Varför heter Västernorrland som det gör?

Att Västerbotten heter Västerbotten trots att det ligger i östra delen av landet är inte så konstigt. Det delvis svenskspråkiga Österbotten ligger på andra sidan Bottenhavet, i Finland. Dessutom ligger ju alltså Västerbotten vid Bottenhavets västra strand.

Men varför heter Västernorrlands län som det gör, trots att det ligger i östra delen av Norrland? En koll på Wikipedia lär mig att Västernorrland förr även omfattade mer västliga delar av landet. Men länet var inte mer västligt än östligt, så att säga.

Ja, sådana saker kan man fundera över en lördagskväll som denna. Nu ska jag snart äta plankstek, dricka öl och spela biljard. Skål!

Moget?

Jag hoppas nästan att det är journalisten som klippt ihop ett citat med ett annat uttalande och att de inte var menade att kopplas till varandra. För det är väl inte så illa att Darin tycker att det är moget att åka fast för fortkörning?

Manlig objektifiering

Undrar vilket liv det hade blivit om det hade varit en kvinnoröv som användes som illustration i annonsen?

Men jag är väl medveten om varför inga protesterande mansröster höjs. Vi män ser oss av tradition inte som objekt.

Besöksräknaren som lade av

Min besöksräknare lade av verksamheten för några veckor sedan. Då stod den på drygt 94 000 sidträffar. Lite tråkigt. Hade varit kul att se 100 000-vallen spräckas. Någon som har något tips på hur jag ska får ordning på detta? Det kanske går att skaffa en räknare som går att starta på 94 000?

En ganska ovanlig vanlig arbetsdag

Kommer till depån. Blir tilldelad en buss. När jag sätter nyckeln i låset och vrider om öppnas inte framdörren som den ska, konstigt nog. FM-radion går igång där inne men jag kommer inte in. Promenerar tillbaka till driftledningen och får en annan buss. Den går det bra att komma in i. Märker att förarstolen lutar så att man sitter som i nerförsbacke, men tänker, dumt nog, att det nog inte är så farligt. Halvvägs mot första hållplatsen anropar jag driftledningen och klagar på stolen. Driftledaren påpekar att jag tagit fel buss och säger att jag kanske kan få en annan buss en dryg timme senare. Men det fick jag inte. Efter två timmar slipper jag i alla fall bussen och promenerar till rastlokalen med ryggvärk.

Ytterligare två timmar senare är det dags för lunch. Upptäcker att jag har glömt plånboken hemma (i en jackficka). Förbannar mitt öde några sekunder innan jag kommer på att jag faktiskt har en nödpeng, en hundralapp, just för en sådan här situation. Gör ett undantag från mina lunchprinciper och beställer en pizza.

Nästa buss har också nerförsbacke i stolen. Frångår mina stolsinställningsvanor och använder mig av gasfjädringen. Sitter därefter och studsar upp och ner, stötlöst, över ojämnheterna i vägen. Blir avlöst och kör en avlösningsbil till en bussterminal. Sitter och läser i väntan på nästa buss som jag ska köra då en lapplisa plötsligt knackar bryskt på sidorutan. Hon börjar argsint gå på om att jag inte får stå med bussföretagets bil på bussarnas tidsregleringsplats. Låter helt idiotiskt och föga troligt i mina öron (och även om så skulle vara fallet handlar det om sällsynt oflexibelt paragrafrytteri). Som extra tyngd bakom sina argument berättar hon att hon har jobbat i 24 år. Det imponerar inte särskilt på mig. Jag känner till en bussförare som jobbat ungefär så länge och han körde så illa och körde in i så många grejer att han blev omplacerad. Innan vi hinner komma fram till vem som har rätt kommer min kollega och tar över min bil och åker iväg.

Några minuter senare lastar jag på passagerare. En tonårskille fladdrar till med ett skolkort som bara gäller på vardagar, vilket jag upplyser honom om. Han gör ingen ansats till att vilja betala på annat sätt eller gå av, så jag säger åt honom att han får kliva av. "Det tänker jag inte göra", säger killen och traskar bakåt i bussen. Fler passagerare går på, men jag reser mig upp, vänder mig bakåt och ropar bestämt till killen att han får gå av där bak. Jag var nog lite extra på hugget efter konflikten med lapplisan. Killen fattar väl att jag inte tänker ge mig och går av där bak. De efterföljande passagerarna är jag lite extra vänlig mot. Några minuter senare försöker jag anropa driftledningen och uppmana dem att ta ett snack med parkeringsbolaget som ansvarar för bussterminalen med den knäppa lapplisan. Men jag får aldrig något svar. Det visar sig senare att det berodde på strömavbrott i depån.

Några timmar senare blir jag avlöst för sista gången för dagen. Ett italienskt medelålders par hejdar mig när jag stiger ut ur bussen och frågar mig hur man hittar till "the fly bus". Jag ger dem skjuts med avlösningsbilen och släpper av dem vid hållplatsen för flygbussar. Känns bra att göra en liten god gärning och vara en god svensk ambassadör.

