Tittut Tilda!

Alla hjärtans dag är ingen högtidsdag som jag eller sambon månar om. Jag (och sambon också, skulle jag tro) skriver under på Johannas ord i frågan. Men i år slumpade det sig ändå så att Alla hjärtans dag blev lite extra puttenuttig och kärleksfull. Det var nämligen det datumet då vi fick se vår dotter i form av en liten människa för första gången. Vi hade sett henne tidigare, men då var hon mer foster än människa, kändes det som. Nu, efter det senaste ultraljudet som var i 4D (se 3D-bilder nedan), känns det mer som att hon är en verklig liten tjej. Och vi längtar extra mycket efter att träffa henne. Den som reagerade starkast under ultraljudsundersökningen var annars varken jag eller barnets mor, utan en kompis som var med. Den snyftande kompisen var i och för sig påverkad av gravidhormoner, så det förklarar en del.

Undersökningen ägde rum hos Tittut (eller var det Tuttit? Receptionisten skrattade hejdlöst när jag påpekade hur texten på dörren såg ut inifrån och, i god bloggordning, plockade upp kameran. Hon påstod att hon aldrig hade tänkt på detta).

Harmonisk i sin skyddade lilla bebisverkstad.

Lite mer bekymrad?

Hm... vem har hon ärvt de där fylliga läpparna och den breda näsan av? Visar hon sig vara mörkhyad också ska jag ta ett ordentligt snack med hennes mor...

Fast vid närmare eftertanke är hon nog min dotter ändå! Jag har också varit duktig på att räcka upp handen.

Helkroppsbild.

Fossing.

Det är ingen tvekan om att det är en liten tjej (det är inte jag som har ritat dit pilen).