Söndagskvällar brukar betyda innebandy för mig. Men idag var det ingen innebandy eftersom det är pingstdagen! Det borde jag förstås tänkt på. Man kan ju inte spela innebandy på pingstdagen, då ska man ju fira pingst! Allvarligt talat, är det ens någon som vet hur man firar pingst? Finns det någon som firar pingst idag?
Annars har det varit en bra helg. Igår bjöd jag en marathonlöpare på väg uppför Västerbron på lite extra vätska (Beck´s öl), sedan gick jag ner till Långholmen och anslöt till mina vänner i den gassande solen, precis vid Skrattstocks scenkant, och avnjöt själv några öl och bjöds på picknickmat. Idag har dagen spenderats med närmaste familjen, mestadels ute i solen i slottsmiljö. Dessutom har jag premiärbadat! I maj! Fem timmar från juni förvisso, men fortfarande i maj. Inte alls så kallt som jag trodde, utan riktigt skönt faktiskt.
söndag, maj 31, 2009
lördag, maj 30, 2009
Kristdemokraten från yttre rymden
Som den luttrade bussförare och mediekonsument jag (bland annat) är, så ska det mycket till för att jag ska förvånas över exempel på dumhet, inskränkthet och allmänt unkna åsikter.
Men jag tror bestämt att kristdemokraten Inger Johansson har lyckats få mig mållös, bildligt talat (det var ju inte så att jag satt och babblade för mig själv strax innan jag hittade Ingers blogg). När jag läser hennes världsfrånvända blogg växlar jag mellan att skratta och att gråta (åter igen bildligt talat).
Läs detta homofobiska blogginlägg och förundras. Och ni måste klicka er vidare med länkarna i inlägget, och i inläggen där efter. Då rullas en riktigt osmaklig historia upp. Notera också hur hon på ett mycket osmakligt sätt fördömer personer med talfel.
Är Inger verkligen på riktigt? Det verkar tyvärr så.
Jag hittade Inger genom bloggen Alliansfritt Sverige , som jag varmt rekommenderar.
Men jag tror bestämt att kristdemokraten Inger Johansson har lyckats få mig mållös, bildligt talat (det var ju inte så att jag satt och babblade för mig själv strax innan jag hittade Ingers blogg). När jag läser hennes världsfrånvända blogg växlar jag mellan att skratta och att gråta (åter igen bildligt talat).
Läs detta homofobiska blogginlägg och förundras. Och ni måste klicka er vidare med länkarna i inlägget, och i inläggen där efter. Då rullas en riktigt osmaklig historia upp. Notera också hur hon på ett mycket osmakligt sätt fördömer personer med talfel.
Är Inger verkligen på riktigt? Det verkar tyvärr så.
Jag hittade Inger genom bloggen Alliansfritt Sverige , som jag varmt rekommenderar.
fredag, maj 29, 2009
Ett postmysterium
I grannens brevinkast är ett tjockt kuvert instucket. Det är så tjockt att det sitter fast i inkastet. Men det sitter förmodligen inte värre fast än att någon lätt skulle kunna stjäla det från utsidan. Avsändaren är cdon. Finns säkert en del värdefulla grejer där i. Jag gissar att det är tillåtet att lämna värdefull post så här. Men hur kan det vara det?
torsdag, maj 28, 2009
tisdag, maj 26, 2009
Headbangingkurser, headbanging-nackskydd och smöriga ballader av AC/DC
"Headbanging kan ge svåra hjärnskador" - så lyder rubriken till en DN-artikel som grundar sig på en vetenskaplig artikel, skriven av två australiska läkare.
Det må väl vara så att headbanging kan ge hjärnskador, men det roligaste (ja, hjärnskador är ju i och för sig inte så roliga) med denna artikel är de australiska läkarnas förslag på hur dessa skador ska kunna undvikas:
"Till exempel föreslår de head banging-kurser och särskilda nackskydd. De föreslår även att band som det egna landets hårdrocksikoner AC/DC skulle övertygas att spela Henry Mancinis ballad "Moon river" i stället för "Highway to hell" på sina konserter".