Tillbaka vid depån märker jag att det verkligen är totalt strömavbrott. Det enda ljuset som syns kommer från en förares lilla ficklampa och driftledarnas mobiltelefoner. En kollega i mörkret undrar skrockande om det finns några kvinnliga kollegor i närheten som man kan tafsa på.

Igår var det förresten en gubbe som hörsammade min önskan om att ge godis till bussförarna. Två Marianne-karameller, föredömligt pappersinslagna, bjöd han på.

Yeah right!

Tjoho!!! Sverige har tagit VM-guld i bandy! Nu åker jag* in till Sergels torg och hoppar i fontänen!








*Inte.

Mörkning av ursprungsland?

I fruktdisken i "min" livsmedelsbutik finns skyltar för alla frukter med angivet ursprungsland. Men just för avocadon stod det idag inte vilket land den var från. I stället stod det "Stor!". Avocadona var förvisso stora, men jag gissar att de var från Israel och att matbutiken ville fokusera på annat.

Moderaterna ("det nya arbetarpartiet") - en historisk återblick

1904-1918: Nej till allmän rösträtt.

1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.

1919: Nej till kvinnlig rösträtt.

1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.

1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.

1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.

1927: Nej till folkskolereform.

1931: Nej till sjukkassan.

1933: Nej till beredsskapsarbete.

1934: Nej till a-kassa.

1935: Nej till höjda folkpensioner.

1938: Nej till två veckors semester.

1941: Nej till sänkt rösträttsålder.

1946: Nej till fria skolmåltider.

1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.

1947: Nej till allmänna barnbidrag.

1951: Nej till tre veckors semester.

1953: Nej till fri sjukvård.

1959: Nej till ATP.

1960-talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot Apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.

1963: Nej till fyra veckors semester.

1970: Nej till 40-timmars arbetsvecka.

1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63 års ålder.

1974: Nej till fri abort. Riksdagen röstade ja till den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort fram till den 18:e graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.

1976: Nej till femte semesterveckan.

1983: Nej till löntagarfonderna.

1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.

1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU-parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.

2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom Moderaterna.

2004: Ja till sänkt a-kassa och sjukpenning.

2006: Nej till gröna jobb.

2006: Nej till sex timmars arbetsdag.

2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.

2006: Nej till höjd a-kassa.

2006: Ja till sänkt a-kassa.

2006: Nej till höjd sjukersättning.

2007: Ja till sänkt sjukersättning.

"Det nya arbetarpartiet" ska nu också försöka lägga beslag på vänsterns slagord "rättvisa".

Fotnot: Allt ovanstående utom länken är en kopia på en insändare från Andreas Eriksson till Aftonbladet, januari 2009.

32-åring i U21-match?

Detta urklipp är några månader gammalt, men strunt samma. Min fundering gäller ändå: Hur menar de när de skriver att en 32-åring har spelat en U21-match?

Dagens icke-nyhet: Vårt nya efternamn

Jag och min lilla familj har i dagarna fått ett nytt efternamn! Det hade på sätt och vis varit roligt att publicera det här och kanske få några reaktioner på det. Men med tanke på att jag föredrog att blogga under pseudonym (tro det eller ej, men jag heter faktiskt inte Cliff Hanger på riktigt) redan när jag hade ett av Sveriges vanligaste efternamn, är det knappast troligt att jag avslöjar vårt nya efternamn, som vi är ensamma i Sverige om att heta.

Men jag kan säga så mycket som att namnet är en sammanslagning av ställena som jag och frugan kommer i från och att vi fått positiva reaktioner från de allra flesta, särskilt våra närmaste släktingar.

En vinnare på mackan

Kolla in texten längst ner på förpackningen: "En vinnare på mackan". Vinnare? Slaktad och skivad i bitar - om det är det det innebär att vara en vinnare, då väljer jag alla dagar i veckan att vara en förlorare.

Kom osökt att tänka på en del av texten i Ebba Gröns "Totalvägra": "Små gröna as försöker göra mej till man.
Då väljer jag hellre att va barnslig som fan."

Bloggarvänner, hur mår ni egentligen?

Lustiga sammanträffanden

En av mellandagarna pratade jag och frugan om böcker som vi var intresserade av att läsa. En som frugan nämnde var "Gomorra". Senare samma dag öppnar vi varsitt paket med julklappar i efterskott. Leende ser frugan att just "Gomorra" ligger i hennes paket.

Häromdagen dividerade jag och frugan fram och tillbaka om huruvida den svenska dokumentären "Bedragaren" var värd att hyra eller ej. Frugan hade bland annat som argument att den förmodligen ändå skulle visas på TV så småningom. Det är ju en svensk dokumentär. Senare på kvällen samma dag tittar jag i TV-tablån. Och ja, mycket riktigt, 20 minuter senare ska "Bedragaren" visas i SVT...

Resor med många byten

Just nu har vi en kompis till frugan (och även till mig) hos oss. Det är hon på bilden här till vänster. Idag landade hon till slut på Arlanda, 39 timmar efter att hon vaknade på Phi Phi Island i Thailand.

