Svaret från chefen

Som tidigare utlovats kommer här svaret på mitt klagomålsmail (jag vägrar skriva mejl, eftersom det ser så fult och töntigt ut) från chefen:

Hej
De på och avtider vi har på området är förhandlade med Kommunal, säkerhetskontrollen på bussarna är genomförd i tväthallen och då återstår det endast 4 min för övrig klargörning av vagn
Tidigare hade vi 11 min men då beräknades säkehetskontrollen ingå som var på 6 min.
// Gunnar

Vad säger ni? Tycker ni inte att jag förtjänade ett bättre svar? Kanske ett mera personligt och inkännande svar, i stället för detta kortfattade, opersonliga och stela (och felstavade) svar. Det kan tilläggas att Gunnar ändå har varit fackordförande innan han gick över till arbetsgivarsidan. Jag tycker också att det är anmärkningvärt att han inte ens besvarar mina synpunkter på att vi bussförare måste köpa biljetter på obetald tid.

Visserligen har han en poäng i att vi inte längre behöver göra säkerhetskontrollerna (vilka det slarvades en hel del med, mycket beroende på den snålt tilltagna arbetstiden för det arbetet). Men problemet är egentligen inte med hur mycket påtiden har minskat, utan att det var så dåligt med påtid redan innan.

Sedan kan det kanske tyckas vara dumt av mig att vända mig direkt till chefen i stället för till facket. Jag gjorde det ju lätt för chefen att hänvisa till de regler som facket och arbetsgivaren kommit överens om. Jag hade också på känn att jag kunde få ett svar med en sådan här hänvisning. Men jag ville få en direkt reaktion från chefen och kolla av hans inställning och vad han tycker, vilket jag inte hade fått om jag gått via facket.

Det är i alla fall märkligt att facket har gått med på dessa snåla på- och avtider, samt att vi ska köpa biljetter på obetald tid. Men jag ska ta ett snack med fackordföranden om det. Någonting ska man väl ha för den dyra fackavgift (som snart, tack vare "det nya arbetarpartiet", kommer att kosta ännu mera) man betalar. Nu påstås det förvisso att kontanthanteringen ska vara borta 1:a november och det vore ju underbart. I så fall försvinner rånrisken, vi behöver inte gå och köpa biljetter på obetald tid och vi slipper släpa på myntväxlare och biljetter. Men jag tror på det först när det realiseras.

Roten till problemet med de snåla arbetsvillkoren är dock inte trafikchefen. Problemet är att systemet med upphandlingar inte fungerar - inte inom SL-trafiken i alla fall. Om jag förstått allt rätt är det så att det är den bussentreprenör (de största heter Swebus och Busslink) som förbinder sig att sköta trafiken inom ett trafikområde mot lägst ersättning som vinner upphandlingen. Detta system har fått effekten att det ska snålas och sparas in överallt - på personal, på bussar och på annat. Detta har bland annat resulterat i de arbetsplatsproblem som jag tog upp i mitt mail till chefen och att en del bussar som vi åker runt med är riktiga gamla lik.

Cliffhanger från Cliff Hanger

Jag har nu fått svar från chefen på det klagomålsmail som jag skickade förut. Men om 5 minuter ska vi åka iväg och vara borta över helgen, så den utlovade publiceringen av svaret får vänta tills vi kommer hem. Det får bli en cliffhanger helt enkelt (omvärlden håller andan...). Apropå cliffhanger heter jag Cliff Hanger och inte Cliffhanger, vilket jag sett att folk tror lite här och var. Jag vill inte vara petig, men tar bara upp detta helt apropå.

Dagens ljushuvud

Härmed utnämner jag Patricia Mutas Mårtensson (kan hon mutas?) till dagens ljushuvud. Och det är inte för hennes ljusa hårs skull...

Några åsikter om skandalministrarna

* Att Moderaterna inte älskar skatter är ingen hemlighet. Men även om man inte tycker om en demokratiskt beslutad skatt eller lag så har man naturligtvis ingen rätt att bryta mot den. Eller kan jag välja att inte vara med och bidra till apanaget till kungahuset? Eller har jag rätt att bryta mig in hos en moderat minister och stjäla en dyrbar tavla för att jag tycker att den har köpts in med oförtjänt förvärvade och beskattade pengar?