Vad ska man säga? Antingen har läkarna extremt dålig verklighetsförankring. Eller också skojar de bara med oss. Men det verkar inte så smart att skoja till det i en (troligtvis) seriös, vetenskaplig artikel som man vill ska bli tagen på allvar. Alltså lutar jag åt det förstnämnda.
Det må väl vara så att headbanging kan ge hjärnskador, men det roligaste (ja, hjärnskador är ju i och för sig inte så roliga) med denna artikel är de australiska läkarnas förslag på hur dessa skador ska kunna undvikas:
"Till exempel föreslår de head banging-kurser och särskilda nackskydd. De föreslår även att band som det egna landets hårdrocksikoner AC/DC skulle övertygas att spela Henry Mancinis ballad "Moon river" i stället för "Highway to hell" på sina konserter".
Vad ska man säga? Antingen har läkarna extremt dålig verklighetsförankring. Eller också skojar de bara med oss. Men det verkar inte så smart att skoja till det i en (troligtvis) seriös, vetenskaplig artikel som man vill ska bli tagen på allvar. Alltså lutar jag åt det förstnämnda.
lördag, maj 23, 2009
Vi KAN göra skillnad
27 000 barn dör varje dag av orsaker som är relaterade till fattigdom. Samtidigt lever nästan en miljard människor i överflöd. Även under lågkonjunktur har de råd att spendera pengar på en häpnadsväckande mängd prylar och lyxartiklar. Om du inte tror att du slösar pengar på lyxkonsumtion, fråga dig själv: ”När köpte jag senast något att dricka, trots att vatten är gratis?”.
Om alla som har råd att bidra till att minska den extrema fattigdomen gav en liten del av sina inkomster skulle problemen kunna lösas.
Vi blir överösta med nyheter om den ekonomiska krisen. Människor förlorar sina jobb och sina inkomster. Många känner sig fattiga. Men har du fortfarande råd med mat? Har du rent vatten i kranen? Har dina barn en skola att gå till? Finns det sjukhus dit du kan ta dina barn om de blir sjuka? Om du svarar ja på en eller flera av dessa frågor, lever du bättre än den femtedel av jordens befolkning, 1.4 miljarder, som Världsbanken klassar som extremt fattiga.
Om du såg ett barn som höll på att drunkna i en grund damm och det enda som krävdes för att rädda det var att du vadade fram och drog upp barnet, skulle du då göra det? När jag ställer den frågan till mina elever*, svarar de alla ja – det skulle de. Men tänk om dina dyra skor blir förstörda av vattnet? Det spelar ingen roll, insisterar de då. Ett par skor är väl ingenting i jämförelse med ett barns liv.
Enligt UNICEF dör cirka 27 000 barn varje dag av fattigdomsrelaterade orsaker som egentligen kan förhindras. Samtidigt lever nästan en miljard människor i överflöd. Även under lågkonjunktur har de råd att spendera pengar på en häpnadsväckande mängd prylar och lyxartiklar. Om du inte tror att du slösar pengar på lyxkonsumtion, fråga dig själv: När köpte jag senast något att dricka, trots att vatten är gratis? Det kanske var så sent som i dag. Det innebär i så fall att du lägger pengar på lyxartiklar när de i stället skulle kunna rädda barn som dör av undernäring och sjukdomar. Det du betalade för den där drycken var förmodligen mer än vad deras familjer måste klara sig på under en hel dag. Jag* skrev ”Det liv du kan rädda” för att försöka förändra detta. Om alla som har råd att bidra till att minska den extrema fattigdomen gav en liten del av sina inkomster till effektiva organisationer som bekämpar fattigdom, skulle problemen kunna lösas.
Men det finns psykologiska faktorer som försvårar givandet. Ny forskning på givandets psykologiska betingelser visar till exempel:
Vi är mycket mer benägna att hjälpa en individ som vi kan identifiera, än en hel grupp med okända människor.
