Häromdagen utspelade sig följande scen: Grannen kommer ut ur hissen, håller upp dörren åt mig och säger "Varsågod!". Någonting slår slint i hjärnan på mig och jag hasplar ur mig "Ingen fara!". Ibland undrar man om allt är rätt kopplat där inne...
Men felsägningar kan hända den bäste. När jag berättade om ovanstående för frugan skrattade hon och sa att det händer titt som tätt att hon säger "Tack för mycket!", då hjärnan inte riktigt hunnit bestämma sig för att säga "Tack så mycket!" eller "Tack för hjälpen!". Meningen blandas med ord från olika meningar alltså. Detta påminde mig i sin tur om de tillfällen då jag välkomnat passagerare ombord på bussen med ett glatt "Tjej!", vilket så klart är en kombination av "Tja!" och "Hej!".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag är likadan och kanske framför allt i telefon. Flera gånger när någon avslutar ett samtal med "Vi hörs" så kan jag svara "Du med!" för att man är van att folk säger typ sköt om dig, eller ha det bra..
Hihi, och där fick du mina skrattmuskler att jobba lite...
Annars finns ju standard frasen:
"-Krya på dig!"
"-Du med!
Hjärnan slinter ofta *vet*
Men ordförkortningar brukar jag också lyckas få till. Turligt brukar jag hinna bita av mig tungen i tid (säkrare än att bara bita sig I den om man vill undvika att släppa ut grodorna) =)
Pash - Vi är för snabba i huvudet helt enkelt! Ja, så måste det vara.
Maruschka - Kul att jag kunde ge dig den "träningen". Och minsann fick du mig att le också. :-)
Schnifflock - Hoppas att inte grodor hoppar ut allt för ofta. Kan vara rätt bra att ha en tunga ibland! :-)
Hade blivit glad av den hälsningen om jag hade klivit pâ din buss. Det kunde ju varit "kärring!"
Ha det bra och ingen orsak!
Skicka en kommentar