* Det är ingen hemlighet att många svenskar köper och säljer svarta tjänster. Men bara för att många gör det är det inte rätt. Om man inte själv bidrar till skattesystemet så parasiterar man på andra. Så är det bara. Och på ministrar ska man kunna ställa särskilda krav.

* Stegö Chiló och Borelius lagbrott var inga enskilda misstag utan systematiskt fuskande och knappast några olyckshändelser. Det de gjorde var synnerligen aktiva val.

* Moderaterna vill gärna jaga bidragsfuskare med blåslampa. Inget fel med det. Men bidragsfukarna stjäl bara en bråkdel av statens pengar jämfört med skattefuskare. Förra året betalade Försäkringskassan ut 1 miljard till oärliga personer. Felaktig a-kassa kostade drygt 119 miljoner. Samtidigt utfördes svartarbete för nära 120 miljarder kronor. Hälften av detta, ca 60 miljarder kronor, skulle ha varit intäkter till för staten om arbetet utförts vitt. Etikprofessorn Hans de Geer säger också att skattefusket sker ofta mer medvetet än bidragsfusket. (Källa: Stockholm City 12 oktober).

Det verkar som att vissa moderater (läs: de aktuella ministrarna, som förmodligen bara är toppen på det moderata isberget) tycker att de kan vara med och bidra till samhället när de känner för det. De ser sig själva som en elit som har rätt att strunta i demokratiskt fastställda lagar och regler när det inte passar dem. Varför ska man ha mera överseende med skattesmitare än bidragsfuskare? En vild gissning, men kan det möjligtvis vara för att moderaterna själva oftast hamnar i den första kategorin av dessa två?

* Angående Maria Borelius lågvattenmärke till ursäkt, läs här.

* Cecilia Stegö-Chiló har inte ens uppgett någon orsak till varför hon struntat i att betala TV-licensen (de år som hon trots allt har varit i Sverige). Vad jag tycker att hon ska göra kan du läsa i rubriken här (resten av artikeln, förutom rubriken, är också läsvärd).

* Att ha en kulturfientlig person som vägrat betala sin avgift till public service som ansvarig för kulturfrågor och public service är ungefär lika passande som att medvetet anställa en pedofil som barnskötare.

* Sedan har vi två andra nyutnämnda ministrar som inte heller har gjort rätt för sig. Närmare bestämt Andreas Carlgren och Tobias Billström. Kommer det mer?

Skyll inte på mig, jag röstade inte på alliansen.

Bara två av alla as i mängden

Igår morse när jag lämnade hållplatsen vid bussterminalen såg jag en kvinna som just hade gått av en annan buss framför mig. Jag såg på hennes kroppsspråk att hon tänkte "skit, nu missade jag precis den bussen". Hon hade redan gett upp hoppet om att komma med min buss när jag i stället mjukt bromsade in och öppnade dörren. Hon tackade så mycket och log brett. Några sekunder kom hon fram igen och ville tacka ännu mer. Hon sade att det var jättesnällt av mig och att alla förare inte är så snälla. Nej, det har man ju fått höra, tänkte jag och mindes några inlägg på andra bloggar som tagit upp just detta med spårvagnsförare och bussförare som åker iväg från springande människor.

Några timmar senare kom jag in på ämnet "folk som vill komma med bussen" med en kollega. Jag berättade om den tacksamma kvinnan jag plockade med på morgonen. Vi konstaterade båda två att kvinnans beteende var trevligt, men också att det finns en hel del otacksamma passagerare som inte tackar när man bjuder till. Kollegan berättade om en tant som han hade väntat in medan hon haltade sig fram till busshållplatsen, han hade t.o.m. väntat på att hon skulle gå över gatan. Det tog lång tid. Men när tanten efter mycket om och men äntligen kom ombord på bussen var inte "tack så mycket" det första hon sade. Nej, i stället sade hon surt "Vad tidig du är!" (bussföraren var inte tidig). Kollegan berättade även om en annan passagerare som han hade stannat för, trots att personen ifråga inte hade hunnit fram till hållplatsen. Inte heller denna person kände för att tacka, utan sade i stället vresigt "såg du inte mig?".