Ansvarsspridningen gör att vi blir mindre benägna att ge, särskilt om vi ser att andra inte ger.
Om vi konfronteras med fler människor i nöd än vi har möjlighet att hjälpa, fokuserar vi oftast på de människor vi inte kan hjälpa snarare än på dem vi kan hjälpa och konstaterar därför att det är meningslöst att försöka.
Pengar är det ofta självklara sättet att hjälpa människor i andra länder som lever i extrem fattigdom, men ett ekonomiskt tänkande fjärmar oss från andra människor.
Ett annat tillförlitligt forskningsrön är dock att vi blir mer benägna att ge om vi vet att andra gör detsamma. Därför måste vi bli mer öppna med vårt givande. Jag* har i det syftet skapat webbsidan Det liv du kan rädda där man kan ge ett löfte att donera enligt den norm som jag* satt upp. Det är min* förhoppning att detta ska bli ett sätt för människor som bidrar till fattigdomsbekämpande organisationer att stödja varandra. Varje donation stärker förebilden, och om gruppen blir tillräckligt stor kan den inspirera dem som inte redan bidrar att gå med.
* Skrivet av Peter Singer, 62 år, Melbourne, Australien. Professor i etik vid Princeton University.
Om alla som har råd att bidra till att minska den extrema fattigdomen gav en liten del av sina inkomster skulle problemen kunna lösas.
Vi blir överösta med nyheter om den ekonomiska krisen. Människor förlorar sina jobb och sina inkomster. Många känner sig fattiga. Men har du fortfarande råd med mat? Har du rent vatten i kranen? Har dina barn en skola att gå till? Finns det sjukhus dit du kan ta dina barn om de blir sjuka? Om du svarar ja på en eller flera av dessa frågor, lever du bättre än den femtedel av jordens befolkning, 1.4 miljarder, som Världsbanken klassar som extremt fattiga.
Om du såg ett barn som höll på att drunkna i en grund damm och det enda som krävdes för att rädda det var att du vadade fram och drog upp barnet, skulle du då göra det? När jag ställer den frågan till mina elever*, svarar de alla ja – det skulle de. Men tänk om dina dyra skor blir förstörda av vattnet? Det spelar ingen roll, insisterar de då. Ett par skor är väl ingenting i jämförelse med ett barns liv.
Enligt UNICEF dör cirka 27 000 barn varje dag av fattigdomsrelaterade orsaker som egentligen kan förhindras. Samtidigt lever nästan en miljard människor i överflöd. Även under lågkonjunktur har de råd att spendera pengar på en häpnadsväckande mängd prylar och lyxartiklar. Om du inte tror att du slösar pengar på lyxkonsumtion, fråga dig själv: När köpte jag senast något att dricka, trots att vatten är gratis? Det kanske var så sent som i dag. Det innebär i så fall att du lägger pengar på lyxartiklar när de i stället skulle kunna rädda barn som dör av undernäring och sjukdomar. Det du betalade för den där drycken var förmodligen mer än vad deras familjer måste klara sig på under en hel dag. Jag* skrev ”Det liv du kan rädda” för att försöka förändra detta. Om alla som har råd att bidra till att minska den extrema fattigdomen gav en liten del av sina inkomster till effektiva organisationer som bekämpar fattigdom, skulle problemen kunna lösas.
Men det finns psykologiska faktorer som försvårar givandet. Ny forskning på givandets psykologiska betingelser visar till exempel:
Vi är mycket mer benägna att hjälpa en individ som vi kan identifiera, än en hel grupp med okända människor.
Ansvarsspridningen gör att vi blir mindre benägna att ge, särskilt om vi ser att andra inte ger.
Om vi konfronteras med fler människor i nöd än vi har möjlighet att hjälpa, fokuserar vi oftast på de människor vi inte kan hjälpa snarare än på dem vi kan hjälpa och konstaterar därför att det är meningslöst att försöka.
