För några timmar sedan kom jag och sambon hem från en snabbkryssning till Åland. Om det inte hade varit för att det gungade rätt bra ute på öppet hav och för att hyttradion störde nattsömnen då den med ilskna missljud reagerade på att mobiltelefonerna sökte nät (trots att vi hade nallarna avstängda), skulle vi lika gärna kunna ha snurrat runt några varv runt Fjäderholmarna utan att jag hade märkt någon skillnad. Februarimörkret var kompakt. Så sjukt det är egentligen att transportera så många människor på det här viset, där nästa avgångsplats för de flesta passagerarna är samma ställe som där de steg ombord.
Sofistikerade och elitistiska som vi är ägnade vi så klart lördagskvällen åt att läsa böcker och Dagens Nyheter och spela schack inne i hytten.* Men det var förstås ogörligt att helt undvika pöbeln. Varje gång man åker ålandsbåt stöter man ofrånkomligen på ett antal människor som får en att, åtminstone för en kort stund, tappa tron på mänskligheten. Denna känsla behöver inte alltid utlösas av ett sådant övertydligt brott mot internationella vett- och etikettregler som drabbade oss senast det begav sig, utan kan också härledas till en sådan subtil infantilitet som vi bevittnade i restaurangmatsalen igår. Vid bordet intill oss satt ett par i 35-årsåldern. Mannen i sällskapet beställde löjrom till förrätt. Jag vet inte vad han förväntade sig av sin beställning, men inte var det traditionell löjrom i alla fall. Då mannen efter en lång tid knappt har rört sin löjrom kommer servitrisen och frågar mannen om han inte tyckte om löjrommen. Mannen svarar då "nej, den var rå". Sedan hörde jag tyvärr inte vad servitrisen svarade. Vad tycker ni att hon skulle ha svarat?
* Detta är en sanning med modifikation. Vi gjorde även annat under lördagskvällen. Och även om vi förmodligen inte tillhörde de mest osofistikerade på båten hade vi ändå de facto valt att åka ålandsbåt. Mycket beroende på att det är trevligt att komma varandra nära och för tax-freebutikens skull. Men hade det inte varit för att min fot nyligen stukades hade det också varit kul att fräscha upp de mycket rostiga buggkunskaperna (för videons skull måste ni klicka på denna länk!) en aning.
Varför tror Facebook att jag är intresserad?
3 veckor sedan
3 kommentarer:
Jag undrar vad killen med löjrommen hade trott att det skulle vara egentligen? Torskrom har jag ett svagt minne av att jag åt stekt när jag var liten, men annars?
jag blir lite påmind om när en kompis till mig vunnit en resa till Kristiansand (kanske Göteborgs motsvarighet till Åland?) och vi satt mest inne i hytten och drack öl, för när vi hade vågat oss ut till pöbeln upptäckte vi kräks på gardineran och då kändes inte resten av båten lockande heller.
Teachgirl - Ja exakt. Och om man är så okunnig som han borde man ha en mer ödmjuk attityd än vad han hade.
Lisa - Tack för varningen!
Skicka en kommentar