Jag brukar så gott som alltid vänta in folk som vill med bussen, men jag kan förstå om denna kollega inte vill vänta in dessa två otrevliga personer nästa gång han ser dem komma eftersläntrande. För min del har jag förståelse om han inte väntar in dem även om t.ex. dessa andra omständigheter inte föreligger:

* Föraren är försenad och hinner kanske inte gå på toa om han blir allt för försenad.
* Det är en vältrafikerad sträcka och det kommer snart en annan buss.
* Passagerna ombord, som har passat tiden, riskerar att missa en anslutning med någon annan buss eller något tåg.

Dessa två otacksamma passagerare som min kollega berättade om SKULLE kunna beskrivas som "Bara två av alla as i mängden", för att travestera min gamla favorit Mikebike, som skrev om en frånåkande spårvagnschaufför som "bara ett av alla as i mängden". Även vi bussförare fick en släng av sleven i de efterföljande kommentarerna till Mikebikes inlägg. Jag vill inte försvara det som Mikebike råkade ut för och jag vet att han har en raljerande, ironisk, humoristisk stil som jag för det mesta gillar och jag tar hans inlägg med en nypa salt. Det som däremot gjorde mig illa till mods var vissa kommentarer till hans inlägg. Kommentarer som inte bara var på skoj, utan mest bara nedvärderande, nedlåtande, plumpa och kränkande mot oss förare. Att jag kort dessförinnan hade sett andra negativa inlägg mot bussförare i bloggosfären bidrog också till att jag hade lätt för att hålla mig för skratt.

Därför vill jag med detta inlägg om passagerare som beter sig illa i "komma-med-bussen-situationer" visa att det finns två sidor även av dessa mynt. Jag berättar både om en trevlig, tacksam passagerare och om två otacksamma passagerare. Jag berättar om trevliga bussförare (jag och min kollega) och Mikebike och hans kommentatorer berättar om otrevliga förare. Jag berättar lite om vilka förutsättningar man kan ha som förare (det finns mer att tillägga där), Mikebike berättar om hur det kan vara som stressad person som vill komma med spårvagnen. Mikebike beskriver den förare som åkte ifrån honom som "bara ett av alla as i mängden". Jag lånar hans uttryck och kallar de två otacksamma, otrevliga passagerarna för "bara två av alla as i mängden" (med samma raljerande, ironiska touch som Mikebike förstås, jag skulle aldrig häva ur mig något sådant annars). Perspektiv och balans.

Kort om kort på bussen

En till synes icke utvecklingsstörd eller pårökt men däremot trevlig och tydligen lite bortkommen trafikant i form av en kvinna i 35-årsåldern:

- Hur ska jag hålla kortet? (Syftar på periodkortet som hon håller i handen).

Jag:

- Håll det bara så att jag ser datumen.

Det är tydligen inte lätt att vara ny i stan alla gånger.

En annan gång gick det på en trafikant och frågade om jag tog kort. Inte så dum fråga kanske. Men jag kunde ha gjort mig lustig åt den frågan. Jag kunde t.ex. ha erbjudit frågeställaren att dra in hans kort.

En kollega berättade om en trafikant som frågade VAR någonstans han kunde dra kortet. Kollegan var frestad att dra ner byxorna och föreslå kunden att dra kortet mellan skinkorna, men avstod, då detta vid närmare eftertanke trots allt kändes en aning opassande.

15 minutes of fame

21 x 12 cm. Så stort var fotot av mig och sambon i Aftonbladet. Kändes lite märkligt att se oss täcka en så stor del av ytan i en rikstäckande tidning när vi egentligen mest var rekvisita till artikeln (om bolåneräntor, vi var på en visning av en bostadsrätt). Men det var en bra bild, trots mina påsar under ögonen dagen till ära.

Har du haft några "15 minutes of fame"? Berätta!

Hammarby handboll - verklighetens Åshöjden

Idag spelar Hammarby handboll mot en av världens bästa klubbar, Barcelona. Även i handboll är jätteklubben Barcelona (drygt 150.000 medlemmar) en världsmakt. Att Bajen idag skulle ställas mot ett sådant motstånd anade jag knappast när jag för ca 5 år sedan, såg Bajen spela en division 2-match mot Skuru i Nacka sporthall. Då var det gratis inträde och en av spelarna var sonen till en barndomskompis till min pappa. För nio år sedan låg Bajen i division 4. Askungesagan fortsätter.

