Svenska - de gudfruktigas språk

Ibland säger folk så puckade saker att man blir tvungen att blogga om det. Som igår.

Jag körde en nästan folktom buss. Vid näst sista hållplatsen går det på en man i 40-45-årsåldern. Han sätter sig längst fram och börjar prata om folk som kör för fort vid hans hållplats. När vi kommer fram till ändhållplatsen, i bussterminalen, börjar han gnälla om att ombyggnadsarbetet av terminalen går så långsamt. Sedan vänder han sig mot mig, tittar mig rakt i ögonen och säger högtidligt:

"Jag är inte Guds bästa barn, men dom, dom pratar inte ens svenska" (syftandes på bussterminalsombyggnadsarbetarna, eller vad de nu kallas).

Vad var det jag sa?

I mitt jobb stöter jag på mina hundratals kollegor mest hela tiden. Vissa pratar man en del med, andra morsar man bara på då man möts ute på vägarna eller inne i någon rastlokal. För några veckor sedan pratade jag med en kollega som vi kan kalla Mustafa (jag vet inte vad han heter). Han berättade att han varken åt eller drack knappt någonting under en normal arbetsdag. När vi pratades vid pågick förvisso ramadan, men Mustafa sa att han knappt åt eller drack någonting annars heller när han jobbar. Han behövde inte det, påstod han. Jag, som alltid bär med mig en vattenflaska, varnade Mustafa för att denna självvalda torka kunde orsaka njursten. Det har jag nämligen hört från min mamma som drabbats av detta. Under njurstenssmärtorna hade hon så ont att dödshjälp faktiskt kändes som ett hett alternativ.

Igår träffade jag Mustafa igen. Han log lite skamset och berättade att han faktiskt hade fått ett njurstensanfall sedan vi pratades vid senast! Ett riktigt sammanträffande bara det. Och som lök på sammanträffandelaxen hade han dessutom råkat ut för det bara några timmar efter att jag varnade honom! Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. ”Vad var det jag sa” kändes drygt och överflödigt, så jag sa bara ”det talar för sig själv” och sedan, på ett så snällt sätt som möjligt, ”nu har du lärt dig en läxa”.

”När Cliff Hanger ger goda råd bör man lyssna”
Gammalt djungelordspråk.

En riktig jävla kokainpulka

Jag ska inte presentera en analys om varför jag är barnsligt förtjust i Petters beskrivning av Mikael Persbrandt i en intervju. Men det är jag. Särskilt uttrycket "en riktig jävla kokainpulka" blir jag fnissig av.

Mikael Persbrandt läser upp din egen programförklaring på spår ett. Varför arbetar du med Persbrandt?

– Jag gillar honom. Han är spritt språngande galen. Han kan göra sig skyldig till vilken skit som helst, och ändå komma undan med det. Även om han röjer sönder hela stan i ren vikinga-stajl så backar han alltid upp det med en viktig sak – talang.

Var han stökig under inspelningen?

– Nej, det var lugnt. Vi fick visserligen boka om studion sju gånger, men det hade jag nästan räknat med. Han gled upp i en enorm BMW, en riktig jävla kokainpulka, kom in i badbrallor och en t-shirt och sin son under armen. Och så gick han in i studion och läste in manuset med sonen under armen. Det var fantastiskt.

Hela intervjun finns här.

Kefalonia - på liv och död

När vi kom hem från Kefalonia förra månaden hade jag självklart med mig några bloggutkast också. Ett av dem som inte publicerats förrän nu är just detta "Kefalonia på liv och död".

Kefalonia var nämligen inte bara en fantastiskt vacker och lugn pärla i den grekiska övärlden. Vi märkte också att döden, på olika vis, låg på lur under vår vistelse där. I vår omedelbara närhet var den som allra närmast under en lugn stadskörning i den lilla (men för Kefalonia stora) byn Sami.