Pengar är det ofta självklara sättet att hjälpa människor i andra länder som lever i extrem fattigdom, men ett ekonomiskt tänkande fjärmar oss från andra människor.
Ett annat tillförlitligt forskningsrön är dock att vi blir mer benägna att ge om vi vet att andra gör detsamma. Därför måste vi bli mer öppna med vårt givande. Jag* har i det syftet skapat webbsidan Det liv du kan rädda där man kan ge ett löfte att donera enligt den norm som jag* satt upp. Det är min* förhoppning att detta ska bli ett sätt för människor som bidrar till fattigdomsbekämpande organisationer att stödja varandra. Varje donation stärker förebilden, och om gruppen blir tillräckligt stor kan den inspirera dem som inte redan bidrar att gå med.
* Skrivet av Peter Singer, 62 år, Melbourne, Australien. Professor i etik vid Princeton University.
fredag, maj 22, 2009
Till er som överväger att rösta på Piratpartiet
Till er som överväger att rösta på Piratpartiet, läs detta.
torsdag, maj 21, 2009
Alla medel är tillåtna
Det kanske bara är jag, men artikeln och annonsen ser ut att höra ihop på något vis...
Det verkar nästan vara en trend att redigera ihop artiklar och annat som med lite god vilja ser ut att höra ihop.
onsdag, maj 20, 2009
Folkpartiets dåliga retoriska knep
Två noteringar från besöket i mitt förortscentrum idag: Framme vid kassan säger kassörskan till mig: "Du kan dra". Är inte det respektlöst att säga till en kund? Nej, det var det inte, för hon menade att jag kunde dra mitt kundkort just då.
Ute på torget såg jag en av Folkpartiets affischer. På den stod det: "Vi skickar inga gnällspikar till Bryssel!". Nähä, men lallande fånar går bra då? Eller folk som bara tycker att allting är bra och inte vill göra någon skillnad? Vad ska man då ner till Bryssel och göra?
Min definition av politiskt engagemang är att man reagerar på sådant som man inte tycker är så bra och vill förbättra. En gnällspik för mig är en person som bara gnäller och inte gör något åt det. Men om man försöker bli invald i Europaparlamentet vill man antagligen inte bara sitta på sin kammare och gnälla, utan faktiskt förändra samhället till det bättre. Sedan är det som alltid så att huruvida man är en ja-sägare eller en nej-sägare beror på hur frågan ställs och vilka alternativ man har. Det låter oftast mer positivt att vara en ja-sägare. Därför kan en nej-sägare till ett alternativ lika gärna kategoriseras som en ja-sägare, beroende på hur man framställer frågan. En som säger nej till kärnkraft kan lika gärna kategoriseras som en som säger ja till förnyelsebara energikällor, för att ta ett exempel. Låt er inte luras av dålig folkpartistisk retorik.
Ute på torget såg jag en av Folkpartiets affischer. På den stod det: "Vi skickar inga gnällspikar till Bryssel!". Nähä, men lallande fånar går bra då? Eller folk som bara tycker att allting är bra och inte vill göra någon skillnad? Vad ska man då ner till Bryssel och göra?
Min definition av politiskt engagemang är att man reagerar på sådant som man inte tycker är så bra och vill förbättra. En gnällspik för mig är en person som bara gnäller och inte gör något åt det. Men om man försöker bli invald i Europaparlamentet vill man antagligen inte bara sitta på sin kammare och gnälla, utan faktiskt förändra samhället till det bättre. Sedan är det som alltid så att huruvida man är en ja-sägare eller en nej-sägare beror på hur frågan ställs och vilka alternativ man har. Det låter oftast mer positivt att vara en ja-sägare. Därför kan en nej-sägare till ett alternativ lika gärna kategoriseras som en ja-sägare, beroende på hur man framställer frågan. En som säger nej till kärnkraft kan lika gärna kategoriseras som en som säger ja till förnyelsebara energikällor, för att ta ett exempel. Låt er inte luras av dålig folkpartistisk retorik.