Hur imponerande Hammarby än avslutade förra säsongen och har börjat den pågående höstsäsongen, med 4 raka segrar i elitserien och vinst med 37-23 över Panellinios i första Champions League-matchen, sägs de ändå vara chanslösa idag. Men jag kommer i alla fall bänka mig vid TV:n kl 16.30 (matchen sänds i SVT 24, som vi numera får in) och hoppas på en skräll.

Fuskåkare

Detta periodkort försökte en ung kille använda som färdbevis på min buss idag. Dagens trofé och en symbol för "mitt enda sätt att känna makt", som det "lowlife" jag och andra bussförare är, enligt vissa personer (nej, just det, att åka ifrån folk som kommer springande var ju det enda sättet. Nåja, vi usla människor som kallas bussförare har tydligen ett till patetiskt sätt att känna maktens berusning).

Många gamla, utgångna kort har jag sett under mina år som bussförare, men detta tar kanske ändå rekordet i passerat "bäst-före-datum". Så gott som alltid försöker dessa fuskare spela oskyldiga och ovetande. Och det är ingen Oscars-nivå på skådespeleriet heller. Märkligt nog är dessa repliker vanliga: "Ah... jag måste ha tagit fel kort" och "Jag har det andra kortet hemma". Föga troligt, i alla fall när det rör sig om kort som gått ut för flera veckor sedan.

Idag var det första gången på jättelänge som jag lade märke till att någon hade ett för gammalt kort. Denna gången såg jag att det var fel färg på kortet och bad därför om att få titta närmare på det. Annars brukar man, som en gammal tullinspektör, mer gå på kroppsspråket. Det finns där flera indikatorer på misstänkta fuskare (F). Här är några:

* När jag kommer in mot hållplatsen tittar F på mig och försöker avläsa om detta är en förare som man kan lura eller inte.

* F viftar förbi med kortet alldeles för snabbt.

* F söker överdrivet mycket ögonkontakt och säger övertydligt "Hej" för att avleda min uppmärksamhet mot kortet.

* F småjoggar ombord på bussen för att man inte ska hinna se.

* Oftast undviker F helt och hållet ögonkontakt.

Inte heller på kroppsspråksnivå brukar det vara någon Oscars-nivå på skådespeleriet.

Sedan finns ju charmörerna. Idag var det en ung tjej som frågade "kan man få åka två stationer?". "Ja det kan man...om man betalar", svarade jag. Hon fick tio kronor av sin kompis och betalade då utan protest. Hon ville väl mest testa sin förmåga att charma föraren. Om hon tyckte att två hållplatser var för kort sträcka för att betala kunde hon lika gärna ha promenerat, eller hur? Det var fint väder också.

Nu kanske jag verkar väldigt nitisk. Men så är det inte. Igår t.ex. viftade jag bara ombord folk när de ville betala, eftersom jag var försenad, hade krångel med dörrarna och redan en massa folk på bussen. Jag var lite mera noggrann förr, men orkar inte längre bry mig så mycket om att titta noga på korten. Nu är det inte så många som fuskar heller känns det som, nu när det är så billigt att åka. Om jag tydligt märker att folk försöker lura mig är jag däremot lite tuffare.

Det finns mycket mer att skriva om i detta ämne, men detta får räcka för stunden.

Vilka läser här?

Jag tänkte härma Emma och be er som är inne och läser här att skriva en ytterst kort kommentar (det räcker med en bokstav, även om det så klart gärna får vara mer också).

Det vore helt enkelt intressant att se vilka det är som är här inne och läser. Även ni som inte har egna bloggar får gärna skriva ett ord eller två! Kom igen, det är inte farligt! Tack på förhud.

Avlösning är skönt

Som bussförare är det skönt att få avlösning. Särskilt när man, som alldeles nyss, har hela bussen full av skolbarn och folk står i gången från vindrutan till längst bak i gången (denna gång var det i och för sig inte så farligt eftersom jag bara behövde köra hela den busslasten i tre minuter innan jag fick avlösning). Detta utspelades:

Jag: Så, då ska jag försöka komma ut härifrån.
Ett barn på tredje stolsraden: Nu har han tröttnat på oss.
Jag, leende, vänd mot barnet: Ja, nu ger jag upp.

Sedan lämnade jag bussen och gick därifrån med ett leende. Vardagsglädje.

