeans. Och ett surt gubbanlete. I handen hade han en tygpåse. På sätt och vis är det fel att jämföra med Robert De Niro, eftersom det skiljer ljusår mellan helhetsintrycken av deras utseenden. Men rent hårmässigt finns det en viss likhet.
Några timmar senare var det dags för nästa stilchock, för att tala Expressen-språk. Till synes helt aningslös om att han bröt mot alla modelagar kom en gubbe, som också såg ut att vara 60-65 år, cyklandes i trenchcoat. På huvudet hade han... en vit hockeyhjälm. Inte så matchande, lindrigt uttryckt.
Men det är kul med folk som ser annorlunda ut. Inte tu tal om det. Ändå får man i sådana här extrema fall nästan lust att gå fram till dessa klädgalningar och fråga hur de tänkte, om de tänkte eller om de inte bryr sig alls om hur de ser ut. Eller om de bara ville provocera. För om de inte har samma självinsikt som en anorektiker som tror att hon ser ut som en sumobrottare kan de omöjligt ha trott att de var snyggt klädda.
11 kommentarer:
Jag var ute och sprang igår - "prova på ett maratonvarv". Ett litet lagom träningspass på 2,1 mil så här tre veckor innan det riktiga loppet.
Ungefär 200 löpare kom, bland annat en herre i 70-årsåldern iklädd blåvitrandig skjorta, gabardinbyxor med pressveck och löparskor.
Byxorna med gummiband kring vaderna, ungefär som man cyklar.
Dessutom sprang han snabbare än jag...
Cliff, hade jag varit du vid det första mötet hade jag nog tagit skydd. Fan vet vad karln hade i tygpåsen. Efter att ha sett dokumentären om Columbine i går kväll är det lätt att bli lite nojjig.
Hammarbyhöjden, det där lät surt. Personligen skulle jag lagt löpardojjorna i närmsta papperskorg, gått till en pub och beställt in en lagom stor omgång bira för att förtränga den traumatiska upplevelsen.
En del har ingen spegel hemma.
Jag har hustrun som talar om när det börjar bli allt för rörigt med färger och mönster på mig.
För ett tag sedan var jag o handlade med min mor, gymnasieläraren. Bakom oss i kön hamnade två unga tjejer som hade typ rosa balletkolar, svarta skinnjackor, rosa hår och så vidare. Jag frågade glatt mina mors elever om de skulle på maskerad (var fredagskväll). Av deras miner förstod jag att så var det inte...
Hammarbyhöjden - Det var en skaplig träningsrunda! I övrigt kan jag bara skriva under på vad "Sånger från nedre botten" skrev till dig i kommentaren under. :-)
Sånger från nedre botten - Jag såg också den dokumentären. Scary stuff. Självklart snabbade jag på stegen lite extra när hans blick mötte mig. ;-)
Sir Realistic - Det var kanske för att de gamla herrarna var ung(?)karlar och inte hade någon som höll ordning på dem som de såg ut som de gjorde. Jo, så var det nog.
Jill - Hahaha...vilket klavertramp. Men det är inte så lätt alla fånger, och de bäddade verkligen för en sån kommnetar. :-)
För övrigt berättade en kompis för ett tag sedan om några punkare han hade sett på tunnelbanan som följde hela skolboken för punkklädsel. Inte något konstigt med det, förutom att de var över 50 år gamla båda två...
Inget konstigt i det. De kan nämligen ha varit punkare när begav sig. Det var faktiskt 30 år sen...
Båda fallen låter iofs mer som "psykvårds-mode" :)
Mmm.. man bör vara försiktig med alkoholen. Mycket försiktig.
Sånger från nedre botten - Jo, det är ganska ovanligt med folk som behåller en sån extrem stil i så många år. Men det betyder antagligen att de är väldigt äkta, och sånt ska respekteras.
Pash - Håller med. Kanske ett resultat av att man lekt "släpp dårarna loss, det är vår" inom psykvården? ;-)
Elin - Haha... Det läskiga är att de faktiskt såg ut att vara helt nyktra, vilket betyder att de valde dessa stilar med öppna ögon.
På fullt allvar så är jag nästan 100% säker på att jag känner man no 1. Det finns inte så många som honom nämligen. Det är en gammal kollega och kompis till min pappa. De jobbade tillsammans på Filminstitutet. Han är väldigt mycket läderbög...kompisen alltså, inte min pappa ;-)
Emma - Det var som fan. Kul. :-) Kan säga att jag såg honom i en förort som Andreas bodde i förut. Är du RIKTIGT säker på att din pappa inte är läderbög förresten? Det kan vara svårt att veta helt säkert. ;-)
Skicka en kommentar