SM-guld, SM-guld, SM-guld....
Jaaaa!!!!! Tre nya poäng! Fan vad skönt! Så, var bara tvungen att få ur mig det. Nu kan jag blogga om annat.
måndag, maj 18, 2009
Cliff Hanger på DN:s förstasida
Idag hamnade undertecknad på DN:s förstasida! Förstasidan av sportdelen alltså. Det är jag som är inringad på bilden. I fotoögonblicket är jag på väg fram för att fira Charlie Davies mål tillsammans med målskytten himself och resten av laget. Gårdagens trepoängare tände ett litet ljus i det allsvenska mörkret.
Innan matchen poserade dottern (vant, det finns redan flera gigabyte foton och filmer med henne) i en tuff mössa och en matchande tröja som hon hade fått dagen innan på sitt ettårskalas:
Egentligen vill jag inte uppmärksamma framgångar för lokalkonkurrenten, men jag gör ett undantag här, mest för att tipsa om att de kan åka till Råsunda och hämta en Obolman (och på köpet slank nyheten om Davies galet långa avstängning med. Det är inte första gången som disciplinnämnden jävlas med Bajen).
.jpg)
Innan matchen poserade dottern (vant, det finns redan flera gigabyte foton och filmer med henne) i en tuff mössa och en matchande tröja som hon hade fått dagen innan på sitt ettårskalas:
Egentligen vill jag inte uppmärksamma framgångar för lokalkonkurrenten, men jag gör ett undantag här, mest för att tipsa om att de kan åka till Råsunda och hämta en Obolman (och på köpet slank nyheten om Davies galet långa avstängning med. Det är inte första gången som disciplinnämnden jävlas med Bajen).
.jpg)
söndag, maj 17, 2009
onsdag, maj 13, 2009
Felhörning
Frugan sa häromveckan: Jag hör inte så bra, vi har Winnerbäck i bilen (en artist med låtar man gärna vill höra texten till, vilket är svårt på motorvägen på väg till frugans jobb).
Men jag trodde att hon sa: Jag hör inte så bra, vi har vinterdäck i bilen (vilket vi inte har, även om det inte var så länge sedan som vi skiftade däck och under en kort period faktiskt hade vinterdäck i bilen).
Men jag trodde att hon sa: Jag hör inte så bra, vi har vinterdäck i bilen (vilket vi inte har, även om det inte var så länge sedan som vi skiftade däck och under en kort period faktiskt hade vinterdäck i bilen).
tisdag, maj 12, 2009
Skaffa en riktig kvinna från Thailand i stället för en feministsugga!
Fascinerande kvinnosyn från Östertäljes ledande taliban. Cliff Hanger tar starkt avstånd från detta.
Ursäkta röran, jag bygger om
Har som synes ändrat bloggens utseende en del. Märkligt nog stod det att "sidelementen" inte förändras av att jag förändrar layouten. Men det verkar det visst ha gjorts. I alla fall som jag tolkar ordet "sidelement". Ska ändra en del bland länkarna och en del annat. Men inte nu.
måndag, maj 11, 2009
Sex-Angela
Jag har inga synpunkter på att använda sexleksaker. Det är inget fel med det. Men... jag hade väl inte gått ut med namn och bild (som dessutom hamnade på framsidan) i lokaltidningen om detta. Det är liksom bäddat för att bli stämplad som sex-Angela då. Vi får väl hoppas att Angela trivs i rollen som sex-Angela när hon går för att köpa mjölk eller går ut med hunden.
onsdag, maj 06, 2009
Kontrast
Går det att få två artister bredvid varandra med större skillnad i image, attityd och framtoning?
lördag, maj 02, 2009
Cilla Domstad och jag
Cilla Domstad. Kom ihåg var ni hörde talas om det namnet först. Och kom också ihåg att hon sa till allas eder Cliff Hanger: "Vilken man du är!" nu ikväll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