Roliga bloggare tillbaka

Till min stora glädje kan jag nu meddela att tre av mina favoritbloggare, Argaste, Marij och Skogan har smugit tillbaka till bloggandet efter att tidigare ha tagit en paus eller sagt farväl till bloggosfären.

Dagens biotips

Dagens biotips: Se någon annan film än "Farväl Falkenberg". Det är en av de sämsta filmer jag sett. I stort sett helt poänglös, i mitt tycke. Jag ser inte någon mening i att presentera löst sammansatta scener som inte säger någonting, utan mest bara innehåller tomt prat. Det verkar vara det som är poängen också, att ge ett dokumentärt, realistiskt intryck. Men det finns ingen mening med att vara realistisk om man inte har någonting att säga. Ja, någonting kanske man ville säga, kanske att man som småstadsbo antingen är hänvisad till droger, stuginbrott eller självmord (enligt filmmakarna då alltså). Men det kan man säga med en mer intressant historia i så fall, inte bara med allmänt löst svammel och fladdrig handkamera.

Känns som jag varit lite negativ i mina senaste inlägg, men man kan vända på det också i t.ex. detta inlägg. Om ni ser en annan film tror jag att det är större chans att ni går nöjda ifrån biografen, och det är ju positivt i så fall.

Mitt klagomålsmail till chefen

Jag tog just mod till mig och mailade självaste trafikchefen på jobbet angående det irriterande faktum att företaget förväntar sig att vi bussförare ska använda vår obetalda fritid till arbete. Det finns även andra saker att klaga på, men de får vänta till något annat eventuellt tillfälle. Här är vad jag skrev:

Hej Gunnar**!

Jag har nu kommit tillbaka efter mitt friår och jag har noterat vissa försämringar gällande den arbetstid som jag får betalt för.

* Påtiden har krympt till endast 4 minuter. Detta ska jag hinna med på 4 minuter: Logga in och anmäla mig, samt helst kolla vilka vagnar som jag ska ha under dagen; gå och låsa upp mitt skåp och plocka ut min kassaväska; gå till rampen (en promenad på 2-3 minuter), koppla loss vagnen från rampen; justera stolen, ratten och speglarna och klimatinställningen; logga in på kommunikationsradion; sätta fast myntboxen på sin plats, sätta upp kontantkuponger och stämpel på sina platser; backa ut från rampplatsen; köra fram till grinden; plocka fram mitt passerkort igen och knappa in koden för att öppna grinden. Sedan kan jag köra från garaget.

Man kan med lätthet konstatera att detta är omöjligt att göra på 4 minuter. Konsekvensen blir att man antingen kommer lite tidigare till jobbet och känner sig utnyttjad av företaget (vilket skapar irritation), eller också kommer man punktligt i tid till jobbet och blir jättestressad och förbereder sig på att möta ilskna kunder som väntar på den försenade bussen vid första hållplatsen. Inget av dessa alternativ fungerar särskilt bra som underlag för att skapa "den optimala resan". Det enda rätta vore att öka påtiden. Vad säger du om det?

* Den nya enhetstaxan har, som du säkert vet, fått effekten att vi bussförare måste gå och köpa kontantkuponger väldigt ofta. Varför ska vi behöva utnyttja våra snålt tilltagna raster, eller den likaså obetalda tiden innan eller efter jobbet, till detta arbete på vår obetalda fritid? Jag föreslår att vi bussförare får ett lönetillägg för denna tjänst som vi gör företaget. Vad säger du om det?

* Likaså har avtiden minskats. 2 minuter räcker knappast till att packa ihop sina saker, rampkoppla bussen, eventuellt skriva en felrapport, gå till skåpet och låsa in kassaväskan. Jag anser att avtiden måste öka, vad säger du om det?

**Namnet är fingerat.

Bloggskadat samvete

ukd... (paus)... okej nu var jag hyfsat trött. "ukd" var de tre första bokstäverna i word verification för att publicera detta inlägg...

Jag tänkte bara tala om att jag har lite dåligt samvete för att jag varit så dålig på att läsa och kommentera andras bloggar på sistone. Japp, exakt så bloggskadad är jag. Jag tycker ju själv att det är kul om folk läser och kommenterar det jag skriver. Men jag har inte haft tid helt enkelt.