Sambon sitter vid ratten. Hon stannar till vid en stopp-skylt i en t-korsning. Till vänster står några bilar parkerade ganska nära oss där sambon står och kollar om det är läge för att köra ut på den lite större vägen. Inget fordon syns till i närheten och sambon kör ut. Vi hinner inte mer än ett par meter innan en motorcyklist dyker upp till vänster, som skjuten ur en kanon. Motorcyklisten hinner precis väja undan oss, men får lite sladd på hojen, vilket gör att han kommer över i mötande körfält. Som tur är finns det inget mötande fordon, men motorcyklisten är mycket nära att krascha in i en mur vid sidan av vägen. Vi rullar så sakteliga iväg och konstaterar att det där var riktigt nära ögat. Men alldeles strax ser vi motorcyklisten vända och komma efter oss. Aj, aj… trubbel på gång, tänker vi. Motorcyklisten är en stor, tuff snubbe med rakad skalle och solglasögon som ser allmänt hård ut. Även om vi tyckte att han körde som en idiot, kände vi oss inte helt trygga med att han skulle dela vår uppfattning. Kanske skulle han ställa till med ett riktigt bråk? Motorcyklisten kör upp till förarsidan och sambon trycker ner sidorutan. Motorcyklisten är upprörd, men mest verkar han omskakad. Han darrar i hela kroppen och säger ”I could have been killed”, vilket förmodligen är sant, eftersom han, liksom många andra motorcyklister på Kefalonia, valt att köra omkring endast iklädd t-shirt, shorts och enkla skor. Hjälm? Glöm det. Något större bråk blev det inte i alla fall. Kanske var det faktum att det var en kvinna som satt bakom ratten en bidragande orsak till att det inte blev något bråk att tala om?

Nästa dramatiska händelse som jag ska skriva om gör jag med en tung insats. Risken finns nämligen att somliga av er fullständigt kommer att ändra er syn på mig. För att gå rakt på sak: En kväll vaknade sambon av att jag hade tagit strupgrepp på henne! Men lugn nu, innan ni ringer polisen, psykakuten eller första bästa excorcist – ta ett djupt andetag, läs vidare och låt mig förklara bakgrunden.

På dagen, några timmar innan natten ifråga, fick sambon via sms reda på att ett kompispar till oss råkat ut för ett mycket fräckt inbrott. Trots att de var hemma i lägenheten hade någon helt enkelt känt på deras ytterdörr, märkt att den var öppen och snabbt stulit en handväska ur hallen. Självklart fanns det en massa värdesaker i handväskan. Denna händelse påverkade några timmar senare mina drömmar. Jag drömde att jag märkte att det fanns en inbrottstjuv i hallen. Jag smög mig mot denna tjuv och gjorde i drömmen, och samtidigt även på min sovande sambo, ett kraftfullt utfall mot strupen. Fatta vilken chock det måste ha varit för min sambo att vakna på det viset! Sekunden efter att jag tagit detta grepp, vaknat till och märkt vad som försiggick, släppte jag dock förstås mitt grepp. Sambon sa lite senare att det var det läskigaste som hon varit med om, men tog det hela ändå förhållandevis bra efter att jag förklarat bakgrunden.

Slutligen måste jag också, apropå nära-döden-upplevelser, återkomma till de kefalonska slingriga bergsvägarna. Nästan hela ön består av berg och vägarna löper ofta hundratals meter upp, utmed bergssidorna. Oftast är vägarna försedda med räcken, men inte alltid. Det fanns många tillfällen då det enda som skiljde hyrbilen från ett brant stup var det avstånd som man höll till vägkanten. Och när vägen ibland knappt rymde två bilar på bredden, då var man inte så kaxig – särskilt om man inte själv höll i ratten. Och om man var den som höll i ratten, då var det ofta ganska krampaktigt och inte utan viss handsvett. Ändå utsatte vi oss för detta så många gånger. Utsikterna, resmålen och upptäckarlusten tog överhanden.

Läskigt likt

Klicka på bilden för förstoring.

All cred till min vän Agipman som såg likheten och gjorde ovanstående fotomontage. Om jag skulle ringa Fredriks arbetsgivare och fick höra att Fredrik är i Thailand skulle jag faktiskt bli riktigt misstänksam... Jag har annars alltid tyckt att Fredrik Birging varit rätt obehaglig med sina "skämtsamma" nyhetspresentationer och sin extra betoning på sitt eget namn.

Man juckade omkull träd

Wow! Snacka om kåthet! Med sådana superkrafter som denne gubbe tydligen besitter får man ändå vara glad att han gav sig på träd och inget annat, eller snarare annan, i alla fall. Hade han måhända överdoserat Viagra? Men en fråga man måste ta med i beräkningarna beträffande gubbens virilitet är förstås vilket sorts träd som han juckade omkull. Jag menar, en liten dvärgbjörk är ju inte mycket att jucka omkull. Men om vi snackar 300-årig ek - då har vi att göra med en riktig best!