Vägen från Phi Phi till oss var ganska omständlig: Båt från Phi Phi till Krabi, taxi till Suratani, flyg till en av Bangkoks flygplatser, taxi till en annan av Bangkoks flygplatser, flyg till Istanbul, vänta fem timmar på flygplatsen, flyg till Arlanda, flygbuss till Cityterminalen, tunnelbana och buss till vår förort.

Och i morgon blir det samma resa - fast bara delvis som tur (?) är. Då åker hon tillbaka till Centralen, men tar därifrån tåget till Skövde, där hon blir hämtad med bil hem till Tidaholm.

Ganska många byten för att komma hem, kan man säga. Nästan lika jobbigt som när jag och frugan skulle åka hem med SL från en kompis lantställe i Roslagen. Då var det i tur och ordning: Buss från Simpnäs till Älmsta, buss till Norrtälje, buss till Tekniska Högskolan, tunnelbana till T-Centralen, pendeltåg till Huddinge, buss till vårt hus. Aldrig mer en så omständlig resa med SL, konstaterade vi efteråt.

Billig flytande honung

Tycker ni att det är dyrt med flytande honung jämfört med vanlig honung? Här är ett enkelt tips: Värm vanlig honung, förslagsvis i ett dricksglas, 5-10 sekunder i mikrovågsugn. Grattis, du har nu skapat flytande honung!

Jag ska faktiskt äta lite grekisk yoghurt med hemgjort flytande honung nu.

Kom på en sak till: Ett dricksglas kan både vara ett glas som man dricker ur och ett glas som man lägger dricks i.

Minus tio grader och regn

På vår dator har vi en internetbaserad vädertjänst på skrivbordet. Den känns inte så tillförlitlig längre. I morse trodde den att Stockholm idag skulle få minus tio grader och lätt snö eller regn...

Gott nytt år!

Detta är troligen en av världens mest försenade gott-nytt-år-önskningar i bloggvärlden. Men bättre sent än aldrig.

Vår nyårsafton firades hos goda vänner och med nya, trevliga bekantskaper i Uppsala. God mat, vin, Rappakalja och Guitar Hero bidrog också till en lyckad fest. Vi lyckades klämma in nyårsaftonen precis mellan förkylning och magsjuka (skickligt, eller hur?). Av någon anledning var detta bara andra gången i världshistorien som undertecknad firade nyår utanför Stockholm.

Fyrverkerier brydde vi oss däremot inte så mycket om. Några minuter innan tolvslaget vaknade dock dottern av smällandet och utrustades med nyinköpta hörselskydd. Jag stod ett litet tag i strumplästen på den kalla balkongen och firade in nyåret, men såg faktiskt inte ett enda fyrverkeri från den mot gården vända balkongen. Fast det gjorde ingenting. Man har ju sett fyrverkerier förut.

I början av festen var dottern "Söt-Rambo", precis som på vårt bröllop. Rambo 2 alltså.



Senare försågs hon som sagt med hörselskydd.

Hotell Rwanda

Jag och frugan har precis sett filmen Hotell Rwanda. Och jag säger då det, den som inte blir berörd av den filmen har ett hjärta av sten. Det är egentligen genant, men ändå inte (eftersom det är mänskligt), att en spelfilm, om än baserad på en verklig historia, berör så mycket mer än att bara läsa någon liten artikel om att si och så många tusen personer långt borta har dödats.

Hotell Rwanda ger en inblick i krigets grymma spelregler och fasor, i omvärldens ovilja att bry sig medan hundratusentals människor slaktas och hur modiga vissa personer ändå kan vara mitt i helvetet. Det är en film som jag rekommenderar alla att se. Men särskilt viktig är den kanske för skolungdomar (i gymnasieåldern). Filmen kan göra stor nytta för att bygga på förståelsen, insikten och empatin för något och några som annars känns allt för avlägsna.

Förutom det ovan nämnda, kan jag tillägga att filmen är väldigt välgjord och med många dramatiska vändningar mellan hopp och förtvivlan, vilket gör filmen extra sevärd.

Läs även om folkmordet i Rwanda här.

Innovativ eller bara fel ute?

Nu har Språkrådet valt ut nya ord för 2008. I listan här finns bland annat nyord som kalsongbadare och skynka.

Man får förmoda att innan nyorden blir nyord så finns de inte. Det låter väl logiskt? Och om ett ord inte finns, då är det väl fel att använda? Å andra sidan måste ord som inte finns faktiskt användas för att kunna bli nyord, för att sedan bli etablerade ord. Frågan är då var gränsen går mellan att vara innovativ och att vara felaktig i sin ordanvändning? Men det är klart, man kan ju strunta i vad som är "rätt" och vad som är "fel" också, särskilt när gränsen för vad som är vad är så luddig.

Jag gråter inte över spilld mjölk

Man ska inte gråta över spilld mjölk, sägs det. Jag gråter inte över spilld mjölk. Jag svär över spilld mjölk (spillde just ett halvt dricksglas på bordsduken).