Förra veckan hade jag tur. Jag körde buss i godan ro (nåja) i decembermörkret när jag plötsligt hörde en kraftig smäll mot min buss. För några tiondelars sekund trodde jag att jag hade kört på någonting eller kört i någon hålighet i gatan. Man får en äcklig känsla när man oväntat kör på någon trottoarkant då överhänget på bussen, alltså den del av bussen som är framför framaxeln, inte är så högt över marken som det ska vara. Men denna gång var det något annat, vilket snart avslöjades av den gula smet som sakta rann nerför vindrutan. I skydd av mörkret hade ägget kastats utan att jag hade sett något av slyngeln.
På vilket vis hade jag då tur? Jo, ägget träffade vindrutan lite till vänster från min sida sett. Det var inte många centimeter ifrån att det blev en direktträff på mig, då jag körde med sidorutan öppen (det var lite vajsing på elementet). Det hade både gjort ont och förstås känts oerhört retligt.
I somras var jag vid två tillfällen med om andra "nära-ögat-upplevelser". Ena gången var det en fisk som fick spel och hoppade upp ur vattnet, bara någon halvmeter ifrån mig, när jag badade i en sjö. Andra gången var det en golfboll som bara var någon halvmeter ifrån att ända mitt liv. Jo faktiskt, hade jag fått bollen i huvudet är jag inte säker på att jag hade varit kvar och kunnat skriva om det. En golfboll som slås ut från tee har ofta högre utgångshastighet än en pistolkula. Jag och min golfkamrat promenerade mellan hål 6 och hål 7 när golfbollen ven förbi, över en kulle som skymde oss från utslagsplatsen och sedan tätt intill våra huvuden. Någon hade slagit ut från hål 6 lite för tidigt och lite för snett. Bollen flög som sagt förbi ungefär en halvmeter från mitt huvud, men den gick ännu närmare polarens huvud.
En annan nära-ögat-upplevelse jag haft skedde då jag lyckades med konststycket att slå en golfboll i huvudet på mig själv (hmm...man kanske borde ägna sig åt någon mindre farlig sport i stället, kanske schack eller casting - eller kanske börja använda hjälm vid golfspel?), och slog upp ena ögonbrynet. Detta ögon(!)blick finns med som nummer 62 på min 100 saker om mig-lista.
En annan nära-ögat-upplevelse, som liksom denna sommars golfincident var en nära-döden-upplevelse, inträffade då jag var ungefär två sekunder ifrån att bli dödligt påkörd av en lastbil. Den händelsen finns med som nummer 43 på ovan nämnda 100-lista. Men läskigast av dessa nära-ögat-upplevelser var nog ändå den hoppande fisken, eftersom jag hann med att bli räddare då. Den kom emot mig något mindre plötsligt än pistolkulegolfbollen och den osynliga lastbilen.
Har du varit med om någon nära-ögat-upplevelse som du vill berätta om?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Det kanske jag har, någon nära-ögat-upplevelse alltså - ska fundera på det. Det tog en kvart att läsa igenom din 100-lista, som jag tydligen hade missat tidigare... Så nu är jag faktiskt mer intresserad av att försöka få ihop en sådan själv. Fast det är väl tok-ute ;o) !?! Tur man kan gömma sig bakom epitetet "lantis"!
Det värsta är väl kanske gångerna man inte vet om hur nära man varit.
Jag var s.k. "olycksfågel" som barn (eller klumpig, orädd, dumdristig) och hamnade därför i rätt många nära-ögat upplevelser.
Den enda gång jag minns där jag själv känt att "nu dör jag.." var när jag slets med i dom starka strömmarna i Torne älv som 7-åring. Jag visste inte vad som var upp eller ned i vattnet utan snurrade bara runt.
Pappa fick syn på min fot i sista sekunden och lyckades simma ut och fiska upp mig.
Det där med ägget var otrevligt, nästa gång kan det vara en stenbumling.. fy fan.
Golf är farligt, Punkrock är trevligt.
Ina - Det är klart att du ska göra en hundra-lista! Min sambo kallar sig förresten inte utan viss stolthet för lantis.
Pash - Det låter som att du var riktigt nära döden där. Hoppas att du har lugnat ner dig en smula sedan du var liten så att du blir kvar ett tag till.
S R - Fatta vad "punkigt" det vore om du började med golf. ;-) Det är okej att spela i vilka kläder du vill på pay-and-play-banor. Lite mera punk där.
Nära ögat? Pft. Det är väll ingenting. Jag har varit med om när-kontakt-med-ögat-upplevelse. Jovisst. Ett hårt slag med ett brännbollsrack fick en tennisboll att slicka min ögonlock gul och blå. Det var något i hästväg..
Som får mig att komma på alla dessa gånger då jag hamnat på sjukhus efter diverse hästolyckor. Jag har förresten varit i ögon-närkontakt med en hästhov i ett snöfyllt dike också..
Det var ett par av alla mina nära-ögat-upplevelser. Vill du veta fler av dem får du hålla dig vid liv tills min självbiografi publiceras ;)
Nu har jag tänkt i två dagar men fortfarande inte kommit på något mer spännande än när jag var sju år och gick under en byggställning, hörde ett högt "Jävlar!", varpå min mamma snabbt drog undan mig från att få en sådan där gigantiskt tjock planka rättt i huvudet. Efter det är jag mycekt skeptisk till att gå under byggställningar.
Elin - Håll dig borta från de där havremopparna! Även brännbollsolyckan var ju hästrelaterad då den tydligen var något i hästväg... ;-)
Lisa - Jag antar att du får panikångest av att kolla på kortfilmen "Plankan" på julafton.
den ser jag inte, jag blundar.
*Skrattar* Jag tycker nästan lite synd om lisa..
Skicka en kommentar