Lika som bär: Daniel Karlsson och Moneybrother

Anders "Moneybrother" Wendin och Daniel Karlsson (från Idol 2007) är två bra artister (jo, Daniel känns redan som en färdig artist) som dessutom är ganska lika varandra. Inte bara till utseendet, utan även beträffande ansiktsuttryck och energi på scenen.

Här följer först tre foton på Daniel Karlsson, sedan fyra foton på Anders Wendin.

Två andra vars likhet jag tidigare bloggat om finns här.

Uppdaterat: Kolla Youtube-klippen längst ner också!

Världen är liten - åtminstone i den grekiska övärlden

"Världen är liten" är som bekant en klyscha som aktualiseras då och då. Fram till nyligen var mitt eget mest utmärkande exempel på att världen är liten detta: Året är 1995. Jag och några av mina närmaste vänner sitter på en hotellbalkong på Kos i Grekland när en gymnasieklasskompis och en kompis till honom kommer gående nere på gatan. Vi ropade på dem, de kom upp till oss och resten av semestern festade vi ihop varje kväll.

Frågan är dock om det inte kändes som att världen var ännu mindre, så att säga, när jag och sambon var på Kefalonia förra månaden. En dag hade vi tagit hyrbilen på en tur västerut. Efter några timmar hamnade vi på den vackra stranden Xi Beach med sin röda sand (vissa andra stränder hade vit sand, andra gul, några hade grå sand och andra hade små vita, runda stenar) och sina omgivande vita klippor. På solstolarna bredvid låg ett ungt, engelskt par (det var för övrigt så mycket engelska turister på Kefalonia att man ibland kände ”This is England” – vilket även är titeln på en mycket bra film som går på bio just nu).

Dagen efter körde vi österut, till den andra delen av ön, där den ännu mer paradisiska stranden Antisamos var ett av våra mål för dagen. Det var just på Antisamos Beach som betydande delar av hollywoodfilmen ”Kapten Corellis Mandolin” spelades in. En film som ökade turismen till Kefalonia med 70 %! Nåväl, tillbaka till oss. Vi slår oss ner på varsin solstol och börjar lapa dagens dos av sol. Döm om vår förvåning när samma unga, engelska par som vi var grannar med dagen innan snart dyker upp till sina solstolar precis bredvid oss! En stund senare ska sambon gå till bilen och hämta en sak. På väg dit märker hon att den engelska ”granntjejen” också är på väg till sin hyrbil. Och självklart står deras bil parkerad precis bredvid vår bil! Undrar om de kände sig förföljda?

Har du själv någon ”världen-är-liten-anekdot”?

Här är några bilder från Antisamos Beach. Något som inte syns på bilderna är alla de hundratals fiskar som svärmade runt omkring en när man snorklade och matade dem med bröd.

Arkitektritad

Ibland läser man i bostadsannonser att villan i fråga är arkitektritad. Ja, det får man verkligen hoppas. Vad skulle den annars vara? Bussförarritad? Pizzabagarritad? Bibliotekarieritad?

Skandalen på Söderstadion

Jag tänker absolut inte försvara att någon slänger in vare sig snusdosor, plastölglas eller konfetti mot en linjedomare, trots att denne missat att en helsingborgare varit tre meter offside och att domaren därmed indirekt orsakat ett insläppt mål för Hammarby. Trots att jag delar ilskan och frustrationen hos "kastarna" tänker jag inte försvara det. Det är aldrig rätt att kasta in föremål mot domare. Om inte annat så för att det är bättre att skänka mynten till tifogruppen i stället för att orsaka böter.

Men, som Grönvita sidan upp tidigare konstaterat, är det tydligen en milsvid skillnad på hur domarkåren hanterar sådana här situationer, beroende på vilka lag och supportrar som är inblandade. När aik-fans kastar in saker mot en blödande spelare är det tydligen inget större fel med det. Men när personer i bajenklacken skvätter lite öl på en synskadad stins – ja då jävlar ska det slås på stora trumman och statueras exempel. Och det är just denna inkonsekvens som är den verkliga skandalen - domarskandalen.

För övrigt tycker jag att mina foton från Assos förtjänade fler kommentarer.

Assos på Kefalonia med omgivningar

Assos på Kefalonia har jag tidigare beskrivit med diverse superlativ och illustrerat med foton från flera kilometers avstånd. Jag tänkte i detta inlägg ge några närmare fotobevis för att denna by förtjänar dessa superlativ. Det sägs att Prince Charles och Lady Diana firade en del av sin smekmånad här och det kan man i så fall förstå. Assos påstås också vara en magnet för konstnärer. Det är inte heller svårt att förstå.

Livet

Livet är en sjukdom och vi är alla döende.

Life is a game! Play it!

Undvik drive-through

Undvik att handla genom drive-through. Det genererar så mycket onödig tomgångskörning.

I naprapatens grepp

På jobbet har vi tillgång till en naprapat, vars behandling subventioneras av arbetsgivaren. Med ålderns rätt och med stela bussförarkroppsdelar har jag nu börjat gå till denna naprapat för att underkasta mig hans behandling.

Vid mitt första besök märkte jag snabbt att naprapaten var udda – på flera sätt. Till att börja med var han lång, vältränad, ljushårig och blåögd, vilket jag inte hade väntat mig av någon med ett sådant spanskklingande namn som han hade. Åtminstone inte de två sistnämnda egenskaperna. Sedan uppfattade jag honom som ganska fjollig och gissade på att han var lagd åt det homosexuella hållet, vilket får anses som udda, eftersom de flesta trots allt inte är det.

Jag är inte någon homofob, men jag måste erkänna att jag kände mig... lite utlämnad där jag strax låg med aningen nedhasade kalsonger i ett trångt, jenkainpyrt rum på källarplan på mage på en brits, medan en storväxt, fjollig kille knådade min höft och övre delen av vänstra skinkan… Mina stela leder och muskler hade dock inget att klaga på efter behandlingen - tvärtom, så jag lyssnade på dem och tackade ja till ett återbesök.

I måndags var det så dags för andra besöket hos naprapaten. Denna gång fick jag behålla byxorna på och behövde bara knäppa upp översta knappen och hasa ner dem lite grann. Den pratglada naprapaten började babbla på om fotboll i allmänhet, gled snabbt över till spansk fotboll och sedan var steget tydligen inte långt till att berätta att han hade varit på latinamerikansk svartfest nyligen och "jag kan meddela dig nästa gång".

Några timmar senare pep det till i mobilen. Ett sms från naprapaten. "Kom som storstadsblomma på stor garagefest under *********bron i *****s sista slum! Nu på lördag! 40 kr i dörren. (Adress) kl 21. Klä gärna ut och upp dig på tema storstadsblomma. Kyssar från Systrarna i samarbete med maskarado."

Hur skulle du, ja just du som läser detta, ha reagerat på detta om du var i mina kalsonger?

På sätt och vis känner jag mig som Veckans Glenn Hysén.

Myrthos Beach och Assos på Kefalonia

Jag tänkte att det vore roligt att lägga upp lite foton från Kefalonia. Som en del av er vet var vi ju där på semester i två veckor nyligen. Det visade sig ganska snart att bilderna över Myrthos Beach krävde ett eget inlägg. Myrthos Beach är en alldeles fantastisk strand, som påstås vara den mest fotograferade stranden i Europa. Att stranden har en vackert vit sand är bara en liten del av förklaringen till detta. Andra faktorer som bidrar är inramningen med Myrthos-bukten, de storslagna ljusa kalkstensbergen och vattnets färger, som växlar från djupblått till turkost. Plus att det finns utmärkta utsiktsplatser vid båda sidorna om stranden. Orten som syns i bakgrunden på vissa bilder är den otroligt vackert belägna och dessutom fantastiskt pittoreska och mysiga lilla orten Assos. Många superlativ här, men de är faktiskt utomordentligt välmotiverade. Notera också bilvägarna som dels löper utmed bergen, dels ringlar sig i serpentinsvängar ner mot stranden.

Jag vet att detta är sjukt många bilder på samma motiv, men det är bara att erkänna: Jag är och har så länge jag kan minnas alltid varit en utsiktsfetischist av rang och dessa vyer över Myrthos Beach och Assos är som våta sanndrömmar. Förlåt mig därför för att jag inte ville sålla så hårt i urvalet av bilder.

Som vanligt går det bra att klicka på bilderna för större version.